Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  axsträfse

Organismgrupp Alger, Kransalger Lamprothamnium papulosum
Axsträfse Alger, Kransalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Axsträfse är en liten kransalg. Den blir upp till 30 cm lång, men är oftast inte länge än 10 cm. Medan de nedre internoderna är långa, är de översta mycket kortare än kransgrenarna vilka överlappar varandra och ger växten dess typiska ”rävsvansaktiga” utseende. Växten saknar bark och har odelade kransgrenar med små taggliknande celler (braktéer). Under grenkransarna sitter endast en rad långa stipularer (svepeceller - de tagglika celler som sitter direkt under grenkransarna).
Utbredning
Länsvis förekomst för axsträfse Observationer i  Sverige för axsträfse
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Axsträfse är den mest marina av våra kransalgsarter och har i Sverige påträffats från nordvästra Skåne till norra Bohuslän. De flesta fynden är dock från 1930-talet eller äldre och sedan 2007 har arten endast noterats på två lokaler, dels i Tjärnöområdet söder om Strömstad, dels i Stigfjordenområdet mellan Orust och Tjörn. Flera eftersök har utförts i dessa områden samt på de äldre lokalerna i Halland och Skåne utan framgång. I övriga Norden förekommer axsträfse i Danmark på totalt elva lokaler på Jylland, Fyn och Själland samt i Norge på fyra lokaler i södra delen av landet. Arten har gått tillbaka i både Danmark och Norge. I resten av Europa förekommer axsträfse i Tyskland (västra Östersjön), Storbritannien, Frankrike, på den Iberiska halvön, i Italien och Grekland, samt dessutom i Sydafrika och Australien. Axsträfse är rödlistad som Starkt hotad (EN) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Kransalgen Lamprothamnium papulosum har idag sina enda kända lokaler runt Tjärnö söder om Strömstad och i Stigsfjorden mellan Orust och Tjörn. Under de senaste åren har ytterst få plantor påträffats i Tjärnöområdet medan den återfunnits i Stigsfjorden. Sensommaren 2009 återbesöktes ett flertal äldre halländska lokaler utan återfynd. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 600 (200-800) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
I odling på laboratorium växer axsträfse bra vid en salthalt på 8-28‰. Den förekommer i Sverige dock enbart på Västkusten. Även i andra länder är den bunden till kusten, i Spanien har den dock hittats i brackvattensjöar i inlandet. Axsträfse växer mest på sand och mjukbottnar, ofta beståndsbildande, antingen på bar botten eller tillsammans med gles vegetation av främst natingar Ruppia. Den undviker dock tät vegetation och är förmodligen känslig för konkurrens från andra växter inklusive trådalger. Axsträfsets tillbakagång i Danmark, Sverige och Norge har förklarats med trådalgernas ökning till följd av eutrofiering. Axsträfse är ettårig och övervintrar med hjälp av stärkelserika reservkroppar (bulbiller). Den växer mest på grunt vatten, ibland dock ned till 2 m djup och föredrar vindskyddade habitat.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Charophyceae (kransalger), Ordning Charales, Familj Characeae, Släkte Lamprothamnium (axsträfsen), Art Lamprothamnium papulosum (Wallr.) J.Groves - axsträfse Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Kransalgen Lamprothamnium papulosum har idag sina enda kända lokaler runt Tjärnö söder om Strömstad och i Stigsfjorden mellan Orust och Tjörn. Under de senaste åren har ytterst få plantor påträffats i Tjärnöområdet medan den återfunnits i Stigsfjorden. Sensommaren 2009 återbesöktes ett flertal äldre halländska lokaler utan återfynd. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 600 (200-800) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Under produktion
Axsträfse är en liten kransalg. Den blir upp till 30 cm lång, men är oftast inte länge än 10 cm. Medan de nedre internoderna är långa, är de översta mycket kortare än kransgrenarna vilka överlappar varandra och ger växten dess typiska ”rävsvansaktiga” utseende. Växten saknar bark och har odelade kransgrenar med små taggliknande celler (braktéer). Under grenkransarna sitter endast en rad långa stipularer (svepeceller - de tagglika celler som sitter direkt under grenkransarna).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för axsträfse

Länsvis förekomst och status för axsträfse baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för axsträfse

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Axsträfse är den mest marina av våra kransalgsarter och har i Sverige påträffats från nordvästra Skåne till norra Bohuslän. De flesta fynden är dock från 1930-talet eller äldre och sedan 2007 har arten endast noterats på två lokaler, dels i Tjärnöområdet söder om Strömstad, dels i Stigfjordenområdet mellan Orust och Tjörn. Flera eftersök har utförts i dessa områden samt på de äldre lokalerna i Halland och Skåne utan framgång. I övriga Norden förekommer axsträfse i Danmark på totalt elva lokaler på Jylland, Fyn och Själland samt i Norge på fyra lokaler i södra delen av landet. Arten har gått tillbaka i både Danmark och Norge. I resten av Europa förekommer axsträfse i Tyskland (västra Östersjön), Storbritannien, Frankrike, på den Iberiska halvön, i Italien och Grekland, samt dessutom i Sydafrika och Australien. Axsträfse är rödlistad som Starkt hotad (EN) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Charophyta  
  • Klass
    Charophyceae - kransalger 
  • Ordning
    Charales  
  • Familj
    Characeae  
  • Släkte
    Lamprothamnium - axsträfsen 
  • Art
    Lamprothamnium papulosum(Wallr.) J.Groves - axsträfse

