Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  axlöpare

Organismgrupp Skalbaggar, Jordlöpare m.fl. Zabrus tenebrioides
Axlöpare Skalbaggar, Jordlöpare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 14–16 mm lång, enfärgat svartbrun jordlöpare med påfallande kullrig och knubbig kroppsbyggnad och korta extremiteter.
Utbredning
Länsvis förekomst för axlöpare Observationer i  Sverige för axlöpare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Endast känd från sydvästra Skåne, från Trelleborg till Helsingborg. Fram till 1930-talets slut påträffad regelbundet och ofta talrikt på flera lokaler från Vellinge till Bjärred. Under 1940-talet verkar arten ha minskat, och därefter var länge endast två fynd av enstaka exemplar kända (Vellinge 1951 och Lund 1952). Från 2003 och framåt finns dock fynd från Håslöv och Malmö, och det verkar som att arten åter reproducerar sig i Sverige. Närmast i Danmark, även där minskande under 1900-talet och under perioden 1950-1980 påträffad endast vid tre tillfällen. Fynd under de senaste åren antyder dock att arten kan vara på väg att återhämta sig i Danmark. Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropa till Kaukasus, Syrien och Turkestan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU°)
Kriterier
B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Såväl larven som den fullbildade skalbaggen livnär sig huvudsakligen av olika gräs; larven på bladen av ungplantor, skalbaggen på axen. Framför allt på åkrar (i Sverige råg och vete), där den i Syd- och Mellaneuropa rentav uppträtt som skadedjur. Sällan (såvitt känt aldrig i Sverige) kan arten uppträda på andra gräsmarker, där den t.ex. i Danmark observerats uppklättrad i vippor av Bromus. Endast känd från sydvästra Skåne, från Trelleborg till Helsingborg. Under 1940-talet skedde en mycket snabb tillbakagång, varefter endast två fynd av enstaka exemplar var kända, senast vid Lund 1952. Under de senaste åren har arten åter påträffats på några lokaler i sydvästra Skåne. Arten befinner sig hos oss på sin nordgräns och kan antas vara känslig för klimatvariationer, men hotas också av pesticidanvändning i jordbruket. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (200-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Lever både som larv och som fullbildad skalbagge huvudsakligen av olika gräs; larven på bladen av ungplantor, skalbaggen på axen. Framför allt på åkrar (i Sverige råg och vete), där den i Syd- och Mellaneuropa kan uppträda som skadedjur. Sällan (såvitt känt aldrig i Sverige) på andra gräsmarker, där den t.ex. i Danmark observerats uppklättrad i vippor av Bromus. Arten övervintrar som larv, den fullbildade skalbaggen påträffas talrikast i juli–augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· råg
· råg
· vete
· vete
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Carabidae (jordlöpare), Släkte Zabrus, Art Zabrus tenebrioides (Goeze, 1777) - axlöpare Synonymer Carabus tenebrioides Goeze, 1777

Kategori Sårbar (VU°)
Kriterier B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Såväl larven som den fullbildade skalbaggen livnär sig huvudsakligen av olika gräs; larven på bladen av ungplantor, skalbaggen på axen. Framför allt på åkrar (i Sverige råg och vete), där den i Syd- och Mellaneuropa rentav uppträtt som skadedjur. Sällan (såvitt känt aldrig i Sverige) kan arten uppträda på andra gräsmarker, där den t.ex. i Danmark observerats uppklättrad i vippor av Bromus. Endast känd från sydvästra Skåne, från Trelleborg till Helsingborg. Under 1940-talet skedde en mycket snabb tillbakagång, varefter endast två fynd av enstaka exemplar var kända, senast vid Lund 1952. Under de senaste åren har arten åter påträffats på några lokaler i sydvästra Skåne. Arten befinner sig hos oss på sin nordgräns och kan antas vara känslig för klimatvariationer, men hotas också av pesticidanvändning i jordbruket. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (200-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
En 14–16 mm lång, enfärgat svartbrun jordlöpare med påfallande kullrig och knubbig kroppsbyggnad och korta extremiteter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för axlöpare

Länsvis förekomst och status för axlöpare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för axlöpare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast känd från sydvästra Skåne, från Trelleborg till Helsingborg. Fram till 1930-talets slut påträffad regelbundet och ofta talrikt på flera lokaler från Vellinge till Bjärred. Under 1940-talet verkar arten ha minskat, och därefter var länge endast två fynd av enstaka exemplar kända (Vellinge 1951 och Lund 1952). Från 2003 och framåt finns dock fynd från Håslöv och Malmö, och det verkar som att arten åter reproducerar sig i Sverige. Närmast i Danmark, även där minskande under 1900-talet och under perioden 1950-1980 påträffad endast vid tre tillfällen. Fynd under de senaste åren antyder dock att arten kan vara på väg att återhämta sig i Danmark. Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropa till Kaukasus, Syrien och Turkestan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Zabrini  
  • Släkte
    Zabrus  
  • Art
    Zabrus tenebrioides(Goeze, 1777) - axlöpare
    Synonymer
    Carabus tenebrioides Goeze, 1777

Lever både som larv och som fullbildad skalbagge huvudsakligen av olika gräs; larven på bladen av ungplantor, skalbaggen på axen. Framför allt på åkrar (i Sverige råg och vete), där den i Syd- och Mellaneuropa kan uppträda som skadedjur. Sällan (såvitt känt aldrig i Sverige) på andra gräsmarker, där den t.ex. i Danmark observerats uppklättrad i vippor av Bromus. Arten övervintrar som larv, den fullbildade skalbaggen påträffas talrikast i juli–augusti.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Öppna gräsmarker, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· råg - Secale cereale (Viktig)
· vete - Triticum aestivum (Har betydelse)
Arten befinner sig i Sverige på sin nordgräns, och kan antas vara känslig för klimatvariationer. Hotstatus för den svenska populationen är i nuläget svårbedömd.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Artens förekomst i Skåne bör följas upp de närmaste åren.

Lindroth, C. 1986. The Carabidae, Coleoptera of Fennoscandia and Danmark. Fauna Ent. Scand. 15.

Molander, M. 2003. Axlöpare, Zabrus tenebrioides (Goeze), återfunnen i Skåne sommaren 2003. FaZett 16 (2): 20-21.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Zabrini  
  • Släkte
    Zabrus  
  • Art
    Zabrus tenebrioides, (Goeze, 1777) - axlöpare
    Synonymer
    Carabus tenebrioides Goeze, 1777
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2015