Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tajgaskinn

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Laurilia sulcata
Tajgaskinn Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Taigaskinn är en karaktäristisk och lätt igenkännlig skinnsvamp med fleråriga, läderartade, vidväxta eller något utstående, flera decimeter vida och ibland meterlånga, fruktkroppar. Översidan är först brunfiltad, senare nästan svart och hos fleråriga exemplar koncentriskt fårad. Undersidan är som färsk ljust gulaktig med laxfärgad ton, som torr ljust ockrafärgad. I mikroskop är arten mycket karakteristisk med skeletthyfer, bindehyfer, kristallförsedda cystider och små, knottriga sporer som färgas violetta i Melzers lösning.
Utbredning
Länsvis förekomst för tajgaskinn Observationer i  Sverige för tajgaskinn
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från nordvästra Dalarna till Torne lappmark. Den utgör ett nordöstligt s k taigaelement i vår flora och gynnas av ett kontinentalt klimat, varför den nästan saknas i Jämtland som har påverkan av ett oceaniskt klimat. Arten är sällsynt men kan lokalt förekomma i större mängd. Den finns även i sydöstra Norge och i norra Finland men saknas i Danmark. Taigaskinn förekommer i övrigt i Mellaneuropas bergstrakter (Alperna, Böhmerwald) i norra Asien, i Nordamerika samt förvånande nog också i Australien. Arten är rödlistad i Finland och Tyskland (akut hotad).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare som växer på undersidan av grova, liggande stammar av gran i urskogsartad blåbärsgranskog, delvis även i fjällgranskog. En välkänd och väl eftersökt art, bl.a. genom nyckelbiotopinventeringen. En ganska stor andel av lokalerna ligger i skyddade områden. Populationen minskar dock fortfarande p.g.a. slutavverkningar av skogar som tidigare inte har slutavverkats. Antalet reproduktiva individer skattas till 9000 (4000-18000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 900 (400-1800). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 30 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Taigaskinn växer oftast på grova lågor av gran i olikåldriga och under lång tid orörda eller endast svagt påverkade barrskogar. Den utgör ett karaktäristiskt inslag i granurskogarna nära skogsgränsen. Den är starkt beroende av kontinuerlig tillgång till fallna, döda granar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· lärk
· lärk
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Echinodontiaceae, Släkte Laurilia, Art Laurilia sulcata (Burt) Pouzar - tajgaskinn Synonymer taigaskinn, Stereum sulcatum Burt

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare som växer på undersidan av grova, liggande stammar av gran i urskogsartad blåbärsgranskog, delvis även i fjällgranskog. En välkänd och väl eftersökt art, bl.a. genom nyckelbiotopinventeringen. En ganska stor andel av lokalerna ligger i skyddade områden. Populationen minskar dock fortfarande p.g.a. slutavverkningar av skogar som tidigare inte har slutavverkats. Antalet reproduktiva individer skattas till 9000 (4000-18000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 900 (400-1800). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 30 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Taigaskinn är en karaktäristisk och lätt igenkännlig skinnsvamp med fleråriga, läderartade, vidväxta eller något utstående, flera decimeter vida och ibland meterlånga, fruktkroppar. Översidan är först brunfiltad, senare nästan svart och hos fleråriga exemplar koncentriskt fårad. Undersidan är som färsk ljust gulaktig med laxfärgad ton, som torr ljust ockrafärgad. I mikroskop är arten mycket karakteristisk med skeletthyfer, bindehyfer, kristallförsedda cystider och små, knottriga sporer som färgas violetta i Melzers lösning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tajgaskinn

Länsvis förekomst och status för tajgaskinn baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tajgaskinn

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från nordvästra Dalarna till Torne lappmark. Den utgör ett nordöstligt s k taigaelement i vår flora och gynnas av ett kontinentalt klimat, varför den nästan saknas i Jämtland som har påverkan av ett oceaniskt klimat. Arten är sällsynt men kan lokalt förekomma i större mängd. Den finns även i sydöstra Norge och i norra Finland men saknas i Danmark. Taigaskinn förekommer i övrigt i Mellaneuropas bergstrakter (Alperna, Böhmerwald) i norra Asien, i Nordamerika samt förvånande nog också i Australien. Arten är rödlistad i Finland och Tyskland (akut hotad).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Echinodontiaceae  
  • Släkte
    Laurilia  
  • Art
    Laurilia sulcata(Burt) Pouzar - tajgaskinn
    Synonymer
    taigaskinn
    Stereum sulcatum Burt

Taigaskinn växer oftast på grova lågor av gran i olikåldriga och under lång tid orörda eller endast svagt påverkade barrskogar. Den utgör ett karaktäristiskt inslag i granurskogarna nära skogsgränsen. Den är starkt beroende av kontinuerlig tillgång till fallna, döda granar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· lärk - Larix decidua (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Avverkning på artens lokaler är ett hot. På sikt är den minskande tillgången på död ved i kulturskogarna också ett stort hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Lokaler där arten finns får inte kalavverkas utan måste antingen skyddas eller skötas så att lågor lämnas och tillåts nybildas. Skyddade områden bör inte vara så små att mikroklimatet förändras av åtgärder i omgivningen.
Utländska namn – NO: Taigaskinn, FI: Louhennahka.

Eriksson, J. 1958. Studies in the Heterobasidomycetes and Homobasidomycetes–Aphyllophorales of Muddus National Park in North Sweden. Symbolae Botanicae Upsaliensis 16(1).

Eriksson, J. & Ryvarden, L. 1976. The Corticiaceae of North Europe. Vol. 4. Fungiflora, Oslo.

Jahn, H. 1971. Stereoide Pilze in Europa (Stereaceae Pil. emend. Parm. u.a., Hymenochaete), mit besonderer Berücksichtigung ihres Vorkommens in der Bundesrepublik Deutschland. Westfälische Pilzbriefe 8: 69–176.

Ryvarden, L. 1971. The genera Stereum (s. lato) and Hymenochaete in Norway. Norwegian Journal of Botany 18: 97–108.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Echinodontiaceae  
  • Släkte
    Laurilia  
  • Art
    Laurilia sulcata, (Burt) Pouzar - tajgaskinn
    Synonymer
    taigaskinn
    Stereum sulcatum Burt
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.