Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  backjungfrulin

Organismgrupp Kärlväxter Polygala vulgaris subsp. collina
Backjungfrulin Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Backjungfrulin är en underart av jungfrulin Polygala vulgaris, med ett nedliggande och krypande växtsätt. Den har kortare blad och mindre blommor än vanligt jungfrulin P. vulgaris subsp. vulgaris. Blommorna är små, vita till ljusblå eller rosa med inslag av vitt. Blommans vingar är smala och har ofta enstaka hår på kanten. Frukterna har smal hinnkant. Mellanformer mot vanligt jungfrulin P. vulgaris subsp. vulgaris förekommer ibland. Backjungfrulin blommar från slutet av maj till början av juli. Underarten skiljs lätt från rosettjungfrulin P. amarella på att den saknar bladrosett. Den skiljs från toppjungfrulin P. comosa på att blommans vingar har betydligt tätare ådernät, och inte lika spetsiga blad som denna. Störst förväxlingsrisk finns med hedjungfrulin P. serpyllifolia som liksom backjungfrulin är relativt småvuxen och med nedliggande växtsätt. Hedjungfrulin har dock har små, breda och motsatta blad nertill på stjälken. Backjungfrulin har smala och strödda blad längs hela stjälken.
Utbredning
Länsvis förekomst för backjungfrulin Observationer i  Sverige för backjungfrulin
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Backjungfrulin påträffades första gången på Sturkö i östra Blekinge 1986, men blev inte bekräftad förrän 2006 (Fröberg 2006). Underarten är idag känd från åtta lokaler, alla inom ett begränsat område i sydöstra Blekinge, och har 2014 inte hittats någon annanstans i Sverige. Totalpopulationen är skattad till mellan 700 och 1000 individer, men sannolikt finns ett mörkertal av ännu oupptäckta lokaler inom utbredningsområdet. På ett par av lokalerna har en minskning noterats under 2000-talet, som en följd av försämrad beteshävd. Backjungfrulin har med tvekan rapporterats från Norge (Lid & Lid 2005). Huvudutbredningen är centraleuropeisk och sträcker sig från norra Spanien genom Frankrike till centrala och östra Tyskland, med utpostlokaler på de brittiska öarna och västra Jylland (Heubl 1984).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Backjungfrulin noterades första gången i Blekinge 1986 men det verifierades först under 2000-talet. Denna småblommiga underart till jungfrulin är idag känd från sju lokaler i landskapets sydöstra hörn, och har ännu inte hittats någon annanstans i Sverige. Underarten växer, liksom vanligt jungfrulin, i magra och helst betade gräsmarker och hotas därmed av upphörd hävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 850 (700-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 32 (32-50) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (24-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Backjungfrulin växer i artrika, kustnära torrängar, ofta på sandig mark. På en lokal växer underarten i övre kanten av en havsstrandäng. På flera av växtplatserna förekommer andra trängda och krävande arter som ekorrsvingel Vulpia bromoides, vittåtel Aira caryophyllea, dvärgjohannesört Hypericum humifusum och jordtistel Cirsium acaule. Backjungfrulin är konkurrenssvag och starkt hävdberoende. Arten jungfrulin saknar vegetativ spridningsförmåga, och föryngrar sig endast med hjälp av frön (Ekstam & Forshed 1996). Den är till stor del självpollinerande, men kan ibland även pollineras av insekter, främst humlor. Fröspridningen sker i huvudsak med hjälp av myror. Fröet innehåller en elaiosom, ett näringsrikt bihang, som attraherar myror av bland annat den allmänna arten svartmyra Lasius niger. Vanligtvis sprids fröna endast upp till två meter från moderplantan. Vindspridning eller spridning via klövarna på betande djur förekommer sällsynt (Lack & Kay 1987).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Polygalaceae (jungfrulinsväxter), Släkte Polygala (jungfrulinssläktet), Underart Polygala vulgaris subsp. collina (Rchb.) Borbás - backjungfrulin Synonymer Polygala vulgaris ssp. collina (Rchb.) Borbás

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Dokumentation Backjungfrulin noterades första gången i Blekinge 1986 men det verifierades först under 2000-talet. Denna småblommiga underart till jungfrulin är idag känd från sju lokaler i landskapets sydöstra hörn, och har ännu inte hittats någon annanstans i Sverige. Underarten växer, liksom vanligt jungfrulin, i magra och helst betade gräsmarker och hotas därmed av upphörd hävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 850 (700-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 32 (32-50) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (24-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Backjungfrulin är en underart av jungfrulin Polygala vulgaris, med ett nedliggande och krypande växtsätt. Den har kortare blad och mindre blommor än vanligt jungfrulin P. vulgaris subsp. vulgaris. Blommorna är små, vita till ljusblå eller rosa med inslag av vitt. Blommans vingar är smala och har ofta enstaka hår på kanten. Frukterna har smal hinnkant. Mellanformer mot vanligt jungfrulin P. vulgaris subsp. vulgaris förekommer ibland. Backjungfrulin blommar från slutet av maj till början av juli. Underarten skiljs lätt från rosettjungfrulin P. amarella på att den saknar bladrosett. Den skiljs från toppjungfrulin P. comosa på att blommans vingar har betydligt tätare ådernät, och inte lika spetsiga blad som denna. Störst förväxlingsrisk finns med hedjungfrulin P. serpyllifolia som liksom backjungfrulin är relativt småvuxen och med nedliggande växtsätt. Hedjungfrulin har dock har små, breda och motsatta blad nertill på stjälken. Backjungfrulin har smala och strödda blad längs hela stjälken.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för backjungfrulin

