Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  västlig husmossa

Organismgrupp Mossor Loeskeobryum brevirostre
Västlig husmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar gröna eller gulgröna, lösa mattor. Skotten kan bli mer än 10 cm långa. Årsskotten, som är oregelbundet 1-2 gånger fjädergrenade, växer ibland ut en bit nedanför spetsen på förra årets skott. På den vanligen röda eller rödbruna stammen finns rikligt med grenade parafyllier. Dessa är genomgående en cell breda och sitter fästade på låga åsar. Stambladen är raka och utstående till utspärrade. Bladen är något vågiga i kanten, brett rundat hjärtlika med öronlika utskott (auriklar) vid bashörnen. De smalnar i övre delen mer eller mindre plötsligt av till en smal övre del som utgör 30-50 % av bladlängden och bladspetsen är smal. Nerven är dubbel, når 20-50 % av bladlängden och är slät. Grenbladen är smalare än stambladen och övre bladdelen är inte lika tydligt avsatt. Bladkanten är mer eller mindre kraftigt tandad. Kanten är ibland tillbakaböjd vid övergången till det smala övre bladpartiet, men är i övrigt plan. Cellerna i bladmitten är 25-88 × 5,5-8,5 µm, mer eller mindre tjockväggiga, släta och ibland med porer. Bashörnsgrupperna är små och otydliga, ungefär lika långa som breda, och består av rektangulära, utvidgade, tjockväggiga och orangebruna celler. Sporkapslar är ovanliga och sporerna är 17-23 µm.
Västlig husmossa kan påminna om hakmossor Rhytidiadelphus, men skiljs lätt ifrån dessa genom sina parafyllier på stammen. Arten kan likna grov husmossa Hylocomiastrum pyrenaicum men stambladen hos västlig husmossa är triangulära och mer utspärrade. Arterna har också helt olika utbredning.
Utbredning
Länsvis förekomst för västlig husmossa Observationer i  Sverige för västlig husmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Västlig husmossa finns i södra Sverige, norrut till Bohuslän, Västergötland och Södermanland. I östra Sverige finns enstaka fynd på Öland och Gotland. I Stockholmstrakten upptäcktes arten 1942 (Persson 1943) och återfanns där i en mycket individfattig population 1993. Något mindre sällsynt är den längs västkusten och Skåne. Arten har t.ex. under perioden 1995-2013 hittats på 156 lokaler i Skåne och i 12 % av referensobjekten under inventeringen av Skånes flora (Tyler m.fl. 2014). Mossan minskade kraftigt i frekvens i början av 1900-talet, kanske beroende på att det moderna skogsbruket då bredde ut sig på bekostnad av naturskogar och traditionellt brukade marker i södra Sverige. Arten verkar vara känslig för förändringar i mikroklimat och försurning. I Danmark finns arten spridd i skogsmark. I Norge har arten framför allt blivit funnen på Vestlandet i en 3-4 mil bred zon utefter kusten. Arten saknas i Finland men finns på Färöarna. Arten förekommer i Europa, Nordafrika, sydvästligaste och östra Asien, samt i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Västlig husmossa har tidigare minskat men minskningen har planat ut och en återhämtning har skett de senaste åren. Den växer på block under ädellövträd i fuktig lövskog. I norra Skåne är arten idag vanligare än vad som vi tidigare trott, där den ofta växer i kanten av alkärr. Minst 150 lokaler inom inventeringen av Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (2000-27000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1800 (400-6000) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Arten växer på mullrik jord, stenar och block i fuktiga, ibland källpåverkade skogsmiljöer, oftast i bok- eller ekskog. Arten påträffas ofta tillsammans med västlig hakmossa Rhytidiadelphus loreus och skuggsprötmossa Eurhynchium striatum.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Hylocomiaceae, Släkte Loeskeobryum (blockhusmossor), Art Loeskeobryum brevirostre (Brid.) M.Fleisch. - västlig husmossa Synonymer Loeskeobryum brevirostre (Brid.) Broth., Rhytidiadelphus brevirostris Nyholm, Hylocomium brevirostre (Brid.) Schimp., Hylocomium brevirostre, Hypnum rutabulum var. brevirostre Brid., Rhytidiadelphus brevirostris (Schwaegr.)

