Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vityxne

Organismgrupp Kärlväxter Pseudorchis albida
Vityxne Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vityxne är en lågvuxen, ca 25 cm hög orkidé med djupt flikiga rotknölar. De jämförelsevis små blommorna sitter i ett ax i stjälktoppen och kommer fram i juni. Blommorna är nästan doftlösa och endast läppens mittflik skjuter fram ur blomman. Självpollination förefaller vara vanlig. Förökningen sker huvudsakligen med frö som vindsprids. Ytterligare en ras av arten förekommer i Sverige, fjällvityxne ssp. straminea. Den finns bara i fjällen och mest alpint. Den är kalkkrävande. Dess blommor är större, starkt doftande och läppens tre flikar är utskjutande. I fjällområdet sammanfaller de båda rasernas utbredning delvis, men ekologin skiljer.
Utbredning
Länsvis förekomst för vityxne Observationer i  Sverige för vityxne
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vityxne har i Sverige två skilda utbredningsområden, ett i västra Götaland och ett i nordvästra Härjedalen och västra Jämtland, och hit ansluter sig förekomster i Åsele och Lycksele lappmarker. I västra Götaland har växtens tillbakagång varit mycket omfattande. Kvar finns nu växten på några enstaka lokaler i Västergötland (9), sydvästra Småland (3) och södra Halland (3). Helt försvunnen förefaller växten vara från Blekinge, Dalsland, Bohuslän, stora delar av Västergötland och Småland, norra Halland samt numera även från Skåne, där den sågs senast 1983. Minskningen har huvudsakligen skett under 1900-talets första hälft. I norra Sverige är de tidigare förhållandena sämre kända. Den finns nu, om än ofta fåtalig, på ett drygt 10-tal lokaler i Härjedalen, och flera lokaler har nyligen rapporterats från trakten av Enafors och Storlien i Jämtland. En förekomst i Tärnaområdet med ca 500 exemplar är troligen landets rikaste. I Norden växer vityxne också i västra Danmark, där den blivit mycket sällsynt, och efter kusten i Norge norrut till Finmark. Den har vidare förekomster i västra och centrala Europa. I andra områden är utbredningsbilden något oklar, bl a genom sammanblandning med fjällvityxne Pseudorchis straminea.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Vityxne har två skilda utbredningsområden ett i södra Sverige - Halland, Småland och Västergötland. Ett i norra Sverige - Härjedalen - Lycksele lappmark. Växtplatserna i söder utgörs av slåtter- och betesmarker. I fjällen växer vityxne mest i den subalpina björkskogen, där skogen är gles och av ganska fattig typ och ofta har markerna slagits eller betats tidigare. Ohävd och igenväxning missgynnar vityxne. Ett åtgärdsprogram för den sydliga populationen finns, det ska även skrivas ett för den nordliga populationen. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (500-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (40-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (250-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Ekologi
Växtplatserna för vityxne i Götaland utgjordes främst av slåtterängar men även betade hagar eller gräs- och ljunghedar. Växten har dock inte förekommit i de mest extrema hedområdena på sand- och klippmarker. Den växer ganska torrt på närings- och ofta kalkfattig mark. I fjällen växer vityxne mest i den subalpina björkskogen och aldrig alpint. Skogen är gles och av ganska fattig typ och ofta har markerna slagits eller betats tidigare.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Orchidaceae (orkideer), Släkte Pseudorchis (vityxnen), Art Pseudorchis albida (L.) Á. Löve & D. Löve - vityxne Synonymer Leucorchis albida ssp. albida, Gymnadenia albida (L.) Rich., Leucorchis albida (L.) E. Mey., Pseudorchis albida ssp. albida, Habenaria albida, Klubbsporre

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Vityxne har två skilda utbredningsområden ett i södra Sverige - Halland, Småland och Västergötland. Ett i norra Sverige - Härjedalen - Lycksele lappmark. Växtplatserna i söder utgörs av slåtter- och betesmarker. I fjällen växer vityxne mest i den subalpina björkskogen, där skogen är gles och av ganska fattig typ och ofta har markerna slagits eller betats tidigare. Ohävd och igenväxning missgynnar vityxne. Ett åtgärdsprogram för den sydliga populationen finns, det ska även skrivas ett för den nordliga populationen. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (500-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (40-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (250-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Konventioner CITES bilaga B
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Vityxne är en lågvuxen, ca 25 cm hög orkidé med djupt flikiga rotknölar. De jämförelsevis små blommorna sitter i ett ax i stjälktoppen och kommer fram i juni. Blommorna är nästan doftlösa och endast läppens mittflik skjuter fram ur blomman. Självpollination förefaller vara vanlig. Förökningen sker huvudsakligen med frö som vindsprids. Ytterligare en ras av arten förekommer i Sverige, fjällvityxne ssp. straminea. Den finns bara i fjällen och mest alpint. Den är kalkkrävande. Dess blommor är större, starkt doftande och läppens tre flikar är utskjutande. I fjällområdet sammanfaller de båda rasernas utbredning delvis, men ekologin skiljer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vityxne

Länsvis förekomst och status för vityxne baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vityxne

