Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvarveronika

Organismgrupp Kärlväxter Veronica praecox
Alvarveronika Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Alvarveronika är en liten och ganska späd ettårig ört. Den är höstgroende och blommar mycket tidigt för att sedan snabbt vissna bort. Stjälken kan vara enkel eller grenig. Bladen är hela och trubbigt naggade. Blomkronan är djupt blå. Frökapseln är längre än bred.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvarveronika Observationer i  Sverige för alvarveronika
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Alvarveronika är känd från Skåne, Öland och Gotland. I Skåne har alvarveronika tidigare haft några förekomster på sandiga samt ett stort antal förekomster utmed järnvägar i södra och östra Skåne. Arten har gått kraftigt tillbaka och till största delen försvunnit även från banvallarna (funnen i 29 inventeringsrutor). På Öland är arten känd från ett begränsat antal alvarförekomster men är också där under senare år funnen på flera nya ställen i åkermark och på vägkanter och finns i dagsläget på cirka 15 lokaler. På Gotland har alvarveronika ca 10 kända lokaler, bl a på Karlsöarna. De nya fynden visar att man bör utvidga sökandet efter arten till nya typer av lokaler. Individantalet kan variera kraftigt från år till år, vilket kan försvåra statusbedömningen. I Danmark har något enstaka fynd gjorts, som förefaller vara av tillfällig natur. Närmaste lokaler i övrigt finns i norra Tyskland. Alvarveronikans totalutbredning omfattar Syd- och Mellaneuropa med östliga utlöpare mot Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer på Gotland, Öland och i Skåne. Alvarveronikas växtplatser är av mycket olika slag. Växer i alvarmarker, kalkhälllar, och rasbranter, dels av sandiga åkrar, banvallar och vägslänter. Arten är liten och konkurrenssvag. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 26800 km² och förekomstarean (AOO) till 124 (80-264) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet lokaler eller subpopulationer och antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iii,iv)).
Ekologi
Alvarveronikans växtplatser är av mycket olika typ. Dels utgörs de av alvarmarker, kalkhällar och rasbranter, dels av sandiga åkrar, banvallar, vägslänter och annan starkt kulturpåverkad mark. Man har tidigare tagit för givet att alvarförekomsterna är ursprungliga, men senare tiders fynd ställer den slutsatsen i tvivelsmål.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Plantaginaceae (grobladsväxter), Släkte Veronica (veronikor), Art Veronica praecox All. - alvarveronika Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer på Gotland, Öland och i Skåne. Alvarveronikas växtplatser är av mycket olika slag. Växer i alvarmarker, kalkhälllar, och rasbranter, dels av sandiga åkrar, banvallar och vägslänter. Arten är liten och konkurrenssvag. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 26800 km² och förekomstarean (AOO) till 124 (80-264) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet lokaler eller subpopulationer och antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iii,iv)).
Alvarveronika är en liten och ganska späd ettårig ört. Den är höstgroende och blommar mycket tidigt för att sedan snabbt vissna bort. Stjälken kan vara enkel eller grenig. Bladen är hela och trubbigt naggade. Blomkronan är djupt blå. Frökapseln är längre än bred.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvarveronika

Länsvis förekomst och status för alvarveronika baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvarveronika

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Alvarveronika är känd från Skåne, Öland och Gotland. I Skåne har alvarveronika tidigare haft några förekomster på sandiga samt ett stort antal förekomster utmed järnvägar i södra och östra Skåne. Arten har gått kraftigt tillbaka och till största delen försvunnit även från banvallarna (funnen i 29 inventeringsrutor). På Öland är arten känd från ett begränsat antal alvarförekomster men är också där under senare år funnen på flera nya ställen i åkermark och på vägkanter och finns i dagsläget på cirka 15 lokaler. På Gotland har alvarveronika ca 10 kända lokaler, bl a på Karlsöarna. De nya fynden visar att man bör utvidga sökandet efter arten till nya typer av lokaler. Individantalet kan variera kraftigt från år till år, vilket kan försvåra statusbedömningen. I Danmark har något enstaka fynd gjorts, som förefaller vara av tillfällig natur. Närmaste lokaler i övrigt finns i norra Tyskland. Alvarveronikans totalutbredning omfattar Syd- och Mellaneuropa med östliga utlöpare mot Kaukasus.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Plantaginaceae - grobladsväxter 
  • Släkte
    Veronica - veronikor 
  • Art
    Veronica praecoxAll. - alvarveronika

Alvarveronikans växtplatser är av mycket olika typ. Dels utgörs de av alvarmarker, kalkhällar och rasbranter, dels av sandiga åkrar, banvallar, vägslänter och annan starkt kulturpåverkad mark. Man har tidigare tagit för givet att alvarförekomsterna är ursprungliga, men senare tiders fynd ställer den slutsatsen i tvivelsmål.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Åkerförekomsterna av alvarveronika har blivit färre och individfattigare. Som skäl har ogräsmedel och övergång till annan växtföljd uppgivits. Något hot mot alvarförekomsterna har inte uppgivits bortsett från viss igenväxning. Enstaka lokaler kan vara hotade av exploatering.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
I åkrar med alvarveronika bör ogräsmedel inte användas i ytterkanterna. Lokalerna på Karlsöarna är skyddade.
Växten är mycket lättodlad. Ges den utrymme självsår den sig regelbundet. Den finns f n i odling i botaniska trädgårdar, växten är lättodlad. Utländska namn – NO: Alvarveronica, DK: Tidlig Ærenpris, GB: Breckland Speedwell.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Holm, T. 1979. Veronica praecox, alvarveronika, som banvallsväxt. Svensk Bot. Tidskr. 73: 7–8.

Högström, S. & Fåhræus, G. 1983. Nyheter i Gotlands flora 1983. Rindi 3: 6–15.

Merker, H. 1959. Veronica praecox All., ett skånskt åkerogräs. Bot. Not. 112: 380–384.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 93–105. Svensk Bot. Tidskr. 73: 71–85.

Olsson, K.-A. 2000. Gamla bekanta – nya vänner. Rödlistade arter i Sverige 2000 ur ett skånskt perspektiv.

Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 2000 (3): 4–23.

Pedersen, A. 1963. Scrophulariaceernes og Orobanchaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 59: 1–140.

Pettersson, B. 1958. Dynamik och konstans i Gotlands flora och vegetation. Acta Phytogeogr. Suec. 40.

Petersson, J. 2002. Nyheter i Gotlands flora 2001. Rindi 22: 3–16.

Petersson, J. 2004. Nyheter i Gotlands flora 2003 och 2004. Rindi 24: 3–25.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a rev. uppl. utgiven av Åke Lundqvist. Stockholm.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Plantaginaceae - grobladsväxter 
  • Släkte
    Veronica - veronikor 
  • Art
    Veronica praecox, All. - alvarveronika
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.