Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alléblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Xylota xanthocnema
Alléblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor, mörk och långsträckt art med gyllengul behåring på bakkroppens bakre del samt helt gula skenben. I Sverige endast påträffad i områden med inslag av gamla lövträd i Skåne.

Längd 10-12 mm. Hanens ansikte svart, övervägande pudrat, med svarta kinder; honans ansikte dessutom med blanksvart mittstrimma och munspets. Hanens panna silverpudrad, endast bakom lunulan smalt svartglänsande. Honans panna blanksvart med undantag för två trekantiga, silverfärgade puderfläckar vars framhörn når ansiktets pudring. Ryggsköld och skutell svartglänsande. Behåring ljusgul, övervägande kort samt hos hanen halvt, hos honan helt åtliggande, med inblandning av spridda utstående och (framför allt i bakre halvan) tydligt längre hår. Bakkropp lång och jämnsmal, endast fjärde segmentet avsmalnande bakåt. Tergiter under behåringen övervägande svarta och svagt glänsande. Tergit 2 i främre halvan med runda till något trekantiga gulbruna parfläckar, tergit 3 med trekantiga gulbruna parfläckar. Hela tergit 4 och fläckarna på tergit 3 är täckta av tät och åtliggande, gyllengul behåring. Vingarna är klara med brunt vingmärke. Hanens bakre lårringar har en kort sporre. Låren är relativt jämnsmala och svarta, de två främre paren dock ofta med gul spets. Skenbenen är helt gula. Fötternas tre inre segment är gula, de två yttre svarta.
Hos den liknande, i södra halvan av landet ganska vanliga Xylota sylvarum är skenbens yttre halva övervägande mörk.
Utbredning
Länsvis förekomst för alléblomfluga Observationer i  Sverige för alléblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer alléblomfluga sällsynt i Skånes äldre lövskogsområden och parkmiljöer med urgamla träd. 1988 rapporterade Hugo Andersson arten som ny för Skåne och Sverige. I museisamlingar finns dessutom - förutom en hane och en hona som saknar uppgifter om såväl plats som datum - en hane tagen i Vedelbäck, Stehag 1891 och en som togs i Silvåkra vid Krankesjön 1977. Efter 1988 har ytterligare några fynd gjorts i Fyledalen, Råådalen, Dalby söderskog, Stenshuvud och stadsparken i Lund. Möjligen har arten tidigare förbisetts. I Danmark förekommer den relativt sällsynt från östra Jylland via Fyn till Själland, där den är som vanligast vid Öresund. I Norge finns två fynd från området nordväst om Kristiansand. Sammantaget har arten endast påträffats på drygt 20 nordiska lokaler efter 1950. Den förekommer sällsynt i så gott som hela övriga Europa, med undantag för Irland, Portugal och Bulgarien. Världsutbredningen omfattar även de södra bergstrakterna i Kaukasus.
Arten är i Sverige funnen främst i Skåne och ett fynd i Östergötland (Ödeshög, 2002).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Fynd finns enbart från Skåne och Östergötaland, 7 lokaler. Andersson (1988) anmälde arten som ny för Sverige då han skilde ut den från dubbelgångaren X. sylvarum. Fyndlokaler: Vedelbäck, Stehag 1891; Silvåkra vid Krankesjön 1977; Raus k:a i Rådalen 1992; Lund 1996, Stenshuvud 1998 samt Dalby Söderskog 1990-tal och 2000-tal samt Ödeshög 2002. Arten är knuten till gammal lövskog med träd under nedbrytning och torde utvecklas i röthål och savflöden. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1300-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
I Sverige förekommer alléblomfluga kanske huvudsakligen i anslutning till åldriga träd i parker, alléer eller andra kulturhistoriska miljöer. I en sådan miljö sågs en hona kretsa kring en savande alm Ulmus sp. och gång på gång sikta in sig på savstället; hon var sannolikt ute för att lägga ägg. En annan hona sågs i juli kretsa kring och flyga in i 200-åriga hålträd av alm och hästkastanj Aesculus hippocastanum. I Europa förekommer arten i gammal lövskog med träd under nedbrytning, inklusive sankare delar som tidvis översvämmas. Den uppehåller sig i gläntor och bryn, där den med förkärlek springer omkring på solbelysta blad av buskar som hallon Rubus idaeus eller storbladiga örter som pestskråp Petasites hybridus och äter pollen som samlats på bladen. Däremot har arten aldrig setts besöka blommor. Flygtiden i Sverige varar från mitten av juni till slutet av augusti, längre söderut i Europa från maj till september. Larven har hittats i sav och röthål av idegran Taxus baccata och ek Quercus sp. Den anses främst vara knuten till lövträd. Den minskande andelen gamla träd i landskapet har påverkat arten negativt. Almsjukan kan tillfälligt ha medfört att den förekommer talrikare, men på sikt kommer larvens substrat att minska drastiskt.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· hästkastanj
· hästkastanj
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
· skogslönn
· skogslönn
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Xylota, Art Xylota xanthocnema Collin, 1939 - alléblomfluga Synonymer gulbent vedblomfluga, gulbent träblomfluga

