Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  arktisk timmia

Organismgrupp Mossor Timmia sibirica
Arktisk timmia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arktisk timmia bildar upp till 7 cm höga, gulgröna tuvor. Tuvorna är inuti rikligt försedda med bruna rhizoider. Bladen överst i skotten är 6–7 mm långa – påtagligt längre än de nedre bladen som är 3–5 mm långa. De översta bladen pekar rakt uppåt men är som torra svagt böjda. Nerven är kraf-tig och tydligt papillös, och den slutar i bladspetsen. Cellerna i bladets övre del är rundat kantiga, 11–20 µm breda och brungröna till gröna. Bladcellerna har papiller på både över- och undersidan. I övre halvan av bladet finns på bladskivans ovansida 4–5 papiller per cell. I den stjälkomfattande delen av bladet är cel-lerna smalt rektangulära; de flesta är brungula, men cellerna närmast bladfästet är färglösa och bräckliga. Arten är skildkönad, men inga mogna kapslar är kända; endast en omogen kapsel har hittats i hela världen. Kapselskaftet är ca 1,5 cm långt och rödaktigt. Mogna sporer är ännu okända. Arten sprider sig vegetativt genom att bladen lätt lossnar.
Arktisk timmia kan i fält förväxlas med norsk timmia T. norvegica, men den senare har blad med något mindre celler i den övre delen av bladskivan, och undersidan är mamillös medan ovansidan är helt slät.
Utbredning
Länsvis förekomst för arktisk timmia Observationer i  Sverige för arktisk timmia
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
Arktisk timmia är mycket sällsynt och endast påträffad på en plats i Lule lappmark: fjället Kåbrek i Padjelanta 1983. Den är även funnen på en handfull platser på Svalbard. Arten har även uppgivits från delar av norra Asien, arktiska Nordamerika och Grönland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)
En arktisk art som finns på en handfull platser på Svalbard. Det enda fyndet av arten på skandinaviska halvön gjordes på 1980-talet i Lule lappmark, men uppmärksammades först år 2003. Arten eftersöktes utan att återfinnas 2005. Detta är en art som säkerligen skulle missgynnas om klimatet blir varmare. Eftersom arten inte har eftersökts förrän under senare år och att fjällen generellt är relativt dåligt undersökt kan arten vara förbisedd. Fler eftersökning behöver göras för att kunna göra en korrekt bedömning. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Artens ekologi och växtsätt är dåligt kända. På den enda kända lokalen i Sverige växer den i en kalkrik bergbrant.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Timmiales, Familj Timmiaceae, Släkte Timmia (timmior), Art Timmia sibirica Lindb. & Arnell - arktisk timmia Synonymer sibirisk timmia

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation En arktisk art som finns på en handfull platser på Svalbard. Det enda fyndet av arten på skandinaviska halvön gjordes på 1980-talet i Lule lappmark, men uppmärksammades först år 2003. Arten eftersöktes utan att återfinnas 2005. Detta är en art som säkerligen skulle missgynnas om klimatet blir varmare. Eftersom arten inte har eftersökts förrän under senare år och att fjällen generellt är relativt dåligt undersökt kan arten vara förbisedd. Fler eftersökning behöver göras för att kunna göra en korrekt bedömning. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Arktisk timmia bildar upp till 7 cm höga, gulgröna tuvor. Tuvorna är inuti rikligt försedda med bruna rhizoider. Bladen överst i skotten är 6–7 mm långa – påtagligt längre än de nedre bladen som är 3–5 mm långa. De översta bladen pekar rakt uppåt men är som torra svagt böjda. Nerven är kraf-tig och tydligt papillös, och den slutar i bladspetsen. Cellerna i bladets övre del är rundat kantiga, 11–20 µm breda och brungröna till gröna. Bladcellerna har papiller på både över- och undersidan. I övre halvan av bladet finns på bladskivans ovansida 4–5 papiller per cell. I den stjälkomfattande delen av bladet är cel-lerna smalt rektangulära; de flesta är brungula, men cellerna närmast bladfästet är färglösa och bräckliga. Arten är skildkönad, men inga mogna kapslar är kända; endast en omogen kapsel har hittats i hela världen. Kapselskaftet är ca 1,5 cm långt och rödaktigt. Mogna sporer är ännu okända. Arten sprider sig vegetativt genom att bladen lätt lossnar.
Arktisk timmia kan i fält förväxlas med norsk timmia T. norvegica, men den senare har blad med något mindre celler i den övre delen av bladskivan, och undersidan är mamillös medan ovansidan är helt slät.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för arktisk timmia

Länsvis förekomst och status för arktisk timmia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för arktisk timmia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arktisk timmia är mycket sällsynt och endast påträffad på en plats i Lule lappmark: fjället Kåbrek i Padjelanta 1983. Den är även funnen på en handfull platser på Svalbard. Arten har även uppgivits från delar av norra Asien, arktiska Nordamerika och Grönland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Timmiidae  
  • Ordning
    Timmiales  
  • Familj
    Timmiaceae  
  • Släkte
    Timmia - timmior 
  • Art
    Timmia sibiricaLindb. & Arnell - arktisk timmia
    Synonymer
    sibirisk timmia

Artens ekologi och växtsätt är dåligt kända. På den enda kända lokalen i Sverige växer den i en kalkrik bergbrant.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Hotbilden är oklar. Området är nationalpark. Avsaknad av sporkapslar antyder att arten kan ha svårt att sprida sig.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Arten bör eftersökas ytterligare på sin enda kända lokal. Om arten återfinns bör artens biologi och ståndortskrav undersökas och artens exakta växtplatser meddelas till berörda myndigheter.
Etymologi: sibiricus (lat.) = från Sibirien; av Sibiria (lat.) = Sibirien; suffixet -icus (lat.).
Uttal: [Tímmia sibírika]

key facts Shoots 3–7 cm high, forming yellowish-green, tomentose tufts. Leaves with a dark fulvous sheathing basal part. Cells at extreme leaf base hyaline and fragile. Nerve strong and papillose, ending in apex. Only one immature capsule found throughout the world. – A very rare species. On the single Swedish locality it was found growing on a mountain precipice with trickling water 1,100 m above sea level.

Brassard, G.R. 1979. The moss genus Timmia. 1. Introduction, and revision of T. norvegica and allied taxa. - Lindbergia 5: 39-53.

Carlsson, P. 2003. Timmia sibirica och lite annat smått och gott från Padjelanta. Myrinia 13(3): 61-68.

Hallingbäck, T. 2006. Timmia sibirica arktisk timmia s. 53. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Hedenäs, L. 2011. Relationships in the Timmia norvegica complex (Timmiaceae) based on nuclear and chloroplast sequence data. - The Bryologist 114: 749-755.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2006. Rev. Niklas Lönnell 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Timmiidae  
  • Ordning
    Timmiales  
  • Familj
    Timmiaceae  
  • Släkte
    Timmia - timmior 
  • Art
    Timmia sibirica, Lindb. & Arnell - arktisk timmia
    Synonymer
    sibirisk timmia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2006. Rev. Niklas Lönnell 2016.