Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bergviol

Organismgrupp Kärlväxter Viola collina
Bergviol Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bergviol är en av våra mest tidigblommande violer, blomningen börjar i slutet av april och sträcker sig en bit in i maj. De ljusvioletta, väldoftande blommorna är kortskaftade och utgår från jordstammen. Blomningen börjar innan bladen utvecklas. Bladutvecklingen börjar i mitten av maj och under sommaren syns plantorna på håll som stora, bladrika ruggar. Bladen är hjärtlika, stora, mjukhåriga (liksom hela växten inklusive kapslarna) och ljusgröna, och de förblir gröna långt in på hösten. Bergviol liknar närmast buskviol V. hirta, en sydligare art som också är storbladig. Denna har dock mörkvioletta blommor. Bergviol känns dessutom igen på de stora, tandade stiplerna som är utvecklade under våren samt på att samtliga blad har en smal inskärning vid bladskaftet. Hos buskviol är bladbasen ofta tvär. Den tidiga blomningen medför att pollineringen (som utförs av övervintrande humledrottningar och olika flugor) och därigenom frösättningen varierar starkt mellan olika år. Under sommaren bildas dock frö genom självpollination i blommor som inte öppnar sig; produktionen av sådana frön är vanligen riklig.
Utbredning
Länsvis förekomst för bergviol Observationer i  Sverige för bergviol
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Bergviol förekommer i Medelpad på ett femtiotal lokaler i kustbygden och några spridda lokaler i Indalsälvens och Ljusnans dalgångar. Dessutom finns den på en lokal i södra Ångermanland samt på en lokal i Hälsingland (Grängsjöberget). Utanför detta huvudutbredningsområde är den dessutom känd från (6 aktuella lokaler) i ett mindre område i Dalarna (Svärdsjötrakten). I Norge har arten en vidsträckt utbredning i den sydöstra delen samt runt Trondheimsfjorden. I Finland är den endast känd från ett par lokaler. Bergviolen är en sydöstlig art vars utbredning sträcker sig från Mellaneuropa genom Asien till Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst i Medelpad, samt på ett fåtal lokaler i Dalarna och Hälsingland. Bergviol växer på solvarma platser i kustbygderna och utmed älvdalarna, främst på torra backar och i lövskogsdominerande brynvegetation. Arten är ljusberoende. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11000 (9000-13000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (100-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Bergviol växer på solvarma ståndorter i Medelpads kustbygd och utmed älvdalarna, främst på torra backar och i lövskogsdominerad brynvegetation runt den odlade (nu ofta bebyggda) marken. Här liksom i övriga landskap förekommer den dessutom i solexponerade bergssluttningar och helst i lövträdsdominerade partier (inte sällan s k ädla lövträd).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malpighiales (malpigiaordningen), Familj Violaceae (violväxter), Släkte Viola (violer), Art Viola collina Besser - bergviol Synonymer sundsvallsviol

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst i Medelpad, samt på ett fåtal lokaler i Dalarna och Hälsingland. Bergviol växer på solvarma platser i kustbygderna och utmed älvdalarna, främst på torra backar och i lövskogsdominerande brynvegetation. Arten är ljusberoende. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11000 (9000-13000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (100-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Bergviol är en av våra mest tidigblommande violer, blomningen börjar i slutet av april och sträcker sig en bit in i maj. De ljusvioletta, väldoftande blommorna är kortskaftade och utgår från jordstammen. Blomningen börjar innan bladen utvecklas. Bladutvecklingen börjar i mitten av maj och under sommaren syns plantorna på håll som stora, bladrika ruggar. Bladen är hjärtlika, stora, mjukhåriga (liksom hela växten inklusive kapslarna) och ljusgröna, och de förblir gröna långt in på hösten. Bergviol liknar närmast buskviol V. hirta, en sydligare art som också är storbladig. Denna har dock mörkvioletta blommor. Bergviol känns dessutom igen på de stora, tandade stiplerna som är utvecklade under våren samt på att samtliga blad har en smal inskärning vid bladskaftet. Hos buskviol är bladbasen ofta tvär. Den tidiga blomningen medför att pollineringen (som utförs av övervintrande humledrottningar och olika flugor) och därigenom frösättningen varierar starkt mellan olika år. Under sommaren bildas dock frö genom självpollination i blommor som inte öppnar sig; produktionen av sådana frön är vanligen riklig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bergviol

Länsvis förekomst och status för bergviol baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bergviol

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Bergviol förekommer i Medelpad på ett femtiotal lokaler i kustbygden och några spridda lokaler i Indalsälvens och Ljusnans dalgångar. Dessutom finns den på en lokal i södra Ångermanland samt på en lokal i Hälsingland (Grängsjöberget). Utanför detta huvudutbredningsområde är den dessutom känd från (6 aktuella lokaler) i ett mindre område i Dalarna (Svärdsjötrakten). I Norge har arten en vidsträckt utbredning i den sydöstra delen samt runt Trondheimsfjorden. I Finland är den endast känd från ett par lokaler. Bergviolen är en sydöstlig art vars utbredning sträcker sig från Mellaneuropa genom Asien till Japan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola collinaBesser - bergviol
    Synonymer
    sundsvallsviol

Bergviol växer på solvarma ståndorter i Medelpads kustbygd och utmed älvdalarna, främst på torra backar och i lövskogsdominerad brynvegetation runt den odlade (nu ofta bebyggda) marken. Här liksom i övriga landskap förekommer den dessutom i solexponerade bergssluttningar och helst i lövträdsdominerade partier (inte sällan s k ädla lövträd).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Ädellövskog, Löv-/barrblandskog, Barrskog, Triviallövskog, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Bergviol har missgynnats av den starkt expanderande bebyggelsen inom sitt svenska huvudutbredningsområde i Sundsvallsregionen. Arten missgynnas även av igenplantering och igenväxning med barrträd, eftersom den är ljusberoende.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Vid anläggningsarbeten bör hänsyn tas till bergviol. I områden med bergviol bör en lövskogsinriktad skogsskötsel ske. Eftersom bergviolen har ett mycket begränsat utbredningsområde inom landet bör den övervakas av floraväktare.
Bergviol är fridlyst. Utländska namn – NO: Bakkefiol, DK: Bakke-Viol, FI: Mäkiorvokki, GB: Hill Violet.

Bratt, L., m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Bratt, L. 2001. Floraväktarverksamheten i Dalarna. Trollius 28: 5-39.

Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Kosonen, L. 1997. Mäkiorvokki. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Kotiranta, H., Uotila, P. Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) 1998. Red Data Book of East Fennoscandia.

Ministry of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of Natural History. Helsinki.

Mascher, J. W. 1990. Ångermanlands flora. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Ericson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola collina, Besser - bergviol
    Synonymer
    sundsvallsviol
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Ericson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.