Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  almskruvmossa

Organismgrupp Mossor Syntrichia laevipila
Almskruvmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 2 cm höga, gröna till olivgröna, lösa tuvor. Stammen har centralsträng. Bladformen är tunglik till spatellik – insnörd i mellersta partiet så att en ”midja” bildas. Bladkanten är smalt tillbakaböjd endast vid bladets midja. Nerven är kraftig och löper ut i en lång, färglös hårudd som är slät eller svagt tandad. Nervens undersida är slät och utan papiller. Cellerna i bladets övre halva är rundat kantiga, 10–14 µm breda och tätt papillösa. Arten är normalt samkönad och kapslar är vanliga. Kapseln är cylindrisk, upprätt, slät och svagt krökt samt sitter på ett rödaktigt, ca 1,5 cm långt skaft. Peristomtänderna är spiralvridna tre till fyra varv. Sporerna är 14–20 µm i diameter, brunaktiga och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning förekommer då och då med lossnande dvärgblad i toppen av skottet. Almskruvmossa kan likna alléskruvmossa Syntrichia virescens, men den senare är något mindre, skildkönad och har tydliga tänder på hårudden.
Utbredning
Länsvis förekomst för almskruvmossa Observationer i  Sverige för almskruvmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Norden tämligen sällsynt och är påträffad främst i de sydvästligaste delarna i områden med mycket nederbörd och varma somrar. Tidigare var den troligen allmän i södra Sverige men gick tillbaka p.g.a. höga halter luftföroreningar under 1900-talet. Den har återhämtat sig och finns i Skåne och Halland. Utbredningen inkluderar stora delar av västra och södra Europa, delar av Nordafrika, Kanarieöarna, Azorerna, Asien, Australien, Nya Zeeland, Sydamerika och Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten växer på bark av ädellövträd i öppna lägen. En sällsynt sydvästlig art. Almsjukan gör att gammal grov alm, vilket är ett av favoritsubstratet, minskar varför en fortgående minskning bedöms. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (88-3200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Almskruvmossa växer på bark i halvexponerade lägen på platser som då och då utsätts för damm. Arten är känslig för luftföroreningar. Underlaget brukar vara skrovliga stammar av lövträd, t.ex. alm, ask, pil och ek. Miljön utgörs oftast av alléer och ädellövskog, särskilt almskog. Arten växer ofta tillsammans med stor hättemossa Orthotrichum lyellii, hårhättemossa O. diaphanum, guldlockmossa Homalothecium sericeum och allémossa Leucodon sciuroides. Sporerna mognar på sommaren.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· almar
· almar
· ask
· ask
· asp
· asp
· ekar
· ekar
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
· sälg
· sälg
Levande träd
Levande träd
· ask
· ask
· asp
· asp
· ekar
· ekar
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
· sälg
· sälg
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Syntrichia (skruvmossor), Art Syntrichia laevipila Brid. - almskruvmossa Synonymer Tortula laevipila (Brid.) Schwägr., Tortula laevipila (Brid.) Schwaegr.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten växer på bark av ädellövträd i öppna lägen. En sällsynt sydvästlig art. Almsjukan gör att gammal grov alm, vilket är ett av favoritsubstratet, minskar varför en fortgående minskning bedöms. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (88-3200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Arten bildar upp till 2 cm höga, gröna till olivgröna, lösa tuvor. Stammen har centralsträng. Bladformen är tunglik till spatellik – insnörd i mellersta partiet så att en ”midja” bildas. Bladkanten är smalt tillbakaböjd endast vid bladets midja. Nerven är kraftig och löper ut i en lång, färglös hårudd som är slät eller svagt tandad. Nervens undersida är slät och utan papiller. Cellerna i bladets övre halva är rundat kantiga, 10–14 µm breda och tätt papillösa. Arten är normalt samkönad och kapslar är vanliga. Kapseln är cylindrisk, upprätt, slät och svagt krökt samt sitter på ett rödaktigt, ca 1,5 cm långt skaft. Peristomtänderna är spiralvridna tre till fyra varv. Sporerna är 14–20 µm i diameter, brunaktiga och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning förekommer då och då med lossnande dvärgblad i toppen av skottet. Almskruvmossa kan likna alléskruvmossa Syntrichia virescens, men den senare är något mindre, skildkönad och har tydliga tänder på hårudden.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för almskruvmossa

