Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blackticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Steccherinum collabens
Blackticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blackticka är en resupinat ticka med ettåriga, ofta mer än meterlånga fruktkropppar. Porerna är kantiga och ofta något oregelbundna, gråröda, ungefär som färgen hos drickchoklad.
Utbredning
Länsvis förekomst för blackticka Observationer i  Sverige för blackticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En sällsynt art som i Sverige har en östlig till nordlig utbredning. Den är känd från cirka 200 platser från Östergötland i söder till Lule lappmark i norr. Många av de sydliga fynden är av äldre datum, särskilt från Stockholmstrakten där L. Romell fann blackticka åtskilliga gånger runt förra sekelskiftet. De få nutida fynden tyder på att arten i detta område blivit betydligt sällsyntare. Arten finns i Norge och i större delen av Finland men saknas i Danmark. Utbredningen i övrigt omfattar de tempererade delarna av Europa, Asien och Nordamerika. Många av artens växtplatser är naturreservat. Arten är rödlistad i bl.a. Norge, Finland och Polen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i grova liggande stammar av gran. Påträffas huvudsakligen i äldre ängsgran- och sumpgranskog, gärna i fuktiga älvnära högörtsskogar. Taiga-art med sin västgräns i Skandinavien. En stor, lätt igenkännbar art i exklusiva miljöer, eftersökt genom bl.a. nyckelbiotopinventeringen. Total population i landet bedöms som liten och ha minskat p.g.a. minskad tillgång till kontinuitetsskogar med grova lågor av lämplig kvalitet. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (800-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (200-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1000-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 30 åren. Under de kommande 30 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Blacktickan växer på ganska grova, tämligen kraftigt rötade lågor av gran, mer sällan på tallågor. Växtplatserna utgörs av täta, fuktiga, olikåldriga och under lång tid orörda barrskogar. Dess närspridning torde i huvudsak ske genom att svampens mycel växer från låga till låga, varför den fordrar kontinuerlig tillgång till lågor av lämplig ålder.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Steccherinaceae, Släkte Steccherinum, Art Steccherinum collabens (Fr.) Vesterholt - blackticka Synonymer Chaetoporus collabens (Fr.) Pouzar, Irpex collabens (Fr.) Kotir. & Saaren., Poria collabens (Fr.) P.Karst., Polyporus collabens Fr., Junghuhnia collabens (Fr.) Ryvarden, Polyporus rixosa P.Karst.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i grova liggande stammar av gran. Påträffas huvudsakligen i äldre ängsgran- och sumpgranskog, gärna i fuktiga älvnära högörtsskogar. Taiga-art med sin västgräns i Skandinavien. En stor, lätt igenkännbar art i exklusiva miljöer, eftersökt genom bl.a. nyckelbiotopinventeringen. Total population i landet bedöms som liten och ha minskat p.g.a. minskad tillgång till kontinuitetsskogar med grova lågor av lämplig kvalitet. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (800-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (200-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1000-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 30 åren. Under de kommande 30 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Blackticka är en resupinat ticka med ettåriga, ofta mer än meterlånga fruktkropppar. Porerna är kantiga och ofta något oregelbundna, gråröda, ungefär som färgen hos drickchoklad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blackticka

Länsvis förekomst och status för blackticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blackticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En sällsynt art som i Sverige har en östlig till nordlig utbredning. Den är känd från cirka 200 platser från Östergötland i söder till Lule lappmark i norr. Många av de sydliga fynden är av äldre datum, särskilt från Stockholmstrakten där L. Romell fann blackticka åtskilliga gånger runt förra sekelskiftet. De få nutida fynden tyder på att arten i detta område blivit betydligt sällsyntare. Arten finns i Norge och i större delen av Finland men saknas i Danmark. Utbredningen i övrigt omfattar de tempererade delarna av Europa, Asien och Nordamerika. Många av artens växtplatser är naturreservat. Arten är rödlistad i bl.a. Norge, Finland och Polen.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Steccherinaceae  
  • Släkte
    Steccherinum  
  • Art
    Steccherinum collabens(Fr.) Vesterholt - blackticka
    Synonymer
    Chaetoporus collabens (Fr.) Pouzar
    Irpex collabens (Fr.) Kotir. & Saaren.
    Poria collabens (Fr.) P.Karst.
    Polyporus collabens Fr.
    Junghuhnia collabens (Fr.) Ryvarden
    Polyporus rixosa P.Karst.

Blacktickan växer på ganska grova, tämligen kraftigt rötade lågor av gran, mer sällan på tallågor. Växtplatserna utgörs av täta, fuktiga, olikåldriga och under lång tid orörda barrskogar. Dess närspridning torde i huvudsak ske genom att svampens mycel växer från låga till låga, varför den fordrar kontinuerlig tillgång till lågor av lämplig ålder.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Skogsskötselåtgärder på eller i omedelbar närhet av lokalerna utgör ett hot. På lång sikt innebär fragmenteringen av skogslandskapet att artens förekomster isoleras vilket i sig utgör ett hot mot artens överlevnad.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Fler skogar med blackticka måste skyddas. Artens spridningsförmåga och populationsdynamik måste studeras. Tills vidare bör dock generellt avverkning undvikas där arten förekommer.
Utländska namn – NO: Sjokoladekjuke, FI: Punakarakääpä.

Bratt, L., m.fl. 1993. Särnaprojektet. Inventeringsrapport från en landskapsekologisk planering. Dala-Natur 10(5): 1–216.

Delin, A., m.fl. 1995. Art- och biotopbevarande i skogen med utgångspunkt från Gävleborgs län.

Skogsvårdsstyrelen i Gävleborgs län, Gävle.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1994. European Polypores 2. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Steccherinaceae  
  • Släkte
    Steccherinum  
  • Art
    Steccherinum collabens, (Fr.) Vesterholt - blackticka
    Synonymer
    Chaetoporus collabens (Fr.) Pouzar
    Irpex collabens (Fr.) Kotir. & Saaren.
    Poria collabens (Fr.) P.Karst.
    Polyporus collabens Fr.
    Junghuhnia collabens (Fr.) Ryvarden
    Polyporus rixosa P.Karst.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.