Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Degelius placodlav

Organismgrupp Lavar Squamarina degelii
Degelius placodlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Degelius placodlav är en skorplav med en loberad bål som formar små, oregelbundna rosetter upp till c. 15 mm i diameter. Bålytan är täckt av en vit pruina och centralt finns beiga apothecier. Bålen reagerar K-, C-, P-, men KC+ gul. Arten skiljer sig från andra arter i släktet och liknande arter i släktet Protoparmeliopsis genom sina små, vitpruinösa lober och att bålen är K- (Westberg & Berglund 2010). Squamarina pachylepidea är lik men är gulpruinös och bålen är K+ gul. Då loberna i kanten av bålen är små kan arten också förväxlas med flera arter i släktet kantlavar Lecanora.
Utbredning
Länsvis förekomst för Degelius placodlav Observationer i  Sverige för Degelius placodlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna sällsynta art hittades i Sverige först 2008 i Uppland på Runmarö i Stockholms skärgård (Westberg m.fl. 2009). Här växer arten i sju delpopulationer och täcker totalt c. 50 cm2. Arten är också känd från Norge, där den förekommer på ett 40-tal lokaler, de flesta i de sydöstra och centrala delarna av södra Norge. En utpostlokal finns dock i norra Norge. Arten saknas i Danmark och Finland. Degelius placodlav är rödlistad i Norge (Sårbar VU, Timdal m.fl. 2015). Utöver Norden förekommer laven i Himalaya och i sydvästra USA.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
Trots att arten eftersökts under lång tid hittades den i Sverige för första gången 2008 på en ö i Stockholms skärgård, Södermanland. Den växte på en exponerad kalkinfluerad klippa nära havet. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (10-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (8-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
På Runmarö växer degelius placodlav på sluttande silikatklippor som påverkas av kalk genom sippervatten. Klipporna är exponerade, solbelysta och belägna nära stranden av Östersjön. I Norge förekommer arten på liknande sätt vid havet men även på inlandslokaler i lågalpina lägen. På alla lokaler finns kalkklippor.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Squamarinaceae, Släkte Squamarina (placodlavar), Art Squamarina degelii Poelt - Degelius placodlav Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Trots att arten eftersökts under lång tid hittades den i Sverige för första gången 2008 på en ö i Stockholms skärgård, Södermanland. Den växte på en exponerad kalkinfluerad klippa nära havet. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (10-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (8-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Degelius placodlav är en skorplav med en loberad bål som formar små, oregelbundna rosetter upp till c. 15 mm i diameter. Bålytan är täckt av en vit pruina och centralt finns beiga apothecier. Bålen reagerar K-, C-, P-, men KC+ gul. Arten skiljer sig från andra arter i släktet och liknande arter i släktet Protoparmeliopsis genom sina små, vitpruinösa lober och att bålen är K- (Westberg & Berglund 2010). Squamarina pachylepidea är lik men är gulpruinös och bålen är K+ gul. Då loberna i kanten av bålen är små kan arten också förväxlas med flera arter i släktet kantlavar Lecanora.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Degelius placodlav

Länsvis förekomst och status för Degelius placodlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Degelius placodlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna sällsynta art hittades i Sverige först 2008 i Uppland på Runmarö i Stockholms skärgård (Westberg m.fl. 2009). Här växer arten i sju delpopulationer och täcker totalt c. 50 cm2. Arten är också känd från Norge, där den förekommer på ett 40-tal lokaler, de flesta i de sydöstra och centrala delarna av södra Norge. En utpostlokal finns dock i norra Norge. Arten saknas i Danmark och Finland. Degelius placodlav är rödlistad i Norge (Sårbar VU, Timdal m.fl. 2015). Utöver Norden förekommer laven i Himalaya och i sydvästra USA.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Squamarinaceae  
  • Släkte
    Squamarina - placodlavar 
  • Art
    Squamarina degeliiPoelt - Degelius placodlav

På Runmarö växer degelius placodlav på sluttande silikatklippor som påverkas av kalk genom sippervatten. Klipporna är exponerade, solbelysta och belägna nära stranden av Östersjön. I Norge förekommer arten på liknande sätt vid havet men även på inlandslokaler i lågalpina lägen. På alla lokaler finns kalkklippor.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Havsstrand, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Populationen är liten vilket innebär en risk för att arten ska försvinna p.g.a. slumpfaktorer. Igenväxning kan utgöra ett potentiellt hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas på fler öar i Stockholms skärgård med likande geologi som Runmarö. Lokalen på Runmarö bör skyddas.

Timdal, E. 1983. The genus Squamarina in Scandinavia. Lichenologist 15: 169-179.

Timdal, E. 2015. Lav ('Lichenes'). Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken [[http://www.artsdatabanken.no/Rodliste/Artsgruppene/Lav]]. [uttag 2016-10-12].

Westberg, M., Millanes, A.M. & Wedin, M. 2009. Squamarina degelii discovered in Sweden. Graphis Scripta 21: 53-56.

Westberg, M. & Berglund, T. 2010. Nyckel till Nordens placod-lavar, Squamarina. Lavbulletinen 2010(2): 111-116.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Squamarinaceae  
  • Släkte
    Squamarina - placodlavar 
  • Art
    Squamarina degelii, Poelt - Degelius placodlav
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup