Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvarsmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum lativentre
Alvarsmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 7 mm. Huvud lika långt som brett. Munsköld och pannsköld svagt upphöjda. Antenner mörka. Mellanrygg med tät, kraftig punktur och svag mikroskulptur och svag glans. Skutell med tät punktur och två ”kala fält”, ganska glänsande. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som når ner till valken. Denna tydligt avsatt, något glänsande. Hjärtformat fält med svag skulptur och list halvvägs upp, sedan brett avrundat. Vingmärke gulbrunt med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med ganska tät punktur på skivan, tätast på mitten ner mot den avsatta kanten, denna med lika tät punktur som nederst på skivan. Andra ryggplåten fint och tätt punkterad på skivan och den avsatta kanten. Tredje ryggplåten med kraftig mikroskulptur utan urskiljbara punkter. Breda vita hårfläckar överst på sidorna av andra till tredje ryggplåten. Bakskenbenens bakre sporre med en rad korta taggar.

Ett medelstort smalbi vars lister på hjärtformade fältet bara når halvvägs upp längs sidan, med tydlig punktur på första ryggplåtens avsatta kant och med vita hårfläckar på ryggplåtarna. Liknar hagsmalbiets L. quadrinotatum hona, skiljs bäst på färgen på vingmärket som är gulbrunt hos alvarsmalbiet och gult hos hagsmalbiet. Oftast finns en tydlig skillnad också i punkturen på första ryggplåten som hos alvarsmalbiet är lika tät längst ner på skivan som på den avsatta kanten medan punkturen hos hagsmalbiet är glesare på skivan och betydligt tätare på kanten.

Hane: Längd 7 mm. Huvud lika långt som brett med något framskjuten munsköld. Denna och pannskölden svagt upphöjda. Munsköldens spets gul, överläppen gul och käkarna mörka. Antenner helmörka, mellersta leder tydligt längre än breda. Mellanryggen glänsande med kraftig och tät punktur. Också skutellen glänsande med kraftig och tät punktur. Efterryggens mellanfält vågigt längs hela bredden, når ner till valken som är ganska tydligt avsatt. Hjärtformat fält med svag skulptur och kort sidolist. Vingmärke gulbrunt med mörka kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med något gles och ganska fin punktur över hela skivan, tätast ovanför den avsatta kanten, som är ganska glest punkterad särskilt på mitten. Andra och tredje ryggplåten fint och tätt punkterade över hela skivan, glesare på den avsatta kanten. Tydliga ljusa hårfläckar på sidorna av andra och tredje ryggplåten. Bakskenben mörka med eller utan lite gult upptill och nertill, i yttre änden antingen helt mörka eller med gult på bara en kort bit, oftast kortare än skenbenets bredd. Bakfötter gula.

Hanen liknar hanen av hagsmalbi L. quadrinotatum. De skiljs bäst på vingmärkets färg som är gulbrunaktig hos alvarsmalbiet och ljust gul hos hagsmalbiet. Också färgen på bakskenbenet ger en vink om vilken av arterna det är.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvarsmalbi Observationer i  Sverige för alvarsmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En sandmarksart med fynd på sandfält men också på ruderatmarker och öppna marker i skogstrakter. Utbredningen nästan helt begränsad till sydostligaste Sverige från Skåne till Gotland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(i,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Alvarsmalbiets habitat, sandiga torrmarker med rik förekomst av fibblor, har successivt minskat i areal. Aktuella förekomster finns i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Öland och Gotland. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (22000-66000) km² och förekomstarean (AOO) till 480 (280-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,iii)).
Ekologi
Besöker förutom maskrosor Taraxacum och fibblor bland annat röllika Achillea millefolium och kirskål Aegopodium podagraria. Lever solitärt (Westrich 1990). Boparasiteras av mellanblodbi Sphecodes ephippius och punktblodbi S. puncticeps (Falk 2015).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Barrskog
Barrskog
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· korgblommiga
· korgblommiga
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum lativentre (Schenck, 1853) - alvarsmalbi Synonymer Hylaeus lativentris Schenck, 1853

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(i,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Alvarsmalbiets habitat, sandiga torrmarker med rik förekomst av fibblor, har successivt minskat i areal. Aktuella förekomster finns i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Öland och Gotland. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (22000-66000) km² och förekomstarean (AOO) till 480 (280-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,iii)).
Hona: Längd 7 mm. Huvud lika långt som brett. Munsköld och pannsköld svagt upphöjda. Antenner mörka. Mellanrygg med tät, kraftig punktur och svag mikroskulptur och svag glans. Skutell med tät punktur och två ”kala fält”, ganska glänsande. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som når ner till valken. Denna tydligt avsatt, något glänsande. Hjärtformat fält med svag skulptur och list halvvägs upp, sedan brett avrundat. Vingmärke gulbrunt med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med ganska tät punktur på skivan, tätast på mitten ner mot den avsatta kanten, denna med lika tät punktur som nederst på skivan. Andra ryggplåten fint och tätt punkterad på skivan och den avsatta kanten. Tredje ryggplåten med kraftig mikroskulptur utan urskiljbara punkter. Breda vita hårfläckar överst på sidorna av andra till tredje ryggplåten. Bakskenbenens bakre sporre med en rad korta taggar.

Ett medelstort smalbi vars lister på hjärtformade fältet bara når halvvägs upp längs sidan, med tydlig punktur på första ryggplåtens avsatta kant och med vita hårfläckar på ryggplåtarna. Liknar hagsmalbiets L. quadrinotatum hona, skiljs bäst på färgen på vingmärket som är gulbrunt hos alvarsmalbiet och gult hos hagsmalbiet. Oftast finns en tydlig skillnad också i punkturen på första ryggplåten som hos alvarsmalbiet är lika tät längst ner på skivan som på den avsatta kanten medan punkturen hos hagsmalbiet är glesare på skivan och betydligt tätare på kanten.

Hane: Längd 7 mm. Huvud lika långt som brett med något framskjuten munsköld. Denna och pannskölden svagt upphöjda. Munsköldens spets gul, överläppen gul och käkarna mörka. Antenner helmörka, mellersta leder tydligt längre än breda. Mellanryggen glänsande med kraftig och tät punktur. Också skutellen glänsande med kraftig och tät punktur. Efterryggens mellanfält vågigt längs hela bredden, når ner till valken som är ganska tydligt avsatt. Hjärtformat fält med svag skulptur och kort sidolist. Vingmärke gulbrunt med mörka kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med något gles och ganska fin punktur över hela skivan, tätast ovanför den avsatta kanten, som är ganska glest punkterad särskilt på mitten. Andra och tredje ryggplåten fint och tätt punkterade över hela skivan, glesare på den avsatta kanten. Tydliga ljusa hårfläckar på sidorna av andra och tredje ryggplåten. Bakskenben mörka med eller utan lite gult upptill och nertill, i yttre änden antingen helt mörka eller med gult på bara en kort bit, oftast kortare än skenbenets bredd. Bakfötter gula.

Hanen liknar hanen av hagsmalbi L. quadrinotatum. De skiljs bäst på vingmärkets färg som är gulbrunaktig hos alvarsmalbiet och ljust gul hos hagsmalbiet. Också färgen på bakskenbenet ger en vink om vilken av arterna det är.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvarsmalbi

Länsvis förekomst och status för alvarsmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvarsmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En sandmarksart med fynd på sandfält men också på ruderatmarker och öppna marker i skogstrakter. Utbredningen nästan helt begränsad till sydostligaste Sverige från Skåne till Gotland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum lativentre(Schenck, 1853) - alvarsmalbi
    Synonymer
    Hylaeus lativentris Schenck, 1853

Besöker förutom maskrosor Taraxacum och fibblor bland annat röllika Achillea millefolium och kirskål Aegopodium podagraria. Lever solitärt (Westrich 1990). Boparasiteras av mellanblodbi Sphecodes ephippius och punktblodbi S. puncticeps (Falk 2015).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
På lokalen i Jönköpings län har arten slagits ut av urbaniseringen. Den smala, klimatologiskt gynnsamma, sandfyllda förkastningssprickan som ligger mellan Axamo och Huskvarnabergen bestod tills fram för ca ett sekel sedan av sandiga, kuperade jordbruksmarker med ett visst kalkinslag. Insektsfaunan påminde i mångt och mycket om den vi idag finner på Öland och Östra Skåne. Idag finns endast små fragment av denna miljö kvar och alvarsmalbiet har sedan länge försvunnit tillsammans med merparten av den exklusiva värmereliktfaunan. I övriga landet hotas alvarsmalbiet av den igenväxning som drabbar sydliga sandmarker i brist på störning och förändrad markanvändning. På Öland har flera gamla förekomster slagits ut genom trädplantering eller exploatering i form av semesterbyar eller omläggning till storskaligt åkerbruk. Arten missgynnas också av täktåterställningar som återbördar näringsrika jordmassor varefter plantering av tall eller andra trädslag sker.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Alvarsmalbiet gynnas av åtgärder som syftar till att upprätthålla och gärna förstärka olika typer av markstörande aktivitet på sandiga marker. Lämnande av blomrika remsor eller trädesåkrar är en mycket effektiv åtgärd som gynnar en lång rad pollinerande insekter. I de fall arten förekommer på militära övningsfält bör man försäkra sig om att den militära trafiken får fortgå. För att fortsatt nyskapa glest bevuxna torrängar kan mindre områden harvas eller plöjas upp. Rotfibbla är dessutom en art som svarar mycket väl på insådd och som utgör födobas även för en lång rad andra hotade vildbin.

Amiet F., Herrmann M., Müller A., Neumeyer R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus. Lasioglossum. Centre Suisse de cartographie de la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Falk, S. & Lewington, R. 2015. Field guide to the bees of Great Britain and Ireland. British wildlife publishing Ltd.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1–2): 59–64. Uppsala.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge – en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007–2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Westrich 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum lativentre, (Schenck, 1853) - alvarsmalbi
    Synonymer
    Hylaeus lativentris Schenck, 1853
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016.