Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Kjellmans maskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum kjellmanii
Kjellmans maskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kjellmans maskros hör till gruppen ogräsmaskrosor Taraxacum sect. Taraxacum. Arten är svårbestämd då bladformen varierar mycket beroende på växtmiljön (Dahlstedt 1906). Viktiga detaljer finns emellertid i blomställningen. Märkena är rent gula, men kan också vara grönaktiga, holken är rätt smal, mörkt grön och de yttre holkfjällen är långa, nedåtriktade och smala, ofta bara 2-3 mm breda (Hansen 1981). Bladen, särskilt de inre, är håriga, flikarna är i regel rakt utstående och flikmellanrummen tandade. Ändfliken är stor på de inre bladen och oregelbundet, men tydligt tandad med oliklånga tänder (Dahlstedt 1906).
Utbredning
Länsvis förekomst för Kjellmans maskros Observationer i  Sverige för Kjellmans maskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kjellmans maskros är känd från Skåne till Torne lappmark, men saknas i Härjedalen och i Lappland söder om Torne lappmark. Arten är tidigare samlad från långt mer än 500 lokaler i landet. Som exempel förtecknades den från 37 platser i Blekinge fram till 1940 (Holmgren 1942), från området kring Hjälmaren på 25 platser i slutet av 1930-talet (Haglund & Morander 1937) och från Sörmland angavs den som funnen i 28 socknar fram till 1980 (Rydberg & Wanntorp 2001). En liknande trend finns dokumenterad från Uppland (Jonsell 2010) och Bohuslän (Blomgren m.fl. 2011). Efter 1980 är arten i Sverige bara funnen på tio lokaler. Den verkar dessutom uppträda enstaka där den förekommer. Uppenbart är det en art som av senaste årens insamlingar att döma minskat oerhört starkt. Även om arten kan ha förbisetts förklarar det inte tillbakagången då den borde ha förbisetts även av de äldre samlarna. Förutom i Sverige förekommer arten i de nordiska länderna utom på Island. På den europeiska kontinenten verkar arten ha en nordöstlig utbredning. Den förekommer t.ex. i Ryssland (Sennikov 2007) och Polen men saknas på de Brittiska öarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
Kjellmans maskros, i sektionen ogräsmaskrosor, är en av de snabbast minskande kärlväxterna i Sverige. Den betraktades som allmän i stora delar av landet fram till 1950-talet men har minskat katastrofalt sedan dess och är i nutid, efter 1980 endast funnen på 9 lokaler. Ganska lätt att känna igen och därför knappast förbisedd. Arten har inte bedömts innan rödlista 2015. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (100-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (7-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (32-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iv,v); C2a(i)).
Ekologi
Kjellmans maskros uppträder på olika typer av kulturskapade ståndorter. Den tycks inte vara knuten till ogödslade marker utan växer i åkrar och trädgårdsland, på vägkanter och ruderatplatser, i betesmarker och vallar.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum kjellmanii Dahlst. - Kjellmans maskros Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Kjellmans maskros, i sektionen ogräsmaskrosor, är en av de snabbast minskande kärlväxterna i Sverige. Den betraktades som allmän i stora delar av landet fram till 1950-talet men har minskat katastrofalt sedan dess och är i nutid, efter 1980 endast funnen på 9 lokaler. Ganska lätt att känna igen och därför knappast förbisedd. Arten har inte bedömts innan rödlista 2015. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (100-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (7-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (32-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iv,v); C2a(i)).
Kjellmans maskros hör till gruppen ogräsmaskrosor Taraxacum sect. Taraxacum. Arten är svårbestämd då bladformen varierar mycket beroende på växtmiljön (Dahlstedt 1906). Viktiga detaljer finns emellertid i blomställningen. Märkena är rent gula, men kan också vara grönaktiga, holken är rätt smal, mörkt grön och de yttre holkfjällen är långa, nedåtriktade och smala, ofta bara 2-3 mm breda (Hansen 1981). Bladen, särskilt de inre, är håriga, flikarna är i regel rakt utstående och flikmellanrummen tandade. Ändfliken är stor på de inre bladen och oregelbundet, men tydligt tandad med oliklånga tänder (Dahlstedt 1906).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Kjellmans maskros