Länsvis förekomst och status för backjungfrulin baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för backjungfrulin

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Backjungfrulin påträffades första gången på Sturkö i östra Blekinge 1986, men blev inte bekräftad förrän 2006 (Fröberg 2006). Underarten är idag känd från åtta lokaler, alla inom ett begränsat område i sydöstra Blekinge, och har 2014 inte hittats någon annanstans i Sverige. Totalpopulationen är skattad till mellan 700 och 1000 individer, men sannolikt finns ett mörkertal av ännu oupptäckta lokaler inom utbredningsområdet. På ett par av lokalerna har en minskning noterats under 2000-talet, som en följd av försämrad beteshävd. Backjungfrulin har med tvekan rapporterats från Norge (Lid & Lid 2005). Huvudutbredningen är centraleuropeisk och sträcker sig från norra Spanien genom Frankrike till centrala och östra Tyskland, med utpostlokaler på de brittiska öarna och västra Jylland (Heubl 1984).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Polygalaceae - jungfrulinsväxter 
  • Släkte
    Polygala - jungfrulinssläktet 
  • Art
    Polygala vulgaris - jungfrulin 
  • Underart
    Polygala vulgaris subsp. collina(Rchb.) Borbás - backjungfrulin
    Synonymer
    Polygala vulgaris ssp. collina (Rchb.) Borbás

Backjungfrulin växer i artrika, kustnära torrängar, ofta på sandig mark. På en lokal växer underarten i övre kanten av en havsstrandäng. På flera av växtplatserna förekommer andra trängda och krävande arter som ekorrsvingel Vulpia bromoides, vittåtel Aira caryophyllea, dvärgjohannesört Hypericum humifusum och jordtistel Cirsium acaule. Backjungfrulin är konkurrenssvag och starkt hävdberoende. Arten jungfrulin saknar vegetativ spridningsförmåga, och föryngrar sig endast med hjälp av frön (Ekstam & Forshed 1996). Den är till stor del självpollinerande, men kan ibland även pollineras av insekter, främst humlor. Fröspridningen sker i huvudsak med hjälp av myror. Fröet innehåller en elaiosom, ett näringsrikt bihang, som attraherar myror av bland annat den allmänna arten svartmyra Lasius niger. Vanligtvis sprids fröna endast upp till två meter från moderplantan. Vindspridning eller spridning via klövarna på betande djur förekommer sällsynt (Lack & Kay 1987).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Backjungfrulin missgynnas starkt och försvinner slutligen om beteshävden avtar eller upphör, eller om dess växtplatser gödslas.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Aktuell status för backjungfrulin är något oklar eftersom underarten ännu inte eftersökts fullt ut i östra Blekinge. Med stor sannolikhet finns ett mörkertal av oupptäckta lokaler. Den bör därför eftersökas mer aktivt. Hävden på de kända lokalerna måste upprätthållas, och långsiktigt säkras genom exempelvis miljöstöd eller naturvårdsavtal.
Underarten beskrevs under namnet P. vulgaris subsp. collina redan 1892, men ett flertal synonymer har förekommit (Heubl 1984).

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. http://www.artportalen.se [uttag 2015-02-07].

Ekstam, U. & Forshed, N. 1996. Äldre fodermarker. Naturvårdsverket förlag, Stockholm.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Heubl, G.R. 1984. Systematische Untersuchungen an mitteleuropäischen Polygala-Arten. Mitteilung aus der Botanischen Staatssammlung München 20: 205-428.

Lack, A.J. & Kay, Q.O.N. 1987. Genetic structure, gene flow and reproductive ecology in sand-dune populations of Polygala vulgaris. Journal of Ecology 75: 259-276.

Lid, J & Lid, D.T. 2005. Norsk flora. 7:e upplagan (red. R. Elven). Det Norske Samlaget, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Widgren 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Polygalaceae - jungfrulinsväxter 
  • Släkte
    Polygala - jungfrulinssläktet 
  • Art
    Polygala vulgaris - jungfrulin 
  • Underart
    Polygala vulgaris subsp. collina, (Rchb.) Borbás - backjungfrulin
    Synonymer
    Polygala vulgaris ssp. collina (Rchb.) Borbás
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Widgren 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.