Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvarfrölöpare

Organismgrupp Skalbaggar, Jordlöpare m.fl. Harpalus subcylindricus
Alvarfrölöpare Skalbaggar, Jordlöpare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 7–8 mm lång jordlöpare med jämnbred, något tillplattad kroppsform. Översidan är svart, ben och antenner ljusare bruna. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvarfrölöpare Observationer i  Sverige för alvarfrölöpare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I hela Norden endast känd från Ölands och Gotlands alvarmarker, samt genom ett fynd vid Skånes sydkust (Kåseberga 1968). På Öland känd dels från Stora alvaret från Gräsgård i söder till Frösslunda och Vickleby i norr, dels från Algutsrum, Greby alvar och Borgholms alvar på mellersta Öland. Norr om Stora alvaret finns inga fynd efter 1970. På Gotland föreligger endast några fynd från Sundre alvar 1934. Fram till slutet av 1980-talet var H. subcylindricus i Sverige sammanblandad med den närstående arten H. anxius, något som har gjort att dess biotopval och status varit dåligt kända. Ej känd från något av våra grannländer, närmast i Tyskland (Rheinland, Hessen), Tjeckien och Slovakien. Utbredd från Iberiska halvön till mellersta Asien och sydvästra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Lever på torr, öppen sand- eller grusmark med sammanhängande men kortvuxen vegetation av gräs och örter, hos oss uteslutande på alvarmark. I hela Norden endast känd från Öland och Gotland. Inga sentida fynd från Gotland, och troligen minskande även på Öland. Främsta hotet är igenväxning av alvarmark p.g.a. upphörd eller otillräcklig hävd. Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (25-45). Förekomstarean (AOO) skattas till 140 (100-180) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Lever på torr, öppen mark med finkornig vittringsjord (finsand eller mo) och gles, kortvuxen vegetation av gräs och örter. Hos oss dels på karga grusalvar med sparsam vegetation av fårsvingel och ölandssolvända, dels på hårt betade alvartorrängar med kort vegetation och brutet vegetationstäcke med talrika markblottor. Uppträder också i likartade kulturskapade miljöer i nära anslutning till alvaret, t.ex. i igenväxande grustag och på gravhögar med sparsam vegetation. I Mellaneuropa likaledes på torra, öppna marker av stäppkaraktär, även på trädesåkrar. Liksom övriga Harpalus-arter en växtätare, både som larv och som fullbildad skalbagge. Övervintrar förmodligen både som larv och som fullbildad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Carabidae (jordlöpare), Släkte Harpalus, Art Harpalus subcylindricus Dejean, 1829 - alvarfrölöpare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Lever på torr, öppen sand- eller grusmark med sammanhängande men kortvuxen vegetation av gräs och örter, hos oss uteslutande på alvarmark. I hela Norden endast känd från Öland och Gotland. Inga sentida fynd från Gotland, och troligen minskande även på Öland. Främsta hotet är igenväxning av alvarmark p.g.a. upphörd eller otillräcklig hävd. Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (25-45). Förekomstarean (AOO) skattas till 140 (100-180) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
En 7–8 mm lång jordlöpare med jämnbred, något tillplattad kroppsform. Översidan är svart, ben och antenner ljusare bruna. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvarfrölöpare

Länsvis förekomst och status för alvarfrölöpare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvarfrölöpare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I hela Norden endast känd från Ölands och Gotlands alvarmarker, samt genom ett fynd vid Skånes sydkust (Kåseberga 1968). På Öland känd dels från Stora alvaret från Gräsgård i söder till Frösslunda och Vickleby i norr, dels från Algutsrum, Greby alvar och Borgholms alvar på mellersta Öland. Norr om Stora alvaret finns inga fynd efter 1970. På Gotland föreligger endast några fynd från Sundre alvar 1934. Fram till slutet av 1980-talet var H. subcylindricus i Sverige sammanblandad med den närstående arten H. anxius, något som har gjort att dess biotopval och status varit dåligt kända. Ej känd från något av våra grannländer, närmast i Tyskland (Rheinland, Hessen), Tjeckien och Slovakien. Utbredd från Iberiska halvön till mellersta Asien och sydvästra Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Harpalini  
  • Släkte
    Harpalus  
  • Art
    Harpalus subcylindricusDejean, 1829 - alvarfrölöpare

Lever på torr, öppen mark med finkornig vittringsjord (finsand eller mo) och gles, kortvuxen vegetation av gräs och örter. Hos oss dels på karga grusalvar med sparsam vegetation av fårsvingel och ölandssolvända, dels på hårt betade alvartorrängar med kort vegetation och brutet vegetationstäcke med talrika markblottor. Uppträder också i likartade kulturskapade miljöer i nära anslutning till alvaret, t.ex. i igenväxande grustag och på gravhögar med sparsam vegetation. I Mellaneuropa likaledes på torra, öppna marker av stäppkaraktär, även på trädesåkrar. Liksom övriga Harpalus-arter en växtätare, både som larv och som fullbildad skalbagge. Övervintrar förmodligen både som larv och som fullbildad.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Främsta hotet mot arten är igenväxning av alvarmarker p.g.a. upphörd eller otillräcklig hävd.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
På alvartorrängar med ett tjockare jordtäcke krävs ett relativt hårt bete med kort, gles vegetation för att åstadkomma det mikroklimat som denna och andra värmekrävande jordlöpare fordrar. På dessa marker har arten därför minskat markant. Däremot erbjuder karga grusalvar åtminstone på kort sikt en lämplig miljö även när hävden är relativt svag. I längden är dock arten även där beroende av att beteshävden upprätthålls.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Harpalini  
  • Släkte
    Harpalus  
  • Art
    Harpalus subcylindricus, Dejean, 1829 - alvarfrölöpare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.