Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  backsilja

Organismgrupp Kärlväxter Peucedanum oreoselinum
Backsilja Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Backsilja är en flerårig, 4–8 dm hög ört. Stjälken är tät, trind, fint fårad, enkel eller sparsamt grenig och vanligen svagt rödbrun. Bladen är triangulära, 2–3 gånger pardelade och bladflikarna är korta och tätt hopträngda med snedvinklade skaft. Blommorna sitter i flock. Småflockarnas skaft är kala. Kronbladen är 1 mm långa och vita. Frukterna är 4–6 mm långa, plattade, bruna med gulaktiga huvudåsar och breda sidoåsar. Arten blommar i juli och augusti.
Utbredning
Länsvis förekomst för backsilja Observationer i  Sverige för backsilja
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Backsilja förekommer i östra och sydöstra Skåne, östra Blekinge (1 lokal) och på södra Öland (15-tal lokaler). I sydöstra Skåne kan den traktvis förekomma på ganska många ställen, men är i övrigt sällsynt. I övriga Norden finns den bara på Bornholm. Tidigare fanns den dock även på Mön i Danmark. Backsilja förekommer endast i Europa, främst i de centrala, östra och södra delarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
70-tal lokaler på Öland och i Blekinge och Skåne. Backsilja växer företrädesvis i ängsbackar och stäppartad torräng på kalkrika, gärna sydvända slänter. Backsilja är en utpräglad ljusväxt med liten konkurrenskraft, upphörande bete och igenväning är de främsta hoten. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2500-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 12104 km² och förekomstarean (AOO) till 188 (120-260) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iv,v)).
Ekologi
Backsilja växer företrädesvis i ängsbackar och stäppartad torräng på kalkrika, kreatursbetade, gärna sydvända slänter med mer finmaterial än i sandstäppens underlag. Den förekommer även ofta i skogsbryn i lätt betade områden. På Öland växer den i gräsbevuxna, glesa tallskogar samt i vägkanter. Arten ökar i igenväxningsfasen för att sedan minska. Backsilja växer ibland tillsammans med andra hotade arter.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Apiales (araliaordningen), Familj Apiaceae (flockblommiga), Släkte Peucedanum (siljor), Art Peucedanum oreoselinum (L.) Moench - backsilja Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation 70-tal lokaler på Öland och i Blekinge och Skåne. Backsilja växer företrädesvis i ängsbackar och stäppartad torräng på kalkrika, gärna sydvända slänter. Backsilja är en utpräglad ljusväxt med liten konkurrenskraft, upphörande bete och igenväning är de främsta hoten. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2500-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 12104 km² och förekomstarean (AOO) till 188 (120-260) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iv,v)).
Backsilja är en flerårig, 4–8 dm hög ört. Stjälken är tät, trind, fint fårad, enkel eller sparsamt grenig och vanligen svagt rödbrun. Bladen är triangulära, 2–3 gånger pardelade och bladflikarna är korta och tätt hopträngda med snedvinklade skaft. Blommorna sitter i flock. Småflockarnas skaft är kala. Kronbladen är 1 mm långa och vita. Frukterna är 4–6 mm långa, plattade, bruna med gulaktiga huvudåsar och breda sidoåsar. Arten blommar i juli och augusti.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för backsilja

Länsvis förekomst och status för backsilja baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för backsilja

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Backsilja förekommer i östra och sydöstra Skåne, östra Blekinge (1 lokal) och på södra Öland (15-tal lokaler). I sydöstra Skåne kan den traktvis förekomma på ganska många ställen, men är i övrigt sällsynt. I övriga Norden finns den bara på Bornholm. Tidigare fanns den dock även på Mön i Danmark. Backsilja förekommer endast i Europa, främst i de centrala, östra och södra delarna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Peucedanum - siljor 
  • Art
    Peucedanum oreoselinum(L.) Moench - backsilja

Backsilja växer företrädesvis i ängsbackar och stäppartad torräng på kalkrika, kreatursbetade, gärna sydvända slänter med mer finmaterial än i sandstäppens underlag. Den förekommer även ofta i skogsbryn i lätt betade områden. På Öland växer den i gräsbevuxna, glesa tallskogar samt i vägkanter. Arten ökar i igenväxningsfasen för att sedan minska. Backsilja växer ibland tillsammans med andra hotade arter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Buskmark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Backsilja är en utpräglad ljusväxt med liten konkurrenskraft. Upphörande bete och skogsplantering är därför de främsta hoten mot arten. Den kan till en början gynnas av upphört bete men går tillbaka vid kraftigare igenväxning. Gödsling av de relativt näringsfattiga betesmarker där den växer skulle också vara förödande. Även alltför starkt bete är negativt. För tidig vägkantsslåtter utgör ett hot på en del öländska lokaler.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Fortsatt betesdrift på naturliga gräsmarker med backsilja bör understödjas. De skogar på Öland där backsilja växer får inte bli alltför täta. Skogsplantering och gödsling på lokaler med backsilja bör undvikas. Arten bör övervakas av floraväktare.
Backsilja odlas sedan 1978 i Botaniska trädgården i Uppsala (Skånskt material). Utländska namn – NO: Bakkekjeks, DK: Bakke-Svovlrod.

Andersson, U.-B. 1997. Backsilja Peucedanum oreoselinum - aktuell status på Öland. Krutbrännaren 6 (2): 59.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Egholm, B. 1951. Umbelliferernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 47: 373–480.

Johansson, L. 1999. Rödlistade kärlväxter i Blekinge. Länsstyrelsen Blekinge län.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a rev. uppl. utgiven av Åke Lundqvist. Stockholm.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Peucedanum - siljor 
  • Art
    Peucedanum oreoselinum, (L.) Moench - backsilja
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.