Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blank glanssnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Morlina glabra
Blank glanssnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skalet är högervridet, plattat till mycket lågt koniskt eller skivformigt. Det når en höjd av 5,5–7 mm och en bredd av 11–16 mm. Toppen har formen av en bred, flack kupol. Antalet vindlingar är 5–5,5. De är flackt välvda, relativt breda och tillväxer relativt jämt i bredd (jämför Oxychilus cellarius). Eftersom de ligger nästan helt utanför varandra blir spiran relativt låg. I höjd har den sista vindlingen (kroppsvindlingen) en svagt, men tämligen jämnt, rundad ytterlinje. Fogen mellan vindlingarna är medeldjup. Skalet är ganska tjockt och fast. Det har en ljust gul till gulbrun färg på översidan. På undersidan är partiet runt naveln och den sista delen av den sista vindlingen ofta ogenomskinligt mjölkvita. Skalytan är halvgenomskinlig och tämligen starkt glänsande. Den har en mycket svag, fin, radiärstriering. Mynningen har formen av en liggande oval som är svagt utdragen utåt men ganska rundad och hög. Mynningsläpp och tänder saknas, ytterkanten är tunn och bräcklig. Naveln är mycket smal och trång, den upptar mindre än 1/12 av den totala diametern. Detta skiljer arten från de närstående arterna i släktet Oxychilus. Mjukdelarna är mycket mörkt blågrå.
Utbredning
Länsvis förekomst för blank glanssnäcka Observationer i  Sverige för blank glanssnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Från Sverige är arten endast känd från ca 10 lokaler, vilka ligger i ett smalt bälte längs kusten mellan Visby och Hall på nordvästra Gotland. Nästan alla lokaler är belägna i Hall och Hangvar socknar. Därtill kommer en lokal något längre in på ön: Hejnumberget. Troligen finns ytterligare, oupptäckta lokaler inom det begränsade området på norra Gotland. Detta utgör artens hela utbredning i Nordeuropa, och denna är helt isolerad från huvudutbredningsområdet i Mellan- och Sydeuropa. Där förekommer den i ett uppsplittrat bälte från Spanien, genom Sydfrankrike, Alperna och södra Tyskland till norra Ukraina och Grekland. Ytterligare isolerade förekomster finns i sydligaste Italien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i kalkgrottor och -branter på V. Gotland. Vissa lokaler har sannolikt förstörts eller påverkats negativt i relativt sen tid, men det är oklart om minskning fortfarande pågår. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 350 (100-450) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (16-32) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Blankglanssnäcka förekommer på Gotland i blockras, klinter och blockströdda jordsluttningar – i de flesta fall helt kustnära. Flertalet av lokalerna är öppna eller halvöppna med endast busk- och örtvegetation eller gles tallskog. Arten lever huvudsakligen underjordiskt, nere i sprickor, under block och stenar och liknande. Detta, och det faktum att den ingenstans uppträder talrikt, gör att den kan vara mycket svår att påvisa. Arten är partiellt karnivor (köttätare) och livnär sig delvis av andra snäckor, men även av as, såsom döda gråsuggor. I Central- och Sydeuropa har arten inte det utpräglat underjordiska levnadssätt som den har på Gotland, vilket innebär att det senare troligen är sekundärt. I den europeiska huvudutbredningen lever arten ofta i skuggiga lövskogar och klippmiljöer i bergsområden. På högre höjder hittar man den även i mer öppna miljöer. I kantonen Vallis i Schweiz når arten upp till 1850 m ö.h.

 
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor), Saprotrof/fag, detrivor, Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Levande djur
Levande djur
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Oxychilidae (glanssnäckor), Släkte Morlina, Art Morlina glabra (Rossmässler, 1835) - blank glanssnäcka Synonymer Oxychilus glaber (Rossmaessler, 1835), Helix glabra Rossmässler, 1835, Morlina glabra Rossmassler, 1835

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i kalkgrottor och -branter på V. Gotland. Vissa lokaler har sannolikt förstörts eller påverkats negativt i relativt sen tid, men det är oklart om minskning fortfarande pågår. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 350 (100-450) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (16-32) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)).
Skalet är högervridet, plattat till mycket lågt koniskt eller skivformigt. Det når en höjd av 5,5–7 mm och en bredd av 11–16 mm. Toppen har formen av en bred, flack kupol. Antalet vindlingar är 5–5,5. De är flackt välvda, relativt breda och tillväxer relativt jämt i bredd (jämför Oxychilus cellarius). Eftersom de ligger nästan helt utanför varandra blir spiran relativt låg. I höjd har den sista vindlingen (kroppsvindlingen) en svagt, men tämligen jämnt, rundad ytterlinje. Fogen mellan vindlingarna är medeldjup. Skalet är ganska tjockt och fast. Det har en ljust gul till gulbrun färg på översidan. På undersidan är partiet runt naveln och den sista delen av den sista vindlingen ofta ogenomskinligt mjölkvita. Skalytan är halvgenomskinlig och tämligen starkt glänsande. Den har en mycket svag, fin, radiärstriering. Mynningen har formen av en liggande oval som är svagt utdragen utåt men ganska rundad och hög. Mynningsläpp och tänder saknas, ytterkanten är tunn och bräcklig. Naveln är mycket smal och trång, den upptar mindre än 1/12 av den totala diametern. Detta skiljer arten från de närstående arterna i släktet Oxychilus. Mjukdelarna är mycket mörkt blågrå.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blank glanssnäcka

