Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ekpricklav

Organismgrupp Lavar Inoderma byssaceum
Ekpricklav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ekpricklav är en skorplav med tunn, något grynig, gråaktig bål med Trentepohlia-alger. Ofta saknas apothecier men pyknid är alltid vanliga. Pykniden är små (upp till 0,2 mm breda), halvklotformiga, svarta och omges av en vitpruinös kant. Apothecier är delvis insänkta, 0,5–1,0 mm breda, rundade till kantiga och ofta välvda samt täckta med en tät vit pruina. Under pruinan är apothecierna brunsvarta. Då pruinan på apothecierna har samma färg som bålen är apothecierna lätt förbisedda. Sporerna är 3–6-celliga, 12–23 × 5–8 µm, färglösa och släta. Ekpricklav känns lättast igen på de rikligt förekommande vitkantade pykniden.
Utbredning
Länsvis förekomst för ekpricklav Observationer i  Sverige för ekpricklav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ekpricklav är känd från ett 70-tal lokaler från Skåne till sydligaste Gästrikland men den saknas praktiskt taget helt i Västsverige. I övriga Norden är den uppgiven från Danmark där den är rödlistad och från Norge. Den är spridd men sällsynt i Mellaneuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer från Skåne till Gästrikland men med en östlig tendens. Omkring 190 aktuella lokaler. Flera av de kända lokalerna är nyckelbiotoper eller skyddade. Finns främst på mycket gamla ekar med grov sprickbark i skogsmiljö med hög och jämn luftfuktighet. Förekommer inte i öppna ekhagar. Denna typ av ekar är sällsynta och nyskapas i mycket begränsad omfattning. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (190-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (760-4400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten växer främst på gamla ekar med grov sprickbark, mer sällan på andra lövträd (ask och asp), i skogsmark. Arten förekommer inte i öppna ekhagar. Den förekommer ofta tillsammans med andra rödlistade lavar, t.ex. matt pricklav Arthonia pruinata, skuggorangelav Caloplaca lucifuga, gammelekslav Opegrapha illecebrosa, grå skärelav Schismatomma decolorans och rosa skärelav S. pericleum.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogsek
· skogsek
· skogslind
· skogslind
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Arthoniomycetes, Ordning Arthoniales, Familj Arthoniaceae, Släkte Inoderma, Art Inoderma byssaceum (Weigel) Gray - ekpricklav Synonymer Arthonia byssacea (Weigel) Almq., Sphaeria byssacea Weigel

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer från Skåne till Gästrikland men med en östlig tendens. Omkring 190 aktuella lokaler. Flera av de kända lokalerna är nyckelbiotoper eller skyddade. Finns främst på mycket gamla ekar med grov sprickbark i skogsmiljö med hög och jämn luftfuktighet. Förekommer inte i öppna ekhagar. Denna typ av ekar är sällsynta och nyskapas i mycket begränsad omfattning. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (190-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (760-4400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekpricklav är en skorplav med tunn, något grynig, gråaktig bål med Trentepohlia-alger. Ofta saknas apothecier men pyknid är alltid vanliga. Pykniden är små (upp till 0,2 mm breda), halvklotformiga, svarta och omges av en vitpruinös kant. Apothecier är delvis insänkta, 0,5–1,0 mm breda, rundade till kantiga och ofta välvda samt täckta med en tät vit pruina. Under pruinan är apothecierna brunsvarta. Då pruinan på apothecierna har samma färg som bålen är apothecierna lätt förbisedda. Sporerna är 3–6-celliga, 12–23 × 5–8 µm, färglösa och släta. Ekpricklav känns lättast igen på de rikligt förekommande vitkantade pykniden.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ekpricklav

Länsvis förekomst och status för ekpricklav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ekpricklav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ekpricklav är känd från ett 70-tal lokaler från Skåne till sydligaste Gästrikland men den saknas praktiskt taget helt i Västsverige. I övriga Norden är den uppgiven från Danmark där den är rödlistad och från Norge. Den är spridd men sällsynt i Mellaneuropa.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Arthoniomycetes  
  • Ordning
    Arthoniales  
  • Familj
    Arthoniaceae  
  • Släkte
    Inoderma  
  • Art
    Inoderma byssaceum(Weigel) Gray - ekpricklav
    Synonymer
    Arthonia byssacea (Weigel) Almq.
    Sphaeria byssacea Weigel

Arten växer främst på gamla ekar med grov sprickbark, mer sällan på andra lövträd (ask och asp), i skogsmark. Arten förekommer inte i öppna ekhagar. Den förekommer ofta tillsammans med andra rödlistade lavar, t.ex. matt pricklav Arthonia pruinata, skuggorangelav Caloplaca lucifuga, gammelekslav Opegrapha illecebrosa, grå skärelav Schismatomma decolorans och rosa skärelav S. pericleum.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Den typ av ekar som ekpricklav växer på är sällsynta och nyskapas i mycket begränsad omfattning. Ekpricklav hotas av att arealen trädbevuxen, traditionellt brukad slåtter- och betesmark minskar.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Lämpliga biotoper måste bevaras på artens lokaler. I igenväxande slåtter- och betesmark kan gallring och röjning kring äldre ekar behöva göras så att dessa inte dödas av unga träd (gran och lövträd). På lokaler med ekpricklav måste ett tillräckligt antal unga träd tillåtas bli mycket gamla för att på lång sikt ersätta de nuvarande gammelträden.

Nordin, A., Löfgren, L. & Wilhelmsson, J. 1994. SLF-möte i Arboga. Graphis Scripta 6: 77–84.

Tibell. L. 1965. Gotska Sandöns lavflora och lavvegetation. Stencil. Uppsala universitet.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Arthoniomycetes  
  • Ordning
    Arthoniales  
  • Familj
    Arthoniaceae  
  • Släkte
    Inoderma  
  • Art
    Inoderma byssaceum, (Weigel) Gray - ekpricklav
    Synonymer
    Arthonia byssacea (Weigel) Almq.
    Sphaeria byssacea Weigel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.