Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  berberisfältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Pareulype berberata
Berberisfältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Berberisfältmätare är en normalstor fältmätare. Den är vackert tecknad om än i en diskret färgskala. Arten är karakteristisk i utseendet och kan knappast förväxlas med andra arter i norra Europa. Framvingens grundfärg är ljust grå med brunaktiga skuggor i rotfältet, mellanfältet och i kantfältet. Rotlinje och inre mellanfältslinje är dubbla, svarta med mörkbrun utfyllning mellan dessa linjer. Den yttre mellanfältslinjen är svartbrun. I mellanfältet finns en tunnare brun tvärlinje och vid framvingespetsen finns ett svart tvärstreck. Bakvingen är vitgrå till gråbrun med svaga mörkare tvärlinjer. Antennerna är enkla hos båda könen. De båda generationernas fjärilar skiljer sig inte mycket åt, men andra generationen har ofta en ljusare eller blekare teckning, medan första generationen ofta är mer kontrastrikt tecknad. En viss förväxlingsrisk föreligger med den större och betydligt mer utbredda berberistofsmätaren, Rheumaptera cervinalis, som ofta förekommer på samma lokaler och flyger i stort sett samtidigt med den första generationen. Vingspann 23-27 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för berberisfältmätare Observationer i  Sverige för berberisfältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige påträffades berberisfältmätare första gången i Blekinge i trakten av Karlshamn 1949 och har därefter konstaterats förekomma på några isolerade lokaler inom ett begränsat område i västra Blekinge från Asarum strax norr om Karlshamn, i Karlshamn, på öarna Ekö, Hallö och Stärnö utanför Karlshamn samt på de sydöstra kustnära delarna av Listerlandet, från Listerhuvud till Nogersund. På öarna har arten enbart påträffats sparsamt, framförallt under slutet av 1960-talet och under 1970-talet och aktuell status under senare år är okänd. Artens habitat där bestod av enstaka berberisbuskar som växte i gles lövskog mellan varma berghällar. Det kan befaras att lokalerna där är stadda i igenväxning med risk för att fjärilen kan försvinna. Enstaka individer har också påträffats på Öland under 2000-talet. Det första fyndet betraktades till en början som tillfälligt, men i och med att arten påträffades både 2002 och 2006 i Gårdby tydde detta på en etablering. Förutsättningar för mer varaktig etablering finns på flera håll i randområdena till Mittlandsskogen, men detta har för Ölands del ännu inte infriats. Första fyndet på Gotland gjordes sommaren 2007 på Sudret. Då den redan detta år påträffades med fyra individer och 2008-2010 med sammanlagt 20 individer stod det snabbt klart att den redan var etablerad. Under 2011 påträffades båda generationens fjärilar. I Norden förekommer berberisfältmätare förutom i sydöstligaste Sverige endast i de sydöstra delarna av Danmark. Där förekommer berberisfältmätare enbart på Møn inom ett begränsat område. Utöver detta har det gjorts några enstaka fynd i de sydöstra delarna av landet, vilka inte indikerar ytterligare fasta förekomster. Arten har inte påträffats i Finland eller i Estland. Däremot föreligger fynd från Lettland, varav flera är hundra år eller äldre. Under senare år har ett par små förekomster påträffats där. I Litauen förekommer den lokalt på spridda platser över landet. Arten är i Tyskland utbredd i alla delstater, men är överallt lokal. I Polen har den efter 1960 inte påträffats i landets norra provinser närmast Östersjökusten. I England är arten känd sedan mitten av 1800-talet och har tidigare varit utbredd åtminstone i landets sydligare delar, men sedan 1990-talet är den bara känd från tre isolerade och mycket små förekomster. Här har bevarandeåtgärder vidtagits under en följd av år för att säkerställa artens fortlevnad. Världsutbredningen sträcker sig från Iberiska halvön genom Medelhavsområdet till Balkan och Turkiet, norrut genom Mellaneuropa till Östersjön och vidare österut genom de södra delarna av europeiska Ryssland, Ukraina, Kazakstan och Sibirien till Primorye-distriktet i Fjärran Östern. Arten är åtminstone i norra Europa överallt utomordentligt lokal i sina förekomster och är strikt knuten till värdväxten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Berberisfältmätare var under lång tid (sedan 1949) endast känd från några enstaka lokaler inom ett mycket litet område på Listerlandet i västra Blekinge, men tycks vara utgången från de lokaler vid Asarum där arten först upptäcktes. Sedan 2000-talet verkar arten ha etablerat sig även på Öland och Gotland och längre österut i Blekinge. På grund av lokalernas ringa storlek kan redan små ingrepp och bortröjning av värdväxten berberis (Berberis vulgaris) få förödande konsekvenser. