Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  björnbärspottia

Organismgrupp Mossor Microbryum starckeanum
Björnbärspottia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten har upp till 3 mm höga skott som bildar glesa kolonier. Skotten är gröna till brungröna och kortlivade. Bladen närmast skottspetsen är äggrunda till ovala och kort och brett tillspetsade med jämna bladkanter som är tillbakaböjda från bas till spets. Bladens nerv är kraftig, brunfärgad och utlöpande i bladspetsen. Cellerna i bladets övre delar är rundat kvadratiska till sexkantiga, 8–18 µm breda och tätt papillösa. Nedtill på bladet är cellerna rektangulära och släta. Arten är samkönad och kapslar finns nästan alltid. Kapseln är äggformig till brett oval, tydligt åtsnörd i mynningen och fästad på ett 2–3 mm långt kapselskaft. Peristomet består av en enkel krans av 16 tänder som blir upp till ca 200 µm långa. Sporerna är 18–30 µm i diameter, blekbruna och har stora, breda papiller som gör dem björnbärsliknande. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Björnbärspottia kan likna piggpottia Microbryum davallianum, men den senare har taggiga sporer som mer påminner om igelkottar än om björnbär.
Utbredning
Länsvis förekomst för björnbärspottia Observationer i  Sverige för björnbärspottia
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Arten är i Norden mycket sällsynt och funnen endast i Uppland 1864 och Södermanland 1825. Den har inte hittats i de övriga nordiska länderna. Arten har sin huvudutbredning i Syd- och Mellaneuropa. Björnbärspottia är även uppgiven för Nordafrika, Turkiet, Irak, Kuwait, Kina, Australien, Nya Zeeland och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Den har inte återfunnits på sina lokaler i Sverige. Lokalen i Uppsala återbesöktes 1987 men området är delvis bebyggt. Lokalen i Södermanland uppmärksammades 2016 då materialet av arten i Helsingforsherbariet reviderades. Arten eftersöktes utan resultat i Södermanland 2016 men där hittades arter som Encalypta vulgaris och Tortula modica som växer också växer på kalkhaltig lera.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Tidigare känd från endast en lokal i Sverige och där sedd år 1864. Lokalen är idag bebyggd. Arten är eftersökt där och i grannskapet men utan framgång. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1864.
Ekologi
Björnbärspottia växer på kalkhaltig, periodvis fuktig, solexponerad lerjord. Den tycks växa på något störd mark. I Sverige gjordes det ena fyndet på lerjord på en rullstensås. I Tyskland förekommer arten tillsammans med bl.a. stor neonmossa Barbula unguiculata, knopptuss Tortula acaulon och ängstuss T. modica. I England är arten funnen intill arter såsom piggpottia Microbryum davallianum och tandtuss Tortula lanceola. Sporerna mognar på våren.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Microbryum (pottmossor), Art Microbryum starckeanum (Hedw.) R.H.Zander - björnbärspottia Synonymer Pottia starckeana (Hedw.) C. Müll., Microbryum starkeanum, Pottia starkeana

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Tidigare känd från endast en lokal i Sverige och där sedd år 1864. Lokalen är idag bebyggd. Arten är eftersökt där och i grannskapet men utan framgång. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1864.
Arten har upp till 3 mm höga skott som bildar glesa kolonier. Skotten är gröna till brungröna och kortlivade. Bladen närmast skottspetsen är äggrunda till ovala och kort och brett tillspetsade med jämna bladkanter som är tillbakaböjda från bas till spets. Bladens nerv är kraftig, brunfärgad och utlöpande i bladspetsen. Cellerna i bladets övre delar är rundat kvadratiska till sexkantiga, 8–18 µm breda och tätt papillösa. Nedtill på bladet är cellerna rektangulära och släta. Arten är samkönad och kapslar finns nästan alltid. Kapseln är äggformig till brett oval, tydligt åtsnörd i mynningen och fästad på ett 2–3 mm långt kapselskaft. Peristomet består av en enkel krans av 16 tänder som blir upp till ca 200 µm långa. Sporerna är 18–30 µm i diameter, blekbruna och har stora, breda papiller som gör dem björnbärsliknande. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Björnbärspottia kan likna piggpottia Microbryum davallianum, men den senare har taggiga sporer som mer påminner om igelkottar än om björnbär.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för björnbärspottia

