Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  knölvial

Organismgrupp Kärlväxter Lathyrus tuberosus
Knölvial Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Knölvial är en flerårig klättrande, 5–10 dm hög ärtväxt. Den har en jordstam som bildar rotknölar, vilka är några cm i diameter och svarta utvändigt, vita invändigt. Stammen är fyrkantig utan vingkanter. Bladen består av ett bladpar och klänge samt jämnbreda, svagt sågade stipler. Småbladen är trubbiga med udd. Blomställningarna består av 2–7 blommor. Dessa är stora, vackert och intensivt rosenröda. Frukten är en hängande, cylindrisk, vid mognaden brun balja.
Utbredning
Länsvis förekomst för knölvial Observationer i  Sverige för knölvial
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Knölvial har under de senaste 30 åren rapporterats från Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Småland, Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Södermanland, Uppland, Värmland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland och Jämtland. Den har betraktats som tillfälligt förekommande, men är på många platser bofast under åtskilliga år. Den behåller sin status som sällsynt växt i den svenska floran, men har inte gått radikalt tillbaka utan möjligen ökat något på grund av minskad hävd. Enstaka, ofta tillfälliga lokaler är kända i Danmark, Finland och Norge. Arten uppfattas som en värmeälskande stäppväxt med tyngdpunkten i sin utbredning i Centraleuropa - Västasien. För övrigt finns den på spridda lokaler i Nordafrika samt Nord- och Sydamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst i de södra och mellersta delarna av landet. Knölvial förekommer i kulturpåverkade miljöer såsom åkerkanter, vägkanter, skräpmark och gårdsmiljöer, gärna intill större gårdar. Bestånd av knölvial kan lätt utplånas om markanvändningen ändras eller det sker någon form av markexploatering. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 612 (500-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Knölvial förekommer i kulturpåverkade miljöer såsom åkerkanter och vägrenar, övergivna åkrar, trädgårdar och skräpmark, gärna intill större gårdar. Den växer framför allt på näringsrik lerjord. Flertalet av förekomsterna är kvarlevor efter tidigare odling som köksväxt för de ätliga rotknölarna eller som foderväxt. Förekomster intill kvarnar tyder på införsel med spannmål från Ryssland.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Lathyrus (vialer), Art Lathyrus tuberosus L. - knölvial Synonymer Ardacker

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst i de södra och mellersta delarna av landet. Knölvial förekommer i kulturpåverkade miljöer såsom åkerkanter, vägkanter, skräpmark och gårdsmiljöer, gärna intill större gårdar. Bestånd av knölvial kan lätt utplånas om markanvändningen ändras eller det sker någon form av markexploatering. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 612 (500-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Knölvial är en flerårig klättrande, 5–10 dm hög ärtväxt. Den har en jordstam som bildar rotknölar, vilka är några cm i diameter och svarta utvändigt, vita invändigt. Stammen är fyrkantig utan vingkanter. Bladen består av ett bladpar och klänge samt jämnbreda, svagt sågade stipler. Småbladen är trubbiga med udd. Blomställningarna består av 2–7 blommor. Dessa är stora, vackert och intensivt rosenröda. Frukten är en hängande, cylindrisk, vid mognaden brun balja.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för knölvial

Länsvis förekomst och status för knölvial baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för knölvial

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Knölvial har under de senaste 30 åren rapporterats från Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Småland, Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Södermanland, Uppland, Värmland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland och Jämtland. Den har betraktats som tillfälligt förekommande, men är på många platser bofast under åtskilliga år. Den behåller sin status som sällsynt växt i den svenska floran, men har inte gått radikalt tillbaka utan möjligen ökat något på grund av minskad hävd. Enstaka, ofta tillfälliga lokaler är kända i Danmark, Finland och Norge. Arten uppfattas som en värmeälskande stäppväxt med tyngdpunkten i sin utbredning i Centraleuropa - Västasien. För övrigt finns den på spridda lokaler i Nordafrika samt Nord- och Sydamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Lathyrus - vialer 
  • Art
    Lathyrus tuberosusL. - knölvial
    Synonymer
    Ardacker

Knölvial förekommer i kulturpåverkade miljöer såsom åkerkanter och vägrenar, övergivna åkrar, trädgårdar och skräpmark, gärna intill större gårdar. Den växer framför allt på näringsrik lerjord. Flertalet av förekomsterna är kvarlevor efter tidigare odling som köksväxt för de ätliga rotknölarna eller som foderväxt. Förekomster intill kvarnar tyder på införsel med spannmål från Ryssland.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Bestånd av knölvial kan lätt utplånas om markanvändningen ändras eller det sker någon form markexploatering. Genom att den inte längre odlas är förutsättningarna små för att nya bestånd skall kunna etablera sig, något som på sikt kommer att leda till minskad förekomst. Därför kan alltför intensiv vägkantslåtter vara negativ, eftersom arten då inte får möjlighet att blomma och sätta frukt. Viss röjning måste dock förekomma, eftersom den annars kan konkurreras ut av buskar och träd eller högvuxna örter och gräs. Ogräsbekämpning på åkerkanter utgör också ett hot mot arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Alla kända förekomster bör skonas från förändringar och igenväxning. Viktigt vägverket informaeras om vägkantsförekomstrna så slåtterperioden kan anpassas, tidigt slåtter är negativt för arten. Artens biologiska förhållanden och populationernas utveckling bör studeras som grund för skötselåtgärder. Floraväktare bör övervaka knölvialen.
Knölvial är fridlyst. Som köksväxt har knölvial odlats sedan 1600-talet. De ätliga rotknölarna, kallade holländska ardackers eller jordmöss, kan rostas, ätas skalade som potatis eller tjäna som nödbröd. Utländska namn – NO: Jordskolm, DK: Knold-Fladbaelg, FI: Mukulanätkelmä, GB: Tuberous Pea.

Andersson. P.-A. 1984. Floristiska nyheter på Dal. Svensk Bot Tidskr. 78: 95–111.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bertilsson, A. 2002. Vildris (Leersia oryzoides) återfunnet i Västergötland. Calluna 19 (2): 7-11.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hylander, N. 1941. Ett märkligt adventivväxtfynd i Blekinge. Bot. Not. 94: 102–106.

Hylander, N. 1970. Prima loca plantarum vascularium sueciae. Svensk Bot. Tidskr. 64. Supplement.

Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Jessen, K. 1931. The Distribution within Denmark of the higher plants II. The distribution of the Papionaceæ within Danmark. Kgl. Dan. Vid. Selsk. Skr. Nat. Math. afd. 9 raekke III.2.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Liljeblad, S. 1816. Utkast till en svensk flora, 3:e uppl. Uppsala.

Nilsson, Ö. 1994. Några införda ärtväxter i Uppsala. Svensk Bot. Tidskr. 88: 302–304.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22-33.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 1993. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Lathyrus - vialer 
  • Art
    Lathyrus tuberosus, L. - knölvial
    Synonymer
    Ardacker
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 1993. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.