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-19). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (6300-63000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (28-76) km². Populationen är ökande. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Berberisfältmätare är värmeälskande och tycks för att kunna uppehålla livskraftiga populationer vara helt beroende av ett något större antal buskar av värdväxten berberis, Berberis vulgaris, i helt soliga och någorlunda vindskyddade lägen. I England uppges arten åtminstone till en viss del även kunna leva på trädgårdsbuskar av andra berberisarter som exempelvis B. turcomanica och dess förekomst i Asarum var sannolikt knuten till trädgårdsodlade berberisformer. Fjärilen uppträder i Sverige i två generationer per år, den första från slutet av maj till mitten av juni eller midsommar och den andra från slutet av juli eller början av augusti till slutet av augusti och ibland in i september. Den första generationen är i Sverige oftast något talrikare. Fjärilen är aktiv endast under natten och börjar flyga efter mörkrets inbrott. Den lockas relativt svagt till UV-ljus. Den bästa metoden att finna fjärilen är att söka efter flygande individer med hjälp av en starkare pannlampa. Fjärilen har en ganska långsam fladdrande flykt. Vilande fjärilar kan också hittas sittande på buskar av värdväxten. Fjärilar kan ibland också ruskas fram ur buskarna under dagen. Arten påträffas enbart i sina habitat och det är känt att den kunnat upprätthålla livskraftiga populationer under en lång följd av år också på begränsade lokaler med värdväxtbuskar under förutsättning att dessa inte skuggas ut av uppväxande trädvegetation. Honan lägger äggen enstaka direkt på bladen av berberis och larverna lever av dessa hela sin utvecklingstid från mitten eller slutet av juni till ungefär mitten eller andra halvan av juli och igen från slutet av augusti och långt in i september. De uppehåller sig huvudsakligen i de yttre delarna av kvistarna. Larverna sitter i vila på de gråaktiga kvistarna och är då utomordentligt väl kamouflerade med sin gråsvartbruna grundfärg med en oregelbunden sidolinje bestående av smutsvita- eller ljust rosafärgade fläckar. Kamoufleringen förstärks av larvens något knöliga utseende och frågetecken-liknande viloställning. Larverna kan slaghåvas fram ur buskarna. Som fullväxt är den 20-22 mm lång och ganska kraftig. Larverna påträffas enbart på den solexponerade sidan av buskarna. Inga parasitoider är kända eller har kläckts ur insamlade larver i Sverige. Förpuppningen sker på markytan bland torra löv eller annan förna. Övervintringen sker som puppa.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· berberis
· berberis
· berberisar
· berberisar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Pareulype, Art Pareulype berberata (Denis & Schiffermüller, 1775) - berberisfältmätare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Berberisfältmätare var under lång tid (sedan 1949) endast känd från några enstaka lokaler inom ett mycket litet område på Listerlandet i västra Blekinge, men tycks vara utgången från de lokaler vid Asarum där arten först upptäcktes. Sedan 2000-talet verkar arten ha etablerat sig även på Öland och Gotland och längre österut i Blekinge. På grund av lokalernas ringa storlek kan redan små ingrepp och bortröjning av värdväxten berberis (Berberis vulgaris) få förödande konsekvenser. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-19). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (6300-63000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (28-76) km². Populationen är ökande. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Berberisfältmätare är en normalstor fältmätare. Den är vackert tecknad om än i en diskret färgskala. Arten är karakteristisk i utseendet och kan knappast förväxlas med andra arter i norra Europa. Framvingens grundfärg är ljust grå med brunaktiga skuggor i rotfältet, mellanfältet och i kantfältet. Rotlinje och inre mellanfältslinje är dubbla, svarta med mörkbrun utfyllning mellan dessa linjer. Den yttre mellanfältslinjen är svartbrun. I mellanfältet finns en tunnare brun tvärlinje och vid framvingespetsen finns ett svart tvärstreck. Bakvingen är vitgrå till gråbrun med svaga mörkare tvärlinjer. Antennerna är enkla hos båda könen. De båda generationernas fjärilar skiljer sig inte mycket åt, men andra generationen har ofta en ljusare eller blekare teckning, medan första generationen ofta är mer kontrastrikt tecknad. En viss förväxlingsrisk föreligger med den större och betydligt mer utbredda berberistofsmätaren, Rheumaptera cervinalis, som ofta förekommer på samma lokaler och flyger i stort sett samtidigt med den första generationen. Vingspann 23-27 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för berberisfältmätare

