Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blodblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Psarus abdominalis
Blodblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten långsträckt, svart och nästan naken art med framskjutande antennsockel, långa antenner och till största delen lysande blodröd bakkropp. Arten förekom tidigare sällsynt i Skåne.

Längd 5-10 mm. Ansiktet är glänsande svart; under antennsockeln kraftigt urgröpt, med kraftigt framskjutande munparti och gråpudrade sidor. Antennsockeln är långt utskjutande och svart. Antennerna är mycket långa och stekellika, nästan lika långa som avståndet från antennsockelns spets till huvudets baksida. Första antennsegmentet är kortare än det andra, vilket i sin tur på yttersidan endast är något kortare än det tredje. Första och andra antennsegmenten är svarta, det tredje är brunt med mer eller mindre vitskimrande bas. Antennborstet är vitt. Det består av ett kort inre och ett långt yttre segment, och sitter infästat strax framför mitten av tredje antennsegmentets översida. Ögonen är åtskilda hos bägge könen. Pannan är hos hanen på smalaste stället (framtill) lika bred som ögontriangelns bas. Hos honan är pannan bredare framtill än baktill. Hela mellankroppen är grovt punkterad och svagt svartglänsande med ytterst kort (knappt synlig) ljus behåring. Bakkroppen är övervägande rödgul, och har liksom mellankroppen ytterst kort, knappt synlig ljus behåring. Tergit 1 är helt svart, tergiterna 2 och 3 oftast övervägande röda. Tergit 2 har röda sidokanter och röd bakkant, i övrigt kan den i varierande utsträckning vara svart. Tergit 3 kan vara helt röd eller ha en svart fläck längs bakkanten, som framåt kan löpa ut som en triangel eller mittstrimma. Tergit 4 är ofta svart, ibland med röd framkant. Hanens genitalsegment och honans tergit 5 är helt svarta. Sterniterna är övervägande rödgula; dock är honans sternit 5 svart. Vingarna är tonade, med skuggad främre tvärribba och brunt vingmärke. Deras främre bakkantribba är skarpt böjd eller något trubbvinklig i nedre tredjedelen. Vingfjällen är gulvita, svängkolvar gula. Benen är mörka, med svarta lår samt bruna skenben och fötter.
Arten påminner om ett blodbi Sphecodes sp. och rovsteklar tillhörande släktena Astata och Tachysphex. Den liknar också i viss mån blomflugan Pyrophaena granditarsis. Alla dessa saknar dock utskjutande antennsockel.
Utbredning
Länsvis förekomst för blodblomfluga Observationer i  Sverige för blodblomfluga
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Blodblomfluga påträffades i Skåne senast - och sannolikt för sista gången - 1913 av Ammitzböll. Exemplaret är etiketterat ”S”, vilket sannolikt betyder att fyndet gjordes vid Sandhammaren. Dessförinnan gjordes ett fåtal fynd under perioden 1830-1835 vid några av Zetterstedts favoritlokaler, Fågelsång och Räften öster om Lund. Utbredningsområdet sträckte sig tidigare från Nederländerna, Belgien och centrala Frankrike österut genom Tyskland, Schweiz, Italien, Polen, Lettland, Balkan och Ryssland. Flertalet fynd är emellertid från 1800-talet, och arten anses numera försvunnen från Nordvästeuropa. Det sista kända fyndet gjordes i Belgien 1937. Senare har fåtaliga fynd gjorts bl.a. i centrala Frankrike och Rhendalen. Risken är stor att arten dör ut helt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Arten påträffades i Skåne några gånger 1830-1835 (Lund, Fågelsång, Räften). Därefter har den bara belagts ytterligare en gång 1913, troligen likaledes i Skåne. Tidigare utbredd men befaras vara nära att försvinna i hela Nordväst- och Centraleuropa. Lever i ekskogar med kontinuitet av gamla träd och öppenhet samt ekhagar. Det finns inga tecken som tyder på annat än att arten är inhemsk och varit reproducerande under lång tid. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1913.
Ekologi
Blodblomfluga fanns förr i öppna lövskogar och hagmarker i Skåne. Den hör hemma i öppen ekskog med frodig och varierande undervegetation, där det finns träd i alla faser av nedbrytning. I denna miljö vistas arten nära marken vid bryn och stigar. Hanen solar längst ut på torra grenar på upp till 2 meters höjd. Han patrullerar emellanåt av sitt revir, och återkommer sedan till utgångspositionen för att vila. Flugan sätter sig ibland också på undersidan av blad. Det beskrivna beteendet är typiskt även för flera andra blomflugearter, t.ex. Eumerus ornatus. Den enda blomma som flugan någonsin har setts besöka är blodnäva Geranium sanguineum. Tidigare svenska fynd gjordes under hela juli. I övriga Europa påträffas arten från maj till juli. Dess biologi i övrigt är inte känd.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Psarus (blodblomflugor), Art Psarus abdominalis (Fabricius, 1794) - blodblomfluga Synonymer rödbandad blomfluga

