Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  varglav

Organismgrupp Lavar Letharia vulpina
Varglav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Varglav är en intensivt gulgrön busklav, upp till 15 cm lång, med små isidier och/eller soral. Apothecier är sällsynta.
Utbredning
Länsvis förekomst för varglav Observationer i  Sverige för varglav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Varglavens utbredning på naturliga ståndorter är begränsad från norra Värmland till Lycksele Lappmark. Arten var tidigare spridd i Syd- och Mellansverige på kulturskapade ståndorter såsom spåntak, brädväggar etc, påfallande ofta på gamla byggnader på kyrkogårdar. Numera finns enbart två sådana förekomster kvar, en i Västergötland och en på Öland. Arten har en kontinental utbredning i Sverige. I övriga Norden förekommer varglav med enstaka förekomster i centrala Norge och från en lokal på Åland. Den är rödlistad i bägge länderna, i Finland som Försvunnen. Utanför Norden förekommer den i Europas bergsområden, Nordafrika, Asien (Kaukasus) samt västra Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Omkring 900 aktuella lokaler. Växer på gammal, torr, hård ved, främst på torrakor och högstubbar av tall i öppna lägen, främst på myrar och i myrkanter. Lämpliga torrakor nyskapas i praktiskt taget inte alls. Tidigare fanns den även på ved i kulturlandskapet men den har nästan helt försvunnit från denna miljö. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1100 (900-1350). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 25 (20-30) % inom 100 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4bc).
Ekologi
Laven uppträder på gammal, torr, hård ved, främst tallved, i öppna lägen. Naturliga habitat utgörs av torrakor, högstubbar och rotvältor, främst i kanten av eller ute på myrar. Laven påträffas även i glesa tallskogar. Ofta växer den högt uppe i torrakor, på torra grenar eller toppar av jättetallar. I Västergötland sitter den på ett gammalt spåntak och på Öland på en väderkvarn. I norra Sverige finns den fortfarande kvar på ett antal fäbodar av obehandlat virke. I mycket sällsynta fall kan varglav även växa på bark av allehanda trädslag samt på sten.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Parmeliaceae, Släkte Letharia (varglavar), Art Letharia vulpina (L.) Hue - varglav Synonymer Evernia vulpina (L.) Ach., Lichen vulpinus L.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Omkring 900 aktuella lokaler. Växer på gammal, torr, hård ved, främst på torrakor och högstubbar av tall i öppna lägen, främst på myrar och i myrkanter. Lämpliga torrakor nyskapas i praktiskt taget inte alls. Tidigare fanns den även på ved i kulturlandskapet men den har nästan helt försvunnit från denna miljö. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1100 (900-1350). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 25 (20-30) % inom 100 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4bc).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Varglav är en intensivt gulgrön busklav, upp till 15 cm lång, med små isidier och/eller soral. Apothecier är sällsynta.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för varglav

Länsvis förekomst och status för varglav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för varglav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Varglavens utbredning på naturliga ståndorter är begränsad från norra Värmland till Lycksele Lappmark. Arten var tidigare spridd i Syd- och Mellansverige på kulturskapade ståndorter såsom spåntak, brädväggar etc, påfallande ofta på gamla byggnader på kyrkogårdar. Numera finns enbart två sådana förekomster kvar, en i Västergötland och en på Öland. Arten har en kontinental utbredning i Sverige. I övriga Norden förekommer varglav med enstaka förekomster i centrala Norge och från en lokal på Åland. Den är rödlistad i bägge länderna, i Finland som Försvunnen. Utanför Norden förekommer den i Europas bergsområden, Nordafrika, Asien (Kaukasus) samt västra Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Letharia - varglavar 
  • Art
    Letharia vulpina(L.) Hue - varglav
    Synonymer
    Evernia vulpina (L.) Ach.
    Lichen vulpinus L.

Laven uppträder på gammal, torr, hård ved, främst tallved, i öppna lägen. Naturliga habitat utgörs av torrakor, högstubbar och rotvältor, främst i kanten av eller ute på myrar. Laven påträffas även i glesa tallskogar. Ofta växer den högt uppe i torrakor, på torra grenar eller toppar av jättetallar. I Västergötland sitter den på ett gammalt spåntak och på Öland på en väderkvarn. I norra Sverige finns den fortfarande kvar på ett antal fäbodar av obehandlat virke. I mycket sällsynta fall kan varglav även växa på bark av allehanda trädslag samt på sten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Borttagande av torrakor vid avverkningar eller i samband med insamling av brännved är ett allvarligt hot mot laven. Både målning och förfall av gamla obehandlade träbyggnader är ett stort hot. Lämpliga torrakor nyskapas i praktiskt taget inte alls.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Torrakor skall sparas, liksom en del nyligen döda träd för att skapa kontinuerlig tillgång på nya torrakor. Håll öppet kring förekomster på lador och byggnader. Undvik att måla omålade lador och tidigare målade men numera urblekta byggnader och liknande miljöer.
Varglaven är fridlyst i Sverige och är även Dalarnas landskapslav. Arten är giftig och har fått sitt namn då det anses att den tidigare användes som gift i åtlar vid varg- och rävjakt. Utländska namn – NO: Ulvelav, FI: Takkujäkälä.

Ahlner, S. 1948. Utbredningstyper bland nordiska barrträdslavar. Acta Phytogeogr. Suec. 22.

Ehrenroth, B. 1976. Översiktlig naturvårdsinventering i Värmland. Torsby kommun 3, Finnskoga-Dalby. Länsstyrelsen i Värmlands län.

Hermansson, J. 2005. Varglav. I: Arvidsson, L. & Hultengren, S. (red.), Svenska landskapslavar. Naturcentrum, Stenungsund.

Linderheim, A. 1977. Varglaven i Gästrikland. Natur i Gävleborg 1977: 47–50.

Oldhammer, B. & Johansson, P. 2002. Sveriges rikaste kända lokal för varglav ligger i Dalarnas fjällskog. Svensk Bot. Tidskr. 96: 3-7.

Tønsberg, T., Gauslaa, Y., Haugan, R., Holien, H. & Timdal, E. 1996. The threatened macrolichens of Norway - 1995. Sommerfeltia 23: 1–258.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1984. Rev. Janolof Hermansson & Svante Hultengren 1998. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Letharia - varglavar 
  • Art
    Letharia vulpina, (L.) Hue - varglav
    Synonymer
    Evernia vulpina (L.) Ach.
    Lichen vulpinus L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1984. Rev. Janolof Hermansson & Svante Hultengren 1998. © ArtDatabanken, SLU 2005.