Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blågrå svartspik

Organismgrupp Lavar Chaenothecopsis fennica
Blågrå svartspik Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blågrå svartspik är en olicheniserad svamp (dvs. inte en lav) som liknar knappnålslavarna genom att apothecierna är tydligt skaftade. Skaftet är svart, tämligen långt (1,4-1,7 mm högt) och slankt. Huvudet har en välutvecklad blågrå pruina-lik beläggning. Bålen är insänkt i substratet, dvs. någon bål kan inte ses på ytan. Sporerna är 1-septerade och brunaktiga. Apothecierna är K- och N+ rödbrunt. Utmärkande är de stora apothecierna med en blåvit pruina-lik beläggning. Det, och att den ofta uppträder ofta i stor mängd, brukar göra den lätt att upptäcka och artbestämma i fält. Blågrön svartspik Chaenothecopsis vainioana har också 1-septerade sporer och apothecierna är K- och N- (kan bli rödbrun) men den arten har 0,4-0,6 mm höga apothecier och saknar pruina-lik beläggning.
Utbredning
Länsvis förekomst för blågrå svartspik Observationer i  Sverige för blågrå svartspik
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är mindre allmän från Värmland och Dalarna och norrut, åtminstone till Lule Lappmark (Artportalen 2016). En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Arten saknas i Danmark men finns i Norge och Finland. Den är rödlistad i Norge (Nära hotad NT, Timdal m.fl. 2015) och i Finland (Nära hotad NT, Jääskeläinen m.fl. 2010). Arten verkar bara förekomma i norra Europas boreala region (Tibell 1999) österut till Uralbergen (Hermansson m.fl. 1998).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
Växer på avbarkade gamla exponerade talltorrakor och grova döda grenar på levande tallar i öppna kontinuitetsskogar. Arten har en mycket begränsad utbredning utanför de nordiska länderna varför dessa länder har ett speciellt ansvar för arten. I Sverige är arten känd från Värmland till Lule Lappmark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 5000 (1000-10000). Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-25) % under de senaste 50 åren. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 (10-25) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+4bc).
Ekologi
Arten växer på torr, hård ved av gamla, solbelysta torrakor, högstubbar av tall och grova döda grenar på levande tallar i öppna bestånd av naturskogskaraktär. Nästan alltid rör det sig om tjärrika torrträd och högstubbar (töreved, keloträd). Sådana stammar kan vara en bra bit över hundra år, i vissa fall sannolikt hundratals år gamla. Sällsynt växer den på gran. Blågrå svartspik förekommer på myrar med riklig förekomst av gamla tallar, torrakor och högstubbar och i öppna tallnaturskogar. Den är påträffad ända upp till trädgränsen. Sällsynt finner man arten på gamla timmerlador. Blågrå svartspik förekommer ofta tillsammans blanksvart spiklav Calicium denigratum (rödlistad som Nära hotad NT) och varglav Letharia vulpina (rödlistad som Nära hotad NT).
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Eurotiomycetes, Ordning Mycocaliciales, Familj Mycocaliciaceae, Släkte Chaenothecopsis (svartspikar), Art Chaenothecopsis fennica (Laurila) Tibell - blågrå svartspik Synonymer Embolidium fennicum Laurila

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Växer på avbarkade gamla exponerade talltorrakor och grova döda grenar på levande tallar i öppna kontinuitetsskogar. Arten har en mycket begränsad utbredning utanför de nordiska länderna varför dessa länder har ett speciellt ansvar för arten. I Sverige är arten känd från Värmland till Lule Lappmark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 5000 (1000-10000). Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-25) % under de senaste 50 åren. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 (10-25) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+4bc).
Blågrå svartspik är en olicheniserad svamp (dvs. inte en lav) som liknar knappnålslavarna genom att apothecierna är tydligt skaftade. Skaftet är svart, tämligen långt (1,4-1,7 mm högt) och slankt. Huvudet har en välutvecklad blågrå pruina-lik beläggning. Bålen är insänkt i substratet, dvs. någon bål kan inte ses på ytan. Sporerna är 1-septerade och brunaktiga. Apothecierna är K- och N+ rödbrunt. Utmärkande är de stora apothecierna med en blåvit pruina-lik beläggning. Det, och att den ofta uppträder ofta i stor mängd, brukar göra den lätt att upptäcka och artbestämma i fält. Blågrön svartspik Chaenothecopsis vainioana har också 1-septerade sporer och apothecierna är K- och N- (kan bli rödbrun) men den arten har 0,4-0,6 mm höga apothecier och saknar pruina-lik beläggning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blågrå svartspik

