Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blåsvärting

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Lyophyllum eustygium
Blåsvärting Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blåsvärtingen bildar iögonfallande och lätt igenkännbara köttiga fruktkroppar som blir blåsvarta-svarta och luktar mjöl. Växer i smågrupper eller tuvat. Den tillhör en artgrupp som karaktäriseras av att skivorna färgas blåaktiga som sedan blir svarta vid skada och med ålder. Hatten är 3–10cm och välvd, toppig till något nedtryckt. Den är till en början ljust läderbrun, senare oregelbundet gråbrun. Med ökande ålder blir hatten mer eller mindre mörkfläckig och fint radiärfibrig. Skivor är urnupna, ganska tjocka, glesa och breda, vitaktiga till blekt grå eller gråbruna. Foten är 1–2,5 cm tjock, klubbformig och rotlikt tillspetsad. Den är vitaktig och blir med åldern gråbrunt fibrig. Köttet är svagt bittert. De nästan runda (subglobosa) sporerna är 6-7 x 6–6,5 x 3,0 µm. Det finns flera svartnande närstående Lyophyllum-arter, men de saknar alla mjöldoft. Undantaget är den mjöldoftande mjölsvärtingen, L. semitale, som är en barrrskogsart. Det finns andra habituellt liknande arter.
Utbredning
Länsvis förekomst för blåsvärting Observationer i  Sverige för blåsvärting
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Blåsvärtingen är uppenbart en ytterst sällsynt art och dess status är dåligt känd. Känd från 10 aktuella lokaler i Sverige, på Öland samt i Uppland, Skåne och Västergötland (2005). De släktskapsmässiga svårigheterna gör det svårt att ange övrig utbredning. Ingen av de svartnande Lyophyllum-arterna är vanliga. Blåsvärtingen är rödlistad i Danmark (sårbar VU), i Norge sårbar (V) och i Lettland kunskapsbrist (DD).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare på mark i park, trädgård och löväng på kalkrik mark. Den bildar iögonfallande fruktkroppar, lätta att känna igen. Få fynd och status oklar, men uppenbart en mycket sällsynt art. Kallades tidigare L. crassifolium. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (140-3000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (75). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (7-150). Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (28-300) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Blåsvärtingen är en marklevande nedbrytare i park, trädgård och löväng på kalkrik mark. Den växer bland annat på kalkrik lerig jord under bok (parkmiljö som tidigare var skog) Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser på de kända lokalerna. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenteras till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ; schablonmässigt översätts en genet av en förnalevande svamp till att motsvara tio rameter). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier eller mer. Bildar fruktkroppar augusti till oktober.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Lyophyllaceae, Släkte Lyophyllum, Art Lyophyllum eustygium (Cooke) Clémençon - blåsvärting Synonymer Lyophyllum crassifolium Clém.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare på mark i park, trädgård och löväng på kalkrik mark. Den bildar iögonfallande fruktkroppar, lätta att känna igen. Få fynd och status oklar, men uppenbart en mycket sällsynt art. Kallades tidigare L. crassifolium. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (140-3000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (75). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (7-150). Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (28-300) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Blåsvärtingen bildar iögonfallande och lätt igenkännbara köttiga fruktkroppar som blir blåsvarta-svarta och luktar mjöl. Växer i smågrupper eller tuvat. Den tillhör en artgrupp som karaktäriseras av att skivorna färgas blåaktiga som sedan blir svarta vid skada och med ålder. Hatten är 3–10cm och välvd, toppig till något nedtryckt. Den är till en början ljust läderbrun, senare oregelbundet gråbrun. Med ökande ålder blir hatten mer eller mindre mörkfläckig och fint radiärfibrig. Skivor är urnupna, ganska tjocka, glesa och breda, vitaktiga till blekt grå eller gråbruna. Foten är 1–2,5 cm tjock, klubbformig och rotlikt tillspetsad. Den är vitaktig och blir med åldern gråbrunt fibrig. Köttet är svagt bittert. De nästan runda (subglobosa) sporerna är 6-7 x 6–6,5 x 3,0 µm. Det finns flera svartnande närstående Lyophyllum-arter, men de saknar alla mjöldoft. Undantaget är den mjöldoftande mjölsvärtingen, L. semitale, som är en barrrskogsart. Det finns andra habituellt liknande arter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blåsvärting

Länsvis förekomst och status för blåsvärting baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blåsvärting

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Blåsvärtingen är uppenbart en ytterst sällsynt art och dess status är dåligt känd. Känd från 10 aktuella lokaler i Sverige, på Öland samt i Uppland, Skåne och Västergötland (2005). De släktskapsmässiga svårigheterna gör det svårt att ange övrig utbredning. Ingen av de svartnande Lyophyllum-arterna är vanliga. Blåsvärtingen är rödlistad i Danmark (sårbar VU), i Norge sårbar (V) och i Lettland kunskapsbrist (DD).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Lyophyllaceae  
  • Släkte
    Lyophyllum  
  • Art
    Lyophyllum eustygium(Cooke) Clémençon - blåsvärting
    Synonymer
    Lyophyllum crassifolium Clém.

Blåsvärtingen är en marklevande nedbrytare i park, trädgård och löväng på kalkrik mark. Den växer bland annat på kalkrik lerig jord under bok (parkmiljö som tidigare var skog) Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser på de kända lokalerna. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenteras till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ; schablonmässigt översätts en genet av en förnalevande svamp till att motsvara tio rameter). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier eller mer. Bildar fruktkroppar augusti till oktober.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Artens sällsynthet motiverar att alla kända lokaler av arten skyddas. Flertalet av de kända lokalerna har idag inget formellt skydd. Avverkning med efterföljande markberedning och gallring utan att beakta artens förekomster eller dålig naturvårdshänsyn i skogar med arten innebär med stor sannolikhet att arten försvinner.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Artens ekologi och förekomst i Sverige bör klargöras bättre. Den bör eftersökas på potentiella lokaler. De få lokaler som är kända skyddas. För att gynna arten måste skogsbruket i de ofta mycket skyddsvärda, näringsrika skogarna i södra Sverige bedrivas med stor aktsamhet.
Arten är rödlistad 2005 under namnet Lyophyllum crassifolium. Ett namn som varit föremål för olika tolkningar i litteraturen.

Clemencon H 1986. Schwärzende Lyophyllum- Arten Europas. Z. Mykol 52: 61–84.

Vesterholt J 2004. Danmarks svampe. Gyldendal

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Lyophyllaceae  
  • Släkte
    Lyophyllum  
  • Art
    Lyophyllum eustygium, (Cooke) Clémençon - blåsvärting
    Synonymer
    Lyophyllum crassifolium Clém.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.