Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bredvingat skogsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Xestia atrata
Bredvingat skogsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mörkt svartbrun nattflyart som inte kan förväxlas med någon av de övriga arterna i släktet Xestia som flyger i boreala taigaskogar. Vingarna är stora och breda i förhållande till den spensliga kroppen. Haralds fjällfly har en vingbredd på 36–40 mm och kan kännas igen på de mörka vingarna, de ljusare teckningarna längs framkanten, samt zigzag-teckningarna i yttre tvärlinjen på de grafitgrå framvingarna. Den tidigare okända larven har nyligen beskrivits i Finland baserad på uppfödda larver.
Utbredning
Länsvis förekomst för bredvingat skogsfly Observationer i  Sverige för bredvingat skogsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
När de första två hanarna av Haralds fjällfly mycket överraskande påträffades i en ljusfälla vid Tänndalen, Skarvruet i Härjedalen 1994, var arten närmast känd från New Foundland i östra Kanada, och österut var arten närmast känd från Bajkalsjön i Sibirien. De nya fynden visade att arten har en cirkumpolär utbredning i den subarktiska regionen. Åsikten har framförts att Haralds fjällfly har sitt ursprung i Beringaland, ett område i anslutning till Beringssund som var isfritt under Pleistocen. Sedan de omnämnda fynden har arten återfunnits i ett exemplar på Funäsdalsberget 1998, och 8 ex 2006 ca 7 km från den första fyndplatsen. Arten har under andra halvan av 1990 talet även påvisats i enstaka exemplar i västra Uralbergen i Ryssland och i antal vid Kuusamo i östra Finland, där den påträffats varje udda år efter upptäckten 1999. Inget i ovanstående sparsamma fynddata tyder på en sen invandring till Fennoskandien. Troligt är istället att Haralds fjällfly har en mer eller mindre fragmenterad utbredning som omfattar hela den subalpina taigaregionen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,v)c(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Haralds fjällfly är i Europa endast känd från Sverige och norra Finland. De första två fångades i Tänndalen 1994 och i Funäsdalen 1998. Fjärilens habitat är troligen någon form av barrurskog och larven lever möjligen på olika viden (Salix sp) eller bärris om dess svenska uppträdande liknar det som angivits i litteraturen från Nordamerika respektive östra Sibirien. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (8-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ab(iii,v)c(iv); D1).
Ekologi
De utomeuropeiska populationerna av X. atrata är knutna till subalpina taigaskogar med olika barrträd. Underarten filipjevi i östra Sibirien, från Baijkalsjön och österut till övre Kolymna-floden, har påträffats i bergsskogar med lärk, tall och ädelgran Abies spp., samt i de lägre delarna av den öppnare bergstundran mellan 500–2000 m ö.h. De svenska fyndplatserna är båda rikare blandskogar med glest stående, åldriga granar på steniga rasbranter med inslag av kalkblock. Lokalerna är belägna på 700–900 m ö.h. på branta sydvända sluttningar med för breddgraden mycket artrik flora. Lokalerna är väldränerade och har för de nederbördsrika förhållanden som råder i västra Härjedalen jämförelsevis lägre årsnederbörd. De finska lokalerna ligger i och runt en blockrik förkastningsdal med gammal orörd granskog. Denna trakt är avsevärt torrare än Härjedalen. I Kuusamotrakten har fjärilen under dygnets mörkaste timmar observerats flygande lågt över vegetationsfattiga blockfält, där den på grund av sin mörka färg är mycket svår att observera mot den mörka bakgrunden. Data från studier av den finska populationen i Kuusamotrakten anger att larver som kläckts från ägg lagda av infångade honor kunde förmås att äta bladen från en rad olika örter t.ex. hallon, fjällsippa och tolta, men inte barr från gran eller tall. Trots den mycket sparsamma tillgången på uppgifter om artens krav på biotop och livsbetingelser är det uppenbart att Haralds fjällfly är knuten till rikare urskogsartade skogar med ett stort inslag av öppen stenig terräng inom den subalpina taigaregionen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· egentliga växter
· egentliga växter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Xestia, Art Xestia atrata (Morrison, 1874) - bredvingat skogsfly Synonymer Haralds fjällfly

