Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  apollofjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Parnassius apollo
Apollofjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Apollofjärilen är Europas största dagfjäril med ett vingspann på 62-92 mm. Den kan i Norden knappast förväxlas med någon annan art. Kombinationen av gråvita vingar med svarta och röda teckningar är unik. Larven är också karakteristisk: Svart med längsrader av lysande orangefärgade fläckar. Arten har delats upp i en rad underarter varav hela sju beskrivits från Norden, men idag är två av dessa utdöda. Nominatformen som endast förekommer på Gotland är den storleksmässigt minsta av dessa.
Utbredning
Länsvis förekomst för apollofjäril Observationer i  Sverige för apollofjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En kraftig tillbakagång av apollofjärilen under 1950- och 1960-talet inskränkte dess tidigare stora utbredning i Syd- och Mellansverige upp till Ångermanland till fläckvisa förekomster längs i huvudsak ostkusten från norra Småland till Uppland samt Gotland. Enstaka fynd på västkusten runt Orust och i nordöstra Vänerområdet på senare år antyder lokala förekomster även där. Gemensamt för fynden inom dessa områden är att berggrunden eller jordlagren är kalkhaltiga. Apollofjärilen är utbredd i Europa och Asien till Mongoliet, huvudsakligen i bergstrakter. I Norge har arten försvunnit från kustnära områden, men finns kvar i bergigare inlandsområden i Oppland. I Finland finns den kvar i Ålands och Åbo skärgårdar, samt på ett par lokaler i Nyland, men har försvunnit från sydöstra kusten och inlandet där den tidigare förekom lika nordligt som i Sverige. Arten är i huvudsak stationär och kan lokalt ha stora populationer med mer eller mindre regelbundna fluktuationer. Den till svenska fastlandet knutna populationen av apollofjäril, är endast lokalt undersökt och tenderar att minska. Den gotländska apollon är spridd över hela ön på lämplig mark.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c; B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Apollofjäril förekommer med två underarter med något olika ekologi och hotbild. Fastlandets apollofjäril var under förra århundradet spridd i alla kustområden och även vid våra större sjöar, knuten till öppen klippig terräng med värdväxten kärleksört och samtidigt i behov av närbelägna, blomrika ängs- och betesmarker. Fram till 1940-talet fanns den spridd över stora delar av södra Sverige, lokalt ända upp till Västernorrlands kustland. Numera är den helt borta från västkusten och finns bara mycket lokalt i kustbandet från norra Kalmar län till södra hälften av skärgården i Stockholms län. Gotlands underart av apollofjäril förekommer på alvarmarker på Gotland. Larven lever på fastlandet främst av kärleksört (Hylotelephium telephium) men också av vit fetknopp (Sedum album) i öppen klippterräng omgiven hällmarkstallskogar. På Gotland utnyttjar den enbart vit fetknopp på alvarmark och helst på alvar som omges av gles kalktallskog. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-8000). Vilket avser populationsstorlek under år med få reproducerande individer. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1396-3000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 17 (15-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (A2c; B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv); C1). Global rödlistningskategori: VU A1cde (1994).
Ekologi
Arten övervintrar i äggstadiet. Embryonalutvecklingen sker under sommaren, vilket innebär att larven ligger färdig i ägget under vintern. Litteraturuppgifter gör gällande att ägg kan kläckas redan på hösten och att övervintringen i dylika fall sker som ung larv. Detta gäller möjligen längre söderut, men knappast här i Norden. Normalt kläcks äggen när vårvärmen sätter in i slutet av april eller början av maj. Larven lever på kärleksört, Sedum telephium, och vit fetknopp, S. album, under maj-juni. Förpuppningen sker i markytan och puppstadiet varar mellan två och tre veckor, vilket innebär att fjärilarna kläcker tidigast i senare delen av juni. Flygtiden sträcker sig normalt en bit in i augusti. Fastlandspopulationens utveckling ligger i skärgården en till två veckor efter utvecklingen hos gotlandspopulationen. Artens utvecklingshabitat är på Gotland buskbeväxta alvarmarker, i skärgården främst hällmarker, båda med stark solinstrålning då apollofjärilen för sin utveckling är starkt värmeberoende. Fjärilarna besöker diverse blommor för näringssök, gärna kompositer som tistlar och väddklint, vilket innebär att artens livsrum är en mosaik av miljöer eftersom dessa inte växer på hällmark. Det är viktigt att nektarväxterna inte finns på för stort avstånd från larvens värdväxter då apollohonorna söker nektarkällor i första hand och ej värdväxter för larverna. Äggen kan då bli lagda på mindre lämpliga områden för larverna. Mängden värdväxt spelar också in då ett mindre antal ökar konkurrensen mellan larverna. Fjärilens starka lokaltrogenhet kombinerat med dess förhållandevis klumpiga flykt gör att den har vissa svårigheter att sprida sig. Vägkantsfloran är därför viktig för artens spridning. På Gotland kan man vissa år, när förutsättningarna är extremt goda för arten, finna lokala populationer på helt nya ställen. Dessa ligger dock i mer eller mindre anslutning till kärnförekomster. Både larverna och fjärilarna är endast aktiva i soligt och varmt väder, annars söker de skydd och är svåra att finna.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Blottad mark
Blottad mark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· kärleksört
· kärleksört
· rosenrot
· rosenrot
· vit fetknopp
· vit fetknopp
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Papilionidae (riddarfjärilar), Släkte Parnassius, Art Parnassius apollo (Linnaeus, 1758) - apollofjäril Synonymer Papilio apollo Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c; B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Apollofjäril förekommer med två underarter med något olika ekologi och hotbild. Fastlandets apollofjäril var under förra århundradet spridd i alla kustområden och även vid våra större sjöar, knuten till öppen klippig terräng med värdväxten kärleksört och samtidigt i behov av närbelägna, blomrika ängs- och betesmarker. Fram till 1940-talet fanns den spridd över stora delar av södra Sverige, lokalt ända upp till Västernorrlands kustland. Numera är den helt borta från västkusten och finns bara mycket lokalt i kustbandet från norra Kalmar län till södra hälften av skärgården i Stockholms län. Gotlands underart av apollofjäril förekommer på alvarmarker på Gotland. Larven lever på fastlandet främst av kärleksört (Hylotelephium telephium) men också av vit fetknopp (Sedum album) i öppen klippterräng omgiven hällmarkstallskogar. På Gotland utnyttjar den enbart vit fetknopp på alvarmark och helst på alvar som omges av gles kalktallskog. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-8000). Vilket avser populationsstorlek under år med få reproducerande individer. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1396-3000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 17 (15-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (A2c; B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv); C1). Global rödlistningskategori: VU A1cde (1994).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II, CITES bilaga A
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Global rödlistning VU A1cde (1996)
Apollofjärilen är Europas största dagfjäril med ett vingspann på 62-92 mm. Den kan i Norden knappast förväxlas med någon annan art. Kombinationen av gråvita vingar med svarta och röda teckningar är unik. Larven är också karakteristisk: Svart med längsrader av lysande orangefärgade fläckar. Arten har delats upp i en rad underarter varav hela sju beskrivits från Norden, men idag är två av dessa utdöda. Nominatformen som endast förekommer på Gotland är den storleksmässigt minsta av dessa.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för apollofjäril

