Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  doftfjällskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Lepiota ochraceofulva
Doftfjällskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Doftfjällskivling är en medelstor till stor fjällskivling med starkt aromatisk lukt. Hatten har låg, bred puckel och länge inrullad kant, är kring mitten tämligen mättat rödaktigt brun, mot kanten söndersprucken i ljusare bruna, koncentriskt ordnade fjäll. Skivorna är smala, mycket täta, närmast foten förenade till en ring, gräddockra till svagt orangegula med vitflockig egg. Slöja ymnig, spindelvävsliknande, vit eller svagt gul. Fot ihålig, längst upp gräddfärgad, nedåt med rostbruna fjäll, vilka tätnar mot basen, som oftast är löklikt uppsvälld. Lukten är starkt aromatisk och smaken mild. Sedd uppifrån är doftfjällskivlingen rätt lik en liten kungschampinjon (Agaricus augustus). Arten kan i fält mycket lätt förväxlas med den snarlika slöjfjällskivlingen (Lepiota cortinarius), vilken dock saknar tydlig lukt och som inte heller med säkerhet är funnen i Sverige. Mikroskopiskt skiljer sig doftfjällskivlingen från slöjfjällskivlingen på ellipsoida (ej projektilformade) sporer och hymenielik hattbeklädnad (ej radiärt ordnade hatthudshyfer).
Utbredning
Länsvis förekomst för doftfjällskivling Observationer i  Sverige för doftfjällskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Doftfjällskivlingen är funnen på sammanlagt sju lokaler i Skåne, Västergötand, Östergötland, Västmanland och Uppland. Arten är känd från Danmark, där den också är rödlistad och uppfattas som sårbar, men saknas i Norge och Finland. Från Mellaneuropa finns ett tiotal fynd registrerade från England, Frankrike, Schweiz, Tyskland och Österrike. Arten är rödlistad i bl.a. Danmark och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i barrförna, bl.a. i gamla myrstackar i äldre ängsgranskog på rikare mark. Värmekrävande sydlig art. Total population i landet mycket liten och bedöms minska och fortsatt att minska, framför allt p.g.a. slutavverkningar av barrskog. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (40-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (2-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (492-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (12-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D1).
Ekologi
De flesta svenska fynd är gjorda i barrskog på rik mark. På tre lokaler har svampen vuxit i gamla myrstackar. Rapporterna från mellersta Europa nämner även fynd på surt underlag i både löv- och blandskog, varför arten inte där kan beskrivas som en kalkberoende barrskogsart. På grundval av de fåtaliga svenska fynden kan inga säkra slutsatser dras om doftfjällskivlingens biotopkrav i vårt land.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Lepiota (fjällskivlingar), Art Lepiota ochraceofulva P. D. Orton - doftfjällskivling Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i barrförna, bl.a. i gamla myrstackar i äldre ängsgranskog på rikare mark. Värmekrävande sydlig art. Total population i landet mycket liten och bedöms minska och fortsatt att minska, framför allt p.g.a. slutavverkningar av barrskog. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (40-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (2-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (492-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (12-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D1).
Doftfjällskivling är en medelstor till stor fjällskivling med starkt aromatisk lukt. Hatten har låg, bred puckel och länge inrullad kant, är kring mitten tämligen mättat rödaktigt brun, mot kanten söndersprucken i ljusare bruna, koncentriskt ordnade fjäll. Skivorna är smala, mycket täta, närmast foten förenade till en ring, gräddockra till svagt orangegula med vitflockig egg. Slöja ymnig, spindelvävsliknande, vit eller svagt gul. Fot ihålig, längst upp gräddfärgad, nedåt med rostbruna fjäll, vilka tätnar mot basen, som oftast är löklikt uppsvälld. Lukten är starkt aromatisk och smaken mild. Sedd uppifrån är doftfjällskivlingen rätt lik en liten kungschampinjon (Agaricus augustus). Arten kan i fält mycket lätt förväxlas med den snarlika slöjfjällskivlingen (Lepiota cortinarius), vilken dock saknar tydlig lukt och som inte heller med säkerhet är funnen i Sverige. Mikroskopiskt skiljer sig doftfjällskivlingen från slöjfjällskivlingen på ellipsoida (ej projektilformade) sporer och hymenielik hattbeklädnad (ej radiärt ordnade hatthudshyfer).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för doftfjällskivling

Länsvis förekomst och status för doftfjällskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för doftfjällskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Doftfjällskivlingen är funnen på sammanlagt sju lokaler i Skåne, Västergötand, Östergötland, Västmanland och Uppland. Arten är känd från Danmark, där den också är rödlistad och uppfattas som sårbar, men saknas i Norge och Finland. Från Mellaneuropa finns ett tiotal fynd registrerade från England, Frankrike, Schweiz, Tyskland och Österrike. Arten är rödlistad i bl.a. Danmark och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Lepiota - fjällskivlingar 
  • Art
    Lepiota ochraceofulvaP. D. Orton - doftfjällskivling

De flesta svenska fynd är gjorda i barrskog på rik mark. På tre lokaler har svampen vuxit i gamla myrstackar. Rapporterna från mellersta Europa nämner även fynd på surt underlag i både löv- och blandskog, varför arten inte där kan beskrivas som en kalkberoende barrskogsart. På grundval av de fåtaliga svenska fynden kan inga säkra slutsatser dras om doftfjällskivlingens biotopkrav i vårt land.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Avverkning av de skogspartier, där svampen hittats, liksom förstörelse av växtplatser, innebär troligen att arten försvinner.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Samtliga lokaler för doftfjällskivling bör skyddas. För att på längre sikt gynna arten krävs att större arealer av äldre barrskogar på rik mark undantas från skogsbruk eller brukas med stor försiktighet. Kalavverkning måste undvikas liksom körskador på marken.

Enderle, M. & Krieglsteiner, G.J. 1989. Die Gattung Lepiota (Pers.) S. F. Gray emend. Pat. in der Bundesrepublik Deutschland (Mitteleuropa). Zeitschrift für Mykologie. 55(1): 43–104.

Rald, E. & Heilmann-Clausen, J. 1993. Danske parasolhatte af slaegten Lepiota – sektionerne Lilaceae og Fuscovinaceae. Svampe 28: 47–54.

Stridvall, L. & Stridvall, A. 1981. Anmärkningsvärda skivlingfynd i sydvästra Sverige. Lepiota ochraceofulva, Phaeogalera medullosa och Pholiota nematolomoides. Göteborgs Svampklubb Årsskrift 1981: 124–135.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anita & Leif Stridvall 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Lepiota - fjällskivlingar 
  • Art
    Lepiota ochraceofulva, P. D. Orton - doftfjällskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anita & Leif Stridvall 1997.