Länsvis förekomst och status för blank glanssnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blank glanssnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Från Sverige är arten endast känd från ca 10 lokaler, vilka ligger i ett smalt bälte längs kusten mellan Visby och Hall på nordvästra Gotland. Nästan alla lokaler är belägna i Hall och Hangvar socknar. Därtill kommer en lokal något längre in på ön: Hejnumberget. Troligen finns ytterligare, oupptäckta lokaler inom det begränsade området på norra Gotland. Detta utgör artens hela utbredning i Nordeuropa, och denna är helt isolerad från huvudutbredningsområdet i Mellan- och Sydeuropa. Där förekommer den i ett uppsplittrat bälte från Spanien, genom Sydfrankrike, Alperna och södra Tyskland till norra Ukraina och Grekland. Ytterligare isolerade förekomster finns i sydligaste Italien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Limacoidei  
  • Överfamilj
    Gastrodontoidea  
  • Familj
    Oxychilidae - glanssnäckor 
  • Släkte
    Morlina  
  • Art
    Morlina glabra(Rossmässler, 1835) - blank glanssnäcka
    Synonymer
    Oxychilus glaber (Rossmaessler, 1835)
    Helix glabra Rossmässler, 1835
    Morlina glabra Rossmassler, 1835

Blankglanssnäcka förekommer på Gotland i blockras, klinter och blockströdda jordsluttningar – i de flesta fall helt kustnära. Flertalet av lokalerna är öppna eller halvöppna med endast busk- och örtvegetation eller gles tallskog. Arten lever huvudsakligen underjordiskt, nere i sprickor, under block och stenar och liknande. Detta, och det faktum att den ingenstans uppträder talrikt, gör att den kan vara mycket svår att påvisa. Arten är partiellt karnivor (köttätare) och livnär sig delvis av andra snäckor, men även av as, såsom döda gråsuggor. I Central- och Sydeuropa har arten inte det utpräglat underjordiska levnadssätt som den har på Gotland, vilket innebär att det senare troligen är sekundärt. I den europeiska huvudutbredningen lever arten ofta i skuggiga lövskogar och klippmiljöer i bergsområden. På högre höjder hittar man den även i mer öppna miljöer. I kantonen Vallis i Schweiz når arten upp till 1850 m ö.h.

 

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), Saprotrof/fag, detrivor, Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Buskmark, Trädbärande gräsmark, Lövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Har betydelse)
Efterlämningar av djur (Har betydelse)
Exploatering av och slitage (främst hårt betestryck) på kända lokaler kan på sikt utgöra ett hot, liksom skogsbruk i de kustnära tallskogarna. Arten är genom sitt underjordiska levnadssätt dock delvis skyddad. Förekomsternas låga individtäthet och areella begränsning ökar dock artens sårbarhet.

 


Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Betestrycket på artens kända lokaler bör minskas. Förhindra exploatering av kalktallskogar och ras-blockmarker i kustnära delar av Hall och Hangvar socknar på norra Gotland. De lokaler, där arten förekommer individrikt bör avsättas som naturreservat. Ytterligare förekomster bör eftersökas genom riktade inventeringar.

von Proschwitz, T. 1998. Miljöövervakningsstudier av landlevande snäckor på Gotland. - Länsstyrelsen i Gotlands län. Livsmiljöenheten - Rapport Nr 6 1998. 43 sid.

von Proschwitz, T. 2014. Landlevande mollusker. Snäckor och sniglar på Gotland. - Natur på Gotland 30 (2): 6-15.

Riedel, A. 1969. Die Untergattungen Morlina A. J. Wagner und Riedelius Hudec der Gattung Oxychilus Fitzinger (Gastropoda, Zonitidae). - Annales Zoologici (Warszawa) 27 (6): 91-131 + 1 Taf..

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Limacoidei  
  • Överfamilj
    Gastrodontoidea  
  • Familj
    Oxychilidae - glanssnäckor 
  • Släkte
    Morlina  
  • Art
    Morlina glabra, (Rossmässler, 1835) - blank glanssnäcka
    Synonymer
    Oxychilus glaber (Rossmaessler, 1835)
    Helix glabra Rossmässler, 1835
    Morlina glabra Rossmassler, 1835
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.