Länsvis förekomst och status för almskruvmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för almskruvmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Norden tämligen sällsynt och är påträffad främst i de sydvästligaste delarna i områden med mycket nederbörd och varma somrar. Tidigare var den troligen allmän i södra Sverige men gick tillbaka p.g.a. höga halter luftföroreningar under 1900-talet. Den har återhämtat sig och finns i Skåne och Halland. Utbredningen inkluderar stora delar av västra och södra Europa, delar av Nordafrika, Kanarieöarna, Azorerna, Asien, Australien, Nya Zeeland, Sydamerika och Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Syntrichia - skruvmossor 
  • Art
    Syntrichia laevipilaBrid. - almskruvmossa
    Synonymer
    Tortula laevipila (Brid.) Schwägr.
    Tortula laevipila (Brid.) Schwaegr.

Almskruvmossa växer på bark i halvexponerade lägen på platser som då och då utsätts för damm. Arten är känslig för luftföroreningar. Underlaget brukar vara skrovliga stammar av lövträd, t.ex. alm, ask, pil och ek. Miljön utgörs oftast av alléer och ädellövskog, särskilt almskog. Arten växer ofta tillsammans med stor hättemossa Orthotrichum lyellii, hårhättemossa O. diaphanum, guldlockmossa Homalothecium sericeum och allémossa Leucodon sciuroides. Sporerna mognar på sommaren.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· almar - Ulmus (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Arten hotas genom att allt fler alléer tas bort p.g.a. att de blivit överåriga eller av andra skäl. När almalléerna sågas ner för att förhindra almsjukans spridning försvinner många lokaler. Arten är dessutom starkt utsatt för försurande nederbörd och luftföroreningar, i synnerhet eftersom den växer i de delar av landet som är värst utsatta för denna typ av miljöförstöring.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Alléer med skruvmossor måste skötas väl och kontinuerligt förnyas. När en allé behöver föryngras bör inte alla träd fällas samtidigt, utan med lämpliga mellanrum och successivt ersättas med nya träd. För att gynna arten behöver även alléer på sikt nyanläggas.
Utländska namn - NO: Hårstjerner, FI: Partasammalet, DK: Træ-Hårstjerne, GB: Small Hairy Screw-moss.

Etymologi: laevipilus (lat.) = med släta hår; laevis (lat.) = slät, glatt; pilus (lat.) = hår.
Uttal: [Syntríkia levípila]

KEY FACTS Small Hairy Screw-moss. Shoots to 2 cm high, forming lax, green to olive green tufts. Stem with central strand. Leaves lingulate to spatulate, constricted at middle. Hair-point smooth or obscurely denticulate. Autoicous, capsules common. Capsule cylindrical, erect, slightly curved. Seta reddish, c. 1.5 cm long. Peristome with 32 teeth, spirally coiled (3-4 × 360°). Spores 14-20 µm, brownish, finely papillose. - Grows on bark in moderately exposed situations at sites with clean air but regular dust-exposure. Typically found on rough bark of deciduous trees (e.g. Ulmus, Fraxinus, Salix, Quercus) in avenues or broadleaf (notably elm) forests.

Hallingbäck, T. & Kristensson, G. 1982. Tortula laevipila (Brid.) Schwaegr. och T. virescens (De Not.) De Not. på västkusten. Svensk Bot. Tidskr. 76: 171-176.

Hallingbäck, T. 2008. Syntrichia laevipila almskruvmossa s. 140. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Holmen, K. 1959. The distribution of the bryophytes in Denmark. Bot. Tidsskr. 55: 77-154.

Størmer, P. 1968. Tortula laevipila (Brid.) Schwaegr. new to Norway. Blyttia 26: 1-7.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterat 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Syntrichia - skruvmossor 
  • Art
    Syntrichia laevipila, Brid. - almskruvmossa
    Synonymer
    Tortula laevipila (Brid.) Schwägr.
    Tortula laevipila (Brid.) Schwaegr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterat 2010.