Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  almkronmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Bucculatrix albedinella
Almkronmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En vitaktig kronmal med ganska tydliga teckningar, bl.a. i form av bruna snedstreck utmed framvingens framkant. Fjärilen håller till på och kring almar.

Vingspann 7–9 mm. Hjässan har snövita, hårlika fjäll av vilka några kan vara mörkspetsade. Första antennsegmentet är vitt med enstaka mörkspetsade fjäll. Antennsträngen har åtminstone i den inre halvan mörka ringar eller fläckar, i yttre delen är de mörka ringarna mindre tydliga. Hanens mellankropp är vit med spridda svarta fjäll, medan honans har talrika bruna fjäll på vit botten. Framvingens grundfärg är vit, men många spridda fjäll är brunspetsade. Utmed framkanten finns två bruna, utåtböjda snedstreck, varav det innersta är ganska kort. I spetsdelen finns ett svartaktigt streck, inåt kantat av en brun fläck. I vingvecket finns en diffus, brun längsfläck en femtedel från vingbasen, och mitt på vingen finns en annan brun fläck, ibland uppblandad med svarta fjäll. Fransarna är vita, och några av fjällen har bruna spetsar. Bakvingen är brungrå med smutsvita fransar. I sällsynta fall kan honan ha brunaktiga framvingar och därigenom likna hagtornskronmal B. bechsteinella. Almkronmal särskiljs från släktets övriga arter genom den vita grundfärgen och de sneda strecken vid framvingens framkant samt genom att den oftast uppehåller sig på alm.

Larven har ljusgult till brunt huvud och är grågrön med svaga teckningar. Den ser dock svartaktig ut inne i minan.

Genitalier: Hanens socii är reducerade till ett par korta, spetsiga hörn på tegumens bakkant. Typiskt för arten är de långa, smala och spetsiga genitalklaffarna samt raden av grova cornuti i aedeagus. Hos honan är de mest karakteristiska dragen de sklerotiserade ”hornen” vid ostium, och att den sklerotiserade delen av ductus bursae är lång och böjd med några kraftiga tänder vid den främre avslutningen. Även formen på det teleskopiskt utskjutbara äggläggningsröret är unik bland de nordiska kronmalarna. Signum består av ett fält av svagt sklerotiserade taggar.
Utbredning
Länsvis förekomst för almkronmal Observationer i  Sverige för almkronmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är almkronmal oftast ganska ovanlig, men lokalt kan den då och då förekomma mer talrikt. De svenska förekomsterna är begränsade till Skåne, Öland, Gotland, Västergötland, Bohuslän, Södermanland, Uppland, Gästrikland och Värmland. Den är ännu inte funnen i Danmark. I Norge är den påträffad vid Oslofjorden samt utmed kusten av Aust-Agder, och i Finland är den känd från sydkusten (inklusive Åland). Världsutbredningen sträcker sig från mellersta och södra Europa till Turkiet.

Arten förefaller att ha ökat en aning i sydöstra Sverige under 1990-talet beroende på gynnsammare väder och kanske bättre kunskap om dess biologi, men på grund av almsjukan tycks den nu åter bli ovanligare. 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A3ce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Almögonlappmal, monofag på alm, är känd från Skåne till Gästrikland. Den påträffas oftast på större träd där larven lever som minerare på bladen. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (9-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (36-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A3ce).
Ekologi
Almkronmal lever i alléer, skogsbryn, hagmarker och andra soliga kantzoner med almar. Fjärilen flyger under juni och en bit in i juli, i sällsynta fall dessutom i en andra generation under hösten. Ägget läggs nära mittnerven på bladets ovansida. Den unga larven lever under högsommaren–hösten i en smal gångmina i ett blad av någon av våra tre inhemska almarter, skogsalm Ulmus glabra subsp. glab­ra, lundalm U. minor och vresalm U. laevis. I takt med att larven tillväxer breddas minan, och på vägen mot utgångshålet anlägger den en eller flera genomskinliga ”blindgångar”. Puppan ligger i en spånad under slät bark eller på marken. Den är svart och saknar den ornamentering av längsribbor som utmärker släktets övriga arter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· almar
· almar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Bucculatricidae (kronmalar), Släkte Bucculatrix, Art Bucculatrix albedinella (Zeller, 1839) - almkronmal Synonymer Lyonetia albedinella Zeller, 1839, Elachista boyerella Duponchel,[1840], almögonlappmal, skogsalmskronmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A3ce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Almögonlappmal, monofag på alm, är känd från Skåne till Gästrikland. Den påträffas oftast på större träd där larven lever som minerare på bladen. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (9-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (36-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A3ce).
En vitaktig kronmal med ganska tydliga teckningar, bl.a. i form av bruna snedstreck utmed framvingens framkant. Fjärilen håller till på och kring almar.

