Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blekgult lavfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Bryophila domestica
Blekgult lavfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarnas teckning utgör ett utmärkt kamouflage mot lavbeklädda stenar. Färgtonen går i beige och olivaktigt brungröna nyanser mot en gråvit bakgrund. Rotfält och mellanfält har vågiga svarta konturer som förstärker likheten med stenlavar. Sällsynt kan förmörkade, halvt melanistiska former påträffas. Arten är mycket lik den aningen större Cryphia muralis som i Norden bara påträffats en gång på Öland 1978. Denna har vanligen mindre diskfläck på bakvingen och en mörk sömlinje på bakvingen som saknas på blekgult lavfly. Båda dessa arter är i samma storlek som vecklare (Tortricidae) men det finns bara en vanlig vecklare som något påminner om blekgult lavfly. Vecklaren Eana penziana har dock mer långsmal framvingeform och finare teckning. Vingspann 22-27 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för blekgult lavfly Observationer i  Sverige för blekgult lavfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna lilla klippälskande fjäril har en kustnära utbredning, huvudsakligen i odlingsbygder, som sträcker sig från norra Halland, Nidingen (2010), Varberg (senast 1926) och Halmstadstrakten i Halland, mellersta kustavsnittet av västra Skåne, sydöstra och nordöstra Skåne, Blekinge och sydöstra Småland, samt på Öland och Gotland, utom de nordliga delarna. Härtill kommer ett fynd från Östergötland utan närmare lokalangivelse från mitten av 1800-talet. Arten är mycket lokal utom på Öland och Gotland där den är mer spridd, sannolikt genom preferensen för lavarter på kalksten. I Småland, Nybro, Gelebo påträffades 2002 ett 50-tal individer på en stenmur, vilket är ett osedvanligt stort antal för denna art som oftast påträffas mer enstaka. I Norge förekommer arten bara i yttre Telemark, Porsgrunn, Brevik (först 1937), Skien och Kragerö. Ett enstaka fynd är gjort i Vestfold, Larvik 1991. Det lilla förekomstområdet i Skien och Porsgrunn är samtidigt enda platsen vid Sörlandskusten där klipporna består av kambrosilurkalk. I Danmark är utbredningen huvudsakligen östlig och kustnära, med nordligaste fynden från Läsö och Fredrikshamn. Förekomsterna ligger glest och trots att arten är funnen i alla distrikt på öarna är det endast på Bornholm den kan påträffas något mer talrikt. Med undantag för Bornholm, södra Fyn och Läsö har arten minskat tydligt i Danmark, vilket påtalades redan under 1960-talet. Den har dock möjligen repat sig något under senare år, då den på nytt påträffats i något antal i ett par städer. Även i Sverige har den sannolikt minskat på flertalet lokaler där det inte finns kalkberggrund i dagen. Arten är i Halland, Skåne och Småland främst hänvisad till lavar på murar, bebyggelse och flyttblock. På fyrplatsen Nidingen saknas klippor och troligtvis lever arten, som påträffats vid två olika datum samma år, där på byggnader. Den uppgavs vara vanlig i nordöstra Skåne under slutet av 1800-talet. Trots de senaste 30 årens mer omfattande insamlingar med hjälp av portabel UV-ljusfångstutrustning har dess kända utbredningsområde inte vidgats, med undantag för fynden på Nidingen. I Storbritannien är blekgult lavfly vitt utbredd, men påträffas mest enstaka i samhällen och på kustklippor i England, Wales och södra Skottland. I östra Skottland och på Irland är den mycket lokal. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet till Armenien och från Storbritannien, Norden och Mellaneuropa till centrala Ryssland, östligast i Moskvaområdet. I Sydeuropa tillkommer flera arter, vilka först under senare år klart avskiljts från blekgult lavfly.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Blekgult lavfly förekommer främst i områden med kalkrik berggrund i södra Götalands kusttrakter. Arten uppträder mycket lokalt både i kulturmarker med mycket block och rösen i odlingslandskapet och i anslutning till gamla stenbrott. Fjärilen, vars larv lever på stenlavar, minskar främst i Skåne, Blekinge och Halland genom bortforslande av odlingshinder (stenar, murar). Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (8000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (100-256) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(iv)).
Ekologi
Blekgult lavfly är i hög grad knutet till det ålderdomliga jordbrukslandskapet med stenmurar, blockrika betesmarker och i några fall till äldre stenbrott. Utanför områden med kalkberggrund föredrar den sandjordar med högt näringsvärde. Artens livsmiljö är här flyttblock av urberg i odlingslandskapet. I Danmark har skorplavarten, Lecidea confluens, påvisats som näringsväxt för larven. Fjärilen lever där ännu på några platser i stadsmiljö, sannolikt på takpannor och liknande lavrika miljöer som delvis också gödslas av måsfåglars kalkrika spillning. Larven är nattaktiv och förtär de av daggen uppmjukade lavarna. Under dagtid kan den återfinnas under mindre lösa stenar på flyttblock eller bland sammanspunna lavar. Larvutvecklingen sker från september till juni, varefter larven förpuppar sig i en gles kokong. Puppan har vid ett tillfälle påträffats i den tunna mullbildningen av löv mellan de översta, flata stenarna i en delvis beskuggad stenmur på Öland. Flygperioden infaller mellan andra veckan i juli och tredje veckan i augusti. Fjärilarna är strikt nattaktiva och kan lockas till UV-ljus. Under dagen vilar de öppet på stenar, förlitande sig på kamouflageteckningens skydd. Under regnväder avslöjar de sig lättare genom att en viss nyansförändring hos de våta lavarna ger sämre kamouflage.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· Lecidea confluens
· Lecidea confluens
· lavar
· lavar
· vägglav
· vägglav
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Bryophila, Art Bryophila domestica (Hufnagel, 1766) - blekgult lavfly Synonymer Cryphia domestica (Hufnagel, 1766)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Blekgult lavfly förekommer främst i områden med kalkrik berggrund i södra Götalands kusttrakter. Arten uppträder mycket lokalt både i kulturmarker med mycket block och rösen i odlingslandskapet och i anslutning till gamla stenbrott. Fjärilen, vars larv lever på stenlavar, minskar främst i Skåne, Blekinge och Halland genom bortforslande av odlingshinder (stenar, murar). Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (8000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (100-256) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(iv)).
Framvingarnas teckning utgör ett utmärkt kamouflage mot lavbeklädda stenar. Färgtonen går i beige och olivaktigt brungröna nyanser mot en gråvit bakgrund. Rotfält och mellanfält har vågiga svarta konturer som förstärker likheten med stenlavar. Sällsynt kan förmörkade, halvt melanistiska former påträffas. Arten är mycket lik den aningen större Cryphia muralis som i Norden bara påträffats en gång på Öland 1978. Denna har vanligen mindre diskfläck på bakvingen och en mörk sömlinje på bakvingen som saknas på blekgult lavfly. Båda dessa arter är i samma storlek som vecklare (Tortricidae) men det finns bara en vanlig vecklare som något påminner om blekgult lavfly. Vecklaren Eana penziana har dock mer långsmal framvingeform och finare teckning. Vingspann 22-27 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blekgult lavfly