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Arten påträffades i Skåne några gånger 1830-1835 (Lund, Fågelsång, Räften). Därefter har den bara belagts ytterligare en gång 1913, troligen likaledes i Skåne. Tidigare utbredd men befaras vara nära att försvinna i hela Nordväst- och Centraleuropa. Lever i ekskogar med kontinuitet av gamla träd och öppenhet samt ekhagar. Det finns inga tecken som tyder på annat än att arten är inhemsk och varit reproducerande under lång tid. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1913.
En liten långsträckt, svart och nästan naken art med framskjutande antennsockel, långa antenner och till största delen lysande blodröd bakkropp. Arten förekom tidigare sällsynt i Skåne.

Längd 5-10 mm. Ansiktet är glänsande svart; under antennsockeln kraftigt urgröpt, med kraftigt framskjutande munparti och gråpudrade sidor. Antennsockeln är långt utskjutande och svart. Antennerna är mycket långa och stekellika, nästan lika långa som avståndet från antennsockelns spets till huvudets baksida. Första antennsegmentet är kortare än det andra, vilket i sin tur på yttersidan endast är något kortare än det tredje. Första och andra antennsegmenten är svarta, det tredje är brunt med mer eller mindre vitskimrande bas. Antennborstet är vitt. Det består av ett kort inre och ett långt yttre segment, och sitter infästat strax framför mitten av tredje antennsegmentets översida. Ögonen är åtskilda hos bägge könen. Pannan är hos hanen på smalaste stället (framtill) lika bred som ögontriangelns bas. Hos honan är pannan bredare framtill än baktill. Hela mellankroppen är grovt punkterad och svagt svartglänsande med ytterst kort (knappt synlig) ljus behåring. Bakkroppen är övervägande rödgul, och har liksom mellankroppen ytterst kort, knappt synlig ljus behåring. Tergit 1 är helt svart, tergiterna 2 och 3 oftast övervägande röda. Tergit 2 har röda sidokanter och röd bakkant, i övrigt kan den i varierande utsträckning vara svart. Tergit 3 kan vara helt röd eller ha en svart fläck längs bakkanten, som framåt kan löpa ut som en triangel eller mittstrimma. Tergit 4 är ofta svart, ibland med röd framkant. Hanens genitalsegment och honans tergit 5 är helt svarta. Sterniterna är övervägande rödgula; dock är honans sternit 5 svart. Vingarna är tonade, med skuggad främre tvärribba och brunt vingmärke. Deras främre bakkantribba är skarpt böjd eller något trubbvinklig i nedre tredjedelen. Vingfjällen är gulvita, svängkolvar gula. Benen är mörka, med svarta lår samt bruna skenben och fötter.
Arten påminner om ett blodbi Sphecodes sp. och rovsteklar tillhörande släktena Astata och Tachysphex. Den liknar också i viss mån blomflugan Pyrophaena granditarsis. Alla dessa saknar dock utskjutande antennsockel.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för blodblomfluga

Länsvis förekomst och status för blodblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blodblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Blodblomfluga påträffades i Skåne senast - och sannolikt för sista gången - 1913 av Ammitzböll. Exemplaret är etiketterat ”S”, vilket sannolikt betyder att fyndet gjordes vid Sandhammaren. Dessförinnan gjordes ett fåtal fynd under perioden 1830-1835 vid några av Zetterstedts favoritlokaler, Fågelsång och Räften öster om Lund. Utbredningsområdet sträckte sig tidigare från Nederländerna, Belgien och centrala Frankrike österut genom Tyskland, Schweiz, Italien, Polen, Lettland, Balkan och Ryssland. Flertalet fynd är emellertid från 1800-talet, och arten anses numera försvunnen från Nordvästeuropa. Det sista kända fyndet gjordes i Belgien 1937. Senare har fåtaliga fynd gjorts bl.a. i centrala Frankrike och Rhendalen. Risken är stor att arten dör ut helt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Psarus - blodblomflugor 
  • Art
    Psarus abdominalis(Fabricius, 1794) - blodblomfluga
    Synonymer
    rödbandad blomfluga

Blodblomfluga fanns förr i öppna lövskogar och hagmarker i Skåne. Den hör hemma i öppen ekskog med frodig och varierande undervegetation, där det finns träd i alla faser av nedbrytning. I denna miljö vistas arten nära marken vid bryn och stigar. Hanen solar längst ut på torra grenar på upp till 2 meters höjd. Han patrullerar emellanåt av sitt revir, och återkommer sedan till utgångspositionen för att vila. Flugan sätter sig ibland också på undersidan av blad. Det beskrivna beteendet är typiskt även för flera andra blomflugearter, t.ex. Eumerus ornatus. Den enda blomma som flugan någonsin har setts besöka är blodnäva Geranium sanguineum. Tidigare svenska fynd gjordes under hela juli. I övriga Europa påträffas arten från maj till juli. Dess biologi i övrigt är inte känd.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Den krympande mängden ädellövsbiotoper med skogsbete anses vara den viktigaste hotfaktorn.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Bevara betesdriften i öppna lövskogar och hagmarker i Skåne.
Namngivning: Psarus abdominalis (Fabricius, 1794). Originalbeskrivning: Syrphus abdominalis. Entomol. Syst. 4: 307.
Etymologi: abdominalis = bakkropps-, underkropps-; abdomen (lat.) = bakkropp, underkropp, syftar på att bakkroppen är iögonfallande brokig i rött och svart.
Uttal: [Psárus abdominális]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69.

Bartsch, H. (opubl.) Register över i Sverige rödlistade blomflugor.

Bartsch, H. (in press). Swedish Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae).

Doczkal, D., Schmid, U., Ssymank, A., Stuke, H., Treiber, R. & Hauser, M. 1993. Rote Liste der Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae) Baden-Württembergs. Natur und Landschaft 68: 608–617.

Goot, V. S. van der 1981. De zweefvliegen van Noordwest-Europa en Europees Rusland, in het bijzonder van de Benelux. Bibl. K. Ned. Nat-hist. Ver. 32: 144.

Kuznetzov, S. Yu. 1993: A checklist of Latvian, Lithuanian and Estonian hover flies (Diptera, Syrphidae). Dipterological Research 4: 35–47.

Maibach, A, Goeldlin de Tiefenau, P. & Dirickx H. G. in Merz, B. et el. 1998. Diptera – Checklist. Fauna Helvetica 1. Centre suisse de cartographie de la faune.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler. 575 pp.

Stackelberg, A. A. in Bei - Benko, G. Ya. 1988: Keys to the Insects of the European Part of the USSR, Volume V, Diptera and Siphonaptera, Part II: 147.

Speight, M.C.D. 1994. Revision des syrphides de la faune de France: II - Les Microdontidae et les Syrphidae Melisiinae (in part.) (Diptera, Syrphidoidae). Bulletin de la Société de France 99: 181–190.

Speight, M.C.D. 1996. Syrphidae (Diptera) of Central France. Volucella 2: 20–35.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Verlinden, L. 1991. Zweefvliegen (Syrphidae). Fauna van Belgie. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Zetterstedt, J. W. 1843. Diptera Scandinaviae. II.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Psarus - blodblomflugor 
  • Art
    Psarus abdominalis, (Fabricius, 1794) - blodblomfluga
    Synonymer
    rödbandad blomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).