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Västlig husmossa har tidigare minskat men minskningen har planat ut och en återhämtning har skett de senaste åren. Den växer på block under ädellövträd i fuktig lövskog. I norra Skåne är arten idag vanligare än vad som vi tidigare trott, där den ofta växer i kanten av alkärr. Minst 150 lokaler inom inventeringen av Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (2000-27000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1800 (400-6000) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Typisk art i 9130 Näringsrik bokskog (Kontinental region (CON)), Skogsstyrelsens signalart
Bildar gröna eller gulgröna, lösa mattor. Skotten kan bli mer än 10 cm långa. Årsskotten, som är oregelbundet 1-2 gånger fjädergrenade, växer ibland ut en bit nedanför spetsen på förra årets skott. På den vanligen röda eller rödbruna stammen finns rikligt med grenade parafyllier. Dessa är genomgående en cell breda och sitter fästade på låga åsar. Stambladen är raka och utstående till utspärrade. Bladen är något vågiga i kanten, brett rundat hjärtlika med öronlika utskott (auriklar) vid bashörnen. De smalnar i övre delen mer eller mindre plötsligt av till en smal övre del som utgör 30-50 % av bladlängden och bladspetsen är smal. Nerven är dubbel, når 20-50 % av bladlängden och är slät. Grenbladen är smalare än stambladen och övre bladdelen är inte lika tydligt avsatt. Bladkanten är mer eller mindre kraftigt tandad. Kanten är ibland tillbakaböjd vid övergången till det smala övre bladpartiet, men är i övrigt plan. Cellerna i bladmitten är 25-88 × 5,5-8,5 µm, mer eller mindre tjockväggiga, släta och ibland med porer. Bashörnsgrupperna är små och otydliga, ungefär lika långa som breda, och består av rektangulära, utvidgade, tjockväggiga och orangebruna celler. Sporkapslar är ovanliga och sporerna är 17-23 µm.
Västlig husmossa kan påminna om hakmossor Rhytidiadelphus, men skiljs lätt ifrån dessa genom sina parafyllier på stammen. Arten kan likna grov husmossa Hylocomiastrum pyrenaicum men stambladen hos västlig husmossa är triangulära och mer utspärrade. Arterna har också helt olika utbredning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för västlig husmossa

Länsvis förekomst och status för västlig husmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för västlig husmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Västlig husmossa finns i södra Sverige, norrut till Bohuslän, Västergötland och Södermanland. I östra Sverige finns enstaka fynd på Öland och Gotland. I Stockholmstrakten upptäcktes arten 1942 (Persson 1943) och återfanns där i en mycket individfattig population 1993. Något mindre sällsynt är den längs västkusten och Skåne. Arten har t.ex. under perioden 1995-2013 hittats på 156 lokaler i Skåne och i 12 % av referensobjekten under inventeringen av Skånes flora (Tyler m.fl. 2014). Mossan minskade kraftigt i frekvens i början av 1900-talet, kanske beroende på att det moderna skogsbruket då bredde ut sig på bekostnad av naturskogar och traditionellt brukade marker i södra Sverige. Arten verkar vara känslig för förändringar i mikroklimat och försurning. I Danmark finns arten spridd i skogsmark. I Norge har arten framför allt blivit funnen på Vestlandet i en 3-4 mil bred zon utefter kusten. Arten saknas i Finland men finns på Färöarna. Arten förekommer i Europa, Nordafrika, sydvästligaste och östra Asien, samt i Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Hylocomiaceae  
  • Släkte
    Loeskeobryum - blockhusmossor 
  • Art
    Loeskeobryum brevirostre(Brid.) M.Fleisch. - västlig husmossa
    Synonymer
    Loeskeobryum brevirostre (Brid.) Broth.
    Rhytidiadelphus brevirostris Nyholm
    Hylocomium brevirostre (Brid.) Schimp.
    Hylocomium brevirostre
    Hypnum rutabulum var. brevirostre Brid.
    Rhytidiadelphus brevirostris (Schwaegr.)

Arten växer på mullrik jord, stenar och block i fuktiga, ibland källpåverkade skogsmiljöer, oftast i bok- eller ekskog. Arten påträffas ofta tillsammans med västlig hakmossa Rhytidiadelphus loreus och skuggsprötmossa Eurhynchium striatum.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Ved och bark (Har betydelse)
Ingrepp som innebär drastisk förändring i mikroklimat och markförhållanden är ett hot. Även försurning av växtplatserna påverkar arten negativt, liksom att löv- ersätts med barrskog.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Samtliga kända lokaler bör återbesökas för att kontrollera artens status samt för att mer exakt undersöka dess miljökrav i Sverige. Aktuella fyndplatser bör meddelas berörd myndighet så att de kan skyddas från exploatering.
Utländska namn - NO: Kystmose, DK: Åben Etagemos, GB: Short-beaked Wood-moss.

Hedenäs, L. 2014. Loeskeobryum brevirostre västlig husmossa s. 273-274. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Persson, H. 1943. Några nya intressanta mossfynd från Stockholmstrakten. Svensk Bot. Tidskr. 37: 413-420.

Størmer, P. 1969. Mosses with a Western and Southern Distribution in Norway. Oslo, Bergen & Tromsö.

Tyler, T., Cronberg, N., Kristensson, G., Nilsson, N.-O., Olsson, K.-A., Rosengren, F. & Rydlöv, J. 2014. Projekt kånes Mossor 2008-2013 - en deltidsrapport. - Botaniska Notiser 147: 1-32.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998, uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014. Rev. Niklas Lönnell 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Hylocomiaceae  
  • Släkte
    Loeskeobryum - blockhusmossor 
  • Art
    Loeskeobryum brevirostre, (Brid.) M.Fleisch. - västlig husmossa
    Synonymer
    Loeskeobryum brevirostre (Brid.) Broth.
    Rhytidiadelphus brevirostris Nyholm
    Hylocomium brevirostre (Brid.) Schimp.
    Hylocomium brevirostre
    Hypnum rutabulum var. brevirostre Brid.
    Rhytidiadelphus brevirostris (Schwaegr.)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998, uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014. Rev. Niklas Lönnell 2016.