Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  backvickermal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Xystophora carchariella
Backvickermal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Huvud och mellankropp är mörkt smutsbeige. Framvingen är smutsbeige, tätt översållad med mörkt gråbruna fjäll. Nära vingroten är framkanten mörkt brunaktig. Vid diskfältets utkant (ovanför bakhörnet) finns oftast en liten svartaktig fläck. Bakvingen är glänsande gråbrun med en svagt violett ton hos nykläckta individer. Vingspann 11-12 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för backvickermal Observationer i  Sverige för backvickermal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Norden är backvickermal endast känd från några få lokaler i östra Småland, där den första gången upptäcktes i Grytsjöns naturreservat, Bäckebo den 12 juni 1979. Den har därefter bara setts ytterligare en gång på denna lokal fram till 2010. Värdväxten har successivt gått tillbaka, varför det är en tidsfråga innan arten dör ut från lokalen. Den är också känd från Linjelund söder om Hornsö, där den har haft en fast population sedan upptäckten kring 1980. En tredje känd lokal ligger vid Valåkra i Högsby. I övrigt förekommer den på spridda lokaler i Mellaneuropa från Litauen till Sydfrankrike och Italien, men är också funnen i Ukraina och västra och norra Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Backvickermal är relativt nyupptäckt i landet (Småland, Bäckebo 1979). Senare upptäckt i Högsby. På båda dessa lokaler är arten försvunnen. Nu endast känd känd från en lokal i Ålem. Larven lever mellan sammanspunna blad av backvicker. Svagt skogsbete är positivt för arten liksom förmodligen småskalig avverkning som ger lämpliga gläntor. Antalet lokalområden i landet skattas till 7 (3-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 376 (76-430) km² och förekomstarean (AOO) till 28 (12-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Larven påträffas under juli-september mellan 2-3 hoplagda blad av backvicker Vicia cassubica. Möjligen kan den enligt utländska uppgifter också leva på andra arter av Vicia, men detta har inte konstaterats i Sverige. Fjärilen flyger på hyggen, i gles tallskog, skogsbryn och vägslänter, alltid i bestånd med backvicker.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backvicker
· backvicker
· kråkvicker
· kråkvicker
· ärtväxter
· ärtväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Xystophora, Art Xystophora carchariella (Zeller, 1839) - backvickermal Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Backvickermal är relativt nyupptäckt i landet (Småland, Bäckebo 1979). Senare upptäckt i Högsby. På båda dessa lokaler är arten försvunnen. Nu endast känd känd från en lokal i Ålem. Larven lever mellan sammanspunna blad av backvicker. Svagt skogsbete är positivt för arten liksom förmodligen småskalig avverkning som ger lämpliga gläntor. Antalet lokalområden i landet skattas till 7 (3-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 376 (76-430) km² och förekomstarean (AOO) till 28 (12-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Huvud och mellankropp är mörkt smutsbeige. Framvingen är smutsbeige, tätt översållad med mörkt gråbruna fjäll. Nära vingroten är framkanten mörkt brunaktig. Vid diskfältets utkant (ovanför bakhörnet) finns oftast en liten svartaktig fläck. Bakvingen är glänsande gråbrun med en svagt violett ton hos nykläckta individer. Vingspann 11-12 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för backvickermal

Länsvis förekomst och status för backvickermal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för backvickermal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Norden är backvickermal endast känd från några få lokaler i östra Småland, där den första gången upptäcktes i Grytsjöns naturreservat, Bäckebo den 12 juni 1979. Den har därefter bara setts ytterligare en gång på denna lokal fram till 2010. Värdväxten har successivt gått tillbaka, varför det är en tidsfråga innan arten dör ut från lokalen. Den är också känd från Linjelund söder om Hornsö, där den har haft en fast population sedan upptäckten kring 1980. En tredje känd lokal ligger vid Valåkra i Högsby. I övrigt förekommer den på spridda lokaler i Mellaneuropa från Litauen till Sydfrankrike och Italien, men är också funnen i Ukraina och västra och norra Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Xystophora  
  • Art
    Xystophora carchariella(Zeller, 1839) - backvickermal

Larven påträffas under juli-september mellan 2-3 hoplagda blad av backvicker Vicia cassubica. Möjligen kan den enligt utländska uppgifter också leva på andra arter av Vicia, men detta har inte konstaterats i Sverige. Fjärilen flyger på hyggen, i gles tallskog, skogsbryn och vägslänter, alltid i bestånd med backvicker.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Buskmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backvicker - Vicia cassubica (Har betydelse)
· kråkvicker - Vicia cracca (Har betydelse)
· ärtväxter - Fabaceae (Viktig)
Igenväxning leder till en oönskad succession för arten med skuggande träd, gräs och mossa som slår ut backvicker. Exploatering av marker med värdväxten kan vara gynnsam om den sker invid bestånden eftersom växten gärna etablerar sig på störd mark.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Gynna backvickern genom utglesning av tallskog i sydsluttningar. Avstå från användning av herbicider i vägslänter. Skydda smärre betesmarker med värdväxten från igenväxning och skogsplantering.

Elsner, G. m.fl., 1999. Die Palpenmotten Mitteleuropas (Lepidoptera, Gelechiidae). Bratislava. 208 s.

Sattler, K. 1962. Die Gattung Xystophora Heinemann, 1876. Deutsche Ent. Zeitschrift, Neue Folge 9: 328 samt fig. 4 och 8.

Svensson, I. 1981. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1980. Ent. Tidskr. 102: 86-87.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1994. Rev. Bengt Å. Bengtsson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Xystophora  
  • Art
    Xystophora carchariella, (Zeller, 1839) - backvickermal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1994. Rev. Bengt Å. Bengtsson 2011.