Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alpsvanmossa

Organismgrupp Mossor Meesia hexasticha
Alpsvanmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar 2–5 cm höga, gröna eller mörkgröna tuvor. Bladen är inte, eller otydligt, arrangerade i rader. Bladformen är smalt triangulär. Bladnerven är lång och kraftig. Bladkanterna är tillbakaböjda längs nedre halvan av bladet och kanterna är släta eller nästan helt släta. Arten är samkönad och kapslar är vanliga. Kapseln är päronlik, gulbrun, något lutande med en lång, jämntjock hals. Två tandkransar finns: en inre och väl utvecklad och en yttre med mycket korta, <0,3 mm långa, relativt dåligt utvecklade, tunna tänder. Kapselskaftet är 3–5 cm långt och rödbrunt. Sporerna är 36–50 µm i diameter, blekt gulgröna och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning är ej känd.
Alpsvansmossa liknar långskaftad svanmossa Meesia longiseta, men den senare har oftast längre kapselskaft (upp till 11 cm), plan bladkant och något längre yttre peristomtänder.
Utbredning
Länsvis förekomst för alpsvanmossa Observationer i  Sverige för alpsvanmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd endast från några små områden i svenska, norska och finska fjällen i mellanalpin till högalpin zon upp till 1200 m ö.h. Arten finns även på Svalbard. Den är idag mycket sällsynt överallt. Uppgifter om fynd av arten på Island, i Asien och Nordamerika anses vara felaktiga. Alpsvanmossa tycks vara endemisk för Europa, och förutom i Norden är de flesta fynden gjorda i Mellaneuropa. Dessa fynd är gjorda under 1800-talet, och arten har förgäves eftersöks under 1900-talet inom denna region. Ett isolerat fynd gjordes i Transsylvanien (Rumänien) på 1970-talet. Intressant är att arten hittats som subfossil i torvlager både i Schweiz och Polen. I det polska lagret utgjorde alpsvanmossan upp till 80 procent av torv daterad från den senaste interglacialen.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Känd endast från kalkrika källkärr i de norra fjällområdena. Inget tyder på att en minskning ännu skett men kända förekomster är ytmässigt mycket små och sårbara för t ex klimatändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (60-2600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (26000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 180 (12-480) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Alpsvanmossa växer på fuktig dy i kalk- och mineralrika våtmarker. På de svenska lokalerna utgör källpåverkade våtmarkspartier och kanten av källflöden de viktigaste biotoperna, medan de nu försvunna lokalerna på kontinenten även tycks ha varit relativt fattiga myrar. I Sverige förekommer arten tillsammans med bl.a. fjälluddmossa Cinclidium arcticum, skorpionmossor Scorpidium spp. och blodkrokmossa Warnstorfia sarmentosa. Sporerna mognar på sensommaren. Växer även på svämsand (i Abiskojokks delta), tillsammans med svanmossa M. uliginosa, päronmossa Leptobryum pyriforme och källspärrmossa Campylium laxifolium.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sjöar
Sjöar
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Splachnales, Familj Meesiaceae, Släkte Meesia (svanmossor), Art Meesia hexasticha (Funck) Bruch - alpsvanmossa Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Känd endast från kalkrika källkärr i de norra fjällområdena. Inget tyder på att en minskning ännu skett men kända förekomster är ytmässigt mycket små och sårbara för t ex klimatändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (60-2600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (26000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 180 (12-480) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar 2–5 cm höga, gröna eller mörkgröna tuvor. Bladen är inte, eller otydligt, arrangerade i rader. Bladformen är smalt triangulär. Bladnerven är lång och kraftig. Bladkanterna är tillbakaböjda längs nedre halvan av bladet och kanterna är släta eller nästan helt släta. Arten är samkönad och kapslar är vanliga. Kapseln är päronlik, gulbrun, något lutande med en lång, jämntjock hals. Två tandkransar finns: en inre och väl utvecklad och en yttre med mycket korta, <0,3 mm långa, relativt dåligt utvecklade, tunna tänder. Kapselskaftet är 3–5 cm långt och rödbrunt. Sporerna är 36–50 µm i diameter, blekt gulgröna och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning är ej känd.
Alpsvansmossa liknar långskaftad svanmossa Meesia longiseta, men den senare har oftast längre kapselskaft (upp till 11 cm), plan bladkant och något längre yttre peristomtänder.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alpsvanmossa

