Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvarkronmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Bucculatrix laciniatella
Alvarkronmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En nästan helt vit kronmal med några svaga, gulaktiga fläckar vid framvingens spets, där också en del mörka fjäll kan skönjas. I Norden förekommer arten bara i bestånd av alvarmalört på Öland.

Vingspann 6,5–8 mm. Hjässan är rostgul, beige eller gråbrun, mörkast längs mittlinjen. Ansiktet är vitt med grå inslag. Även första antennsegmentet, vingtäckarna och mellankroppen är vita, delvis med rostfärgade fjäll. Antennsträngen är brun med svaga, mörkare ringar. Framvingen är nästan helt vit med en rostgul, svag, sned fläck på eller strax intill framkanten en bit utanför mitten. Nära spetsen finns ofta ytterligare en diffus, gulaktig fläck liksom mitt på bakkanten. Vid vingspetsen finns en svart punkt, och nedanför denna har vingfransarna en grå ton medan de är vita framför punkten. Vid spetsen kan ytterligare en del spridda svarta fjäll finnas. Bakvingen är ljust brungrå med ljusgrå fransar. Den snarlika arten malörtskronmal Bucculatrix absinthii saknar svart punkt vid vingspetsen och är knuten till äkta malört. Kalkkronmal B. artemisiella och sandkronmal B. ratisbonensis saknar de svaga, gula framkantsfläckarna. Även fyndplatsen utgör en god indikation på vilken art man har funnit.

Genitalier: Hanens genitalklaffar har ännu smalare spets än hos B. absinthii, och spetsen smalnar av mer abrupt än hos B. ratisbonensis. Hongenitalierna kännetecknas av strukturen på äggläggningspapillerna och av de läppformiga skleriterna på ömse sidor om ostium. Antrum är smalare än hos B. absinthii, och äggläggningspapillerna är smalare och styvare än hos B. ratisbonensis.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvarkronmal Observationer i  Sverige för alvarkronmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Norden är arten bara funnen på Stora Alvaret på Öland, där den är påträffad inom ett ca 300 km2 stort område. I övrigt är den bara känd från södra Uralbergen (ett exemplar), Sibirien och Japan.

Denna art togs för första gången 1930 av Per Benander och senare beskrevs den av honom. Den har sedan primärfyndet bara varit känd från Öland och betraktades därför som en eventuell endem. Från 1996 finns emellertid ett ännu opublicerat fynd av arten från södra delen av Uralbergen. Alvarkronmalen förekommer troligen i ett större område än det som nu är känt. Sannolikt kommer fler lokaler i västra Asien och/eller europeiska Ryssland att hittas. 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1b(iii)c(iv)+2b(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten lever på alvarmalört (Artemisia oelandica). Den ansågs fram till 1997 vara endemisk på Öland, men har nu även hittats i södra Ural där uppenbarligen någon närbesläktad värdväxt nyttjas. Alvarmalörten har uppvisat en fortgående minskning, särskilt på norra Öland och klassas som NT. Det ökade betestrycket och trampet av betesdjur kan vara negativt för värdväxten på Stora alvaret, liksom kraftig igenväxning i norr. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 230 (230-300) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (20-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii)c(iv)+2b(iii)c(iv)).
Ekologi
Alvarkronmal påträffas i bestånd av alvarmalört på Ölands Stora Alvar. Fjärilen uppträder lokalt i ganska stort antal vissa år. Från de sista dagarna i maj till början av juli kan man se nykläckta individer sitta som små, kritvita flagor på värdväxten ­eller på plantor i närheten. Larven lever på alvarmalört Artemisia oelandica, och med största sannolikhet lever den – liksom larverna av närstående arter – först minerande, för att senare äta utvändigt på bladen. Den övervintrar sannolikt som liten, eftersom man kan finna tunna minor längs kanten på blad av alvarmalört på hösten och halvvuxna larver i april. Kokongen är vitaktig, halvgenomskinlig och har svaga längsveck. Den fästs vid värdväxten eller på något grässtrå i närheten. Efter kläckningen sitter det till hälften utskjutna puppskalet kvar i kokongen.

