Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  almsprängticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Inonotus ulmicola
Almsprängticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Almsprängtickan har resupinata fruktkropparna som växer mellan bark och ved hos levande almar. Fruktkroppen blir synlig först då de vuxit till och orsakat barken att spricka upp och lossna. Fruktkroppen saknar utskjutande hattkant och har porytans rör snedställda 30-40° mot underlaget. Porytan är mörkbrun och skimrar silvrigt om man vinklar den olika mot ljuset. Fruktkroppen är ettårig, men gamla fruktkroppar kan sitta kvar i flera år som svarta kubiska bitar på veden. Alla Inonotus-arter har setae (sterila tjockväggiga mörkbruna celler). Hos almsprängtickan är dessa som sitter i porytans hymenium 13–45 x 4–10 µm, samt setala hyfer i fruktkroppsköttet (tramat) som kan bli upp till 230 µm långa. En möjlig förväxlingssvamp är sprängtickan, Inonotus obliquus som framförallt är parasit på björk och bok, men även sällsynt på andra lövträd, dock inte alm. Vid angrepp av sprängticka bildas stora svarta sterila utväxter (konker) på trädet långt innan fruktkropparna bildas. Dessa utväxter består både av svampmycel och också björkved. Almsprängtickan bildar däremot inte dessa utväxter. Vidare bildas almsprängtickans fruktkroppar på levande träd medan sprängtickans fruktkroppar, som också har en resupinat poryta med snedställda rör, först efter att trädet dött. Sprängtickans fruktkroppar bildar också mellan barken och veden och blir synliga först då barken lossat.
Utbredning
Länsvis förekomst för almsprängticka Observationer i  Sverige för almsprängticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Almsprängtickan urskiljdes som en egen art först 1990. Den uppfattades tidigare som sprängticka. Förmodligen är alla äldre uppgifter av sprängticka på alm almsprängticka. Det finns nu omkring 60 kända lokaler i Sverige (2005). Den är dock lätt att förbise eftersom fruktkropparna inte syns förrän barken spruckit upp. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 1 000. Den total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. almsjuka kombinerat med parkvård och minskade antal grövre almar. Det finns även fynduppgifter om almsprängtickan från Danmark, i södra Norge, Frankrike och Tyskland, men förmodligen är den vanlig i hela Europa där alm är vitt spridd. Fynduppgifter av sprängticka på alm i Nordamerika indikerar att almsprängtickan förmodligen även finns där.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A3ce+4ce; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i ved under barken på alm, vanligen på levande träd. Växer i almskog, park, allé och blandad ädellövskog. Lätt att förbise eftersom fruktkropparna växer på insidan av barken. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående kraftigt att minska p.g.a. almsjukan. Antalet reproduktiva individer skattas till 2400 (480-4800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (600). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 600 (120-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (276-2000) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 30 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 30 åren. Under de kommande 30 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 %. Under en tidsperiod om 30 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A3ce+4ce; C1+2a(i)).
Ekologi
Almsprängtickan är vedlevande parasit på levande almar. Angreppet orsakar att almen försvagas, rötas och går en tidigare död till mötes. Det är inte känt hur länge ett angrepp av almsprängtickan kan pågå innan den angripna almen dör, men hos sprängticka kan angrepp på björk pågå något till några decennier innan trädet blir så försvagat att det dör. Förmodligen ger almsprängticka upphov till vitröta precis som sprängticka och orsakar. Fruktkropparna bildas på sensommaren och hösten, och kan finnas var som helst på stammen Fruktkropparna bildas under barken på stammar och grövre grenar, vanligen på levande träd. Den påträffas i de miljöer där det finns alm, i almskog, ädellövskog men även i parker och alleer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogsalm
· skogsalm
Levande träd
Levande träd
· skogsalm
· skogsalm
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Hymenochaetales, Familj Hymenochaetaceae, Släkte Inonotus, Art Inonotus ulmicola Corfixen - almsprängticka Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A3ce+4ce; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i ved under barken på alm, vanligen på levande träd. Växer i almskog, park, allé och blandad ädellövskog. Lätt att förbise eftersom fruktkropparna växer på insidan av barken. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående kraftigt att minska p.g.a. almsjukan. Antalet reproduktiva individer skattas till 2400 (480-4800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (600). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 600 (120-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (276-2000) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 30 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 30 åren. Under de kommande 30 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 %. Under en tidsperiod om 30 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A3ce+4ce; C1+2a(i)).
Almsprängtickan har resupinata fruktkropparna som växer mellan bark och ved hos levande almar. Fruktkroppen blir synlig först då de vuxit till och orsakat barken att spricka upp och lossna. Fruktkroppen saknar utskjutande hattkant och har porytans rör snedställda 30-40° mot underlaget. Porytan är mörkbrun och skimrar silvrigt om man vinklar den olika mot ljuset. Fruktkroppen är ettårig, men gamla fruktkroppar kan sitta kvar i flera år som svarta kubiska bitar på veden. Alla Inonotus-arter har setae (sterila tjockväggiga mörkbruna celler). Hos almsprängtickan är dessa som sitter i porytans hymenium 13–45 x 4–10 µm, samt setala hyfer i fruktkroppsköttet (tramat) som kan bli upp till 230 µm långa. En möjlig förväxlingssvamp är sprängtickan, Inonotus obliquus som framförallt är parasit på björk och bok, men även sällsynt på andra lövträd, dock inte alm. Vid angrepp av sprängticka bildas stora svarta sterila utväxter (konker) på trädet långt innan fruktkropparna bildas. Dessa utväxter består både av svampmycel och också björkved. Almsprängtickan bildar däremot inte dessa utväxter. Vidare bildas almsprängtickans fruktkroppar på levande träd medan sprängtickans fruktkroppar, som också har en resupinat poryta med snedställda rör, först efter att trädet dött. Sprängtickans fruktkroppar bildar också mellan barken och veden och blir synliga först då barken lossat.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för almsprängticka