Länsvis förekomst och status för apollofjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för apollofjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En kraftig tillbakagång av apollofjärilen under 1950- och 1960-talet inskränkte dess tidigare stora utbredning i Syd- och Mellansverige upp till Ångermanland till fläckvisa förekomster längs i huvudsak ostkusten från norra Småland till Uppland samt Gotland. Enstaka fynd på västkusten runt Orust och i nordöstra Vänerområdet på senare år antyder lokala förekomster även där. Gemensamt för fynden inom dessa områden är att berggrunden eller jordlagren är kalkhaltiga. Apollofjärilen är utbredd i Europa och Asien till Mongoliet, huvudsakligen i bergstrakter. I Norge har arten försvunnit från kustnära områden, men finns kvar i bergigare inlandsområden i Oppland. I Finland finns den kvar i Ålands och Åbo skärgårdar, samt på ett par lokaler i Nyland, men har försvunnit från sydöstra kusten och inlandet där den tidigare förekom lika nordligt som i Sverige. Arten är i huvudsak stationär och kan lokalt ha stora populationer med mer eller mindre regelbundna fluktuationer. Den till svenska fastlandet knutna populationen av apollofjäril, är endast lokalt undersökt och tenderar att minska. Den gotländska apollon är spridd över hela ön på lämplig mark.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Papilionidae - riddarfjärilar 
  • Underfamilj
    Parnassiinae - apollofjärilar 
  • Släkte
    Parnassius  
  • Art
    Parnassius apollo(Linnaeus, 1758) - apollofjäril
    Synonymer
    Papilio apollo Linnaeus, 1758