Länsvis förekomst och status för Kjellmans maskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Kjellmans maskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kjellmans maskros är känd från Skåne till Torne lappmark, men saknas i Härjedalen och i Lappland söder om Torne lappmark. Arten är tidigare samlad från långt mer än 500 lokaler i landet. Som exempel förtecknades den från 37 platser i Blekinge fram till 1940 (Holmgren 1942), från området kring Hjälmaren på 25 platser i slutet av 1930-talet (Haglund & Morander 1937) och från Sörmland angavs den som funnen i 28 socknar fram till 1980 (Rydberg & Wanntorp 2001). En liknande trend finns dokumenterad från Uppland (Jonsell 2010) och Bohuslän (Blomgren m.fl. 2011). Efter 1980 är arten i Sverige bara funnen på tio lokaler. Den verkar dessutom uppträda enstaka där den förekommer. Uppenbart är det en art som av senaste årens insamlingar att döma minskat oerhört starkt. Även om arten kan ha förbisetts förklarar det inte tillbakagången då den borde ha förbisetts även av de äldre samlarna. Förutom i Sverige förekommer arten i de nordiska länderna utom på Island. På den europeiska kontinenten verkar arten ha en nordöstlig utbredning. Den förekommer t.ex. i Ryssland (Sennikov 2007) och Polen men saknas på de Brittiska öarna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Taraxacum - ogräsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum kjellmaniiDahlst. - Kjellmans maskros

Kjellmans maskros uppträder på olika typer av kulturskapade ståndorter. Den tycks inte vara knuten till ogödslade marker utan växer i åkrar och trädgårdsland, på vägkanter och ruderatplatser, i betesmarker och vallar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Trots att arten växer i triviala, kulturpåverkade miljöer, är det uppenbart att den har minskat starkt. Möjligen är den ett exempel på en art som är på väg att slås ut på grund av en bristande anpassning till en miljö i förändring. Minskningen tycks vara lika stor i alla delar av landet, vilket visar att en sådan påverkan skett generellt, kanske inom hela det kända utbredningsområdet.
Några specifika åtgärder kan inte föreslås då de miljöer som arten lever i knappast är i farozonen, utan tvärtom ökar. Studier av groningsförmågan hos frukterna vid olika temperaturer och näringsförhållanden bör genomföras för att finna orsaker till artens tillbakagång.
Kjellmans maskros är svår för icke-specialister att känna igen, varför arten kan vara förbisedd. Växten är dessutom möjlig att artbestämma endast under blomningstiden i maj, norrut i juni.

Blomgren, E., Falk, E. & Herloff, B. (red.). 2011. Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora, Uddevalla.

Dahlstedt, H. 1906. Einige wildwachsende Taraxaca aus dem Botanischen Garten zu Upsala. Botaniska Studier Kjellman (Uppsala): 164-183.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.). 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Haglund, G. & Morander, R. 1937. Till Hjälmarlandskapens Taraxacum-flora. Svensk Botanisk Tidskrift 31: 339-353.

Hansen, K. (red.). 1981. Dansk feltflora. Gyldendal, Köpenhamn.

Holmgren, H. 1942. Blekinges Flora [Taraxacum sid 322-346]. Karlskrona.

Jonsell, L. (red.). 2010. Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sennikov, A. 2007. The genus Taraxacum in the Russian part of East Fennoscandia: distribution, new records and comparison of taxonomic concepts. Memoranda Societatis pro Fauna et Flora Fennica 83: 59-81.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2014. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Taraxacum - ogräsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum kjellmanii, Dahlst. - Kjellmans maskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2014. © ArtDatabanken, SLU 2015