Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  liten hornflikmossa

Organismgrupp Mossor Lophozia ascendens
Liten hornflikmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Liten hornflikmossa är en liten, upp till 1 cm hög, bladlevermossa. Skotten är oftast upprätta med mycket groddkorn i spetsarna på bladen närmast toppen. Hos de flesta arterna i släktet är bladen tvåflikade, men bladen hos denna art har raka kanter och flikarna är långsmala och spetsiga. Groddkornen är lysande gulgröna vilket skiljer den från den närstående hornflikmossan L. longidens, vars groddkorn är röda som utfärgade. Dessutom har den nästan släta oljekroppar, medan hornflikmossa har segmenterade oljekroppar.
Utbredning
Länsvis förekomst för liten hornflikmossa Observationer i  Sverige för liten hornflikmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har hittats från Skåne till Torne lappmark. Uppgifter om förekomst i ängsbjörkskog i Torne lappmark bygger på felbestämda exemplar (Mårtensson 1955). Liten hornflikmossa förekommer spridd men sällsynt i både Norge och Finland. Utbredningen är boreal till montan och arten är funnen i stora delar av Europa, Sibirien, Japan och i östra Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa och finns med på den europeiska rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Växer på död ved i främst granskog. Arten förekommer knappast alls i fjällnära barrskogar utan förekommer i skogslandskapet nedom fjällen. Utanför naturreservat och nyckelbiotoper finns de största delpopulationerna i kontinuitetsskog. Eftersom arten inte klarar av en normal kalhyggesfas, bedömer vi pga dagens avverkningstakt av kontinuitetsskog att artens population kommer att minska. Antalet reproduktiva individer skattas till 9000 (1900-18000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3300 (750-7100) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 20 (= 3 generationer) år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-30) % under de senaste 20 åren. Under de kommande 20 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1+2a(i)).
Ekologi
Mossan växer på murken ved och föredrar grova lågor, som inte blir övervuxna för snabbt. Vanligast finner man den på lågor av framför allt gran, men hittas även på bl.a. asp och tall. Arten tycks föredra framför allt gamla, väl slutna skogar med hög och jämn luftfuktighet och med god tillgång på död ved. Den förekommer ofta tillsammans med vedflikmossa L. longiflora, vedtrappmossa Anastrophyllum hellerianum och i södra Sverige även med grön sköldmossa Buxbaumia viridis. De substrat mossan föredrar är relativt kortlivade och därför är det viktigt att det finns en kontinuerlig tillgång på dessa till vilka den kan sprida sig. Spridningen av liten hornflikmossa sker nästan uteslutande med de rikligt producerade groddkornen, endast undantagsfall med sporer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Jungermanniaceae, Släkte Lophozia (flikmossor), Art Lophozia ascendens (Warnst.) R.M.Schust. - liten hornflikmossa Synonymer Lophozia ascendens (Warnst.) Schust, Sphenolobus ascendens Warnst., Lophozia ascendens p.p.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Växer på död ved i främst granskog. Arten förekommer knappast alls i fjällnära barrskogar utan förekommer i skogslandskapet nedom fjällen. Utanför naturreservat och nyckelbiotoper finns de största delpopulationerna i kontinuitetsskog. Eftersom arten inte klarar av en normal kalhyggesfas, bedömer vi pga dagens avverkningstakt av kontinuitetsskog att artens population kommer att minska. Antalet reproduktiva individer skattas till 9000 (1900-18000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3300 (750-7100) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 20 (= 3 generationer) år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-30) % under de senaste 20 åren. Under de kommande 20 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1+2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Liten hornflikmossa är en liten, upp till 1 cm hög, bladlevermossa. Skotten är oftast upprätta med mycket groddkorn i spetsarna på bladen närmast toppen. Hos de flesta arterna i släktet är bladen tvåflikade, men bladen hos denna art har raka kanter och flikarna är långsmala och spetsiga. Groddkornen är lysande gulgröna vilket skiljer den från den närstående hornflikmossan L. longidens, vars groddkorn är röda som utfärgade. Dessutom har den nästan släta oljekroppar, medan hornflikmossa har segmenterade oljekroppar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för liten hornflikmossa

Länsvis förekomst och status för liten hornflikmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för liten hornflikmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har hittats från Skåne till Torne lappmark. Uppgifter om förekomst i ängsbjörkskog i Torne lappmark bygger på felbestämda exemplar (Mårtensson 1955). Liten hornflikmossa förekommer spridd men sällsynt i både Norge och Finland. Utbredningen är boreal till montan och arten är funnen i stora delar av Europa, Sibirien, Japan och i östra Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa och finns med på den europeiska rödlistan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Jungermanniaceae  
  • Underfamilj
    Lophozioideae  
  • Släkte
    Lophozia - flikmossor 
  • Art
    Lophozia ascendens(Warnst.) R.M.Schust. - liten hornflikmossa
    Synonymer
    Lophozia ascendens (Warnst.) Schust
    Sphenolobus ascendens Warnst.
    Lophozia ascendens p.p.

Mossan växer på murken ved och föredrar grova lågor, som inte blir övervuxna för snabbt. Vanligast finner man den på lågor av framför allt gran, men hittas även på bl.a. asp och tall. Arten tycks föredra framför allt gamla, väl slutna skogar med hög och jämn luftfuktighet och med god tillgång på död ved. Den förekommer ofta tillsammans med vedflikmossa L. longiflora, vedtrappmossa Anastrophyllum hellerianum och i södra Sverige även med grön sköldmossa Buxbaumia viridis. De substrat mossan föredrar är relativt kortlivade och därför är det viktigt att det finns en kontinuerlig tillgång på dessa till vilka den kan sprida sig. Spridningen av liten hornflikmossa sker nästan uteslutande med de rikligt producerade groddkornen, endast undantagsfall med sporer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Bristen på grov död ved i skogsmark är det allvarligaste hoten mot arten. Dessutom utgör skogsbruk på eller i omedelbar närhet av lokalerna ett hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Samtliga kända lokaler med liten hornflikmossa bör ges ett ändamålsenligt skydd. All grov död ved, både stående och liggande, bör generellt lämnas vid avverkning. Dessutom måste fler stora granskogsområden undantas från rationell skogsskötsel och helst lämnas till fri utveckling för att säkerställa ett kontinuerligt tillskott av grova lågor.
Utländska namn - NO: Råteflik, FI: Pikkulovisammal.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Mårtensson, O. 1955. Bryophytes of the Torneträsk area, northern Swedish Lappland 1. Hepaticae. KVA Avhandl. i Naturskyddsärende 12.

Schuster, M.R. 1952. Notes on nearctic hepaticae 5. The status of Lophozia gracillima Buch and its relationships to Lophozia longidens, Lophozia porphyroleuca and Sphenobulus ascendens. Bryologist 55: 173-185.

Schuster, M.R. 1969. The Hepaticae and Anthocerotae of North America 2. New York & London.

Söderström, L. 1983. Hotade och sällsynta mossarter i norrländska granskogar. Svensk Bot. Tidskr. 77: 4-12.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Sjögren 1984. Rev. Henrik Weibull 1997, uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Jungermanniaceae  
  • Underfamilj
    Lophozioideae  
  • Släkte
    Lophozia - flikmossor 
  • Art
    Lophozia ascendens, (Warnst.) R.M.Schust. - liten hornflikmossa
    Synonymer
    Lophozia ascendens (Warnst.) Schust
    Sphenolobus ascendens Warnst.
    Lophozia ascendens p.p.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Sjögren 1984. Rev. Henrik Weibull 1997, uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.