Arten övervintrar i äggstadiet. Embryonalutvecklingen sker under sommaren, vilket innebär att larven ligger färdig i ägget under vintern. Litteraturuppgifter gör gällande att ägg kan kläckas redan på hösten och att övervintringen i dylika fall sker som ung larv. Detta gäller möjligen längre söderut, men knappast här i Norden. Normalt kläcks äggen när vårvärmen sätter in i slutet av april eller början av maj. Larven lever på kärleksört, Sedum telephium, och vit fetknopp, S. album, under maj-juni. Förpuppningen sker i markytan och puppstadiet varar mellan två och tre veckor, vilket innebär att fjärilarna kläcker tidigast i senare delen av juni. Flygtiden sträcker sig normalt en bit in i augusti. Fastlandspopulationens utveckling ligger i skärgården en till två veckor efter utvecklingen hos gotlandspopulationen. Artens utvecklingshabitat är på Gotland buskbeväxta alvarmarker, i skärgården främst hällmarker, båda med stark solinstrålning då apollofjärilen för sin utveckling är starkt värmeberoende. Fjärilarna besöker diverse blommor för näringssök, gärna kompositer som tistlar och väddklint, vilket innebär att artens livsrum är en mosaik av miljöer eftersom dessa inte växer på hällmark. Det är viktigt att nektarväxterna inte finns på för stort avstånd från larvens värdväxter då apollohonorna söker nektarkällor i första hand och ej värdväxter för larverna. Äggen kan då bli lagda på mindre lämpliga områden för larverna. Mängden värdväxt spelar också in då ett mindre antal ökar konkurrensen mellan larverna. Fjärilens starka lokaltrogenhet kombinerat med dess förhållandevis klumpiga flykt gör att den har vissa svårigheter att sprida sig. Vägkantsfloran är därför viktig för artens spridning. På Gotland kan man vissa år, när förutsättningarna är extremt goda för arten, finna lokala populationer på helt nya ställen. Dessa ligger dock i mer eller mindre anslutning till kärnförekomster. Både larverna och fjärilarna är endast aktiva i soligt och varmt väder, annars söker de skydd och är svåra att finna.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· kärleksört - Hylotelephium telephium (Viktig)
· rosenrot - Rhodiola rosea (Har betydelse)
· vit fetknopp - Sedum album (Viktig)
I och med ökad fragmentering av artens habitat minskar utbytet av apollofjärilar mellan de olika lokalerna tills de blir isolerade ”öar” och utdöenderisken är utomordentligt stor. Förändring av blomrika marker antingen beroende av igenväxning eller slåtter under högsommaren försämrar fjärilarnas möjligheter till näringssök. Speciellt är detta tydligt på Gotland när torkan sätter in. Brist på nektarkällor gör fjärilarna mer kortlivade och äggmognaden hos honorna försämras. Likaså är igenväxning av habitat för larvens värdväxter ett hot. Vid brist på värdväxter når inte larverna full storlek och de honor som kläcks innehåller då färre ägg (Fred 2004). Eftersom apollofjärilen behöver en mosaik av habitat innebär förändrade jordbruksformer att artens livsrum minskar. Hot på grund av luftföroreningar är inte klarlagt. Idéer om att apollofjärilens tillbakagång skulle indikera något, t.ex. markförsurning, har framförts men inte kunnat klarläggas. Finska försök att klarlägga hur förhöjd halt av kadmiumjoner i värdväxten påverkar apollolarver har ej gett entydiga resultat då larver från olika populationer uppvisar olika tolerans mot kadmium (Fred 2004). Exploatering, genom vägdragning eller sommarstugebebyggelse i kusttrakter liksom nedtrampning i samband med orienteringstävlingar är potentiella hot.

Påverkan
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
För finska förhållanden finns förslag till åtgärder beskrivna (Fred 2004). Dessa är helt överförbara på svenska förhållanden och då i synnerhet på apollofjäril som lever på fastlandet. Förslagen innefattar följande åtgärder: 1) Försäkra tillräcklig förekomst av nektar- och värdväxter på lokalerna, 2) Öka andelen lämpliga småhabitat både för nektar- och värdväxter, 3) Bibehåll och förstör ej habitat som finns, 4) Kontrollera populationerna årligen, främst genom att räkna larver på våren, 5) Vidta särskild försiktighet vid storskaliga habitatförändringar på mindre öar och 6) Vidta särskild försiktighet vid introduktion av bete. Man kan jämföra obetade områden med sådana där fårbete introducerades för några år sedan på Hejnum hällar på Gotland. Observera att hur åtgärder på olika lokaler i detalj utformas kan skilja sig från fall till fall.
Den gotländska underarten betraktas numer som nominatform P. apollo apollo L. då man valt en fjäril etiketterade av Linné själv för att representera hans artbeskrivning (designering av en lectotyp). Benämningen P. apollo linnaei Bryk. som använts för gotlandsapollo är således inte längre ett giltigt namn. Underarten på fastlandet heter numera P. apollo scandinavicus Harcourt-Bath. Arten är fridlyst inom EU.

