Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alpgrimmia

Organismgrupp Mossor Grimmia fuscolutea
Alpgrimmia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 2 cm höga, ljusgröna till svartaktiga tuvor. Bladen är bredast strax ovan basen och gradvis avsmalnande mot spetsen. De har oftast en tydlig men kort hårudd, men den kan saknas ibland. Honbladens hårudd är dock relativt lång. Bladen är tydligt kölade, och bladkanten är tillbakaböjd åtminstone i den ena halvan. Bladskivan är oftast ett cellager tjock, men bladkanten består av några rader med dubbla celler. Nerven är jämnt rundad och avsmalnande nedåt i bladet. De övre bladcellerna är korta - oftast kvadratiska eller upp till två gånger så långa som breda - med tjocka, vågiga väggar. Arten är samkönad och kapslar är troligen vanliga. Mogna kapslar är ovala och något strimmiga, och de sitter på kraftiga och vid väta karakteristiskt krökta skaft. Locket har ett kort, trubbigt spröt.
Alpgrimmia är en liten art som oftast är lätt att bestämma tack vare de rikligt förekommande kapslarna på tjocka, krökta skaft och de korta bladcellerna som i den övre delen har kraftigt vågiga väggar. Arten kan påminna om småvuxna och ogrenade former av svart raggmossa Racomitrium sudeticum som ibland kan ha krökta kapselskaft. Den senare har dock ett långt, vasst spröt på locket.
Utbredning
Länsvis förekomst för alpgrimmia Observationer i  Sverige för alpgrimmia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är mycket sällsynt och hittills bara känd från ett par lokaler i Sarek och en lokal i Jämtland. Den förekommer från fjällbjörkskogen upp i lågalpin zon. I Norge finns den även i högalpin zon och är här också funnen ned till ca 150 m ö.h. Den är sällsynt men mer spridd i Norge och mycket sällsynt i Finland. Den saknas på Island och i Danmark. Arten förekommer i Europas bergstrakter, och världsutbredningen omfattar även Afrika, Asien och eventuellt även Central- och Sydamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Växer på fuktiga eller tidvis översilade bergväggar och block av silikatsten och skiffer av svårvittrat slag i fjällen. Arten är sällsynt och känd från ett fåtal lokaler och är därför känslig för slumpmässiga förändringar på lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (0-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 km² och förekomstarean (AOO) till 200 (0-320) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Mossan växer på översilade hällar eller på block och klippor i relativt små fjällbäckar. Den växer på fuktiga eller tidvis översilade stensubstrat oftast relativt svårvittrad silikatsten. I Sverige har den blivit funnen tillsammans med snurrgrimmia G. torquata.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Grimmiales, Familj Grimmiaceae, Släkte Grimmia (grimmior), Art Grimmia fuscolutea Hook. - alpgrimmia Synonymer Grimmia apiculata Hornsch.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Växer på fuktiga eller tidvis översilade bergväggar och block av silikatsten och skiffer av svårvittrat slag i fjällen. Arten är sällsynt och känd från ett fåtal lokaler och är därför känslig för slumpmässiga förändringar på lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (0-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 km² och förekomstarean (AOO) till 200 (0-320) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar upp till 2 cm höga, ljusgröna till svartaktiga tuvor. Bladen är bredast strax ovan basen och gradvis avsmalnande mot spetsen. De har oftast en tydlig men kort hårudd, men den kan saknas ibland. Honbladens hårudd är dock relativt lång. Bladen är tydligt kölade, och bladkanten är tillbakaböjd åtminstone i den ena halvan. Bladskivan är oftast ett cellager tjock, men bladkanten består av några rader med dubbla celler. Nerven är jämnt rundad och avsmalnande nedåt i bladet. De övre bladcellerna är korta - oftast kvadratiska eller upp till två gånger så långa som breda - med tjocka, vågiga väggar. Arten är samkönad och kapslar är troligen vanliga. Mogna kapslar är ovala och något strimmiga, och de sitter på kraftiga och vid väta karakteristiskt krökta skaft. Locket har ett kort, trubbigt spröt.
Alpgrimmia är en liten art som oftast är lätt att bestämma tack vare de rikligt förekommande kapslarna på tjocka, krökta skaft och de korta bladcellerna som i den övre delen har kraftigt vågiga väggar. Arten kan påminna om småvuxna och ogrenade former av svart raggmossa Racomitrium sudeticum som ibland kan ha krökta kapselskaft. Den senare har dock ett långt, vasst spröt på locket.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alpgrimmia

Länsvis förekomst och status för alpgrimmia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alpgrimmia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är mycket sällsynt och hittills bara känd från ett par lokaler i Sarek och en lokal i Jämtland. Den förekommer från fjällbjörkskogen upp i lågalpin zon. I Norge finns den även i högalpin zon och är här också funnen ned till ca 150 m ö.h. Den är sällsynt men mer spridd i Norge och mycket sällsynt i Finland. Den saknas på Island och i Danmark. Arten förekommer i Europas bergstrakter, och världsutbredningen omfattar även Afrika, Asien och eventuellt även Central- och Sydamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia fuscoluteaHook. - alpgrimmia
    Synonymer
    Grimmia apiculata Hornsch.

Mossan växer på översilade hällar eller på block och klippor i relativt små fjällbäckar. Den växer på fuktiga eller tidvis översilade stensubstrat oftast relativt svårvittrad silikatsten. I Sverige har den blivit funnen tillsammans med snurrgrimmia G. torquata.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Vattendrag

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Artens sällsynthet innebär att den är känslig för slumpfaktorer. Hotbilden är i övrigt oklar.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Den enda svenska lokalen bör återbesökas för att kontrollera artens status och utveckling. Ifall arten återfinns bör växtplatsens exakta läge meddelas till berörda myndigheter så att lämpliga åtgärder vidtas för att arten ska kunna fortleva.
Utländska namn - NO: Høknausing, FI: Paljakkakivisammal.

Etymologi: fuscoluteus = brungul; fuscus (lat.) = brun, mörk, svartaktig; luteus (lat.) = gul, saffransgul, guldgul, rödgul.
Uttal: [Grímmia fuskolútea]

KEY FACTS Forms up to 2 cm high, light-green to blackish tufts. Hyaline point short but distinct, sometimes lacking. Leaves distinctly keeled. Margin recurved on at least one side. Nerve terete, tapering below. Upper laminar cells short (typically 1-2 times longer than wide), sinuose and incrassate. Autoicous, capsules probably common. Mature capsules ovoid, slightly striate. Seta stout, characteristically arcuate when moist. - An alpine species typically found on relatively hard siliceous rock in minor mountain brooks or on flushed cliffs.

Arnell, H.W. & Jensen, C. 1910. Die Moose des Sareksgebietes (I-III). Naturwiss. Unters. des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland. Bd.III (2-3). Stockholm.

Cao, T. & Vitt, T.H. 1986. A taxonomic and phylogenetic analysis of Grimmia and Schistidium (Bryopsida; Grimmiaceae) in China. Journ. Hattori Bot. Lab. 61: 123-247.

Greven, H.C. 1995. Grimmia Hedw. (Grimmiaceae, Musci) in Europe. Leiden.

Weibull, H. 2006. Grimmia fuscolutea alpgrimmia s. 123. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fritz Eriksson 1998. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia fuscolutea, Hook. - alpgrimmia
    Synonymer
    Grimmia apiculata Hornsch.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fritz Eriksson 1998. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.