Länsvis förekomst och status för berberisfältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för berberisfältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige påträffades berberisfältmätare första gången i Blekinge i trakten av Karlshamn 1949 och har därefter konstaterats förekomma på några isolerade lokaler inom ett begränsat område i västra Blekinge från Asarum strax norr om Karlshamn, i Karlshamn, på öarna Ekö, Hallö och Stärnö utanför Karlshamn samt på de sydöstra kustnära delarna av Listerlandet, från Listerhuvud till Nogersund. På öarna har arten enbart påträffats sparsamt, framförallt under slutet av 1960-talet och under 1970-talet och aktuell status under senare år är okänd. Artens habitat där bestod av enstaka berberisbuskar som växte i gles lövskog mellan varma berghällar. Det kan befaras att lokalerna där är stadda i igenväxning med risk för att fjärilen kan försvinna. Enstaka individer har också påträffats på Öland under 2000-talet. Det första fyndet betraktades till en början som tillfälligt, men i och med att arten påträffades både 2002 och 2006 i Gårdby tydde detta på en etablering. Förutsättningar för mer varaktig etablering finns på flera håll i randområdena till Mittlandsskogen, men detta har för Ölands del ännu inte infriats. Första fyndet på Gotland gjordes sommaren 2007 på Sudret. Då den redan detta år påträffades med fyra individer och 2008-2010 med sammanlagt 20 individer stod det snabbt klart att den redan var etablerad. Under 2011 påträffades båda generationens fjärilar. I Norden förekommer berberisfältmätare förutom i sydöstligaste Sverige endast i de sydöstra delarna av Danmark. Där förekommer berberisfältmätare enbart på Møn inom ett begränsat område. Utöver detta har det gjorts några enstaka fynd i de sydöstra delarna av landet, vilka inte indikerar ytterligare fasta förekomster. Arten har inte påträffats i Finland eller i Estland. Däremot föreligger fynd från Lettland, varav flera är hundra år eller äldre. Under senare år har ett par små förekomster påträffats där. I Litauen förekommer den lokalt på spridda platser över landet. Arten är i Tyskland utbredd i alla delstater, men är överallt lokal. I Polen har den efter 1960 inte påträffats i landets norra provinser närmast Östersjökusten. I England är arten känd sedan mitten av 1800-talet och har tidigare varit utbredd åtminstone i landets sydligare delar, men sedan 1990-talet är den bara känd från tre isolerade och mycket små förekomster. Här har bevarandeåtgärder vidtagits under en följd av år för att säkerställa artens fortlevnad. Världsutbredningen sträcker sig från Iberiska halvön genom Medelhavsområdet till Balkan och Turkiet, norrut genom Mellaneuropa till Östersjön och vidare österut genom de södra delarna av europeiska Ryssland, Ukraina, Kazakstan och Sibirien till Primorye-distriktet i Fjärran Östern. Arten är åtminstone i norra Europa överallt utomordentligt lokal i sina förekomster och är strikt knuten till värdväxten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Rheumapterini  
  • Släkte
    Pareulype  
  • Art
    Pareulype berberata(Denis & Schiffermüller, 1775) - berberisfältmätare

