Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  berglansmossa

Organismgrupp Mossor Didymodon icmadophilus
Berglansmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 2 cm höga, mörkt brunaktigt gröna till helt bruna tuvor. Bladen är styva, från äggrund bas hastigt och långt tillspetsade, 6-8 gånger så långa som breda. Bladkanterna är tillbakaböjda i nedre halvan av bladet. Nerven är kraftig (50-80 µm bred) och jämnbred samt långt utlöpande (utstickande upp till en fjärdedel av bladlängden). Cellerna på nervens översida är korta. Cellerna i bladskivans övre del är tjockväggiga, oregelbundet triangulära eller runda (ca 10 µm breda), mot bladets kanter kvadratiska och på ömse sidor av bladnervens bas kort rektangulära. Bladcellerna är antingen släta eller har små, låga, c-formiga papiller. Arten är skildkönad och kapslar är extremt sällsynta. Kapseln är avlång, upprätt och fästad på ett ca 1 cm långt kapselskaft. Peristomets tänder är 0,5-0,7 mm långa och spiralvridna ett halvt varv. Sporerna är 10-13 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Berglansmossa kan likna spetslansmossa Didymodon acutus, men den senare har inte lika utlöpande nerv och den växer torrt.
Utbredning
Länsvis förekomst för berglansmossa Observationer i  Sverige för berglansmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är en arktisk och alpin art som i Sverige även finns på några låglandslokaler. Den är mycket sällsynt i Sverige men vanligare i Norge och på Island. I Finland är den sällsynt, liksom på Fär-öarna. Den är felaktigt uppgiven för Svalbard. Utbredningen i övriga Europa omfattar norra Ryssland, Skottland och Alperna. Utanför Europa är den känd från Kaukasus, Iran, Irak, Sibirien, Kamtjatka, Himalaya, Nordamerika och Grönland. Arten är rödlistad i flera länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Växer på klippor och block i och vid älvar, större åar samt vid vattenfall. Flest lokaler i fjällen. Taxonomiskt omtvistad art. Mycket av det som tidigare gick under namnet D. acutus har på senare år ombestämts till D. icmadophilus. Med så bristfälliga kunskaper går det inte att bedöma artens exakta status. Båda arterna är dock sällsynta och förekommer i hotade miljöer. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Berglansmossa förekommer på fuktiga, kalkhaltiga klippor och block i och vid älvar, större åar samt vid vattenfall. På lokalerna i Abisko växer den på periodiskt översvämmade stenar och hällar som täcks med ett lager sand och slam. På en av lokalerna växer den tillsammans med masknicka Anomobryum julaceum, polarbäckmossa Hygrohypnum polare, storkornsnicka Pohlia filum och luddnicka P. proligera. På en lokal i Västergötland hittades den tillsammans med forsmossa Cinclidotus fontinaloides, bäcknäbbmossa Platyhypnidium riparioides och en blommossa Schistidium sp.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Didymodon (lansmossor), Art Didymodon icmadophilus (Schimp. ex Müll. Hal.) K.Saito - berglansmossa Synonymer Barbula icmadophila, Didymodon icmadophilus (C. Müll.) K. Saito

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Växer på klippor och block i och vid älvar, större åar samt vid vattenfall. Flest lokaler i fjällen. Taxonomiskt omtvistad art. Mycket av det som tidigare gick under namnet D. acutus har på senare år ombestämts till D. icmadophilus. Med så bristfälliga kunskaper går det inte att bedöma artens exakta status. Båda arterna är dock sällsynta och förekommer i hotade miljöer. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Arten bildar upp till 2 cm höga, mörkt brunaktigt gröna till helt bruna tuvor. Bladen är styva, från äggrund bas hastigt och långt tillspetsade, 6-8 gånger så långa som breda. Bladkanterna är tillbakaböjda i nedre halvan av bladet. Nerven är kraftig (50-80 µm bred) och jämnbred samt långt utlöpande (utstickande upp till en fjärdedel av bladlängden). Cellerna på nervens översida är korta. Cellerna i bladskivans övre del är tjockväggiga, oregelbundet triangulära eller runda (ca 10 µm breda), mot bladets kanter kvadratiska och på ömse sidor av bladnervens bas kort rektangulära. Bladcellerna är antingen släta eller har små, låga, c-formiga papiller. Arten är skildkönad och kapslar är extremt sällsynta. Kapseln är avlång, upprätt och fästad på ett ca 1 cm långt kapselskaft. Peristomets tänder är 0,5-0,7 mm långa och spiralvridna ett halvt varv. Sporerna är 10-13 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Berglansmossa kan likna spetslansmossa Didymodon acutus, men den senare har inte lika utlöpande nerv och den växer torrt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för berglansmossa