Länsvis förekomst och status för blekgult lavfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blekgult lavfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna lilla klippälskande fjäril har en kustnära utbredning, huvudsakligen i odlingsbygder, som sträcker sig från norra Halland, Nidingen (2010), Varberg (senast 1926) och Halmstadstrakten i Halland, mellersta kustavsnittet av västra Skåne, sydöstra och nordöstra Skåne, Blekinge och sydöstra Småland, samt på Öland och Gotland, utom de nordliga delarna. Härtill kommer ett fynd från Östergötland utan närmare lokalangivelse från mitten av 1800-talet. Arten är mycket lokal utom på Öland och Gotland där den är mer spridd, sannolikt genom preferensen för lavarter på kalksten. I Småland, Nybro, Gelebo påträffades 2002 ett 50-tal individer på en stenmur, vilket är ett osedvanligt stort antal för denna art som oftast påträffas mer enstaka. I Norge förekommer arten bara i yttre Telemark, Porsgrunn, Brevik (först 1937), Skien och Kragerö. Ett enstaka fynd är gjort i Vestfold, Larvik 1991. Det lilla förekomstområdet i Skien och Porsgrunn är samtidigt enda platsen vid Sörlandskusten där klipporna består av kambrosilurkalk. I Danmark är utbredningen huvudsakligen östlig och kustnära, med nordligaste fynden från Läsö och Fredrikshamn. Förekomsterna ligger glest och trots att arten är funnen i alla distrikt på öarna är det endast på Bornholm den kan påträffas något mer talrikt. Med undantag för Bornholm, södra Fyn och Läsö har arten minskat tydligt i Danmark, vilket påtalades redan under 1960-talet. Den har dock möjligen repat sig något under senare år, då den på nytt påträffats i något antal i ett par städer. Även i Sverige har den sannolikt minskat på flertalet lokaler där det inte finns kalkberggrund i dagen. Arten är i Halland, Skåne och Småland främst hänvisad till lavar på murar, bebyggelse och flyttblock. På fyrplatsen Nidingen saknas klippor och troligtvis lever arten, som påträffats vid två olika datum samma år, där på byggnader. Den uppgavs vara vanlig i nordöstra Skåne under slutet av 1800-talet. Trots de senaste 30 årens mer omfattande insamlingar med hjälp av portabel UV-ljusfångstutrustning har dess kända utbredningsområde inte vidgats, med undantag för fynden på Nidingen. I Storbritannien är blekgult lavfly vitt utbredd, men påträffas mest enstaka i samhällen och på kustklippor i England, Wales och södra Skottland. I östra Skottland och på Irland är den mycket lokal. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet till Armenien och från Storbritannien, Norden och Mellaneuropa till centrala Ryssland, östligast i Moskvaområdet. I Sydeuropa tillkommer flera arter, vilka först under senare år klart avskiljts från blekgult lavfly.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Bryophilinae  
  • Släkte
    Bryophila  
  • Art
    Bryophila domestica(Hufnagel, 1766) - blekgult lavfly
    Synonymer
    Cryphia domestica (Hufnagel, 1766)

