Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blekspindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Kollektivtaxon - Cortinarius caesiostramineus s. lat.
Blekspindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blekspindling är en relativt liten eller medelstor spindling av undersläktet Phlegmacium med slemmig hatt och kantad bulb vid fotbasen. Kännetecknande för arten är den nästan vita eller ljust ockragula, fint inväxt fibriga hatten och att hatthuden har en bitter smak.
Utbredning
Länsvis förekomst för blekspindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En sällsynt art i södra och mellersta Sverige med de nordligaste kända fynden i Härjedalen och Medelpad. 40 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 800, vilket motsvarar ungefär 1 600 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 16 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. slutavverkning av äldre skog. Minskningen bedöms fortgå framöver. Den är sällsynt också i Danmark (hittills bara en lokal) och Norge och i båda dessa länder rödlistad. Den är inte med säkerhet funnen i Finland. Arten är relativt sällsynt också i Mellaneuropa och den är där mest påträffad på högre nivåer i barrskogar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med gran och tall i ängsgranskog och kalktallskog på torr och oftast kalkrik mark. Mer sällan växer den även med bok och ek i ädellövskog. Arten kan ytterst lokalt vara tämligen riklig men total population i landet bedöms som liten och ha minskat p.g.a. slutavverkning av äldre kontinuitetsskog. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (1500-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (750). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (75-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (384-2000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (A2c+3c+4c; C1+2a(i)).
Ekologi
Bildar mykorrhiza med gran och tall i ängsgranskog och kalktallskog på torr och ofta kalkrik mark. Mer sällan även med bok och ek, i ädellövskog. I sydligaste Sverige och Danmark bildar den mykorrhiza med bok, men längre upp i landet växer den med andra lövträd eller barrträd. I ren barrskog växer den troligen bara på kalkunderlag, men i löv- eller blandskog är den ibland funnen även på till synes mer trivial mark. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
· gran
· gran
· skogsek
· skogsek
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Kollektivtaxon Cortinarius caesiostramineus s. lat. - blekspindling Synonymer Phlegmacium amarescens M.M.Moser, Cortinarius cæsiostramineus R.Hry, Cortinarius caesiostramineus Rob.Henry, Phlegmacium caesiostramineum (Rob.Henry) M.M.Moser, Cortinarius amarescens (M.M.Moser) M.M.Moser, blek spindelskivling

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med gran och tall i ängsgranskog och kalktallskog på torr och oftast kalkrik mark. Mer sällan växer den även med bok och ek i ädellövskog. Arten kan ytterst lokalt vara tämligen riklig men total population i landet bedöms som liten och ha minskat p.g.a. slutavverkning av äldre kontinuitetsskog. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (1500-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (750). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (75-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (384-2000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (A2c+3c+4c; C1+2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Blekspindling är en relativt liten eller medelstor spindling av undersläktet Phlegmacium med slemmig hatt och kantad bulb vid fotbasen. Kännetecknande för arten är den nästan vita eller ljust ockragula, fint inväxt fibriga hatten och att hatthuden har en bitter smak.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blekspindling

Länsvis förekomst och status för blekspindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.



En sällsynt art i södra och mellersta Sverige med de nordligaste kända fynden i Härjedalen och Medelpad. 40 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 800, vilket motsvarar ungefär 1 600 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 16 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. slutavverkning av äldre skog. Minskningen bedöms fortgå framöver. Den är sällsynt också i Danmark (hittills bara en lokal) och Norge och i båda dessa länder rödlistad. Den är inte med säkerhet funnen i Finland. Arten är relativt sällsynt också i Mellaneuropa och den är där mest påträffad på högre nivåer i barrskogar.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Kollektivtaxon
    Cortinarius caesiostramineus s. lat. - blekspindling
    Synonymer
    Phlegmacium amarescens M.M.Moser
    Cortinarius cæsiostramineus R.Hry
    Cortinarius caesiostramineus Rob.Henry
    Phlegmacium caesiostramineum (Rob.Henry) M.M.Moser
    Cortinarius amarescens (M.M.Moser) M.M.Moser
    blek spindelskivling

Bildar mykorrhiza med gran och tall i ängsgranskog och kalktallskog på torr och ofta kalkrik mark. Mer sällan även med bok och ek, i ädellövskog. I sydligaste Sverige och Danmark bildar den mykorrhiza med bok, men längre upp i landet växer den med andra lövträd eller barrträd. I ren barrskog växer den troligen bara på kalkunderlag, men i löv- eller blandskog är den ibland funnen även på till synes mer trivial mark. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Skogsbruk i form av kalavverkning och markberedning missgynnar arten. Luftföroreningar kan försämra markförhållandena, främst på lokaler med lägre kalkhalt.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens förekomst och ekologi bör utredas bättre, eftersom det för närvarande är svårt att bedöma dess frekvens och biotopkrav. Kända lokaler bör inte kalavverkas. Arten kan vara en god indikator på skog med en större andel kalkgynnade arter. Sådana miljöer måste hanteras med stor skonsamhet inom skogsbruket och med stor hänsyn till arterna som växer på platsen. En viss andel äldre träd bör alltid lämnas kvar vid slutavverkning.
Utländska namn: NO: Besk slørsopp, FI: Katkeroseitikki.

Brandrud, T.E., Lindström, H., Marklund, H., Melot, J. & Muskos, S. 1989. Cortinarius, Flora Photographica. Blad A28. Härnösand.

Vesterholt, J. 1991. Knold-slørhatte (Cortinarius underslægt Phlegmacium) som indikatorarter for en type værdifulde løvskovslokaliteter. Svampe 24: 27–48.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Kollektivtaxon
    Cortinarius caesiostramineus s. lat. - blekspindling
    Synonymer
    Phlegmacium amarescens M.M.Moser
    Cortinarius cæsiostramineus R.Hry
    Cortinarius caesiostramineus Rob.Henry
    Phlegmacium caesiostramineum (Rob.Henry) M.M.Moser
    Cortinarius amarescens (M.M.Moser) M.M.Moser
    blek spindelskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.