Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blågrimmia

Organismgrupp Mossor Grimmia alpestris
Blågrimmia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 2 cm höga, mörkgröna till blågröna täta tuvor. Bladen är bredast strax ovan basen och jämnt avsmalnande i en relativt lång, färglös, nästan slät hårudd. De har oftast ett längsgående veck på åtminstone ena sidan av nerven. I tvärsnitt syns att bladen är kölade, bladkanterna plana eller något inböjda och bladskivan mamillös (inte slät). Bladskivan är ett cellager tjock, men den har ofta flera stråk som är två cellager tjocka, vilket gör bladen randiga. De övre bladcellerna är kvadratiska eller kort rektangulära - upp till två gånger så långa som breda - med släta till något vågiga och relativt tjocka väggar. Bladbasens kantceller är kvadratiska till kort rektangulära med tydligt förtjockade tvärväggar. Arten är skildkönad, och kapslar är relativt sällsynta. Mogna kapslar är bruna, släta, smalt ovala och gradvis övergående i det raka skaftet, vars längd gör att de hamnar något ovanför de översta bladspetsarna. Kapselns ytceller är oregelbundna, tydligt tjockväggiga och saknar alltid klyvöppningar. Locket är koniskt med ett kort trubbigt spröt. Peristomtänderna är bruna och hela eller något perforerade.
Blågrimmia har blandats samman med de närbesläktade arterna sippergrimmia G. reflexidens och G. caespiticia. Grimmia reflexidens är samkönad och har vanligen rikliga, ljusbruna kapslar med långsmala, tunnväggiga ytceller och alltid åtminstone några klyvöppningar vid övergången till skaftet. Dessutom har G. reflexidens släta eller bara något mamillösa celler i bladets övre del och rektangulära till avlånga kantceller i bladbasen. Tuvgrimmia G. caespiticia har kraftiga längsveck på bladen, men den arten har inte hittats i Norden enligt Greven (1995, 2003) och Muñoz (1998); herbariebeläggen har varit felbestämda och är nu förda till främst sippergrimmia G. reflexidens, gubbmossa Coscinodon cribrosus och blågrimmia. Fjällgrimmia Grimmia donniana har karakteristiskt tunnväggiga och långsmala kantceller i bladbasen.
Utbredning
Länsvis förekomst för blågrimmia Observationer i  Sverige för blågrimmia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Blågrimmia är mycket sällsynt; i Sverige är den hittills bara med säkerhet funnen vid Kvikkjokk, där den förekommer från fjällbjörkskog till lågalpin zon. Den är även känd från ett fåtal platser i övriga Norden, men flera uppgifter är gamla och kan syfta på den närstående G. sessitana. Arten förekommer i Europas bergstrakter, och världsutbredningen omfattar även Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Blå grimmia förekommer på block och klippor av relativt lättvittrad silikatsten periodvis blöta av översilande vatten. Det är en mycket ovanlig art som bara är hittad på några få lokaler i subalpin och i lågalpin region nära Kvikkjokk i Lule lappmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (40-1200). Antalet lokalområden i landet skattas till 3. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (4-240) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Blågrimmia är en utpräglad fjällart som växer på block och klippor som åtminstone periodvis är blöta av översilande vatten. Den växer på sura men relativt lättvittrade bergarter. På en lokal i närheten av Kvikkjokk växer den mest i rena bestånd men även tillsammans med sotmossa Andreaea rupestris, skruvgrimmia Grimmia funalis och blommossor Schistidium spp. Blågrimmia sprider sig troligen huvudsakligen med sporer, men den kan lokalt även sprida sig vegetativt med skottdelar.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Grimmiales, Familj Grimmiaceae, Släkte Grimmia (grimmior), Art Grimmia alpestris (Web. & Mohr) Hornsch. - blågrimmia Synonymer Grimmia sudetica Schwaegr., blå grimmia

