Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bälttigerfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Temnostoma sericomyiaeforme
Bälttigerfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, långsträckt och getinglik art med tre till fyra gula tvärband på bakkroppen, delvis mörka mellanlår och kilformiga gula fläckar vid ryggsköldens bakhörn. Förekommer mycket sällsynt i anslutning till björkskogsbevuxna våtmarker i åtminstone Svealand och norra Götaland.

Längd 14-18 mm. Honans panna är brett pudrad längs sidorna, och har en något vågformig (ej jämnbred) opudrad mittstrimma. Längs ryggsköldens tvärsutur finns ett i mitten avbrutet och utåt mot sidorna breddat band. Vid respektive bakhörn finns en framåt kilformigt avsmalnande, gul puderfläck som når ända ut till ytterkanten (omfattar alltså även postalara calli). Framför skutellen finns också en puderfläck som är trekantigt utdragen framåt. Mellankroppens behåring är delvis utstående, delvis halvt åtliggande; på de pudrade områdena och på skutellen oftast gul, i övrigt övervägande mörk. Bakkroppen är svart, svagt glänsande och hos honan relativt bred. Hanen har ett tvärband av gul pudring, vars bredd motsvarar mindre än halva tergitens längd, något bakom framkanten på tergiterna 2-4. Honan har dessutom ett motsvarande band på tergit 5, som smalnar av mot mitten och där ligger an mot framkanten. Hanens genitalkapsel är gul. Hos hanen är framkanten av sterniterna 3 och 4 gulpudrad, och hos honan har även sternit 5 gulpudrad framkant. Vingarna är gultonade med något brunare partier och övervägande gula ribbor samt ett gulaktigt vingmärke. Framlåren är svarta med gul spets. Hos hanen kan det gula området på lårets insida omfatta den inre tredjedelen, hos honan ända upp till den inre hälften - och vid basen är även lårets översida något gul. Frambenens skenben och fötter är helt svarthåriga medan låren är gulhåriga; dock finns ett antal korta svarta hår på översidan av framlårets spets. Mellanbenen är övervägande gula; dock är låren, framför allt på undersidan, mer eller mindre mörka i drygt inre halvan. Även bakbenen är övervägande gula, utom låren som på under- och insidan är mörka i drygt inre halvan.
Den betydligt mer spridda arten Temnostoma vespiforme skiljer sig från T. sericomyiaeforme framför allt genom att den har dubbla gula puderband på tergiterna och en hel ”ram” av gul pudring runt sterniterna.
Utbredning
Länsvis förekomst för bälttigerfluga Observationer i  Sverige för bälttigerfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige finns nyare fynd av bälttigerfluga från Skåne, Östergötland, Västmanland och Västerbotten. Ett par färska fynd finns också från Runmarö i Uppland samt från Hälsingland, Ångermanland och Åsele lappmark. Dessutom finns äldre fynd bl. a. från Ludvika i Dalarna och Grisslehamn i Uppland. I Danmark påträffades arten år 2005 på nordöstra Själland. Dessutom har två äldre fynd från nordöstra Själland (gjorda 1969 respektive 1986) framkommit. I Norge finns ett fynd gjort 1982 i Vestagder (Kristiansand) och ett äldre fynd från Östfold. I Finland finns fynd från Helsingforsområdet, Tammerforstrakten och Kajanaland. Därmed bildar den hittills kända utbredningen ett brett band från sydvästra Norge och norra Själland genom Svealand och Götaland till södra halvan av Finland. I övriga Europa är arten känd från ryska Karelen och Vitryssland (varifrån typexemplaret kommer). Eftersom arten först nyligen skilts ut är dess övriga utbredningsområde ofullständigt känt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Förekommer i våtmarker med lövträd. Den vuxna flugorna ses på lågor i bryn eller gles skog. Larven lever i blöt murken ved. Arten har tidigare förts till T. vespiformae. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (8-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (32-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Bälttigerfluga förekommer främst i närheten av våtmarker och stränder där det finns multnade lågor och stammar av lövträd, i Sverige främst björk och asp. Flugan sitter på lågor, vistas i närheten av dem eller besöker blommor i gles skog, längs skogsbryn och på ängar. Den påträffas dock även i trädgårdar och på andra platser. I Sverige besöker den blommor av flockblommiga växter (fam. Apiaceae) som hundkäx Anthriscus sylvestris, sprängört Cicuta virosa och spenört Laserpitium latifolium samt hallon Rubus idaeus. Flygtiden varar åtminstone från andra halvan av juni till början av augusti. Larven utvecklas sannolikt framför allt i björk Betula spp., men också i andra lövträd. Den ”borrar” sig fram i hård, fuktig ved i lågor som ligger lagom blött. Utvecklingen bedöms, liksom hos släktets övriga arter, vara flerårig.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
Dött träd
Dött träd
· asp
· asp
· björkar
· björkar
· bok
· bok
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Temnostoma (tigerblomflugor), Art Temnostoma sericomyiaeforme (Portschinsky, 1886) - bälttigerfluga Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Förekommer i våtmarker med lövträd. Den vuxna flugorna ses på lågor i bryn eller gles skog. Larven lever i blöt murken ved. Arten har tidigare förts till T. vespiformae. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (8-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (32-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv,v)).
En stor, långsträckt och getinglik art med tre till fyra gula tvärband på bakkroppen, delvis mörka mellanlår och kilformiga gula fläckar vid ryggsköldens bakhörn. Förekommer mycket sällsynt i anslutning till björkskogsbevuxna våtmarker i åtminstone Svealand och norra Götaland.