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,v)c(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Haralds fjällfly är i Europa endast känd från Sverige och norra Finland. De första två fångades i Tänndalen 1994 och i Funäsdalen 1998. Fjärilens habitat är troligen någon form av barrurskog och larven lever möjligen på olika viden (Salix sp) eller bärris om dess svenska uppträdande liknar det som angivits i litteraturen från Nordamerika respektive östra Sibirien. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (8-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ab(iii,v)c(iv); D1).
En mörkt svartbrun nattflyart som inte kan förväxlas med någon av de övriga arterna i släktet Xestia som flyger i boreala taigaskogar. Vingarna är stora och breda i förhållande till den spensliga kroppen. Haralds fjällfly har en vingbredd på 36–40 mm och kan kännas igen på de mörka vingarna, de ljusare teckningarna längs framkanten, samt zigzag-teckningarna i yttre tvärlinjen på de grafitgrå framvingarna. Den tidigare okända larven har nyligen beskrivits i Finland baserad på uppfödda larver.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bredvingat skogsfly

Länsvis förekomst och status för bredvingat skogsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bredvingat skogsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



När de första två hanarna av Haralds fjällfly mycket överraskande påträffades i en ljusfälla vid Tänndalen, Skarvruet i Härjedalen 1994, var arten närmast känd från New Foundland i östra Kanada, och österut var arten närmast känd från Bajkalsjön i Sibirien. De nya fynden visade att arten har en cirkumpolär utbredning i den subarktiska regionen. Åsikten har framförts att Haralds fjällfly har sitt ursprung i Beringaland, ett område i anslutning till Beringssund som var isfritt under Pleistocen. Sedan de omnämnda fynden har arten återfunnits i ett exemplar på Funäsdalsberget 1998, och 8 ex 2006 ca 7 km från den första fyndplatsen. Arten har under andra halvan av 1990 talet även påvisats i enstaka exemplar i västra Uralbergen i Ryssland och i antal vid Kuusamo i östra Finland, där den påträffats varje udda år efter upptäckten 1999. Inget i ovanstående sparsamma fynddata tyder på en sen invandring till Fennoskandien. Troligt är istället att Haralds fjällfly har en mer eller mindre fragmenterad utbredning som omfattar hela den subalpina taigaregionen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Noctuina  
  • Släkte
    Xestia  
  • Art
    Xestia atrata(Morrison, 1874) - bredvingat skogsfly
    Synonymer
    Haralds fjällfly

De utomeuropeiska populationerna av X. atrata är knutna till subalpina taigaskogar med olika barrträd. Underarten filipjevi i östra Sibirien, från Baijkalsjön och österut till övre Kolymna-floden, har påträffats i bergsskogar med lärk, tall och ädelgran Abies spp., samt i de lägre delarna av den öppnare bergstundran mellan 500–2000 m ö.h. De svenska fyndplatserna är båda rikare blandskogar med glest stående, åldriga granar på steniga rasbranter med inslag av kalkblock. Lokalerna är belägna på 700–900 m ö.h. på branta sydvända sluttningar med för breddgraden mycket artrik flora. Lokalerna är väldränerade och har för de nederbördsrika förhållanden som råder i västra Härjedalen jämförelsevis lägre årsnederbörd. De finska lokalerna ligger i och runt en blockrik förkastningsdal med gammal orörd granskog. Denna trakt är avsevärt torrare än Härjedalen. I Kuusamotrakten har fjärilen under dygnets mörkaste timmar observerats flygande lågt över vegetationsfattiga blockfält, där den på grund av sin mörka färg är mycket svår att observera mot den mörka bakgrunden. Data från studier av den finska populationen i Kuusamotrakten anger att larver som kläckts från ägg lagda av infångade honor kunde förmås att äta bladen från en rad olika örter t.ex. hallon, fjällsippa och tolta, men inte barr från gran eller tall. Trots den mycket sparsamma tillgången på uppgifter om artens krav på biotop och livsbetingelser är det uppenbart att Haralds fjällfly är knuten till rikare urskogsartade skogar med ett stort inslag av öppen stenig terräng inom den subalpina taigaregionen.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Löv-/barrblandskog