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Blå grimmia förekommer på block och klippor av relativt lättvittrad silikatsten periodvis blöta av översilande vatten. Det är en mycket ovanlig art som bara är hittad på några få lokaler i subalpin och i lågalpin region nära Kvikkjokk i Lule lappmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (40-1200). Antalet lokalområden i landet skattas till 3. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (4-240) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar upp till 2 cm höga, mörkgröna till blågröna täta tuvor. Bladen är bredast strax ovan basen och jämnt avsmalnande i en relativt lång, färglös, nästan slät hårudd. De har oftast ett längsgående veck på åtminstone ena sidan av nerven. I tvärsnitt syns att bladen är kölade, bladkanterna plana eller något inböjda och bladskivan mamillös (inte slät). Bladskivan är ett cellager tjock, men den har ofta flera stråk som är två cellager tjocka, vilket gör bladen randiga. De övre bladcellerna är kvadratiska eller kort rektangulära - upp till två gånger så långa som breda - med släta till något vågiga och relativt tjocka väggar. Bladbasens kantceller är kvadratiska till kort rektangulära med tydligt förtjockade tvärväggar. Arten är skildkönad, och kapslar är relativt sällsynta. Mogna kapslar är bruna, släta, smalt ovala och gradvis övergående i det raka skaftet, vars längd gör att de hamnar något ovanför de översta bladspetsarna. Kapselns ytceller är oregelbundna, tydligt tjockväggiga och saknar alltid klyvöppningar. Locket är koniskt med ett kort trubbigt spröt. Peristomtänderna är bruna och hela eller något perforerade.
Blågrimmia har blandats samman med de närbesläktade arterna sippergrimmia G. reflexidens och G. caespiticia. Grimmia reflexidens är samkönad och har vanligen rikliga, ljusbruna kapslar med långsmala, tunnväggiga ytceller och alltid åtminstone några klyvöppningar vid övergången till skaftet. Dessutom har G. reflexidens släta eller bara något mamillösa celler i bladets övre del och rektangulära till avlånga kantceller i bladbasen. Tuvgrimmia G. caespiticia har kraftiga längsveck på bladen, men den arten har inte hittats i Norden enligt Greven (1995, 2003) och Muñoz (1998); herbariebeläggen har varit felbestämda och är nu förda till främst sippergrimmia G. reflexidens, gubbmossa Coscinodon cribrosus och blågrimmia. Fjällgrimmia Grimmia donniana har karakteristiskt tunnväggiga och långsmala kantceller i bladbasen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blågrimmia

Länsvis förekomst och status för blågrimmia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blågrimmia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Blågrimmia är mycket sällsynt; i Sverige är den hittills bara med säkerhet funnen vid Kvikkjokk, där den förekommer från fjällbjörkskog till lågalpin zon. Den är även känd från ett fåtal platser i övriga Norden, men flera uppgifter är gamla och kan syfta på den närstående G. sessitana. Arten förekommer i Europas bergstrakter, och världsutbredningen omfattar även Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia alpestris(Web. & Mohr) Hornsch. - blågrimmia
    Synonymer
    Grimmia sudetica Schwaegr.
    blå grimmia

Blågrimmia är en utpräglad fjällart som växer på block och klippor som åtminstone periodvis är blöta av översilande vatten. Den växer på sura men relativt lättvittrade bergarter. På en lokal i närheten av Kvikkjokk växer den mest i rena bestånd men även tillsammans med sotmossa Andreaea rupestris, skruvgrimmia Grimmia funalis och blommossor Schistidium spp. Blågrimmia sprider sig troligen huvudsakligen med sporer, men den kan lokalt även sprida sig vegetativt med skottdelar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Artens sällsynthet innebär att den är känslig för slumpfaktorer. Möjligen kan slitage orsakad av bergsklättring vara en negativ faktor. Hotbilden är i övrigt oklar.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Den enda svenska lokalen bör återbesökas för att kontrollera artens status och utveckling.
Etymologi: alpestris = hemmahörande i fjälltrakter/Alperna; Alpes (lat.) = Alperna; suffixet -estris (lat.).
Uttal: [Grímmia alpéstris]

KEY FACTS Mountain Grimmia. Forms dense, up to 2 cm high, dark green to bluish-green tufts. Leaves keeled, typically with a longitudinal fold on one or both sides of the nerve. Margin plane or slightly incurved. Lamina mamillose. Upper laminal cells more or less quadrate (1-2 times longer than wide), moderately incrassate, sometimes slightly sinuose. Basal marginal cells quadrate to shortly rectangular, transverse walls distinctly incrassate. Dioicous, capsules relatively rare. Mature capsules smooth, brown, narrowly ovoid, exserted. Seta straight, transition seta/capsule smooth and gradual. - A pronouncedly alpine species growing on at least periodically flushed, relatively soft, acidic cliffs and boulders.

Arnell, H.W. & Jensen, C. 1910. Die Moose des Sareksgebietes (I-III). Naturwiss. Unters. des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland. Bd.III (2-3). Stockholm.

Cao, T. & Vitt, T.H. 1986. A taxonomic and phylogenetic analysis of Grimmia and Schistidium (Bryopsida; Grimmiaceae) in China. Journ. Hattori Bot. Lab. 61: 123-247.

Greven, H.C. 1995. Grimmia Hedw. (Grimmiaceae, Musci) in Europe. Leiden.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Weibull, H. 2006. Grimmia alpestris blå grimmia s. 111. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2006. Rev. Henrik Weibull 2008. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia alpestris, (Web. & Mohr) Hornsch. - blågrimmia
    Synonymer
    Grimmia sudetica Schwaegr.
    blå grimmia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2006. Rev. Henrik Weibull 2008. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.