Längd 14-18 mm. Honans panna är brett pudrad längs sidorna, och har en något vågformig (ej jämnbred) opudrad mittstrimma. Längs ryggsköldens tvärsutur finns ett i mitten avbrutet och utåt mot sidorna breddat band. Vid respektive bakhörn finns en framåt kilformigt avsmalnande, gul puderfläck som når ända ut till ytterkanten (omfattar alltså även postalara calli). Framför skutellen finns också en puderfläck som är trekantigt utdragen framåt. Mellankroppens behåring är delvis utstående, delvis halvt åtliggande; på de pudrade områdena och på skutellen oftast gul, i övrigt övervägande mörk. Bakkroppen är svart, svagt glänsande och hos honan relativt bred. Hanen har ett tvärband av gul pudring, vars bredd motsvarar mindre än halva tergitens längd, något bakom framkanten på tergiterna 2-4. Honan har dessutom ett motsvarande band på tergit 5, som smalnar av mot mitten och där ligger an mot framkanten. Hanens genitalkapsel är gul. Hos hanen är framkanten av sterniterna 3 och 4 gulpudrad, och hos honan har även sternit 5 gulpudrad framkant. Vingarna är gultonade med något brunare partier och övervägande gula ribbor samt ett gulaktigt vingmärke. Framlåren är svarta med gul spets. Hos hanen kan det gula området på lårets insida omfatta den inre tredjedelen, hos honan ända upp till den inre hälften - och vid basen är även lårets översida något gul. Frambenens skenben och fötter är helt svarthåriga medan låren är gulhåriga; dock finns ett antal korta svarta hår på översidan av framlårets spets. Mellanbenen är övervägande gula; dock är låren, framför allt på undersidan, mer eller mindre mörka i drygt inre halvan. Även bakbenen är övervägande gula, utom låren som på under- och insidan är mörka i drygt inre halvan.
Den betydligt mer spridda arten Temnostoma vespiforme skiljer sig från T. sericomyiaeforme framför allt genom att den har dubbla gula puderband på tergiterna och en hel ”ram” av gul pudring runt sterniterna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bälttigerfluga