Länsvis förekomst och status för almsprängticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för almsprängticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Almsprängtickan urskiljdes som en egen art först 1990. Den uppfattades tidigare som sprängticka. Förmodligen är alla äldre uppgifter av sprängticka på alm almsprängticka. Det finns nu omkring 60 kända lokaler i Sverige (2005). Den är dock lätt att förbise eftersom fruktkropparna inte syns förrän barken spruckit upp. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 1 000. Den total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. almsjuka kombinerat med parkvård och minskade antal grövre almar. Det finns även fynduppgifter om almsprängtickan från Danmark, i södra Norge, Frankrike och Tyskland, men förmodligen är den vanlig i hela Europa där alm är vitt spridd. Fynduppgifter av sprängticka på alm i Nordamerika indikerar att almsprängtickan förmodligen även finns där.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Inonotus  
  • Art
    Inonotus ulmicolaCorfixen - almsprängticka

Almsprängtickan är vedlevande parasit på levande almar. Angreppet orsakar att almen försvagas, rötas och går en tidigare död till mötes. Det är inte känt hur länge ett angrepp av almsprängtickan kan pågå innan den angripna almen dör, men hos sprängticka kan angrepp på björk pågå något till några decennier innan trädet blir så försvagat att det dör. Förmodligen ger almsprängticka upphov till vitröta precis som sprängticka och orsakar. Fruktkropparna bildas på sensommaren och hösten, och kan finnas var som helst på stammen Fruktkropparna bildas under barken på stammar och grövre grenar, vanligen på levande träd. Den påträffas i de miljöer där det finns alm, i almskog, ädellövskog men även i parker och alleer.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Arten hotas främst av att almsjukan dödar almar, men även av trädvård som tar bort angripen träd.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Det vore önskvärt att få en bättre bild av hur utbredd och frekvent arten är i landet. Ett upprop till landets trädvårdare skulle kunna bidra till detta. Vidare är det angeläget att få almsprängtickans biologi bättre studerad och kunskap om hur ett angrepp påverkar en alm, hur allvarligt det är och hur lång tid det tar innan delar av ett träd eller hela träd blir så försvagat att de dör med risk för nedfallande grenar eller stammar.
Eftersom almsprängticka beskrevs först 1990, är det troligt att tidigare fynd av sprängticka på alm de facto är almsprängticka.

Corfixen, P. 1990. A new species of Inonotus in northern Europe. Nordic Journal of Botany 10: 451–455.

Corfixen, P. 1991. Orden Hymenochaetales I Danmark. I. Slaegten spejlporesvamp (Inonotus).Svampe 23: 11–24.

Hansen, L. & Knudsen, H. 1997. Nordic Macromycetes vol 3. Nordsvamp, Copenhagen.

Jaederfeldt, K. 2003. Tickboken. Sveriges Mykologiska Förening. Stockholm.

Ryman, S, & Holmåsen I. 1984. Svampar en fälthandbok. Interpublishing Stockholm. (BILD, den undre på s 191).

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1993. European Polypores. Part 1. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Klas Jaederfeldt 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Inonotus  
  • Art
    Inonotus ulmicola, Corfixen - almsprängticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Klas Jaederfeldt 2005.