Blekgult lavfly är i hög grad knutet till det ålderdomliga jordbrukslandskapet med stenmurar, blockrika betesmarker och i några fall till äldre stenbrott. Utanför områden med kalkberggrund föredrar den sandjordar med högt näringsvärde. Artens livsmiljö är här flyttblock av urberg i odlingslandskapet. I Danmark har skorplavarten, Lecidea confluens, påvisats som näringsväxt för larven. Fjärilen lever där ännu på några platser i stadsmiljö, sannolikt på takpannor och liknande lavrika miljöer som delvis också gödslas av måsfåglars kalkrika spillning. Larven är nattaktiv och förtär de av daggen uppmjukade lavarna. Under dagtid kan den återfinnas under mindre lösa stenar på flyttblock eller bland sammanspunna lavar. Larvutvecklingen sker från september till juni, varefter larven förpuppar sig i en gles kokong. Puppan har vid ett tillfälle påträffats i den tunna mullbildningen av löv mellan de översta, flata stenarna i en delvis beskuggad stenmur på Öland. Flygperioden infaller mellan andra veckan i juli och tredje veckan i augusti. Fjärilarna är strikt nattaktiva och kan lockas till UV-ljus. Under dagen vilar de öppet på stenar, förlitande sig på kamouflageteckningens skydd. Under regnväder avslöjar de sig lättare genom att en viss nyansförändring hos de våta lavarna ger sämre kamouflage.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Svampar och lavar (Har betydelse)
· Lecidea confluens (Har betydelse)
· lavar - Lichenes (Viktig)
· vägglav - Xanthoria parietina (Har betydelse)
Forna tiders mänskliga vedermödor med att röja bort sten ur åkrarna och bygga stenhägn för boskapen skapade om ej helt nya så sannolikt mer optimala livsmiljöer för ett stort antal organismer. Betydelsen av sådana xeroterma mikromiljöer för överlevnaden hos fjärilsarter med till synes måttliga värmekrav ökar sannolikt avsevärt under år med kraftigt sänkt medeltemperatur och solinstrålning under vegetationsperioden. Det är således inte endast arter vilka likt blekgult lavfly är direkt knutna till stenens flora, som gynnas av att odlingshinder sparas på odlade eller betade marker. Borttagande av odlingshinder som flyttblock, stenmurar och rösen, liksom igenplantering runt sådana är ett allvarligt hot. Betydelsen av luftföroreningar för blekgult lavfly är inte närmare känd. Förekomsten av industrimelanism hos arten i Londonområdet antyder dock att de lavarter som utgör larvens näringsväxter klarar av att stå emot luftföroreningar i stadsmiljö. Dess långsiktiga överlevnad i tätbebyggda områden kan dock sannolikt påverkas av den negativa effekt som vägbelysningens UV-ljus har på denna och flertalet andra nattfjärilars dygnsrytm, orienteringsmöjligheter och överlevnadsförmåga. Idag har övergången till natriumlampor, som i mindre grad påverkar fjärilarnas orienteringsförmåga, gynnat en del stadslevande fjärilsarter. Lokalt har en ökning skett i danska städer under senaste årtiondena.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Riksantikvarieämbetet och föreningar med intresse för bevarandet av fornminnen, äldre odlingslandskap och särskilt blockrik betesmark bör underrättas om det värde dessa miljöer har för insektsfaunan. Vid val av restaureringsobjekt för bevarandet av den hotade floran och evertebratfaunan i hagmarker bör stor blockrikedom invägas bland de avgörande kriterierna.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.-O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Zoologisk museum, Oslo.

Ammitzböll, J. 1887. Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geografiska utbredning. Ent. Tidskr. 8: 67-69.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De Fennoskandiska och Danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Meyrick, E. 1895. British Lepidoptera. MacMillan and co., London.

Norgaard, I. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-1986. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 2003. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2002. Ent. Tidskr. 124: 47-58.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to Moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Trepax, J. & Ingwersen, J. 1996. Ny ubeskrevet aberration af Cryphia domestica Hfn. Lepidoptera bind VII, n:o 1: 23-24.

Wallengren, H.D.J. 1874. Noctuarum et Geometrarum. Bih. Vet. Akad. Handl., 2, nr 4, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Bryophilinae  
  • Släkte
    Bryophila  
  • Art
    Bryophila domestica, (Hufnagel, 1766) - blekgult lavfly
    Synonymer
    Cryphia domestica (Hufnagel, 1766)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.