Länsvis förekomst och status för bälttigerfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bälttigerfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige finns nyare fynd av bälttigerfluga från Skåne, Östergötland, Västmanland och Västerbotten. Ett par färska fynd finns också från Runmarö i Uppland samt från Hälsingland, Ångermanland och Åsele lappmark. Dessutom finns äldre fynd bl. a. från Ludvika i Dalarna och Grisslehamn i Uppland. I Danmark påträffades arten år 2005 på nordöstra Själland. Dessutom har två äldre fynd från nordöstra Själland (gjorda 1969 respektive 1986) framkommit. I Norge finns ett fynd gjort 1982 i Vestagder (Kristiansand) och ett äldre fynd från Östfold. I Finland finns fynd från Helsingforsområdet, Tammerforstrakten och Kajanaland. Därmed bildar den hittills kända utbredningen ett brett band från sydvästra Norge och norra Själland genom Svealand och Götaland till södra halvan av Finland. I övriga Europa är arten känd från ryska Karelen och Vitryssland (varifrån typexemplaret kommer). Eftersom arten först nyligen skilts ut är dess övriga utbredningsområde ofullständigt känt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Temnostoma - tigerblomflugor 
  • Art
    Temnostoma sericomyiaeforme(Portschinsky, 1886) - bälttigerfluga

Bälttigerfluga förekommer främst i närheten av våtmarker och stränder där det finns multnade lågor och stammar av lövträd, i Sverige främst björk och asp. Flugan sitter på lågor, vistas i närheten av dem eller besöker blommor i gles skog, längs skogsbryn och på ängar. Den påträffas dock även i trädgårdar och på andra platser. I Sverige besöker den blommor av flockblommiga växter (fam. Apiaceae) som hundkäx Anthriscus sylvestris, sprängört Cicuta virosa och spenört Laserpitium latifolium samt hallon Rubus idaeus. Flygtiden varar åtminstone från andra halvan av juni till början av augusti. Larven utvecklas sannolikt framför allt i björk Betula spp., men också i andra lövträd. Den ”borrar” sig fram i hård, fuktig ved i lågor som ligger lagom blött. Utvecklingen bedöms, liksom hos släktets övriga arter, vara flerårig.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· flockblommiga - Apiaceae (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· björkar - Betula (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
Arten behov av fuktiga lågor gör att den sannolikt inte klara sig i rationellt skött skog med trakthyggesbruk.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Skydda eller lämna utökad hänsyn på lokaler som har rik tillgång på död löved i närhet av vattendrag, sjöar eller våtmarker.
Namngivning: Temnostoma sericomyiaeforme (Portschinsky, 1887). Originalbeskrivning: Spilomyia vespiformis var. sericomyiaeforme. Trudy Russk. Ent. Obshsh. 21: 8.
Etymologi: sericomyiaeformae = lik en Sericomyia; Sericomyia (gr.) = det vetenskapliga namnet på ett annat blomflugesläkte; -formis = formig, av forma (lat.) = gestalt.
Uttal: [Temnóstoma serikomyjefórme]

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar

Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala

Bygebjerg, R. 2007. Vedsvirrefluer i Danmark (Diptera: Syrphidae; Temnostoma & Spilomyia) - med lidt om mimicry og arternes potentielle anvendelse som i indikatorer i skov. Entomologiske Meddelelser 75: 45-52.

Fritz, Ö. & Lindström, M. 2012. Tvåvingar i naturskyddade bokskogar i Hallands län 2011. Meddelande 2012:2. Länsstyrelsen i Hallands län, Halmstad.

Krivosheina, N. P. 2004. Morphology of species of the genus Temnostoma from apiforme and vespiforme groups. Report 2. Zoologicheskii Zhurnal 83: 75-92.

Nielsen, T.R. 2005. Additions and corrections to the Norwegian list of Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Norwegian Journal of Entomology 50: 139-144

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Jonas Sandström 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Temnostoma - tigerblomflugor 
  • Art
    Temnostoma sericomyiaeforme, (Portschinsky, 1886) - bälttigerfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Jonas Sandström 2015 (naturvårdsinformation).