Alvarmalört Artemisia oelandica, är en endemisk växtart på Öland. Närbesläktade malörtsarter fanns tidigare i Tyskland och kan fortfarande finnas i östra Europa. Runt Uralbergen och österut finns andra arter som uppenbarligen kan tjäna som värd för alvarkronmal och som står mycket nära alvarmalörten. Stora alvaret utgör ett mycket speciellt habitat och liknar inte det i Ural, där det istället rör sig om kalkpåverkad sandhed eller kulturmark. Larven gör en mina i bladen under hösten och efter övervintringen äter den utvändigt på bladen. Den förpuppar sig i maj och fäster den silkesvita kokongen med förkärlek vid ett torrt grässtrå (oftast fårsvingel). 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· alvarmalört
· alvarmalört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Bucculatricidae (kronmalar), Släkte Bucculatrix, Art Bucculatrix laciniatella Benander, 1931 - alvarkronmal Synonymer alvarmalörtögonlappmal

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1b(iii)c(iv)+2b(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten lever på alvarmalört (Artemisia oelandica). Den ansågs fram till 1997 vara endemisk på Öland, men har nu även hittats i södra Ural där uppenbarligen någon närbesläktad värdväxt nyttjas. Alvarmalörten har uppvisat en fortgående minskning, särskilt på norra Öland och klassas som NT. Det ökade betestrycket och trampet av betesdjur kan vara negativt för värdväxten på Stora alvaret, liksom kraftig igenväxning i norr. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 230 (230-300) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (20-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii)c(iv)+2b(iii)c(iv)).
En nästan helt vit kronmal med några svaga, gulaktiga fläckar vid framvingens spets, där också en del mörka fjäll kan skönjas. I Norden förekommer arten bara i bestånd av alvarmalört på Öland.

Vingspann 6,5–8 mm. Hjässan är rostgul, beige eller gråbrun, mörkast längs mittlinjen. Ansiktet är vitt med grå inslag. Även första antennsegmentet, vingtäckarna och mellankroppen är vita, delvis med rostfärgade fjäll. Antennsträngen är brun med svaga, mörkare ringar. Framvingen är nästan helt vit med en rostgul, svag, sned fläck på eller strax intill framkanten en bit utanför mitten. Nära spetsen finns ofta ytterligare en diffus, gulaktig fläck liksom mitt på bakkanten. Vid vingspetsen finns en svart punkt, och nedanför denna har vingfransarna en grå ton medan de är vita framför punkten. Vid spetsen kan ytterligare en del spridda svarta fjäll finnas. Bakvingen är ljust brungrå med ljusgrå fransar. Den snarlika arten malörtskronmal Bucculatrix absinthii saknar svart punkt vid vingspetsen och är knuten till äkta malört. Kalkkronmal B. artemisiella och sandkronmal B. ratisbonensis saknar de svaga, gula framkantsfläckarna. Även fyndplatsen utgör en god indikation på vilken art man har funnit.

Genitalier: Hanens genitalklaffar har ännu smalare spets än hos B. absinthii, och spetsen smalnar av mer abrupt än hos B. ratisbonensis. Hongenitalierna kännetecknas av strukturen på äggläggningspapillerna och av de läppformiga skleriterna på ömse sidor om ostium. Antrum är smalare än hos B. absinthii, och äggläggningspapillerna är smalare och styvare än hos B. ratisbonensis.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvarkronmal

Länsvis förekomst och status för alvarkronmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvarkronmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Norden är arten bara funnen på Stora Alvaret på Öland, där den är påträffad inom ett ca 300 km2 stort område. I övrigt är den bara känd från södra Uralbergen (ett exemplar), Sibirien och Japan.

