Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blå halmlav

Organismgrupp Lavar Lecanora sublivescens
Blå halmlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blå halmlav har en areolerad, slät till knölig, relativt tjock, blekt gulgrön, C– till C+ orange bål som ofta blir flera cm stor. Areolerna har ojämn kant. Apothecier är 0,2–0,6 mm breda, plana till välvda, blekt gulgröna, blekt orangegula eller ofta blåaktiga, ibland med flera olika färger på samma bål, ofta tätt och centralt på bålen. Apotheciekanten är tunn, ofta försvinnande och blekare än disken. Sporerna är encelliga och färglösa. Arten påminner om halmlav L. symmicta men är större och tjockare i alla delar och får oftare blå apothecier. Dessutom föredrar blå halmlav att växa på grova stammar medan halmlav L. symmicta föredrar tunna grenar och ved.
Utbredning
Länsvis förekomst för blå halmlav Observationer i  Sverige för blå halmlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten beskrevs 1848 från Gotland men uppmärksammades på nytt i Sverige när den på 1980-talet hittades i Skåne. De senaste åren har nya fynd gjorts på Gotland, Öland samt i Småland och Östergötland. Den finns även en gammal lokal i Uppland. Totalt är omkring 20 aktuella lokaler kända. Arten borde vara stadd i minskning eftersom dess livsmiljö generellt är hotad och minskar. Utbredningen utanför Sverige är begränsad till Brittiska öarna och Lettland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Växer i halvöppet eller skuggigt läge på grova ekar och bokar i gamla skogar i södra och mellersta Sverige. Omkring 25 aktuella lokaler. Hotbilden är oklar men sannolikt är igenväxning av halvöppna skogar ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Blå halmlav förekommer huvudsakligen halvöppet eller i skugga på ekar och bokar i ek- eller bokskog, ibland i blandad ädellövskog. På Gotland förekommer arten i ängen och på solexponerade och torra lokaler. Arten växer huvudsakligen på grova stammar, ofta på platser nära vatten. Lokalerna har lång skoglig kontinuitet och hyser andra sällsynta lavar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· oxel
· oxel
· skogsek
· skogsek
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Lecanoraceae, Släkte Lecanora (kantlavar), Art Lecanora sublivescens (Nyl.) Arnold - blå halmlav Synonymer Lecidea sublivescens (Nyl.) P.James, Lecidea orosthea var. sublivescens Nyl., Biatora straminea Stenh., Lecidea sulphurea f. straminea (Stenh.) Hedl., Lecidea symmicta f. straminea (Stenh.) Th.Fr.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Växer i halvöppet eller skuggigt läge på grova ekar och bokar i gamla skogar i södra och mellersta Sverige. Omkring 25 aktuella lokaler. Hotbilden är oklar men sannolikt är igenväxning av halvöppna skogar ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Blå halmlav har en areolerad, slät till knölig, relativt tjock, blekt gulgrön, C– till C+ orange bål som ofta blir flera cm stor. Areolerna har ojämn kant. Apothecier är 0,2–0,6 mm breda, plana till välvda, blekt gulgröna, blekt orangegula eller ofta blåaktiga, ibland med flera olika färger på samma bål, ofta tätt och centralt på bålen. Apotheciekanten är tunn, ofta försvinnande och blekare än disken. Sporerna är encelliga och färglösa. Arten påminner om halmlav L. symmicta men är större och tjockare i alla delar och får oftare blå apothecier. Dessutom föredrar blå halmlav att växa på grova stammar medan halmlav L. symmicta föredrar tunna grenar och ved.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blå halmlav

Länsvis förekomst och status för blå halmlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blå halmlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten beskrevs 1848 från Gotland men uppmärksammades på nytt i Sverige när den på 1980-talet hittades i Skåne. De senaste åren har nya fynd gjorts på Gotland, Öland samt i Småland och Östergötland. Den finns även en gammal lokal i Uppland. Totalt är omkring 20 aktuella lokaler kända. Arten borde vara stadd i minskning eftersom dess livsmiljö generellt är hotad och minskar. Utbredningen utanför Sverige är begränsad till Brittiska öarna och Lettland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Lecanoraceae  
  • Släkte
    Lecanora - kantlavar 
  • Art
    Lecanora sublivescens(Nyl.) Arnold - blå halmlav
    Synonymer
    Lecidea sublivescens (Nyl.) P.James
    Lecidea orosthea var. sublivescens Nyl.
    Biatora straminea Stenh.
    Lecidea sulphurea f. straminea (Stenh.) Hedl.
    Lecidea symmicta f. straminea (Stenh.) Th.Fr.

Blå halmlav förekommer huvudsakligen halvöppet eller i skugga på ekar och bokar i ek- eller bokskog, ibland i blandad ädellövskog. På Gotland förekommer arten i ängen och på solexponerade och torra lokaler. Arten växer huvudsakligen på grova stammar, ofta på platser nära vatten. Lokalerna har lång skoglig kontinuitet och hyser andra sällsynta lavar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Ädellövskog, Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Viktig)
· oxel - Sorbus intermedia (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Arten är i skog känslig för avverkning av gamla träd. I de gotländska ängena missgynnas den troligen av nedlagd eller minskad hävd. Flertalet lokaler är dock naturreservat utan skogsbruk.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Skogsbruk måste anpassas till arten på och i närheten av de lokaler där arten finns. På de gotländska lokalerna är en fortsatt hävd önskvärd.

Arup, U. & Ekman, S. 1991. Lavfloran på Hallands Väderö. Svensk Bot. Tidskr. 85: 263–308.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Lecanoraceae  
  • Släkte
    Lecanora - kantlavar 
  • Art
    Lecanora sublivescens, (Nyl.) Arnold - blå halmlav
    Synonymer
    Lecidea sublivescens (Nyl.) P.James
    Lecidea orosthea var. sublivescens Nyl.
    Biatora straminea Stenh.
    Lecidea sulphurea f. straminea (Stenh.) Hedl.
    Lecidea symmicta f. straminea (Stenh.) Th.Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.