Länsvis förekomst och status för berglansmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för berglansmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är en arktisk och alpin art som i Sverige även finns på några låglandslokaler. Den är mycket sällsynt i Sverige men vanligare i Norge och på Island. I Finland är den sällsynt, liksom på Fär-öarna. Den är felaktigt uppgiven för Svalbard. Utbredningen i övriga Europa omfattar norra Ryssland, Skottland och Alperna. Utanför Europa är den känd från Kaukasus, Iran, Irak, Sibirien, Kamtjatka, Himalaya, Nordamerika och Grönland. Arten är rödlistad i flera länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon icmadophilus(Schimp. ex Müll. Hal.) K.Saito - berglansmossa
    Synonymer
    Barbula icmadophila
    Didymodon icmadophilus (C. Müll.) K. Saito

Berglansmossa förekommer på fuktiga, kalkhaltiga klippor och block i och vid älvar, större åar samt vid vattenfall. På lokalerna i Abisko växer den på periodiskt översvämmade stenar och hällar som täcks med ett lager sand och slam. På en av lokalerna växer den tillsammans med masknicka Anomobryum julaceum, polarbäckmossa Hygrohypnum polare, storkornsnicka Pohlia filum och luddnicka P. proligera. På en lokal i Västergötland hittades den tillsammans med forsmossa Cinclidotus fontinaloides, bäcknäbbmossa Platyhypnidium riparioides och en blommossa Schistidium sp.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Av de nordliga lokalerna ligger två inom Abisko nationalpark samt en norr om Torneträsk. Dessa områden påverkas främst av exploatering och slitage orsakat av friluftsliv. Det är möjligt att detta är orsaken till att mossan inte gått att återfinna på lokalen som funnits vid Abiskojokkens utlopp i Torneträsk. Vattenregleringar är ett annat hot mot denna mossa. På den återbesökta lokalen i Västergötland kan föroreningar och eutrofiering av vattendraget ha bidragit till att arten minskat.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Samtliga lokaler bör återbesökas. Vattenståndsfluktuationerna bör säkras i vattendragen och kantzoner bör lämnas orörda utmed stränder där arten förekommer. Därtill måste utsläppen av föroreningar minskas på aktuella lokaler.
Utländska namn - NO: Hårkurlemose, IS: Broddhnubbi.

Etymologi: icmadophilus = fuktälskande; ikmad-os genitiv av ikmas (gr.) = fuktighet, fukt, väta; philos (gr.) = kär av philein (gr.) = älska.
Uttal: [Didýmodon ikmadófilus

]key facts Slender Beard-moss. Shoots to 2 cm high, forming dark brownish-green to brown tufts. Leaves stiff, 6-8 times longer than wide, ovate at base and then abruptly tapering to a slender, elongate apex. Leaf margin recurved in basal half. Laminal cells smooth or covered with small, low, c-shaped papillae. Capsules exceedingly rare; elongate, erect. Peristome teeth 0.5-0.7 mm, spirally coiled (180º). Seta c. 1 cm. Spores 10-13 µm. - Found on moist, calcareous rocks and boulders in or near rivers and waterfalls. At the Abisko sites it grows on periodically flushed flatrocks and boulders covered by a layer of sand and mud.

Hallingbäck, T. 2008. Didymodon icmadophilus berglansmossa s. 100. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Mårtensson, O. 1956. Bryophytes of the Torneträsk area, Northern Swedish Lappland. II. Musci. K. Sv. Vetenskapsakad. Avh. Naturskydd. 14.

Nyholm, E. 1989. Illustrated flora of Nordic mosses. Fasc. 2. Nordisk Bryologisk Förening, Köpenhamn och Lund.

Persson, H. 1945. Barbula icmadophila Schimp. funnen i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 39: 122-125.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1996. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon icmadophilus, (Schimp. ex Müll. Hal.) K.Saito - berglansmossa
    Synonymer
    Barbula icmadophila
    Didymodon icmadophilus (C. Müll.) K. Saito
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1996. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad 2010.