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vityxne har i Sverige två skilda utbredningsområden, ett i västra Götaland och ett i nordvästra Härjedalen och västra Jämtland, och hit ansluter sig förekomster i Åsele och Lycksele lappmarker. I västra Götaland har växtens tillbakagång varit mycket omfattande. Kvar finns nu växten på några enstaka lokaler i Västergötland (9), sydvästra Småland (3) och södra Halland (3). Helt försvunnen förefaller växten vara från Blekinge, Dalsland, Bohuslän, stora delar av Västergötland och Småland, norra Halland samt numera även från Skåne, där den sågs senast 1983. Minskningen har huvudsakligen skett under 1900-talets första hälft. I norra Sverige är de tidigare förhållandena sämre kända. Den finns nu, om än ofta fåtalig, på ett drygt 10-tal lokaler i Härjedalen, och flera lokaler har nyligen rapporterats från trakten av Enafors och Storlien i Jämtland. En förekomst i Tärnaområdet med ca 500 exemplar är troligen landets rikaste. I Norden växer vityxne också i västra Danmark, där den blivit mycket sällsynt, och efter kusten i Norge norrut till Finmark. Den har vidare förekomster i västra och centrala Europa. I andra områden är utbredningsbilden något oklar, bl a genom sammanblandning med fjällvityxne Pseudorchis straminea.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Pseudorchis - vityxnen 
  • Art
    Pseudorchis albida(L.) Á. Löve & D. Löve - vityxne
    Synonymer
    Leucorchis albida ssp. albida
    Gymnadenia albida (L.) Rich.
    Leucorchis albida (L.) E. Mey.
    Pseudorchis albida ssp. albida
    Habenaria albida
    Klubbsporre

Växtplatserna för vityxne i Götaland utgjordes främst av slåtterängar men även betade hagar eller gräs- och ljunghedar. Växten har dock inte förekommit i de mest extrema hedområdena på sand- och klippmarker. Den växer ganska torrt på närings- och ofta kalkfattig mark. I fjällen växer vityxne mest i den subalpina björkskogen och aldrig alpint. Skogen är gles och av ganska fattig typ och ofta har markerna slagits eller betats tidigare.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Främsta hotet mot vityxne i Götaland är hedarnas och de fattiga betes- och ängsmarkernas igenväxning eller plantering, samt uppgrävning. Gödsling i kombination med intensivare bete har också angivits som skäl till växtens minskning. Vityxne är beteskänslig. Även i fjällområdet hotas växten av att tidigare mera öppen mark växer igen. Igenväxningen går dock långsammare här. Framför allt tätnar buskskiktet sedan betet och slåttern upphört.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
En viktig förutsättning för vityxnens fortsatta existens är att ett traditionellt jordbruk med slåtter eller ljunghedsröjning bibehålls. Där vityxne finns kvar bör sen slåtter prövas som hävdform. Ett mycket extensivt bete kompletterat med buskröjning kan vara en ersättning. Några reservat med sådan skötsel måste inrättas på platser där växten ännu har vitala populationer. Inom Hamrafjällets naturreservat i Härjedalen finns växten ganska rikligt, men reservatet sköts inte på det sätt denna växt kräver. Genom privat initiativ sköts två lokaler i södra Halland på ett föredömligt sätt. Bidrag bör utgå till skötsel av vityxnelokaler. Flertalet lokaler för vityxne övervakas av flroaväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Vityxne är fridlyst i hela landet. Utländska namn – NO: Kvitkurle, DK: Hvid Sækspore, GB: Small-white Orchid.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Carlsson, Å. & Gustafsson, L.-Å. 1984. Vityxne, en hotad slåtterängsart. Svensk Bot. Tidskr. 78: 117–128.

Danielsson, B. 1981. Botaniska anteckningar från Storsjö, Tännäs och Hede socknar i Härjedalen. Svensk Bot. Tidskr. 75: 35–43.

Danielsson, B. 1994. Härjedalens kärlväxtflora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Grøntved, J. 1948. Orchidéernes Udbredelse i Danmark 1993. Bot. Tidsskr. 47: 277–370.

Lid, J. & Lid, D. T. 1994. Nork Flora (6 utgåve, R. Elven). Oslo.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 64–79. Svensk Bot. Tidskr. 72: 1–24.

Reinhammar, L.-G. 1995. Evidence for two distinctive species of Pseudorchis (Orchidaceae). Nord. Journ. Bot. 15: 469–481.

Reinhammar, L.-G. 1998. Variation in Pseudorchis albida s.l. (Orchidaceae) and Carex capitata s.l.

(Cyperaceae). Morphology, Genetic Diversity, Ecology and Systematics. Acta Universatis Upsaliensis 343.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Pseudorchis - vityxnen 
  • Art
    Pseudorchis albida, (L.) Á. Löve & D. Löve - vityxne
    Synonymer
    Leucorchis albida ssp. albida
    Gymnadenia albida (L.) Rich.
    Leucorchis albida (L.) E. Mey.
    Pseudorchis albida ssp. albida
    Habenaria albida
    Klubbsporre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992.