Denna art togs för första gången 1930 av Per Benander och senare beskrevs den av honom. Den har sedan primärfyndet bara varit känd från Öland och betraktades därför som en eventuell endem. Från 1996 finns emellertid ett ännu opublicerat fynd av arten från södra delen av Uralbergen. Alvarkronmalen förekommer troligen i ett större område än det som nu är känt. Sannolikt kommer fler lokaler i västra Asien och/eller europeiska Ryssland att hittas. 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix laciniatellaBenander, 1931 - alvarkronmal
    Synonymer
    alvarmalörtögonlappmal

Alvarkronmal påträffas i bestånd av alvarmalört på Ölands Stora Alvar. Fjärilen uppträder lokalt i ganska stort antal vissa år. Från de sista dagarna i maj till början av juli kan man se nykläckta individer sitta som små, kritvita flagor på värdväxten ­eller på plantor i närheten. Larven lever på alvarmalört Artemisia oelandica, och med största sannolikhet lever den – liksom larverna av närstående arter – först minerande, för att senare äta utvändigt på bladen. Den övervintrar sannolikt som liten, eftersom man kan finna tunna minor längs kanten på blad av alvarmalört på hösten och halvvuxna larver i april. Kokongen är vitaktig, halvgenomskinlig och har svaga längsveck. Den fästs vid värdväxten eller på något grässtrå i närheten. Efter kläckningen sitter det till hälften utskjutna puppskalet kvar i kokongen.

Alvarmalört Artemisia oelandica, är en endemisk växtart på Öland. Närbesläktade malörtsarter fanns tidigare i Tyskland och kan fortfarande finnas i östra Europa. Runt Uralbergen och österut finns andra arter som uppenbarligen kan tjäna som värd för alvarkronmal och som står mycket nära alvarmalörten. Stora alvaret utgör ett mycket speciellt habitat och liknar inte det i Ural, där det istället rör sig om kalkpåverkad sandhed eller kulturmark. Larven gör en mina i bladen under hösten och efter övervintringen äter den utvändigt på bladen. Den förpuppar sig i maj och fäster den silkesvita kokongen med förkärlek vid ett torrt grässtrå (oftast fårsvingel). 

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· alvarmalört - Artemisia oelandica (Viktig)
Det föreligger inga direkta hot mot arten i Sverige. De fläckar av värdväxten där arten flyger kan dock hotas av igenväxning med enbuskar, men detta tar flera årtionden. Överbetning av får kan lokalt inverka menligt på arten.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Stora delar av Ölands Stora alvar är numera naturreservat eller naturvårdsområde. Fortsättningsvis kommer enligt planerna dessa att hållas öppna, vilket gynnar både malörten och fjärilen. Andra områden där ögonlappmalen finns bör hållas under uppsikt men kräver inga åtgärder i dagens läge.
Namngivning: Bucculatrix laciniatella Benander, 1931. Zeitschr. Wiss. Insektenbiol. 26: 48-54. Svensk synonym: alvarmalörtögonlappmal.

Etymologi: laciniatellus = den lilla på alvarmalört; [Artemisia] laciniata; syftar på värdväxten alvarmalört Artemisia oelandica som tidigare fördes till A. laciniata; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Buckulátrix lasiniatélla]

Benander, P. 1931. Zur Biologie einiger Kleinschmetterlinge. IV. (Lep.). – Allgemeine Zeitschrift für Entomologie. Bd XXVI [Erste Folge Bd. XXXV], Nr. 2/3: 48–54.

Benander, P. 1932. Öländska fjärilar. – Ent. Tidskr. 53: 123–126.

Svensson, I. 1971. Scandinavian Bucculatrix Z. (Lep. Bucculatricidae). – Ent. Scand. 2: 99–109.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Ekologi och Utbredning). 

 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix laciniatella, Benander, 1931 - alvarkronmal
    Synonymer
    alvarmalörtögonlappmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Ekologi och Utbredning).