Länsvis förekomst och status för björnbärspottia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för björnbärspottia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Norden mycket sällsynt och funnen endast i Uppland 1864 och Södermanland 1825. Den har inte hittats i de övriga nordiska länderna. Arten har sin huvudutbredning i Syd- och Mellaneuropa. Björnbärspottia är även uppgiven för Nordafrika, Turkiet, Irak, Kuwait, Kina, Australien, Nya Zeeland och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Den har inte återfunnits på sina lokaler i Sverige. Lokalen i Uppsala återbesöktes 1987 men området är delvis bebyggt. Lokalen i Södermanland uppmärksammades 2016 då materialet av arten i Helsingforsherbariet reviderades. Arten eftersöktes utan resultat i Södermanland 2016 men där hittades arter som Encalypta vulgaris och Tortula modica som växer också växer på kalkhaltig lera.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Microbryum - pottmossor 
  • Art
    Microbryum starckeanum(Hedw.) R.H.Zander - björnbärspottia
    Synonymer
    Pottia starckeana (Hedw.) C. Müll.
    Microbryum starkeanum
    Pottia starkeana

Björnbärspottia växer på kalkhaltig, periodvis fuktig, solexponerad lerjord. Den tycks växa på något störd mark. I Sverige gjordes det ena fyndet på lerjord på en rullstensås. I Tyskland förekommer arten tillsammans med bl.a. stor neonmossa Barbula unguiculata, knopptuss Tortula acaulon och ängstuss T. modica. I England är arten funnen intill arter såsom piggpottia Microbryum davallianum och tandtuss Tortula lanceola. Sporerna mognar på våren.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Den kan ha försvunnit p.g.a. en kombination av populationens ringa storlek och slumpmässiga faktorer. Andra orsaker till försvinnandet har troligen varit utgrävning av den rullstensås, där björnbärspottian växte.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Arten bör åter igen eftersökas på dess tidigare växtplats, men även på andra lokaler med liknande miljö där arten kan tänkas förekomma. Om återfynd görs bör skydd eller skötsel av lokalerna utformas så att artens populationsstorlek blir betryggande stor för att vara långsiktigt livskraftig.
Björnbärspottia behandlas av flera floror i en vidare bemärkelse och inkluderar även kalkpottia T. davalliana och alvarpottia T. conica. Utländska namn - NO: Begermoser, FI: Toukosammalet.

Etymologi: starckeanus = eventuellt efter Johann Christian Starke (1744-1808), tysk präst.
Uttal: [Mikróbryum starckeanum]

KEY FACTS Shoots to 3 mm high, green to brownish-green, ephemeral, growing in sparse patches. Apical leaves broadly ovate, abruptly tapering with blunt apices. Leaf margin entire, recurved from base to apex. Costa stout, brown, excurrent. Laminal cells above 8-18 µm, quadrate to hexagonal, densely papillose. Basal laminal cells rectangular, smooth. Synoicous, capsules nearly always present. Capsules broadly ovoid, mouth distinctly constricted. Peristome simple, consisting of 16 teeth with a length of c. 200 µm. Seta 2-3 mm. Spores 18-30 µm, very light brown, bramblenberry-like. - Grows on calcareous, periodically wet, sun-exposed clay. Seems to prefer slightly disturbed ground. In Sweden found on clay on a boulder-ridge. Not found in Sweden since 1864.

Albertson, N. 1945. Wahlenbergs färd genom Västergötland 1821: En klassisk växtlokal "emellan Kälvene och Näs". Bot. Not. 98: 20-32.

Albertson, N. 1946. Österplana hed. Ett alvarområde på Kinnekulle. Acta Phytogeogr. Suec. 20.

Hallingbäck, T. 2008. Microbryum starckeanum björnbärspottia s. 124-125. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Nyholm E. 1989. Illustrated Flora of Nordic Mosses. Fasc. 2. Nordisk Bryologisk Förening, Köpenhamn och Lund.

Smith, A. J. E. 1978. The moss flora of Britain and Ireland. Cambridge.

Waldheim, S. 1947. Kleinmoosgesellschaften und Bodenverhältnisse in Schonen. Bot. Not. Suppl. 1(1).

von Krusenstjerna, E. 1945. Bladmossvegetation och bladmossflora i Uppsalatrakten. Acta Phytogeogr. Suec. 19.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2008. Rev. Tomas Hallingbäck 2010. Rev. Niklas Lönnell 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Microbryum - pottmossor 
  • Art
    Microbryum starckeanum, (Hedw.) R.H.Zander - björnbärspottia
    Synonymer
    Pottia starckeana (Hedw.) C. Müll.
    Microbryum starkeanum
    Pottia starkeana
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2008. Rev. Tomas Hallingbäck 2010. Rev. Niklas Lönnell 2016.