Länsvis förekomst och status för blågrå svartspik baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blågrå svartspik

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är mindre allmän från Värmland och Dalarna och norrut, åtminstone till Lule Lappmark (Artportalen 2016). En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Arten saknas i Danmark men finns i Norge och Finland. Den är rödlistad i Norge (Nära hotad NT, Timdal m.fl. 2015) och i Finland (Nära hotad NT, Jääskeläinen m.fl. 2010). Arten verkar bara förekomma i norra Europas boreala region (Tibell 1999) österut till Uralbergen (Hermansson m.fl. 1998).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Eurotiomycetes  
  • Underklass
    Mycocaliciomycetidae  
  • Ordning
    Mycocaliciales  
  • Familj
    Mycocaliciaceae  
  • Släkte
    Chaenothecopsis - svartspikar 
  • Art
    Chaenothecopsis fennica(Laurila) Tibell - blågrå svartspik
    Synonymer
    Embolidium fennicum Laurila

Arten växer på torr, hård ved av gamla, solbelysta torrakor, högstubbar av tall och grova döda grenar på levande tallar i öppna bestånd av naturskogskaraktär. Nästan alltid rör det sig om tjärrika torrträd och högstubbar (töreved, keloträd). Sådana stammar kan vara en bra bit över hundra år, i vissa fall sannolikt hundratals år gamla. Sällsynt växer den på gran. Blågrå svartspik förekommer på myrar med riklig förekomst av gamla tallar, torrakor och högstubbar och i öppna tallnaturskogar. Den är påträffad ända upp till trädgränsen. Sällsynt finner man arten på gamla timmerlador. Blågrå svartspik förekommer ofta tillsammans blanksvart spiklav Calicium denigratum (rödlistad som Nära hotad NT) och varglav Letharia vulpina (rödlistad som Nära hotad NT).

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Idag förekommer arten främst i de fjällnära barrskogarna och på myrar med gamla torrträd. Skogsbruk är idag det allvarligaste hotet. Ett långsiktigt hot är att nybildningen av gamla torrakor och högstubbar är en långsam process vilken ofta är beroende av skogsbrand. Nytt substrat bildas numera sannolikt nästan inte alls då antalet naturliga skogsbränder har minskat drastiskt på grund av effektivare brandbekämpning. Döda träd som lämnas efter avverkning är inte lämpliga för arten, eftersom dessa träd inte varit utsatta för skogsbrand och bildat tjärrik ved. Den förtätning av skogar som har skett under det senaste halvseklet är också ett hot. Användandet av talltorrakor som ved är ytterligare ett hot mot blågrå svartspik.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Skogsbruksåtgärder på eller i närheten av växtplatserna bör undvikas. Naturskogsartade skogar med förekomster av arten indikerar höga biologiska värden och bör bevaras. Vid skogsbruksåtgärder ska alla gamla högstubbar och torrakor lämnas. Vedhuggning av torrakor och torrträd ska inte ske.
Utländska namn - FI: Keloneula.

Artportalen. 2016. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se]. [uttag 2016-10-14]

Hermansson, J., Pystina, T.N. & Kudrjavtseva, D.I. 1998. Predvaritelija slisok lischajnikov Republic Komi, Russia. Russia Acadamy of Science, Ural Division, Komi Scientific Centre, Syktyvkar.

Hermansson, J., Bratt, L. & Oldhammer, B. 2008. Hotade och sällsynta växter i Dalarna, del 2 - lavar och mossor. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Jääskeläinen, K., Pykälä, J. Rämä, H., Vitikainen, O., Haikonen, V., Högnabba, F., Lommi S. & Puolasmaa, A. 2010. Lichens. I: Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.). The 2010 Red List of Finnish Species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki, sid. 278-310.

Tibell, L. 1999. Caliciales. Nordic Lichen Flora 1: 20-70. Uddevalla.

Timdal, E. 2015. Lav ('Lichenes'). Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken [[http://www.artsdatabanken.no/Rodliste/Artsgruppene/Lav]]. [uttag 2016-10-14]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Eurotiomycetes  
  • Underklass
    Mycocaliciomycetidae  
  • Ordning
    Mycocaliciales  
  • Familj
    Mycocaliciaceae  
  • Släkte
    Chaenothecopsis - svartspikar 
  • Art
    Chaenothecopsis fennica, (Laurila) Tibell - blågrå svartspik
    Synonymer
    Embolidium fennicum Laurila
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson