Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blekmusseron

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Kollektivtaxon - Tricholoma sulphurescens s. lat.
Blekmusseron Storsvampar, Basidiesvampar

  1. 2 arter NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blekmusseron med sin bleka, torra och matta hatt liknar, åtminstone från början, en stor ekmusseron Tricholoma lascivum. Vid tumning uppstår dock snart svavelgula fläckar och med tiden blir hela svampen fläckig i gulbrunt. Lukten är ganska stark och komplex men inte så oangenäm som hos ekmusseron. Smaken är mild eller bara aningen bitter.
Utbredning
Länsvis förekomst för blekmusseron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sedan några år tillbaka är denna art känd från några lokaler i Skåne. År 1993 hittades den också på en plats i Storumans kommun i Lycksele Lappmark samt 1995 i Medelpad och 1996 på Öland. Den är också funnen på några ställen i norra Finland men veterligt ej i de övriga nordiska länderna. Arten är först hittad och beskriven i norra Italien, men dess utbredning och frekvens i Europa är dåligt känd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med bok och björk, i ängsbokskog, björkskog och fuktig barrskog, på kalkrik mark. Artens svårtolkade utbredning och ekologiska krav gör status oklar, men uppenbart är det en ytterst sällsynt art, knuten till skogar med höga naturvärden. I fyndmaterialet från Sverige döljer sig två skilda arter med olika ekologi och utbredning. Dels T. sulphurescens s.str. som är sydlig, dels T. boreosulphurescens som är mera nordlig. I avvaktan på taxonomisk utredning placeras arten som s.lat. i DD. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Svampen bildar mykorrhiza med olika lövträd. I nordöstra Skåne växer blekmusseron på kalkrik mark i bokskog. Lokalen i Medelpad är en kalkrik sumpskog med gran och björk. Växtplatsernas beskaffenhet i Lappland och norra Finland är inte närmare kända, men troligen är det även här björk som utgör mykorrhizapartner.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· björkar
· björkar
· bok
· bok
· gran
· gran
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Tricholoma (musseroner), Kollektivtaxon Tricholoma sulphurescens s. lat. Bres. - blekmusseron Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bok och björk, i ängsbokskog, björkskog och fuktig barrskog, på kalkrik mark. Artens svårtolkade utbredning och ekologiska krav gör status oklar, men uppenbart är det en ytterst sällsynt art, knuten till skogar med höga naturvärden. I fyndmaterialet från Sverige döljer sig två skilda arter med olika ekologi och utbredning. Dels T. sulphurescens s.str. som är sydlig, dels T. boreosulphurescens som är mera nordlig. I avvaktan på taxonomisk utredning placeras arten som s.lat. i DD. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Blekmusseron med sin bleka, torra och matta hatt liknar, åtminstone från början, en stor ekmusseron Tricholoma lascivum. Vid tumning uppstår dock snart svavelgula fläckar och med tiden blir hela svampen fläckig i gulbrunt. Lukten är ganska stark och komplex men inte så oangenäm som hos ekmusseron. Smaken är mild eller bara aningen bitter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blekmusseron

Länsvis förekomst och status för blekmusseron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.



Sedan några år tillbaka är denna art känd från några lokaler i Skåne. År 1993 hittades den också på en plats i Storumans kommun i Lycksele Lappmark samt 1995 i Medelpad och 1996 på Öland. Den är också funnen på några ställen i norra Finland men veterligt ej i de övriga nordiska länderna. Arten är först hittad och beskriven i norra Italien, men dess utbredning och frekvens i Europa är dåligt känd.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Kollektivtaxon
    Tricholoma sulphurescens s. lat.Bres. - blekmusseron

Svampen bildar mykorrhiza med olika lövträd. I nordöstra Skåne växer blekmusseron på kalkrik mark i bokskog. Lokalen i Medelpad är en kalkrik sumpskog med gran och björk. Växtplatsernas beskaffenhet i Lappland och norra Finland är inte närmare kända, men troligen är det även här björk som utgör mykorrhizapartner.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Alla förändingar av miljön på de få växtplatserna kan innebära ett hot, t.ex. slutavverkning och alltför kraftig gallring.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
På nuvarande växtplatser bör inga skogsbruksåtgärder företas och inte heller några andra förändringar som kan förstöra livsmiljön för blekmusseron.
Utländska namn – NO: Gulnende reddikmusserong, FI: Valjuvalmuska.

Bon, M. 1994. Svampar. En fälthandbok. Bonnier Alba, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Kollektivtaxon
    Tricholoma sulphurescens s. lat. - blekmusseron
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.