Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  avlång barkborre

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Orthotomicus longicollis
Avlång barkborre Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 3,5-5,0 mm lång barkborre med påfallande långsträckt kropp och lång halssköld. Färgen är mörkbrun hos utfärgade individer. Intill täckvingarnas urgröpning baktill finns fem tänder på var sida. Hos hanen bildar de två översta tänderna en utpräglad dubbeltand riktad in mot mittsömen.
Utbredning
Länsvis förekomst för avlång barkborre Observationer i  Sverige för avlång barkborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tidigare funnen i Skåne, Öland, Gotland (inkl. Gotska Sandön), Östergötland, Västergötland, Värmland och Gästrikland. De senaste 100 åren har dess förekomstområde minskat drastiskt, och idag torde artens enda säkra förekomst i Sverige vara Gotska Sandön. Närmast i Norge (ett fynd för 100 år sedan), Finland, Ryska Karelen (Kivach och St Petersburgs-området) och Estland. Världsutbredningen sträcker sig från Mellan- och Sydeuropa österut till Ryssland, Turiket och Kaukasus. Arten är rödlistad i Norge som försvunnen (RE) och i Finland som starkt hotad (EN).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Utvecklas i barken på grova, nyligen döda tallar. I äldre tid påträffad i spridda landskap från Skåne till Gästrikland. Sentida fynd endast på Gotska Sandön och på norra Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 60 (40-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under den tjocka barken nedtill på nyligen döda liggande eller stående grova stammar av äldre tallar, både träd inne i bestånd och i mera öppet läge. Arten koloniserar i Sverige döende tallar angripna av enbandad tallvivel (Pissodes piniphilus), större märgborre (Tomicus piniperda) och blek bastborre (Hylurgops palliatus). I Sydeuropa (Grekland) uppträder arten talrikt i torkstressade och brandskadade tallar. Arten är polygam. Gångsystemet utgörs av mer än 7 cm långa, slingrande modergångar fyllda med gnagmjöl, som utgår ifrån parningskammaren och löper i alla riktningar. Larvgångarna finns huvudsakligen inne i barken. Äggläggningen sker under juni–juli, och livscykeln är troligen ettårig med larvutvecklingen under sommaren. Nykläckta individer har påträffats i november, och övervintrar i barken.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Orthotomicus, Art Orthotomicus longicollis (Gyllenhal, 1827) - avlång barkborre Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Utvecklas i barken på grova, nyligen döda tallar. I äldre tid påträffad i spridda landskap från Skåne till Gästrikland. Sentida fynd endast på Gotska Sandön och på norra Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 60 (40-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En 3,5-5,0 mm lång barkborre med påfallande långsträckt kropp och lång halssköld. Färgen är mörkbrun hos utfärgade individer. Intill täckvingarnas urgröpning baktill finns fem tänder på var sida. Hos hanen bildar de två översta tänderna en utpräglad dubbeltand riktad in mot mittsömen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för avlång barkborre

Länsvis förekomst och status för avlång barkborre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för avlång barkborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tidigare funnen i Skåne, Öland, Gotland (inkl. Gotska Sandön), Östergötland, Västergötland, Värmland och Gästrikland. De senaste 100 åren har dess förekomstområde minskat drastiskt, och idag torde artens enda säkra förekomst i Sverige vara Gotska Sandön. Närmast i Norge (ett fynd för 100 år sedan), Finland, Ryska Karelen (Kivach och St Petersburgs-området) och Estland. Världsutbredningen sträcker sig från Mellan- och Sydeuropa österut till Ryssland, Turiket och Kaukasus. Arten är rödlistad i Norge som försvunnen (RE) och i Finland som starkt hotad (EN).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Ipini  
  • Släkte
    Orthotomicus  
  • Art
    Orthotomicus longicollis(Gyllenhal, 1827) - avlång barkborre

Larvutvecklingen sker under den tjocka barken nedtill på nyligen döda liggande eller stående grova stammar av äldre tallar, både träd inne i bestånd och i mera öppet läge. Arten koloniserar i Sverige döende tallar angripna av enbandad tallvivel (Pissodes piniphilus), större märgborre (Tomicus piniperda) och blek bastborre (Hylurgops palliatus). I Sydeuropa (Grekland) uppträder arten talrikt i torkstressade och brandskadade tallar. Arten är polygam. Gångsystemet utgörs av mer än 7 cm långa, slingrande modergångar fyllda med gnagmjöl, som utgår ifrån parningskammaren och löper i alla riktningar. Larvgångarna finns huvudsakligen inne i barken. Äggläggningen sker under juni–juli, och livscykeln är troligen ettårig med larvutvecklingen under sommaren. Nykläckta individer har påträffats i november, och övervintrar i barken.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Arten hotas av bristen på gamla träd och död ved i den konventionellt skötta skogen, samt slutavverkning av för arten lämpliga skogsbestånd.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Områden med förekomst av gammal tall bör avsättas som reservat. Lämna döende och nydöda grova tallar i varierande exponering, kanske helst i mer beskuggade lägen. Om arten påvisas på fastlandet bör särskilda åtgärder såsom stödåtgärder i form av att döda lämpliga tallar och följa populationens utveckling med regelbundna inventeringar.

Åtgärdsprogram Fastställt

Butovitsch, V. 1963. Forstentomologische Notizen über die Käferfauna der Kiefer auf Gotska Sandön. Z. Ang. Ent. 51: 130–136.

Ehnström, B. och Waldén, H. H. 1986. Faunavård i skogsbruket–den lägre faunan. Skogsstyrelsen. 351 pp.

Jansson, A. 1925. Die Insekten-, Myriapoden- und Isopodenfauna der Gotska Sandön. Örebro.

Jansson, A. 1950. Fjärde resan till Gotska Sandön I. Ent. Tidskr. 71: 199–220.

Lekander, B., Bejer-Petersen, B., Kangas, E. och Bakke, A. 1977. The distribution of Bark Beetles in the Nordic countries. Acta Ent. Fenn. 32. 37 pp.

Markalas, S. 1997. Rinden- und holzbohrende Insektenarten in Kiefern (Pinus halepensis, P. brutia und P. nigra) nach Waldbränden in Griechenland. Anz. Schädlingsk. 64: 72–75. Norsk Rödliste 2006.

Palm, T. 1937. Om coleopterfaunan i Ombergstrakten. Tillägg II. Ent. Tidskr. 58: 172–177.

Pettersson, R. 2008. Åtgärdsprogram för bevarande av skalbaggar på nyligen död tall. Naturvårdsverket (remissversion).

Spessivtseff, P. 1925. Svensk insektfauna. 28. Barkborrar. Uppsala.

Trägårdh, I. 1926. On some Methods of Research in Forest Entomology. Int Ent. Kongr. Zürich, juli 1925. Bd II: 577–592.

Trägårdh, I. 1927. Entomologiska analyser av torkande träd. Medd. Statens Skogsförsöksanstalt. Häfte 23: 191–216.

Voolma et al. 2004. Distribution and spread of bark beetles (Coleoptera: Scolytidae) around the Gulf of Finland: a comparative study with notes on rare species of Estonia, Finland and North-Western Russia. Entomologica Fennica 22:198–210.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Lindelöw 1999. Rev. Åke Lindelöw 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Ipini  
  • Släkte
    Orthotomicus  
  • Art
    Orthotomicus longicollis, (Gyllenhal, 1827) - avlång barkborre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Lindelöw 1999. Rev. Åke Lindelöw 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.