Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  almbarksdvärgmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Ectoedemia amani
Almbarksdvärgmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Huvudet är orange eller ockragult och mellankroppen är mörkt brunaktig. Framvingen är mörkbrun, oftast bara svagt melerad i ljusare och mörkare partier. Bakvingen hos hanen har på framkanten en vit hårpensel. Almbarksdvärgmal kan förväxlas med ett par andra arter inom släktet Ectoedemia, framför allt svartryggsdvärgmal E. longicaudella, men framvingen har som regel brunare nyans och huvudet är orangetonat, inte mörkbrunt som hos svartryggsdvärgmal. Den kan också blandas ihop med vitryggsdvärgmal E. atrifrontella, men denna art har ljus mellankropp. Vingspann hos hanen 7,5-9 mm, 8,5-10 mm hos honan.
Utbredning
Länsvis förekomst för almbarksdvärgmal Observationer i  Sverige för almbarksdvärgmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten upptäcktes utanför Stockholm, Saltsjöbaden första gången 1958 och beskrevs på grundval av exemplar därifrån som en ny art för vetenskapen. Snart fann man den på flera andra platser i landet och för närvarande känner man den från Skåne (Kullaberg), Öland, Bohuslän, Södermanland och Uppland. Den är mycket lokalt förekommande och är troligen inte funnen på mer än ca tio platser. I Danmark är den påträffad på sammantaget en handfull lokaler på Falster och Bornholm (där första gången 1977). Den är inte ännu bedömd för rödlistning i Danmark. I Norge är arten känd från Oslo-området, Aust-Agder och Vest-Agder och bedöms tillhöra kategorin starkt hotad (EN). Den saknas i Finland, men finns spridd och sällsynt i några få länder i Mellaneuropa från Storbritannien till Balkan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A3bce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Almbarksdvärgmal är rapporterad från Skåne, Öland, Bohuslän, Sörmland och Uppland. Under senare tid bara känd från ett litet antal lokaler på Öland samt Bohuslän och Uppland. Förekomsterna är alla kustnära. Arten är inte speciellt eftersökt och mörkertalet kan därför vara stort. Larven minerar slät almbark och är således mindre känslig för almsjukans offer bland äldre träd, men substratet minskar dock tveklöst. Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (40-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (10-30) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A3bce).
Ekologi
Almbarksdvärgmal är knuten till almbestånd med medelstora och mindre träd. Den behöver stammar och grenar med någorlunda slät bark, gärna vettande mot söder så att de blir solbelysta. Fjärilen flyger nattetid från slutet av juli till mitten av augusti. Den dras till ljus. Larven lever i en lång gång i slät bark på grenar och stammar av företrädesvis skogsalm Ulmus glabra men även andra almarter, vanligen sådana som är 4-8 cm tjocka. I övrigt är inte mycket känt om artens levnadssätt.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· almar
· almar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nepticulidae (dvärgmalar), Släkte Ectoedemia, Art Ectoedemia amani Svensson, 1966 - almbarksdvärgmal Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A3bce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Almbarksdvärgmal är rapporterad från Skåne, Öland, Bohuslän, Sörmland och Uppland. Under senare tid bara känd från ett litet antal lokaler på Öland samt Bohuslän och Uppland. Förekomsterna är alla kustnära. Arten är inte speciellt eftersökt och mörkertalet kan därför vara stort. Larven minerar slät almbark och är således mindre känslig för almsjukans offer bland äldre träd, men substratet minskar dock tveklöst. Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (40-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (10-30) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A3bce).
Huvudet är orange eller ockragult och mellankroppen är mörkt brunaktig. Framvingen är mörkbrun, oftast bara svagt melerad i ljusare och mörkare partier. Bakvingen hos hanen har på framkanten en vit hårpensel. Almbarksdvärgmal kan förväxlas med ett par andra arter inom släktet Ectoedemia, framför allt svartryggsdvärgmal E. longicaudella, men framvingen har som regel brunare nyans och huvudet är orangetonat, inte mörkbrunt som hos svartryggsdvärgmal. Den kan också blandas ihop med vitryggsdvärgmal E. atrifrontella, men denna art har ljus mellankropp. Vingspann hos hanen 7,5-9 mm, 8,5-10 mm hos honan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för almbarksdvärgmal

Länsvis förekomst och status för almbarksdvärgmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för almbarksdvärgmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten upptäcktes utanför Stockholm, Saltsjöbaden första gången 1958 och beskrevs på grundval av exemplar därifrån som en ny art för vetenskapen. Snart fann man den på flera andra platser i landet och för närvarande känner man den från Skåne (Kullaberg), Öland, Bohuslän, Södermanland och Uppland. Den är mycket lokalt förekommande och är troligen inte funnen på mer än ca tio platser. I Danmark är den påträffad på sammantaget en handfull lokaler på Falster och Bornholm (där första gången 1977). Den är inte ännu bedömd för rödlistning i Danmark. I Norge är arten känd från Oslo-området, Aust-Agder och Vest-Agder och bedöms tillhöra kategorin starkt hotad (EN). Den saknas i Finland, men finns spridd och sällsynt i några få länder i Mellaneuropa från Storbritannien till Balkan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Trifurculini  
  • Släkte
    Ectoedemia  
  • Art
    Ectoedemia amaniSvensson, 1966 - almbarksdvärgmal

Almbarksdvärgmal är knuten till almbestånd med medelstora och mindre träd. Den behöver stammar och grenar med någorlunda slät bark, gärna vettande mot söder så att de blir solbelysta. Fjärilen flyger nattetid från slutet av juli till mitten av augusti. Den dras till ljus. Larven lever i en lång gång i slät bark på grenar och stammar av företrädesvis skogsalm Ulmus glabra men även andra almarter, vanligen sådana som är 4-8 cm tjocka. I övrigt är inte mycket känt om artens levnadssätt.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· almar - Ulmus (Viktig)
Troligen är den största faran mot almbarksdvärgmal almsjuka, som sprider sig i södra Sverige. I övrigt är exploatering (bebyggelse, vägdragning, golfbanor, etc.) av bestånd med Ulmus ett hot mot arten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
I första hand bör de lokaler där arten finns rapporteras till länsstyrelserna och fynd av almbarksdvärgmal matas in på Artportalen, så att man får en bättre bild av de svenska förekomsterna. Lokaler med en population av arten bör skötas så att fjärilen gynnas. Det kan innebära att andra trädarter måste avverkas för att få almarna lagom solbelysta.

Bengtsson, B. Å. 2011. Ectoedemia amani almbarksdvärgmal, s. 256-257. - I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Käkmalar-säckspinnare. Lepidoptera: Micropterigidae-Psychidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Svensson, I. 1966. New and confused species of Microlepidoptera. - Opuscula Entomologica 31: 183-202.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011. © ArtDatabanken

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Trifurculini  
  • Släkte
    Ectoedemia  
  • Art
    Ectoedemia amani, Svensson, 1966 - almbarksdvärgmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011. © ArtDatabanken