Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  backnopping

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Entoloma atrocoeruleum
Backnopping Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska liten nopping med upp till 3 cm bred, grunt navlad, fnasig eller fint fjällig, mörkblå till blåsvart hatt. Kanten är ej strimmig eller genomskinlig. Skivor först rent vita, sedan rosa av sporerna. Skiveggen är fertil och saknar cheilocystider. Foten är ganska spenslig, upp till 6 cm hög och 3 mm tjock, blå till blågrå, slät, nästan blänkande, men med vitluddig fotbas. Backnoppingens blåa färger bleknar successivt och blir mer brunaktiga med åldern. Speciellt vid insamling brukar de blåa färgerna avta snabbt. Mest liknar den korpnopping, Entoloma corvinum, som också har blåsvart hatt och rent vita skivor, men denna har steril skivegg och cheilocystider. Andra liknande arter skiljer sig från backnoppingen genom följande karaktärer; blånopping, Entoloma chalybaeum var. chalybaeum, har blåaktiga skivor, variteten Entoloma chalybaeum var. lazulinum har strimmig hattkant, naggnopping, Entoloma serrulatum, har blåsvart, naggad skivegg och gråblå nopping, Entoloma mougeotii, har ljusare blågrå till blålila hatt och fot.
Utbredning
Länsvis förekomst för backnopping Observationer i  Sverige för backnopping
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Backnoppingen är sällsynt spridd över stora delar av landet, från Skåne till Västerbottens län. Arten har sannolikt gått tillbaka, trots att arealen restaurerade betesmarker i vissa regioner har ökat under senare tid. Förklaringen kan var att de restaurerade hagmarker inte sällan har långa avbrott i hävden och saknar en rik ängssvampfloran, samtidigt som avvecklingen av värdefulla betesmarker med lång hävdkontinuitet forsätter, särskilt i skogs- och mellanbygder. 75 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 750. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning. Backnoppingen är funnen i våra granländer Danmark, Norge och Finland. I Norge är backnoppingen rödlistad. I övriga Europa är den bl.a. funnen på Irland, i Storbritannien och Ryssland samt i Centaleuropas bergstrakter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare på ängsmark och naturbetesmark med höga kvaliteer. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsatt minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrad habitatkvalité. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (100-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (440-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Backnoppingen är en saprotrof och växer huvudsakligen på öppna, ogödslade och välhävdade ängs- och betesmarker, oftast på lokaler med lång hävdkontinuitet. Biotopen är vanligtvis mossrik med kort gräsvegetation, gärna på torrbackar, men ibland även på friskare mark. Backnoppingen verkar inte knuten till kalkrika marker. Arten växer vanligtvis tillsammans med flera andra krävande ängssvampar, t.ex. vaxskivlingar, jordtungor och fingersvampar samt andra arter ur släktet Entoloma. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer. Varje mycel kan bilda många fruktkroppar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Entolomataceae, Släkte Entoloma (rödlingar), Art Entoloma atrocoeruleum Noordel. - backnopping Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare på ängsmark och naturbetesmark med höga kvaliteer. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsatt minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrad habitatkvalité. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (100-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (440-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
En ganska liten nopping med upp till 3 cm bred, grunt navlad, fnasig eller fint fjällig, mörkblå till blåsvart hatt. Kanten är ej strimmig eller genomskinlig. Skivor först rent vita, sedan rosa av sporerna. Skiveggen är fertil och saknar cheilocystider. Foten är ganska spenslig, upp till 6 cm hög och 3 mm tjock, blå till blågrå, slät, nästan blänkande, men med vitluddig fotbas. Backnoppingens blåa färger bleknar successivt och blir mer brunaktiga med åldern. Speciellt vid insamling brukar de blåa färgerna avta snabbt. Mest liknar den korpnopping, Entoloma corvinum, som också har blåsvart hatt och rent vita skivor, men denna har steril skivegg och cheilocystider. Andra liknande arter skiljer sig från backnoppingen genom följande karaktärer; blånopping, Entoloma chalybaeum var. chalybaeum, har blåaktiga skivor, variteten Entoloma chalybaeum var. lazulinum har strimmig hattkant, naggnopping, Entoloma serrulatum, har blåsvart, naggad skivegg och gråblå nopping, Entoloma mougeotii, har ljusare blågrå till blålila hatt och fot.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för backnopping

Länsvis förekomst och status för backnopping baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för backnopping

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Backnoppingen är sällsynt spridd över stora delar av landet, från Skåne till Västerbottens län. Arten har sannolikt gått tillbaka, trots att arealen restaurerade betesmarker i vissa regioner har ökat under senare tid. Förklaringen kan var att de restaurerade hagmarker inte sällan har långa avbrott i hävden och saknar en rik ängssvampfloran, samtidigt som avvecklingen av värdefulla betesmarker med lång hävdkontinuitet forsätter, särskilt i skogs- och mellanbygder. 75 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 750. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning. Backnoppingen är funnen i våra granländer Danmark, Norge och Finland. I Norge är backnoppingen rödlistad. I övriga Europa är den bl.a. funnen på Irland, i Storbritannien och Ryssland samt i Centaleuropas bergstrakter.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma atrocoeruleumNoordel. - backnopping

Backnoppingen är en saprotrof och växer huvudsakligen på öppna, ogödslade och välhävdade ängs- och betesmarker, oftast på lokaler med lång hävdkontinuitet. Biotopen är vanligtvis mossrik med kort gräsvegetation, gärna på torrbackar, men ibland även på friskare mark. Backnoppingen verkar inte knuten till kalkrika marker. Arten växer vanligtvis tillsammans med flera andra krävande ängssvampar, t.ex. vaxskivlingar, jordtungor och fingersvampar samt andra arter ur släktet Entoloma. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer. Varje mycel kan bilda många fruktkroppar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Backnoppingen hotas huvudsakligen av igenväxning p.g.a. upphörd hävd samt tillförsel av gödning. I vissa fall missgynnas arten även om markerna hävdas. t.ex. vid tilläggsutfodring (stödutfodring) av djuren vår och höst eller då alltför många träd tillåts växer upp i hagmarken på bekostnad av de öppna ytorna. Backnoppingen klarar, inte, tillsammans med många andra ängssvampar, av att växa under träd i betesmarker. Vidare kan felaktig hävd påverka backnoppingen negativt, t.ex. vid sambete mellan näringsrika vallar och magra torrbackar, särskilt när det rör sig om tunga djur.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Den viktigaste åtgärden för tillfället att dokumentera intressanta ängssvampslokaler och informera mark- och djurägare samt andra aktörer t.ex. miljöstödshandläggare på Länsstyrelsen. De värdefullaste lokalerna bör skyddas som naturreservat, så att man för framtiden kan garantera fortsatt hävd som gynnar ängssvampar.
Utländska namn – DK: Sortblå rødblad

Dähncke, R.M. 1993. 1 200 Pilze in Farbfotos. AT Verlag, Aarau.

Krieglsteiner, G.J. 2003. Die Grosspilze Baden-Württembergs. Band 4. Verlag Eugen Ulmer GmbH & Co. Stuttgart.

Noordeloos, M.E. 1992. Entoloma. Fungi Europaei 5 – 760 s. Giovanna Biella, Saronno.

Vesterholt, J. & Brandt-Pedersen T. 1990. Rødblad-underslægten Leptonia (Blåhat) i Danmark og på Færøerne. Svampe 21: 14–33.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma atrocoeruleum, Noordel. - backnopping
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.