I odling på laboratorium växer axsträfse bra vid en salthalt på 8-28‰. Den förekommer i Sverige dock enbart på Västkusten. Även i andra länder är den bunden till kusten, i Spanien har den dock hittats i brackvattensjöar i inlandet. Axsträfse växer mest på sand och mjukbottnar, ofta beståndsbildande, antingen på bar botten eller tillsammans med gles vegetation av främst natingar Ruppia. Den undviker dock tät vegetation och är förmodligen känslig för konkurrens från andra växter inklusive trådalger. Axsträfsets tillbakagång i Danmark, Sverige och Norge har förklarats med trådalgernas ökning till följd av eutrofiering. Axsträfse är ettårig och övervintrar med hjälp av stärkelserika reservkroppar (bulbiller). Den växer mest på grunt vatten, ibland dock ned till 2 m djup och föredrar vindskyddade habitat.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Axsträfsets tillbakagång har främst orsakats av eutrofiering. Även grävarbeten och badaktiviteter har uppgetts som hotfaktorer. Mindre störningar som reducerar annan vegetation kan dock gynna axsträfse.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Vattengrumling (Viss negativ effekt)
Åtgärder som begränsar närsaltsbelastningen på Västkusten främjar axsträfse. Artens nuvarande lokaler på Västkusten bör skyddas mot ingrepp. Årlig övervakning bör snarast inledas.

Åtgärdsprogram Under produktion
Utländska namn - NO: Vormglattkrans, GB: Foxtail stonewort.

Algaebase. 2015. Lamprothamnium papulosum (K.Wallroth) J.Groves. [http://www.algaebase.org] [uttag 2015-11-30]

Andersson, J., Garniel, A. & Nielsen, J. 2003. Lamprothamnium papulosum (Wallr.) J. Groves 1916. I: Schubert, H. & Blindow, I. (red.), Charophytes of the Baltic Sea. A.R.G. Gantner Verlag Kommanditgesellschaft, Ruggell: 156-167.

Bisson, M.A. & Kirst, G.O. 1980. Lamprothamnium, a euryhaline charophyte. Journal of Experimental Botany 31: 1223-1235.

Blindow, I., Krause, W., Ljungstrand, E. & Koistinen, M. 2007. Bestämningsnyckel för kransalger i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 101: 165-220.

Blindow, I. & Langangen, A. 1995. Lamprothamnium papulosum (Wallr.) J. Groves, a threatened charophyte in Scandinavia. Cryptogamie, Algologie 16: 47-55.

Blindow, I. & Langangen, A. 1995. Kransalgen Lamprothamnium papulosum i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 89: 171-174.

Corillion, R. 1957. Les charophycées de France et d’Europe occidentale. Imprimerie Bretonne, Rennes.

Daniel, G.F. 1975. The ecology of the charophyte Lamprothamnium papulosum J. Groves. Undergraduate thesis, University of London.

Hasslow, O.J. 1931. Sveriges characéer. Botaniska Notiser 84: 63-136.

Henriksen, S. & Hilmo, O. (red.) 2015. Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken, Norge.

Kirst, G.O., & Wichmann, F. 1987. Adaptation of the euryhaline charophyte Lamprothamnium papulosum to brackish and freshwater: photosynthesis and respiration. Journal of Plant Physiology 131: 413-422.

Krause, W. 1997. Charales (Chlorophyceae). I: Ettl, H., Gärtner, G., Heynig, H. & Mollenhauer, D. (red.), Süßwasserflora von Mitteleuropa vol. 18.

Langangen, A. 1996. Sjeldne og truete kransalger i Norge. Blyttia 54: 23-30.

Moore, J.A. 1986. Charophytes of Great Britain and Ireland. BSBI Handbook No. 5, London.

Olsen, S. 1944. Danish charophyta. Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab, Biologiske Skrifter 3.

Pehrsson, O. 1976. Food and feeding grounds of the Goldeneye Bucephala clangula (L.) on the Swedish west coast. Ornis Scandinavica 7: 91-112.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Irmgard Blindow 1998. Rev. Gustav Johansson 2016. ©ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Charophyta  
  • Klass
    Charophyceae - kransalger 
  • Ordning
    Charales  
  • Familj
    Characeae  
  • Släkte
    Lamprothamnium - axsträfsen 
  • Art
    Lamprothamnium papulosum, (Wallr.) J.Groves - axsträfse
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Irmgard Blindow 1998. Rev. Gustav Johansson 2016. ©ArtDatabanken, SLU 2016