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Fynd finns enbart från Skåne och Östergötaland, 7 lokaler. Andersson (1988) anmälde arten som ny för Sverige då han skilde ut den från dubbelgångaren X. sylvarum. Fyndlokaler: Vedelbäck, Stehag 1891; Silvåkra vid Krankesjön 1977; Raus k:a i Rådalen 1992; Lund 1996, Stenshuvud 1998 samt Dalby Söderskog 1990-tal och 2000-tal samt Ödeshög 2002. Arten är knuten till gammal lövskog med träd under nedbrytning och torde utvecklas i röthål och savflöden. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1300-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)).
En medelstor, mörk och långsträckt art med gyllengul behåring på bakkroppens bakre del samt helt gula skenben. I Sverige endast påträffad i områden med inslag av gamla lövträd i Skåne.

Längd 10-12 mm. Hanens ansikte svart, övervägande pudrat, med svarta kinder; honans ansikte dessutom med blanksvart mittstrimma och munspets. Hanens panna silverpudrad, endast bakom lunulan smalt svartglänsande. Honans panna blanksvart med undantag för två trekantiga, silverfärgade puderfläckar vars framhörn når ansiktets pudring. Ryggsköld och skutell svartglänsande. Behåring ljusgul, övervägande kort samt hos hanen halvt, hos honan helt åtliggande, med inblandning av spridda utstående och (framför allt i bakre halvan) tydligt längre hår. Bakkropp lång och jämnsmal, endast fjärde segmentet avsmalnande bakåt. Tergiter under behåringen övervägande svarta och svagt glänsande. Tergit 2 i främre halvan med runda till något trekantiga gulbruna parfläckar, tergit 3 med trekantiga gulbruna parfläckar. Hela tergit 4 och fläckarna på tergit 3 är täckta av tät och åtliggande, gyllengul behåring. Vingarna är klara med brunt vingmärke. Hanens bakre lårringar har en kort sporre. Låren är relativt jämnsmala och svarta, de två främre paren dock ofta med gul spets. Skenbenen är helt gula. Fötternas tre inre segment är gula, de två yttre svarta.
Hos den liknande, i södra halvan av landet ganska vanliga Xylota sylvarum är skenbens yttre halva övervägande mörk.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alléblomfluga

Länsvis förekomst och status för alléblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alléblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer alléblomfluga sällsynt i Skånes äldre lövskogsområden och parkmiljöer med urgamla träd. 1988 rapporterade Hugo Andersson arten som ny för Skåne och Sverige. I museisamlingar finns dessutom - förutom en hane och en hona som saknar uppgifter om såväl plats som datum - en hane tagen i Vedelbäck, Stehag 1891 och en som togs i Silvåkra vid Krankesjön 1977. Efter 1988 har ytterligare några fynd gjorts i Fyledalen, Råådalen, Dalby söderskog, Stenshuvud och stadsparken i Lund. Möjligen har arten tidigare förbisetts. I Danmark förekommer den relativt sällsynt från östra Jylland via Fyn till Själland, där den är som vanligast vid Öresund. I Norge finns två fynd från området nordväst om Kristiansand. Sammantaget har arten endast påträffats på drygt 20 nordiska lokaler efter 1950. Den förekommer sällsynt i så gott som hela övriga Europa, med undantag för Irland, Portugal och Bulgarien. Världsutbredningen omfattar även de södra bergstrakterna i Kaukasus.
Arten är i Sverige funnen främst i Skåne och ett fynd i Östergötland (Ödeshög, 2002).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Xylota  
  • Art
    Xylota xanthocnemaCollin, 1939 - alléblomfluga
    Synonymer
    gulbent vedblomfluga
    gulbent träblomfluga