Berberisfältmätare är värmeälskande och tycks för att kunna uppehålla livskraftiga populationer vara helt beroende av ett något större antal buskar av värdväxten berberis, Berberis vulgaris, i helt soliga och någorlunda vindskyddade lägen. I England uppges arten åtminstone till en viss del även kunna leva på trädgårdsbuskar av andra berberisarter som exempelvis B. turcomanica och dess förekomst i Asarum var sannolikt knuten till trädgårdsodlade berberisformer. Fjärilen uppträder i Sverige i två generationer per år, den första från slutet av maj till mitten av juni eller midsommar och den andra från slutet av juli eller början av augusti till slutet av augusti och ibland in i september. Den första generationen är i Sverige oftast något talrikare. Fjärilen är aktiv endast under natten och börjar flyga efter mörkrets inbrott. Den lockas relativt svagt till UV-ljus. Den bästa metoden att finna fjärilen är att söka efter flygande individer med hjälp av en starkare pannlampa. Fjärilen har en ganska långsam fladdrande flykt. Vilande fjärilar kan också hittas sittande på buskar av värdväxten. Fjärilar kan ibland också ruskas fram ur buskarna under dagen. Arten påträffas enbart i sina habitat och det är känt att den kunnat upprätthålla livskraftiga populationer under en lång följd av år också på begränsade lokaler med värdväxtbuskar under förutsättning att dessa inte skuggas ut av uppväxande trädvegetation. Honan lägger äggen enstaka direkt på bladen av berberis och larverna lever av dessa hela sin utvecklingstid från mitten eller slutet av juni till ungefär mitten eller andra halvan av juli och igen från slutet av augusti och långt in i september. De uppehåller sig huvudsakligen i de yttre delarna av kvistarna. Larverna sitter i vila på de gråaktiga kvistarna och är då utomordentligt väl kamouflerade med sin gråsvartbruna grundfärg med en oregelbunden sidolinje bestående av smutsvita- eller ljust rosafärgade fläckar. Kamoufleringen förstärks av larvens något knöliga utseende och frågetecken-liknande viloställning. Larverna kan slaghåvas fram ur buskarna. Som fullväxt är den 20-22 mm lång och ganska kraftig. Larverna påträffas enbart på den solexponerade sidan av buskarna. Inga parasitoider är kända eller har kläckts ur insamlade larver i Sverige. Förpuppningen sker på markytan bland torra löv eller annan förna. Övervintringen sker som puppa.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· berberis - Berberis vulgaris (Viktig)
· berberisar - Berberis (Viktig)
Arten hotas med stor sannolikhet av att berberisbuskarna skuggas av högre vegetation t.ex. enbuskar eller träd. Det har på en lokal i Blekinge under 1980-talet konstaterats att fårbete, som påbörjades som en medveten naturvårdssatsning, utgjorde ett allvarligt hot mot arten genom att i stort sett alla kvistar och blad på nåbar höjd äts av djuren. Detta ledde till att berberisfältmätaren på denna lokal försvann efter endast några få år och arten har inte kunnat återkolonisera området då hävden genom fårbete ännu upprätthålls. I England har observationer gjorts som indikerar att arten inte heller tycks klara gräsklippning intill buskarna. Eftersom berberisbuskar är mellanvärd för den åtminstone tidigare fruktade veterostsvampen, Puccinia graminis, hotas dess förekomster av buskröjning. Då myndigheter tidigare påbjöd utrotning av berberis har detta sannolikt i hög utsträckning minskat fjärilens förekomster i Nordvästeuropa och dess förutsättningar att återkolonisera habitat.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Artens kända livsmiljöer på Listerlandet och i Blekinge skärgård måste säkerställas genom att de hålls öppna så att berberisförekomsterna tillåts växa så solexponerat som möjligt. De kända habitaten på Listerlandet behöver omedelbart öppnas genom att uppväxande barr- och lövträd gallras bort så att berberisbuskarna här bibehåller sina väl solexponerade lägen. Sådana gallringsåtgärder måste upprepas med viss regelbundenhet. Möjligen behöver lokalernas vindskydd genom omkringliggande skog bibehållas dock utan att detta får medföra att habitatet beskuggas. På ölokalerna med förekomster av fjärilen rekommenderas röjning av enbuskar, rosbuskar och all slags trädvegetation i närheten av berberisförekomster med jämna tidsintervaller liksom på övriga bättre berberisförekomster i nordöstra Skåne och de kustnära delarna av Blekinge. Bränning som röjmetod skall definitivt undvikas oavsett årstid. Bete måste bedrivas i extensiv grad och fårbete helt undvikas. Alla röjningar och andra åtgärder som kan påverka habitaten bör definitivt ske under överinseende av sakkunnig expertis för att säkerställa en lagom nivå av vindskydd och variation inom varje givet habitat. För att säkerställa artens förekomster i landet på längre sikt erfordras förmodligen ett nätverk av lämpliga habitat (även sådana där arten idag saknas). Det är önskvärt att sådana åtgärder successivt genomförs för att öka den totala populationen. Kunskapen om artens nuvarande status i öförekomsterna utanför Karlshamn är i nuläget klart bristfällig, varför inventeringsinsatser för att närmare klargöra denna och behoven av åtgärder är mycket angelägna. Artens etableringsförsök på Öland och kanske mer vällyckat på Gotland bör följas noga. Ännu är risken stor att den senare populationen drabbas av en inavelsdepression om inflygning av ytterligare individer upphör. Möjligen finns oupptäckta förekomster på andra delar av Öland och Gotland.
Ingvar Svensson och Christer Bergendorff har inför författandet av faktabladet bidragit med värdefulla upplysningar om artens förekomster i Blekingeskärgården och i Asarum utanför Karlshamn.