Bengtsson, B.-E., Elmquist, H. & Nyholm, E. 1989. Några rön kring apollofjärilen i Sverige samt försök att förklara dess tillbakagång. Ent. Tidskr. 110: 31-37.

Blab, J., Ruckstuhl, T., Esche, T. & Holzberger, R. 1987. Aktion Schmetterlinge. So können Wir Sie retten. Otto Maier Ravensburg.

Casale, A. & Cecchin, S. A. 1990. Further data on Parnassius apollo Linné, 1758 in the Peloponnesus (Papilionidae). Nota lepid. 13(1): 8-11.

Dal. B. 1978. Fjärilar i naturen. Europas dagfjärilar. Nordeuropa. Wahlström & Widstrand. Stockholm.

Dal. B. 1981. Fjärilar i naturen. Europas dagfjärilar. Mellaneuropa. Wahlström & Widstrand. Stockholm.

Eliasson, C. U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Elmquist, H. 1989. Sällsynta och hotade fjärilar på Gotland. Rapport från Länsstyrelsen i Gotlands län, Visby.

Elmquist, H. 1998. Uppfödning av apollofjärilslarver vid olika temperatur och humiditet. Ent. Tidskr. 119(2): 93-95.

Fred, M. 2004. Influence of resource distribution and abundance on the population structure and dynamics of Parnassius apollo. University of Helsinki. Helsingfors.

Friedrich. E. 1986. Breeding butterflies and moths. Harley Books. Colchester.

Gullander, B. 1959. Nordens dagfjärilar. P. A. Norstedt & söners förlag. Stockholm.

Gärdenfors, U. 2000. Rödlistade arter i Sverige 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Henriksen, H. J. & Kreutzer, I. 1982. Skandinaviens dagsommerfugle i naturen. Skandinavisk Bokforlag, Odense.

Imby, L. 1989. Fjärilar i Sverige. Rabén & Sjögren, Stockholm.

Janzon, L.-Å. 1987. Apollofjärilen håller ställningarna. Fauna och Flora 82: 200-201.

Janzon, L.-Å. & Bignert, A. 1979. Apollofjärilen i Sverige. Fauna och Flora 74: 57-66.

Langer, T. W. 1958. Allhems Fjärilbok. Allhems förlag.

Langer, T. W. 1967. Fjärilarnas beteende. LTs förlag, Stockholm.

Lewis, H. L. 1974. Fjärilar från hela världen. Forum, Stockholm.

Mikkola, K. 1987. Förändringar i fjärilsfaunan i Finland i relation till biotopförändringar Efter år 1950. Ent. Meddr. 55: 107-113.

Moser, H.A. & Oertli, J.J. 1980. Evidence of a biochemical interaction between insect and specific foodplant in the system Parnassius apollo - Sedum album. Rev. Suisse Zool. 87: 341-358.

New, T. R. 1997. Butterfly conservation. Oxford University Press, Oxford.

Nordström, F. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. Lunds Universitet årsskrift. N. F. Avd. 2. 51(1): 1-176.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1941. Svenska fjärilar. Nordisk Familjeboks Förlag, Stockholm.

Novák, I. 1999. Butterflies and moths. Blitz Editions, Enderby.

Nuorteva, P. 1990. Metal distribution patterns and forest decline. Seeking Achilles heels for metals in Finnish forest biocoenoses. Publ. Dept. Environm. Conservation Helsinki Univ. 11: 1-17.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108(4): 135-139.

Palmqvist, G. 1989. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1988. Ent. Tidskr. 110(3): 96-112.

Ryrholm, N. 1995. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1994. Ent. Tidskr. 116(1-2): 31-45.

Palmqvist, G. 1997. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1996. Ent. Tidskr. 118(1): 11-27.

Palmqvist, G. 1998. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1997. Ent. Tidskr. 119(1): 13-27.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Hans Hellberg, Stockholm.

Tolman, T. 1997. Butterflies of Britain and Europe. Harper Collins Publishers, London.

Whalley, P. 1982. Alla Europas dagfjärilar. P. A. Norstedt & söners förlag, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Elmquist 1996. Rev. Håkan Elmquist 2001 och 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Papilionidae - riddarfjärilar 
  • Underfamilj
    Parnassiinae - apollofjärilar 
  • Släkte
    Parnassius  
  • Art
    Parnassius apollo, (Linnaeus, 1758) - apollofjäril
    Synonymer
    Papilio apollo Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Elmquist 1996. Rev. Håkan Elmquist 2001 och 2005.