Länsvis förekomst och status för alpsvanmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alpsvanmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd endast från några små områden i svenska, norska och finska fjällen i mellanalpin till högalpin zon upp till 1200 m ö.h. Arten finns även på Svalbard. Den är idag mycket sällsynt överallt. Uppgifter om fynd av arten på Island, i Asien och Nordamerika anses vara felaktiga. Alpsvanmossa tycks vara endemisk för Europa, och förutom i Norden är de flesta fynden gjorda i Mellaneuropa. Dessa fynd är gjorda under 1800-talet, och arten har förgäves eftersöks under 1900-talet inom denna region. Ett isolerat fynd gjordes i Transsylvanien (Rumänien) på 1970-talet. Intressant är att arten hittats som subfossil i torvlager både i Schweiz och Polen. I det polska lagret utgjorde alpsvanmossan upp till 80 procent av torv daterad från den senaste interglacialen.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Splachnales  
  • Familj
    Meesiaceae  
  • Släkte
    Meesia - svanmossor 
  • Art
    Meesia hexasticha(Funck) Bruch - alpsvanmossa

Alpsvanmossa växer på fuktig dy i kalk- och mineralrika våtmarker. På de svenska lokalerna utgör källpåverkade våtmarkspartier och kanten av källflöden de viktigaste biotoperna, medan de nu försvunna lokalerna på kontinenten även tycks ha varit relativt fattiga myrar. I Sverige förekommer arten tillsammans med bl.a. fjälluddmossa Cinclidium arcticum, skorpionmossor Scorpidium spp. och blodkrokmossa Warnstorfia sarmentosa. Sporerna mognar på sensommaren. Växer även på svämsand (i Abiskojokks delta), tillsammans med svanmossa M. uliginosa, päronmossa Leptobryum pyriforme och källspärrmossa Campylium laxifolium.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Sjöar, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Det begränsade antalet kända lokaler både i Sverige och i världen gör att denna art är känslig för slumpfaktorer. Turistanläggningar i fjällvärlden kan utgöra ett hot, liksom ett varmare klimat.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Ansvariga myndigheter bör göras uppmärksamma på artens förekomst i området, för att kunna bevaka att verksamheter som kan skada den inte påbörjas.
Utländska namn - DK: Langbørstet Meesia.

Etymologi: hexastichus (gr.) = sexradig; hex (gr.) = sex; stichos (gr.) = rad.
Uttal: [Meesia hexástika]

KEY FACTS Forms 2-5 cm high, green to dark green tufts. Leaves narrowly triangular, not (or indistinctly) arranged in ranks. Costa long and stout. Leaf margin more or less entire, recurved below. Autoicous, capsules common. Capsule pyriform, yellowish-brown, slightly inclined. Seta 3-5 cm. Hypophysis elongate, not tapering towards seta. - Grows on moist mud in calcareous, mineral-rich wetlands. In Sweden springs and spring-fed wetlands are the main habitats, whereas the former continental sites seem to have included also relatively poor bogs and mires.

Hallingbäck, T. 2008. Meesia hexasticha alpsvanmossa s. 215-216. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Ochyra, R., Szmajda, P., Bednarek, H. & Bochenski, W. 1988. M. 387: Meesia hexasticha (Funck) Bruch. In Tobolewski, Z. & Wojterski, T. (eds). Atlas of the geographical distribution of spore plants in Poland. Ser. V. Mosses (Musci), Part III, pp. 15-16.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010, 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Splachnales  
  • Familj
    Meesiaceae  
  • Släkte
    Meesia - svanmossor 
  • Art
    Meesia hexasticha, (Funck) Bruch - alpsvanmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010, 2016.