Buszko, J. & Nowacki, J. 2000. The Lepidoptera of Poland. A Distributional Checklist. Polish Entomological Monographs 1. Poznan & Torun (Polskie Towarzystwo Entomologiczne).

Forster, W. & Wohlfahrt, T.A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Spanner (Geometridae). Stuttgart (Franckh´sche Verlagshandlung).

Gaedike, R. & Heinicke, W. (Ed.). 1999. Verzeichnis der Schmetterlinge Deutschlands (Entomofauna Germanica 3). Ent. Nachr. Ber. (Dresden) Beiheft 5: 1-216.

Hoffmeyer, S. 1960. De danske målere. Ed. 2 [1966]. Aarhus (Universitetsforlaget i Aarhus).

Horke, A. 1950. Cidaria berberata Schiff. i Sverige. Ent. Tidskr. 71: 88-89.

Ivinskis, P. 1993. Check-List of Lithuanian Lepidoptera (Lietuvos Drugiu Sarasas). Vilnius (Ekologijos Institutas). Luig, J. & Kesküla, T. 1995. Catalogus Lepidopterorum Estoniae. Tartu (Tartu Ülikooli Kirjastuse trükikoda). [In Estonian and English]

Lindeborg, M. 2008. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2007. Ent. Tidskr. 129: 43-52.

Lindeborg, M. 2009. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2008. Ent. Tidskr. 130: 11-20.

Palmqvist, G. 2010. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2009. Ent. Tidskr. 131: 5-14.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Palmqvist, G. 2012. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2011. Ent. Tidskr. 133: 41-53.

Porter, J. 1997. The Colour Identification Guide to Caterpillars of the British Isles (Macrolepidoptera). Harmondsworth (Viking), xii.

Ryrholm, N. 1994. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1993. Ent. Tidskr. 115(1-2): 37-44.

Savenkov, N., Šulcs, I., Kerppola, S. & Huldén, L. 1996. Checklist of Latvian Lepidoptera - Latvijas Taurinu Katalogs. Baptria 21(3a): 1-71.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Håndbog over de danske og fennoskandiske arter af Drepanidae og Geometridae (Lepidoptera). København & Svendborg (Fauna Bøger & Apollo Bøger).

Svensson, I. 1957. De senaste tio årens nytillskott av svenska storfjärilar (Lep.). Opusc. ent. 12(2-3): 143-160.

Šulcs, A. 1968. Neue und wenig bekannte Arten der Lepidopteren-Fauna Lettlands, 4. Mitteilung. Ann. Ent. Fenn. 34: 14-30.

Šulcs, A. & Šulcs, I. 1983. Neue und wenig bekannte Arten der Lepidopteren-Fauna Lettlands, 9. Mitteilung. Notulae Entomol. 63: 37-48.

Varis, V., Ahola, M., Albrecht, A., Jalava, I., Kaila, L., Kerppola, S. & Kullberg, J. 1995. Checklist of Finnish Lepidoptera (Suomen perhosten luettelo). Sahlbergia 2: 1-80.

Viidalepp, J. 1996. Checklist of the Geometridae (Lepidoptera) of the former U.S.S.R. Stenstrup (Apollo Books).

Viidalepp, J. 1995. Eesti Suurliblikate Nimestik. [Catalogus Macrolepidopterorum Estoniae]. Tallinn-Tartu (Teaduste Akadeemia Kirjastus). [In Estonian with English summary].

Waring, P. 1989. Conserving the Berberry carpet Moth in Suffolk. Trans. Suffolk Naturalists´s Soc. 25: 37-41.

Waring, P. 1991. Barberry Carpet Moth, Pareulype berberata D. & S.: The discovery of a second breeding colony in Britain and other recent records. Entomologist´s Rec. J.Var. 103: 287-292.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005, 2008 & 2012. © ArtDatabanken, SLU, 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Rheumapterini  
  • Släkte
    Pareulype  
  • Art
    Pareulype berberata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - berberisfältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005, 2008 & 2012. © ArtDatabanken, SLU, 2008.