I Sverige förekommer alléblomfluga kanske huvudsakligen i anslutning till åldriga träd i parker, alléer eller andra kulturhistoriska miljöer. I en sådan miljö sågs en hona kretsa kring en savande alm Ulmus sp. och gång på gång sikta in sig på savstället; hon var sannolikt ute för att lägga ägg. En annan hona sågs i juli kretsa kring och flyga in i 200-åriga hålträd av alm och hästkastanj Aesculus hippocastanum. I Europa förekommer arten i gammal lövskog med träd under nedbrytning, inklusive sankare delar som tidvis översvämmas. Den uppehåller sig i gläntor och bryn, där den med förkärlek springer omkring på solbelysta blad av buskar som hallon Rubus idaeus eller storbladiga örter som pestskråp Petasites hybridus och äter pollen som samlats på bladen. Däremot har arten aldrig setts besöka blommor. Flygtiden i Sverige varar från mitten av juni till slutet av augusti, längre söderut i Europa från maj till september. Larven har hittats i sav och röthål av idegran Taxus baccata och ek Quercus sp. Den anses främst vara knuten till lövträd. Den minskande andelen gamla träd i landskapet har påverkat arten negativt. Almsjukan kan tillfälligt ha medfört att den förekommer talrikare, men på sikt kommer larvens substrat att minska drastiskt.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· hästkastanj - Aesculus hippocastanum (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· skogslönn - Acer platanoides (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Borttagande av gamla träd i jordbrukslandskapet och i parker har medfört att artens möjligheter till utveckling har minskat starkt. Almsjukan kan ha medfört att den tillfälligt förekommer talrikare, på sikt kan almsjukan utgöra ett ytterligare hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Bevara gamla lövskogar med kontinuitet och gamla träd, speciellt sådana med röthål. Verka för återväxt av gamla träd som kan bli framtida röthål för artens fortlevnad. Skapa gärna mosaiker med gläntor och bryn.
Namngivning: Xylota xanthocnema Collin, 1939. Entomologist’s Mon. Mag. 75: 108.

Etymologi: xanthocnema = med gula ben; xanthos (gr.) = gul; kneme (gr.) = underben, skenben, syftar på att skenbenen är helt gula, vilket skiljer arten från den närstående Xylota sylvarum.

Uttal: [Ksylóta ksantoknéma]

Andersson, H. 1988. De svenska Xylotini-arterna (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 109: 129–137.

Andersson, H. 1999. Rödlistade eller sällsynta evertebrater knutna till ihåliga, murkna eller savande träd samt trädsvampar i Lunds stad. Entomologisk tidskrift 120: 169–183.

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.).

Falk, S. 1992. A review of the scarce and threatened flies of Great Britain (part 1). Reasearch & survey in nature concervation No 39. Nature Conservancy Council. Petersborough.

Hippa, H. 1968. Classification of the palaearctic species of the genera Xylota Meigen and Xylotomima Shannon (Dipt., Syrphidae). Ann. ent. Fenn. 34: 179–197.

Hippa, H. 1978. Classification of Xylotini (Diptera, Syrphidae). Acta Zool. Fennica No. 156. Helsinki.

Maibach, A., Goeldlin de Tiefenau, P & Dirickx, H. G. 1992. Liste faunistique des syrphidae de Suisse (Diptera). Miscellenea Faunistica Helvetiae 1. Centre Suisse de cartographie de la faune.

Milankov, V., Vujic A.& Simic S. 1995. Species of Xylotini (Diptera: Syrphidae) from Yugoslav region. Entomologists Gazette 46:209–216.

Rotheray, G.E. 1993. Colour Guide to Hoverfly Larvae (Dipterea, Syrphidae). Dipterists Digest 9.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Stackelberg, A.A. 1988.49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II: 11–147 Amarind Publishing Co. New Delhi.

Ssymank, A. 1994. Indikatorarten der Fauna für historisch alte Wälder. NNA-Berichte 3:134–141.

Ssymank, A., Doczkal, D. 1998. Rote Liste Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Schriftenreihe für Landespflege und Naturschutz 55: 65–72. Bundesamt für Naturschutz. Bonn-Bad Godesberg.

Stackelberg, A.A. 1988.49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II:11-147 Amarind Publishing Co. New Delhi.

van Steenis, J., van Steenis, W. & Wakkie, B. 2001. Hoverflies in southern Skåne, Sweden (Diptera. Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122:15–27.

Sörensson, M. 1992. Fyndhörnan, Tvåvingar. FaZett 1992: 25.

Sörensson, M. (in press). Faunistiskt nytt om sydsvenska blomflugor (Diptera: Syrphidae). Occasional Papers of Insect Faunistics and Systematics in Sweden.

Torp, E. 1994. Danmarks Svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Danmarks Dyreliv 6.

Verlinden, L & Decleer, K. 1987. The Hoverflies (Diptera, Syrphidae) of Belgium and their Faunistics: Frequency, distribution, phenology. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Verlinden, L. 1991. Zweefvliegen (Syrphidae). Fauna van Belgie. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Xylota  
  • Art
    Xylota xanthocnema, Collin, 1939 - alléblomfluga
    Synonymer
    gulbent vedblomfluga
    gulbent träblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).