Vingspann 7–9 mm. Hjässan har snövita, hårlika fjäll av vilka några kan vara mörkspetsade. Första antennsegmentet är vitt med enstaka mörkspetsade fjäll. Antennsträngen har åtminstone i den inre halvan mörka ringar eller fläckar, i yttre delen är de mörka ringarna mindre tydliga. Hanens mellankropp är vit med spridda svarta fjäll, medan honans har talrika bruna fjäll på vit botten. Framvingens grundfärg är vit, men många spridda fjäll är brunspetsade. Utmed framkanten finns två bruna, utåtböjda snedstreck, varav det innersta är ganska kort. I spetsdelen finns ett svartaktigt streck, inåt kantat av en brun fläck. I vingvecket finns en diffus, brun längsfläck en femtedel från vingbasen, och mitt på vingen finns en annan brun fläck, ibland uppblandad med svarta fjäll. Fransarna är vita, och några av fjällen har bruna spetsar. Bakvingen är brungrå med smutsvita fransar. I sällsynta fall kan honan ha brunaktiga framvingar och därigenom likna hagtornskronmal B. bechsteinella. Almkronmal särskiljs från släktets övriga arter genom den vita grundfärgen och de sneda strecken vid framvingens framkant samt genom att den oftast uppehåller sig på alm.

Larven har ljusgult till brunt huvud och är grågrön med svaga teckningar. Den ser dock svartaktig ut inne i minan.

Genitalier: Hanens socii är reducerade till ett par korta, spetsiga hörn på tegumens bakkant. Typiskt för arten är de långa, smala och spetsiga genitalklaffarna samt raden av grova cornuti i aedeagus. Hos honan är de mest karakteristiska dragen de sklerotiserade ”hornen” vid ostium, och att den sklerotiserade delen av ductus bursae är lång och böjd med några kraftiga tänder vid den främre avslutningen. Även formen på det teleskopiskt utskjutbara äggläggningsröret är unik bland de nordiska kronmalarna. Signum består av ett fält av svagt sklerotiserade taggar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för almkronmal

Länsvis förekomst och status för almkronmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för almkronmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är almkronmal oftast ganska ovanlig, men lokalt kan den då och då förekomma mer talrikt. De svenska förekomsterna är begränsade till Skåne, Öland, Gotland, Västergötland, Bohuslän, Södermanland, Uppland, Gästrikland och Värmland. Den är ännu inte funnen i Danmark. I Norge är den påträffad vid Oslofjorden samt utmed kusten av Aust-Agder, och i Finland är den känd från sydkusten (inklusive Åland). Världsutbredningen sträcker sig från mellersta och södra Europa till Turkiet.

Arten förefaller att ha ökat en aning i sydöstra Sverige under 1990-talet beroende på gynnsammare väder och kanske bättre kunskap om dess biologi, men på grund av almsjukan tycks den nu åter bli ovanligare. 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix albedinella(Zeller, 1839) - almkronmal
    Synonymer
    Lyonetia albedinella Zeller, 1839
    Elachista boyerella Duponchel,[1840]
    almögonlappmal
    skogsalmskronmal

Almkronmal lever i alléer, skogsbryn, hagmarker och andra soliga kantzoner med almar. Fjärilen flyger under juni och en bit in i juli, i sällsynta fall dessutom i en andra generation under hösten. Ägget läggs nära mittnerven på bladets ovansida. Den unga larven lever under högsommaren–hösten i en smal gångmina i ett blad av någon av våra tre inhemska almarter, skogsalm Ulmus glabra subsp. glab­ra, lundalm U. minor och vresalm U. laevis. I takt med att larven tillväxer breddas minan, och på vägen mot utgångshålet anlägger den en eller flera genomskinliga ”blindgångar”. Puppan ligger i en spånad under slät bark eller på marken. Den är svart och saknar den ornamentering av längsribbor som utmärker släktets övriga arter.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· almar - Ulmus (Viktig)
I samband med att almsjukan breder ut sig i södra Sverige, är de flesta arter som lever på de tre almarterna hotade på sikt. I Skåne har flera almbestånd kraschat och på Öland har almar lokalt drabbats mer eller mindre hårt. Även lundalmen på Gotland har sedan 2005 drabbats. Detta hotar många insektsarter som är bundna till almar, däribland almkronmalen. Avverkning av alm är naturligtvis också ett reellt hot.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Almsjukans spridning i landet följs redan nu av myndigheterna och bör fortsätta. Fynd av almkronmal bör registreras via Artportalen så att respektive länsstyrelse får kännedom om fjärilens förekomster. Avverkning av alm bör undvikas av flera skäl. Dels försvinner värdväxten direkt för fjärilen och flera andra arter, dels kan almsjukan spridas genom att verktyg av okunskap inte desinficeras. Sjuka almar måste omedelbart avverkas och destrueras om det finns en möjlighet att beståndet kan fortleva. Intensifierad information till markägare och allmänhet om hur man upptäcker almsjukan kan övervägas.
Namngivning: Bucculatrix albedinella (Zeller, 1839). Isis, Leipzig 1839: 216. Synonym: Elachista boyerella Duponchel, 1840. Svensk synonym: almögonlappmal.

Etymologi: albedinellus = den lilla vitaktiga; albedo, albedinis (lat.) = vitaktighet, vit färg; syftar på framvingens vita grundfärg; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Buckulátrix albedinélla]

Bengtsson, B. Å. & Johansson, R. 2011. Bucculatrix albedinella almkronmal, s. 67–68. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Bronsmalar–rullvingemalar. Lepidoptera: Roeslerstammiidae–Lyonetiidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix albedinella, (Zeller, 1839) - almkronmal
    Synonymer
    Lyonetia albedinella Zeller, 1839
    Elachista boyerella Duponchel,[1840]
    almögonlappmal
    skogsalmskronmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.