Neckera pennata
Aspfjädermossa
Mossor
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Neckeraceae, Släkte Neckera (fjädermossor), Art Neckera pennata Hedw. - aspfjädermossa Synonymer asp-fjädermossa
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Nära hotad (NT)
-
2005 Nära hotad (NT)
-
2000 Sårbar (VU)
Dokumentation Aspfjädermossa växer på bark av främst ask, lönn och asp. Nyligen gjorda vetenskapliga studier av aspfjädermossans utbredning, utförda av forskare vid Uppsala universitet, indikerar att arten i historisk tid haft en vidare utbredning i Sverige och att arten fortsätter att minska något troligen på grund av inväxning av gran i asp- & ädellövträdsbestånden. På en av de största lokalerna för arten i Uppland har de flesta värdträden dött (askskottsjuka) vilket ger en indikation om att om askskottsjukan fortsätter kan detta även påverka aspfjädermossan överlevnad, åtminstone i södra Sverige. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (1350-13000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2800 (536-5200) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (är beroende av levande askar.) och antalet lokalområden. En förväntad minskning av ask de närmaste åren 50 åren ger en 15% minskning av ask. Arten växer dock inte bara på ask (även om ask är det mest populära trädet) utan även på lönn, asp m.fl. Trol. utgör ask värdträd för ca hälften av förekomsterna. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Aspfjädermossa kan förväxlas med nordlig fjädermossa Neckera oligocarpa, som också har vågiga blad och oftast är fertil, men som har mindre blad (1,5-2 mm), något längre kapselskaft (0,8-0,9 mm) samt enbart växer på sten. Aspfjädermossa kan också vara mycket lik grov fjädermossa Neckera crispa men denna art är så gott som alltid utan kapslar (och i så fall långskaftade) och har större och mer tunglika blad som ofta blir 4 mm långa.
Länsvis förekomst och status för aspfjädermossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Aspfjädermossa finns sällsynt från södra Småland upp till Ångermanland, med tyngdpunkten i östra Sverige. Antalet nutida kända lokaler är ca 130, varav ca 100 har upptäckts efter 1990. De nya fynden är sannolikt ej nyetableringar utan tidigare oupptäckta växtplatser. 60 av de nutida fynden är gjorda i Uppland (huvudutbredningsområde). Totalt genom tiderna har ca 160 växtplatser rapporterats och på ungefär 25 av dem har arten konstaterats försvunnen. Spridning till nya lokaler verkar vara mycket ovanlig. Riklig nytetablering inom vissa befintliga populationer har dock konstaterats. Chanserna tycks goda att finna ännu fler växtplatser eftersom nyfynd i Medelpad, västra Värmland och södra Småland har gjorts. I Danmark är den funnen endast en gång på ask på norra Jylland (Holmen 1957). Endast ett fåtal lokaler är angivna från Norge, mest från västsidan av Oslofjorden och utmed Drammenelv. I Finland är den funnen på ett 30-tal lokaler (Piippo 1982), men där har modernt skogsbruk lett till en minskning. I Norden är arten hemiboreal till sydligt boreal. Världsutbredningen kan betecknas som cirkumpolär, nästan kosmopolitisk. Arten föredrar något kontinentala områden (Möller 1912, Smith 1978). Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa och finns med på den europeiska rödlistan.
-
RikePlantae - egentliga växter
-
UnderrikeViridiplantae - gröna växter
-
InfrarikeStreptophyta
-
ÖverstamEmbryophyta - landväxter
-
StamBryophyta - bladmossor
-
UnderstamBryophytina
-
KlassBryopsida - egentliga bladmossor
-
UnderklassBryidae
-
ÖverordningHypnanae
-
OrdningHypnales
-
FamiljNeckeraceae
-
SläkteNeckera - fjädermossor
-
ArtNeckera pennataHedw. - aspfjädermossaSynonymerasp-fjädermossa
Arten växer på trädstammar i gamla, vanligen grandominerade och örtrika skogar med inslag av asp eller ädla lövträd, ibland också i lövdominerade skogar.Den trivs bäst i tämligen fuktigt läge i flerskiktade och olikåldriga bestånd. Arten sitter vanligen i ögonhöjd eller något lägre. De rikaste lokalerna omfattar mer än 120 träd men vanligen växer den på ett fåtal träd och ej sällan på ett enstaka. De vanligaste värdträden är ask, asp, lönn och lind, men mossan har åtminstone någon gång påträffats på de flesta av våra lövträdslag. På enstaka växtplatser växer den på bergväggar och block. Lunglav Lobaria pulmonaria, njurlavar Nephroma-arter, korallblylav Parmeliella triptophylla och fällmossa Antitrichia curtipendula är vanliga följearter.
Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog
Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Ädellövskog
Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Triviallövskog, Öppen fastmark, Blottad mark
Substrat/Föda:Påverkan
- Försurning (Viss negativ effekt)
- Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
- Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
- Avverkning (Viss negativ effekt)
- Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
- Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Nyligen har det visat sig att aspfjädermossa i Sverige består av två skilda genotyper, vilka dessutom skiljer sig något i utseendet. Det verkar dock inte föreligga någon större skillnad i deras utbredning eller växtmiljö.
Appelgren (1998) har i examensarbete 1998 visat att aspfjädermossa i Sverige består av två huvutyper som är såväl genetiskt som morfologiskt differentierade. Dessa huvudtyper förekommer ibland ensamma, ibland tillsammans i populationerna. Populationerna är generellt genetiskt utarmade och består av enstaka genotyper som är vegetativt spridda eller sprids genom sporer som bildats i sporkapslar, troligtvis efter självbefruktning. Begränsad genetisk variabilitet kan tänkas vara en bidragande förklaring till artens snäva ekologiska nisch och låga tolerans mot miljöförändringar. Observera att då man i andra delar av världen uppfattar N. pennata taxonomiskt annorlunda och inkluderar nordlig fjädermossa N. oligocarpa kan utbredning och beskrivning av artens ekologi i andra länder vara svårtolkad. Utländska namn - NO: Sveipfellmose, FI: DK: Fjer-Fladmos, GB: Feathered Neckera.
Appelgren, L. 1998. Genetic and morphological variation in the rare epiphytic moss Neckera pennata Hedw. (Neckeraceae). Examensarbete, Inst. för systematisk botanik, Lunds Universitet.
Gustafsson, L. 1995. Hur många lokaler för aspfjädermossa finns det egentligen? Myrinia 5: 55-56.
Hagström, A. 1998. Spatial pattern of the epiphytic mossa Neckera pennata Hedw. within three localities in Uppland. Examensarbete, Växtbiologiska institutionen, Uppsala.
Hallingbäck, T. 2014. Neckera pennata aspfjädermossa s. 327-328. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.
Holmen, K. 1957. To nye danske mos-arter. Bot. Tidsskr. 53: 333-334.
Krusenstjerna, E.v. 1945. Bladmossvegetation och bladmossflora i Uppsalatrakten. Acta Phytogeogr. Suec. 19.
Möller, H. 1912. Löfmossornas utbredning i Sverige 2. Cryphaeaceae och Neckeraceae. Ark. f. Bot. 12 (4).
Piippo, S. 1982. Epiphytic bryophytes as climatic indicators in eastern Fennoscandia. Acta Bot. Fenn. 119: 1-39.
Snäll, T., Hagström, A., Rudolphi, J. & Rydin, H. 2004. Distribution pattern of the epiphyte Neckera pennata on three spatial scales - importance of past landscape structure, connectivity and local conditions. Ecography 27: 757-766.
Snäll, T., Ehrlén, J. & Rydin, H. 2005. Colonization-extinction dynamics of an epiphyte metapopulation in a dynamic landscape. Ecology 86: 106-115.
Weibull, H. 1996. Sveriges landskapsmossor. - Myrinia 6: 32.
Wiklund, K. & Rydin, H. 2004. Colony Expansion of Neckera pennata: Modelled Growth Rate and Effect of Microhabitat, Competition, and Precipitation. The Bryologist 107: 293 -301.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Gustafsson & Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad av Hallingbäck 2010. Rev. Tomas Hallingbäck 2014.
-
RikePlantae - egentliga växter
-
UnderrikeViridiplantae - gröna växter
-
InfrarikeStreptophyta
-
ÖverstamEmbryophyta - landväxter
-
StamBryophyta - bladmossor
-
UnderstamBryophytina
-
KlassBryopsida - egentliga bladmossor
-
UnderklassBryidae
-
ÖverordningHypnanae
-
OrdningHypnales
-
FamiljNeckeraceae
-
SläkteNeckera - fjädermossor
-
ArtNeckera pennata, Hedw. - aspfjädermossaSynonymerasp-fjädermossa
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Gustafsson & Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad av Hallingbäck 2010. Rev. Tomas Hallingbäck 2014.