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Blottad mark, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
Arten är beroende av ovanliga skogsmiljöer med lång kontinuitet. Bristen på uppgifter gör att vi inte vet om dagens spridda fynd representerar sista stadiet av fragmentering av en tidigare större, mer sammanhängande utbredning. Större delen av skogsområdet kring Funäsdalen – Tänndalen, där arten påträffats, har i stor utsträckning avverkats under senare årtionden. Endast mindre områden med svårtillgänglig, extremt blockrik och/eller sluttande mark återstår. Situationen är likartad över större delen av norra Sverige, där idag endast fragment återstår av de rikare barrskogarna på kalkpåverkad mark med hög bonitet.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
En närmare studie över artens livsmiljöer och värdväxter är nödvändig. Dessutom bör en översiktlig genomgång av liknande biotoper i Norrland snarast göras för att hinna upptäcka eventuella ytterligare populationer av Haralds fjällfly innan alla motsvarande lokaler spolierats. Troligen behöver alla presumtiva lokaler för arten skyddas mot framför allt avverkning men möjligen även mot annan exploatering såsom anläggning av stugbyar, skidbackar och turistanläggningar! Tills vidare bör all avverkning stoppas på marker i anslutning till Funäsdalsberget samt längs de sydvända bergssidorna som sträcker sig från Funäsdalen till Skarvruet.
Djuren från Härjedalen har undersökts och beskrivits som ny underart under namnet Xestia atrata haraldi (Fibiger 1997). Namnet hedrar entomologen Harald Eriksson i Hucksjöåsen (en uppgift som genom tryckfel förvanskades i originalbeskrivningen).

Ahola, M., Silvonen K., Kronholm, H., Lundsten, K.E. & Sundel P.R. 2006. Description of the larva of Xestia atrata (Morrison, 1874) (Lepidoptera: Noctuidae) with notes on the biology of the species. Ent. Fenn. 16: 65–72

Fibiger, M. 1997. Noctuidae Europeae, volume 3, Noctuinae III. Entomological press, Sorø.

Lafontaine, J.D., Mikkola, K. & Kononeko, V.S. 1987. A revision of of the genus Xestia subg, Pachnobia (Lepidoptera Noctuidae), with description of two new subspecies. Entomologica Scand. 18: 305–331.

Lafontaine, J.D. & Wood, D.M., 1988. A zoogeographic analysis of the Noctuidae (Lepidoptera) of Beringia, and some interferences about past Beringian habitats. Mem. Ent. Soc. Can. 144: 104–123.

Ryrholm, N. 1995. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1994. Ent. Tidskr. 116(1-2): 31–44.

Palmqvist, G. 1999. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120(1–2): 59–73.

Sundell, P.R. & Lundsten, K.-E. 2000. Xestia atrata – Suomelle vanha yökköslaji. Baptria 25(3): 92–95.

Sundell, P.R. 2003. Tummaharmoyökköselvitys (Xestia atrata) Oulangan kansallispuistossa 2003 (An Inventory of Xestia atrata in Oulanka National Park 2003). Raportti Perhostensuojelutoimikunnalle.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Clas Källander & Nils Ryrholm 2003. Rev. Clas Källander & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Noctuina  
  • Släkte
    Xestia  
  • Art
    Xestia atrata, (Morrison, 1874) - bredvingat skogsfly
    Synonymer
    Haralds fjällfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Clas Källander & Nils Ryrholm 2003. Rev. Clas Källander & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.