Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blågrå spindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius luhmannii
Blågrå spindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blågrå spindling är liten men typisk representant för undersläktet Phlegmacium som kännetecknas av slemmig hatt. Hattens tydliga radiärfibrer är karaktäristiskt för arten. Hatten är upp till 10cm bred. Unga exemplar är grå och kan ha blå ton i kanten. Med åldern får de en mer orangebrun färg och kan få tydliga gräddfärgade till ljusbruna upp till 5 cm stora velumfläckar. Lamellerna är från början blåaktigt grå men färgas med tiden bruna av de mognande sporerna. Foten är upp till 1 cm tjock och med en liten mer eller mindre kantad knöl i basen. Den är blåaktigt grå i toppen men färgas senare brunaktig från basen, vilket tillsammans kan ge foten en grönaktig ton. Kött från början violettgrått, senare blekt grön- eller gulaktig. Den har ingen speciell lukt eller smak. Sporerna är citron till mandelformiga och 8,8–10,4 x 5,2–6,2 µm stora med grova isolerade vårtor. Blågrå spindling kan verka anonym och påminna om strimspindling, Cortinarius glaucopus, som också har inväxt trådig hatt. Strimspindling är en relativt vanlig och vitt spridd art som växer i barr- och lövskog, vanligast i kalkrik barrskog, sällan i ek- bok eller björkskog. Det är en variabel art men med starkare färgad ockragråbrun till rödbrunt färgad hatt och mindre sporer 7,3–8,3 x 4,7–5,2 µm. Andra möjliga förväxlingsarter är de sällsynta elastisk spindling, C. camptoros, som växer med bok, ek, hassel lind och har en helt strukturlös hattyta samt puckelförsedd och oregelbunden hatt, och Denises spindling, C. dionysae, som är blåaktig, luktar mjöl och i vårt land framförallt växer med tall och gran, mera sällan med ek och bok. På kontinenten växer båda arterna även med silvergran (Abies alba).
Utbredning
Länsvis förekomst för blågrå spindling Observationer i  Sverige för blågrå spindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är dåligt känd i hela Europa. Det första fyndet i Sverige gjordes troligen på Kinnekulle 1982 och för närvarande är arten känd från 10 aktuella lokaler på Öland, i Skåne och i Västergötland (Kinnekulle) (2005). Arten har sin kända huvudförekomst på Öland. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 100, vilket motsvarar ungefär 500 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 5 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. minskad areal gammal ädellövskog, igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat. Blågrå spindling är upptagen på den nationella rödlistan för Finland, starkt hotad (EN) och i Tyskland sårbar (VU).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C1+2a(i); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med bok i ädellövskog på kalkrik mark. Endast några få säkra fynd gjorda i Skåne. Total population i landet bedöms ha minskat p.g.a. igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat men är svår att bedöma på väldigt få fynd. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (20-80) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (C1+2a(i); D1).
Ekologi
Blågrå spindling bildar mykorrhiza med bok, ek och hassel i gammal ädellövskog på kalkrik mark. På en av artens kända lokaler, Äskebäskan, har miljön en dokumenterat lång trädkontinuitet och består av mycket gammal och grov bok och med inslag av avenbok, enstaka ekar och hassel. På de svenska lokalerna finns det vardera omkring 5 mycelindivider som vardera kan bilda flera fruktkroppar, ibland som häxringar Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius luhmannii Münzmay, Saar & Oertel - blågrå spindling Synonymer Cortinarius caesiogriseus Schaeff. apud M. M. Moser ss. auct.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C1+2a(i); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bok i ädellövskog på kalkrik mark. Endast några få säkra fynd gjorda i Skåne. Total population i landet bedöms ha minskat p.g.a. igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat men är svår att bedöma på väldigt få fynd. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (20-80) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (C1+2a(i); D1).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Blågrå spindling är liten men typisk representant för undersläktet Phlegmacium som kännetecknas av slemmig hatt. Hattens tydliga radiärfibrer är karaktäristiskt för arten. Hatten är upp till 10cm bred. Unga exemplar är grå och kan ha blå ton i kanten. Med åldern får de en mer orangebrun färg och kan få tydliga gräddfärgade till ljusbruna upp till 5 cm stora velumfläckar. Lamellerna är från början blåaktigt grå men färgas med tiden bruna av de mognande sporerna. Foten är upp till 1 cm tjock och med en liten mer eller mindre kantad knöl i basen. Den är blåaktigt grå i toppen men färgas senare brunaktig från basen, vilket tillsammans kan ge foten en grönaktig ton. Kött från början violettgrått, senare blekt grön- eller gulaktig. Den har ingen speciell lukt eller smak. Sporerna är citron till mandelformiga och 8,8–10,4 x 5,2–6,2 µm stora med grova isolerade vårtor. Blågrå spindling kan verka anonym och påminna om strimspindling, Cortinarius glaucopus, som också har inväxt trådig hatt. Strimspindling är en relativt vanlig och vitt spridd art som växer i barr- och lövskog, vanligast i kalkrik barrskog, sällan i ek- bok eller björkskog. Det är en variabel art men med starkare färgad ockragråbrun till rödbrunt färgad hatt och mindre sporer 7,3–8,3 x 4,7–5,2 µm. Andra möjliga förväxlingsarter är de sällsynta elastisk spindling, C. camptoros, som växer med bok, ek, hassel lind och har en helt strukturlös hattyta samt puckelförsedd och oregelbunden hatt, och Denises spindling, C. dionysae, som är blåaktig, luktar mjöl och i vårt land framförallt växer med tall och gran, mera sällan med ek och bok. På kontinenten växer båda arterna även med silvergran (Abies alba).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blågrå spindling

Länsvis förekomst och status för blågrå spindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blågrå spindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är dåligt känd i hela Europa. Det första fyndet i Sverige gjordes troligen på Kinnekulle 1982 och för närvarande är arten känd från 10 aktuella lokaler på Öland, i Skåne och i Västergötland (Kinnekulle) (2005). Arten har sin kända huvudförekomst på Öland. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 100, vilket motsvarar ungefär 500 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 5 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. minskad areal gammal ädellövskog, igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat. Blågrå spindling är upptagen på den nationella rödlistan för Finland, starkt hotad (EN) och i Tyskland sårbar (VU).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius luhmanniiMünzmay, Saar & Oertel - blågrå spindling
    Synonymer
    Cortinarius caesiogriseus Schaeff. apud M. M. Moser ss. auct.

Blågrå spindling bildar mykorrhiza med bok, ek och hassel i gammal ädellövskog på kalkrik mark. På en av artens kända lokaler, Äskebäskan, har miljön en dokumenterat lång trädkontinuitet och består av mycket gammal och grov bok och med inslag av avenbok, enstaka ekar och hassel. På de svenska lokalerna finns det vardera omkring 5 mycelindivider som vardera kan bilda flera fruktkroppar, ibland som häxringar Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Artens sällsynthet motiverar att alla kända lokaler av arten skyddas eller att man har en långt gången naturvårdshänsyn. Av de hittills kända lokalerna har åtminstone tre av lokalerna områdesskydd. Avverkning med efterföljande markberedning och gallring utan att beakta artens förekomster eller dålig naturvårdshänsyn i skogar med arten innebär med stor sannolikhet att arten försvinner. Arten är ytterst känslig eftersom den verkar uppträda med endast ett fåtal mycel per lokal.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens ekologi och förekomst i Sverige bör klargöras bättre. Den bör eftersökas på potentiella lokaler. Artens sällsynthet motiverar att alla stora ingrepp på artens kända växtplatser bör undvikas. Kalavverkningar måste helt undvikas. Tillåts avverkningar bör dessa ske med förstärkt naturvårdshänsyn där ett stort antal äldre träd lämnas kvar för att säkerställa artens fortbestånd och med stor försiktighet för att undvika markskador. Markberedande och vattenavledande åtgärder får inte förekomma. Helst borde endast blädningsskogsbruk tillåtas i sådana skogar. Ett modifierat skogsbruk, som tar naturvårdshänsyn, är nödvändigt.

Brandrud T-E, Knutsson T och Soop K. 1996. En fantastisk säsong på Öland. Rapport med tonvikt på Phlegmacium (spindelskivlingar). Jordstjärnan 17: 27–42.

Stjenegaard Jeppesen T och Frøslev T. 2001. Hvad er Cortinarius glaucopus? Svampe 43: 19–25 .

Stjerngaard T och Frøslev T. 2006. The Phlegmacium Website. www.cortinarius.com

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius luhmannii, Münzmay, Saar & Oertel - blågrå spindling
    Synonymer
    Cortinarius caesiogriseus Schaeff. apud M. M. Moser ss. auct.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.