Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvargeting

Organismgrupp Steklar, Getingar m.fl. Stenodynerus bluethgeni
Alvargeting Steklar, Getingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Smalgetingar avviker från andra solitärgetingar genom en kombination av egenskaper. Kroppen är relativt liten, smal och har endast svag behåring. Första bakkropps-leden är nästan lika bred som den andra och dess ovansida är i profil jämnt avrundad utan tvärlist. Vingplåten (tegula) är spetsigt avsmalnande bakåt. Stenodynerus bluethgeni är en liten ca 6–8 mm lång smalgeting med svart kropp och vita teckningar, bl.a. smala vita tvärband på de två första bakkroppslederna. Honorna har tät och tydlig punktur på bakkroppens andra buk- och ryggled och framryggen (pronotum) har tydliga skulderhörn (sett ovanifrån och snett bakifrån). Vingplåten är till stor del vittecknad. Alvarsmalgetingen var i äldre litteratur länge missförstådd och blandades före 1971 ihop med den närstående tallsmalgetingen Stenodynerus dentisquama.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvargeting Observationer i  Sverige för alvargeting
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Från Sverige föreligger endast ett fåtal exemplar från flera delar av Öland (senast sedd 2006 och 2007 vid Jordtorp) och Gotland (senast 1972). Arten saknas i övriga delar av Norden. Den förekommer närmast i Holland och centrala Tyskland. Utbredningsområdet i stort sträcker sig från atlantkusten vid Holland och Belgien mot sydost genom Central- och Sydeuropa och vidare österut genom Cypern, Turkiet och Ryssland till Iran.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Arten är i Norden endast känd från Öland och Gotland. Flera aktuella lokaler är kända på såväl Öland (2006–2009) som Gotland (2012–2013). Arten är påträffad på grusig, betad alvarmark. Boet anläggs sannolikt i örter med hårda vinterståndare, märgsträngar eller kläckhål i ved. Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (6-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (5000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 48 (24-240) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Förlust av småskalig variation i kulturlandskapet är en sannolik förklaring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Alvarsmalgeting förekommer på öppna kulturbetingade marker. Den har i Sverige påträffats på grusiga och stenbundna alvarmarker, men även på öppen sandmark i kultur-landskapet och på betad torrängsvegetation. Arten antas använda växtstänglar och möjligen även död ved för boanläggning. I Sverige är alvarsmalgeting påträffad under juni och juli. Som byte tas småfjärilslarver. En tidig 1900-talsobservation (i Frankrike) om larver av stävmalar Gelechiinae som byte är troligen tillförlitlig.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· fjärilar
· fjärilar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Vespidae (getingar), Släkte Stenodynerus (smalgetingar), Art Stenodynerus bluethgeni van der Vecht, 1971 - alvargeting Synonymer Stenodynerus blüthgeni

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Arten är i Norden endast känd från Öland och Gotland. Flera aktuella lokaler är kända på såväl Öland (2006–2009) som Gotland (2012–2013). Arten är påträffad på grusig, betad alvarmark. Boet anläggs sannolikt i örter med hårda vinterståndare, märgsträngar eller kläckhål i ved. Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (6-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (5000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 48 (24-240) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Förlust av småskalig variation i kulturlandskapet är en sannolik förklaring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Smalgetingar avviker från andra solitärgetingar genom en kombination av egenskaper. Kroppen är relativt liten, smal och har endast svag behåring. Första bakkropps-leden är nästan lika bred som den andra och dess ovansida är i profil jämnt avrundad utan tvärlist. Vingplåten (tegula) är spetsigt avsmalnande bakåt. Stenodynerus bluethgeni är en liten ca 6–8 mm lång smalgeting med svart kropp och vita teckningar, bl.a. smala vita tvärband på de två första bakkroppslederna. Honorna har tät och tydlig punktur på bakkroppens andra buk- och ryggled och framryggen (pronotum) har tydliga skulderhörn (sett ovanifrån och snett bakifrån). Vingplåten är till stor del vittecknad. Alvarsmalgetingen var i äldre litteratur länge missförstådd och blandades före 1971 ihop med den närstående tallsmalgetingen Stenodynerus dentisquama.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvargeting

Länsvis förekomst och status för alvargeting baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvargeting

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Från Sverige föreligger endast ett fåtal exemplar från flera delar av Öland (senast sedd 2006 och 2007 vid Jordtorp) och Gotland (senast 1972). Arten saknas i övriga delar av Norden. Den förekommer närmast i Holland och centrala Tyskland. Utbredningsområdet i stort sträcker sig från atlantkusten vid Holland och Belgien mot sydost genom Central- och Sydeuropa och vidare österut genom Cypern, Turkiet och Ryssland till Iran.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Eumeninae - solitära getingar 
  • Släkte
    Stenodynerus - smalgetingar 
  • Art
    Stenodynerus bluethgenivan der Vecht, 1971 - alvargeting
    Synonymer
    Stenodynerus blüthgeni

Alvarsmalgeting förekommer på öppna kulturbetingade marker. Den har i Sverige påträffats på grusiga och stenbundna alvarmarker, men även på öppen sandmark i kultur-landskapet och på betad torrängsvegetation. Arten antas använda växtstänglar och möjligen även död ved för boanläggning. I Sverige är alvarsmalgeting påträffad under juni och juli. Som byte tas småfjärilslarver. En tidig 1900-talsobservation (i Frankrike) om larver av stävmalar Gelechiinae som byte är troligen tillförlitlig.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· fjärilar - Lepidoptera (Viktig)
Eftersom levnadssättet inte är känt i detalj måste hotbilden beskrivas översiktligt och med viss försiktighet. Igenväxning och förtätning av småskaliga och halvöppna betespräglade landskap har troligen under senare halvan av 1900-talet medfört ett hot mot de svenska förekomsterna av alvarsmalgeting. Men sedan 1990-talet har även ett alltför ensartat och hårt bete under vegetationsperioden i kombination med överdriven röjning av busk- och vedvegetation i lämpliga områden blivit ett allvarligt hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Alvarsmalgetingen bör eftersökas och dess levnadssätt och habitatkrav bör studeras i områden som ansluter till de senast kända svenska förekomsterna. På lokaler där arten påträffas bör därefter en artvis anpassad skötsel införas.

Gusenleitner, J. 1981. Revision der paläarktischen Stenodynerus-Arten (Hymenoptera, Eumenidae). Polskie Pismo ent. 51: 209–305. Wroclaw.

Maréchal, P. 1949. Sur les proies des Odynerus (Hym. Vesp.). Publicatie van het Natuurhistorisch Genootschap in Limburg 2: 5-12.

Schmid-Egger, C. 1994. Bestimmungsschlüssel für die deutschen Arten der solitären Faltenwespen (Hymenoptera: Eumeninae). Deutscher Jugendbund für Naturbeobachtung. Heiligenstedten.

van der Vecht, J. 1971. Notes on Palearctic Eumenidae (Hymenoptera) (part 2). Ent. Ber., Amst. 31: 127–134.

van der Vecht. J. & Fischer, F.C. 1972. Hymenopterorum Catalogus Palearctic Eumenidae. Uitgeverij Dr. W. Junk, N.V., ës-Gravenhage ss. 1–198.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars-Åke Janzon 1996. Rev. Johan Abenius 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Eumeninae - solitära getingar 
  • Släkte
    Stenodynerus - smalgetingar 
  • Art
    Stenodynerus bluethgeni, van der Vecht, 1971 - alvargeting
    Synonymer
    Stenodynerus blüthgeni
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars-Åke Janzon 1996. Rev. Johan Abenius 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.