Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  aspsplintbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Leiopus punctulatus
Aspsplintbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En i kolsvart och vitt vackert tecknad långhorning som blir cirka 8 mm lång. Arten är ganska platt med långa antenner som hos hanen blir nästan dubbelt så långa som kroppen. Täckvingarna är småspräckliga med vita punkter och hårfläckar, som på mitten och längst bak bildar mera sammanhängande breda vita hårband med små svarta fläckar.
Utbredning
Länsvis förekomst för aspsplintbock Observationer i  Sverige för aspsplintbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten var länge endast känd genom några få fynd i östra Uppland (tidigt 1900-tal). Under de senaste decennierna har dock arten återupptäckts på ett antal lokaler i Uppland och södra Gästrikland, och på en lokal i sydöstra Dalarna. Närmast i södra Finland samt i Estland. Arten förekommer vidare i östra Mellaneuropa och i Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Larvutvecklingen sker under barken på grovbarkiga grenar eller klena stammar av asp, främst i grenar som har varit döda i ett par år och som angripits av aspskål (Encoelia fascicularis). Angreppen sker främst runt grenfästen, i grenar som ligger nedblåsta på marken eller i på marken liggande toppar från fallna aspar. Troligen angrips även döda grenar uppe i kronorna på stående träd. Arten var länge endast känd genom några få fynd i östra Uppland (tidigt 1900-tal). Under de senaste decennierna har dock arten återupptäckts på ett antal lokaler i Uppland och södra Gästrikland, och på en lokal i sydöstra Dalarna. Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (80-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (6000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 480 (320-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under barken på grovbarkiga döda grenar eller klena stammar av asp, gärna runt grenfästen. Arten utvecklas i Mellaneuropa även i lind och ek, vilket ej är känt i Sverige. Angrepp påträffas ofta i grenar som ligger nedblåsta på marken eller i på marken liggande toppar från fallna aspar, men troligen angrips även döda grenar uppe i kronorna på stående träd. Grenarna är ofta angripna av aspskål (Encoelia fascicularis) som svartfärgar splintvedens yta. Larvutvecklingen är tvåårig, och förpuppningen sker i slutet av maj. Före förpuppningen gör larven en grund puppkammare som efterlämnar en vit, oval fläck i den för övrigt svarta splintveden. Ibland kan ett par generationer av arten gå ut ur samma grenavsnitt. De fullbildade skalbaggarna påträffas sittande på döda grenar från mitten av juni och en månad framåt.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· skogslind
· skogslind
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· aspskål
· aspskål
· blånadssvampar
· blånadssvampar
· sporsäcksvampar
· sporsäcksvampar
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
· asp
· asp
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Leiopus, Art Leiopus punctulatus (Paykull, 1800) - aspsplintbock Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Larvutvecklingen sker under barken på grovbarkiga grenar eller klena stammar av asp, främst i grenar som har varit döda i ett par år och som angripits av aspskål (Encoelia fascicularis). Angreppen sker främst runt grenfästen, i grenar som ligger nedblåsta på marken eller i på marken liggande toppar från fallna aspar. Troligen angrips även döda grenar uppe i kronorna på stående träd. Arten var länge endast känd genom några få fynd i östra Uppland (tidigt 1900-tal). Under de senaste decennierna har dock arten återupptäckts på ett antal lokaler i Uppland och södra Gästrikland, och på en lokal i sydöstra Dalarna. Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (80-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (6000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 480 (320-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En i kolsvart och vitt vackert tecknad långhorning som blir cirka 8 mm lång. Arten är ganska platt med långa antenner som hos hanen blir nästan dubbelt så långa som kroppen. Täckvingarna är småspräckliga med vita punkter och hårfläckar, som på mitten och längst bak bildar mera sammanhängande breda vita hårband med små svarta fläckar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för aspsplintbock

Länsvis förekomst och status för aspsplintbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för aspsplintbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten var länge endast känd genom några få fynd i östra Uppland (tidigt 1900-tal). Under de senaste decennierna har dock arten återupptäckts på ett antal lokaler i Uppland och södra Gästrikland, och på en lokal i sydöstra Dalarna. Närmast i södra Finland samt i Estland. Arten förekommer vidare i östra Mellaneuropa och i Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lamiinae  
  • Tribus
    Acanthocinini  
  • Släkte
    Leiopus  
  • Art
    Leiopus punctulatus(Paykull, 1800) - aspsplintbock

Larvutvecklingen sker under barken på grovbarkiga döda grenar eller klena stammar av asp, gärna runt grenfästen. Arten utvecklas i Mellaneuropa även i lind och ek, vilket ej är känt i Sverige. Angrepp påträffas ofta i grenar som ligger nedblåsta på marken eller i på marken liggande toppar från fallna aspar, men troligen angrips även döda grenar uppe i kronorna på stående träd. Grenarna är ofta angripna av aspskål (Encoelia fascicularis) som svartfärgar splintvedens yta. Larvutvecklingen är tvåårig, och förpuppningen sker i slutet av maj. Före förpuppningen gör larven en grund puppkammare som efterlämnar en vit, oval fläck i den för övrigt svarta splintveden. Ibland kan ett par generationer av arten gå ut ur samma grenavsnitt. De fullbildade skalbaggarna påträffas sittande på döda grenar från mitten av juni och en månad framåt.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Svampar och lavar (Viktig)
· aspskål - Sclerencoelia fascicularis (Har betydelse)
· blånadssvampar - Ophiostomatales (Har betydelse)
· sporsäcksvampar - Ascomycota (Har betydelse)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
Det är ont om det slags senvuxna gamla aspbestånd som tycks passa aspsplintbocken. Det föreligger tyvärr dessutom en stor risk för glapp i kontinuiteten av lämpligt yngelmaterial i bestånden, eftersom arten enbart angriper aspgrenar av en viss typ. På flera av sina lokaler hotas den således av brist på lämpliga döda grenar. Den starka svenska älgstammen har även under flera decennier utgjort ett hot mot arten genom att yngre successionsträd har svårt att växa upp på grund av betningen.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Det är av stor vikt att vi spar gamla aspbestånd i skogsmark. Främst gäller detta bestånd med senvuxna träd i bergig och stenig terräng, där grövre bark går ända ut på grenarna. Vi måste även se till att nya successioner av dessa träd kommer fram i skogsmarken. Vi bör även minska älgstammen genom avskjutning, så att aspinblandningen i våra skogar kan öka.

Åtgärdsprogram Fastställt

Bense, U. 1995. Longhorn Beetles – Illustrated Key to the Cerambycidae and Vesperidae of Europa. Sid. 352. Margraf Verlag, Weikersheim.

Bilý, S. & Mehl, O. 1989. Longhorn Beetles (Coleoptera, Cerambycidae) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. Vol. 22: 150–151.

von Demelt, C. 1966. Die Tierwelt Deutschland, Teil 52, Bockkäfer: Sid. 93, Jena.

Lundberg, S. & Martin, O. 1991. Leiopus punctulatus (Coleoptera, Cerambycidae) återfunnen i Sverige – med uppgifter om biologin. Ent. Tidskr. 112: 129–132.

Ringselle, G. A. 1913. Några fynd av Coleoptera. Ent. Tidskr. 34: 237.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lamiinae  
  • Tribus
    Acanthocinini  
  • Släkte
    Leiopus  
  • Art
    Leiopus punctulatus, (Paykull, 1800) - aspsplintbock
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.